Tårarna bara rinner och rinner…vill aldrig sluta.
Är så himla ledsen…
Har precis fått veta att exet har träffat en ny.
Det har gått tre år sedan vi separerade…
Har fasat för när den här dagen skulle komma…
Oundvikligt…jag vet…men hade hoppats att jag skulle hinna först…Det kom ändå som en chock och jag sitter bara och hulkar och gråter.
Ännu en sorg att bearbeta…
Men kanske är det på sikt bra…så att jag själv kommer vidare.?Att nu är det verkligen slut…
6 gillningar
Hade du hoppats att det skulle blivit ni igen? (Vänligt, milt tonfall, problem med skrift, i ett samtal kan röstläge och minspel förkunna om det är ironiskt, raljerande, anklagande eller vad det kan vara, det framgår inte i skrift)
Förstår dig, men tror ärligt talat att det är som du skriver på sista raden. Jag tror också att det är bra på sikt, minns hur ont det gjorde. Men samtidigt när jag ser tillbaka, så är det något som tillförde bearbetningsprocessen och även något som stärkt mig på många sätt.
Naturligtvis kan dippar komma, men nu mer baserat på en viss “avundsjuka” över något som exet har och som jag saknar. Inte över exet i sig utan mer situationen.
Ta hand om dig, många som tänker på dig och även befinner sig i liknande situation.
3 gillningar
Jag är i samma situation som dig. Gått två år och mitt ex har ny och är förlovad. Tankar och känslor är svåra att styra just nu och bara känslan av orättvisa att han verkligen ”gått vidare och har en ny” är svår att smälta.
Men som allt annat, så tar vi oss igenom det här också. Smäll efter smäll. Man vet att det ska hända och man väntar nästan förberedd men när det väl händer så sjunker man långt ner igen och de jobbiga känslorna man upplevde i början av seperationen väcks till liv igen.
Vi får hoppas på att vår tur också kommer nångång
3 gillningar
Det är klart att den dagen även kommer att komma för oss @Brokenhearted , men helt ärligt så tror jag att det kommer kännas hos dem också den dagen.
På något sätt så ger vi dem makten genom att vi fortfarande påverkas av dem. Inte konstigt kanske, utan ganska naturligt.
Blir ganska destruktivt i tanken då det är lätt att hamna i en tävlingsmentalitet.
Det man behöver komma ihåg är väl att även dessa relationer blir vardag med de problem som lätt kan uppstå, beroende på hur mkt man har jobbat med sig själv. Tror risken för ett antal av exen (en viss generalisering) inte reflekterat över sig själv och deras agerande/handlande vilket gör att de kommer falla in i samma vanor och mönster igen.
Som sagt en viss generalisering. Tänker jag på mitt X, så tror jag inte hon har ändrats jättemycket, särskilt då hon såg att rätten låg på hennes sida. Utan att faktiskt reflektera jättemycket över relationen och de situationer som uppstod. Detta gör att de tillkortakommanden som jag upplevde och såg inte är något som hon mig veterligen försökt ändra. Iaf utifrån vad jag upplever när vi träffas i samband med sonen och göromålen runt vårat barn.
Jag är absolut inte guds bästa barn, men som många andra så tog jag på mig allt i samband med skilsmässan då jag skuldbelagdes ganska mycket av X:et. Men efter att reflekterat ganska mycket så inser jag att ja, jag har absolut del av slut resultatet, men långt ifrån allt.
Tror helt ärligt inte att X:et har gjort dessa reflektioner och fått allt för mkt självinsikt om sig själv.
Därav så tror jag att hon kommer att hamna in i samma spår igen. Var även två år sedan allt initierades, och de har nu varit tillsammans och särbo i snart 1,5år… bedömt så har de varit tillsammans längre. Men det är inget jag spekulerar i, för helt ärligt så skiter jag i det.
1 gillning
Jag tror också att det kommer kännas hos dem när det är vår tur. Jag har alltid sett mig som vinnaren i vår skilsmässa då jag vet vilken person han är och hur han fungerar. Både han och hans omgivning är fullt medvetna om vilken krävande person han är och att jag accepterade hans sätt att vara, även fast att det var långt ifrån acceptabelt. Så att han skulle förändras för den nya tror jag inte riktigt på, glömmer dock detta ibland.
@Martor Ja, ett halvår efter skilsmässa är ganska fort att träffa en ny om det skulle vara på det viset. Hmm du har väl också träffat en kvinna i efterhand? Hur går det för er? Vet ditt ex om henne isåfall?
Beror väl på vad man menar med träffat.
Jag har träffat en kvinna som fått min värld att gunga och som jag helt seriöst och ärligt kan säga att jag kommit att älska.
Men det har aldrig funnits något uttalat. Vi har pratat otroligt mycket om precis allt, träffats flertalet gånger och attraktionen och dragningen har alltid funnits när vi träffats och umgåtts.
Men tyvärr vill vi olika saker, och även om dragningen finns mellan oss och att vi är väldigt kompatibla som personer, så är det som alltid att man måste vara två om viljan att vilja något. Så kan väl säga att jag befinner mig i en svacka just nu, tyvärr en ganska djup sådan. Känns som om vi känner varandra utan och innan på många plan, och jag har nog aldrig öppnat mig så mycket mot en annan person än vad jag gjort mot henne då allt är så naturligt.
Gällande X:et så har jag inte sagt att jag har en relation, men sagt att jag träffat en fantastiskt människa och vart det leder, är inte upp till mig. Jag vet vad jag vill men i slutändan när det kommer till relationer, så ligger ju beslutet i någon annans händer.
Hennes reaktion var hör och häpna att hon önskade mig lycka till och var glad för min skull. Jag inser väl innerst inne att hon aldrig var ute efter att skada mig iom skilsmässan, utan var nog svårt för henne att se mig i det tillstånd som jag hamnade i.
Samtidigt så är jag heller inte så säker på att det liv hon nu har, var det som hon såg framför sig. Men visst lägger hon ut bilder och text på sociala medier, men ser helt ärligt inte den där lyckan i hennes ögon som jag en gång såg. Oandra sidan så ser jag jag inte hela bilden så där ska jag nog inte uttala mig.
Men ja, svaret på frågan är väl att jag mött en person jag inte trodde fanns där allt känns självklart och riktigt, haha möjligt att jag sett på för många romantiska komedier där vännen och “nörden” i slutändan får den vackra flickan. Tyvärr slutar nog inte denna filmen så…
Och visst glömmer vi saker, särskilt de dåliga, tror att det är något inneboende och biologisk (som en fantastisk person brukar säga), det är nog en överlevnadsinstinkt att glömma, annars skulle vi leva i ständig rädsla och fruktan.
Och livet består så otroligt mycket mer än dessa två saker…
Men som jag brukar säga: Jag känner alltså lever jag.
Vilket innebär att jag kan nog ärligt kan säga att jag kan inte vara mer levande än så här… 
3 gillningar
Tack…det värmer att höra.
Har ju förstått att den här dagen skulle komma…men ändå kändes det som att få en käftsmäll.
Jag vill så gärna KOMMA IGENOM det här processen någon gångoch inte bli så påverkad.En önskan skulle vara att jag en dag känner att jag är “färdig” och redo för någon ny.Att jag en dag kan titta tillbaka och kanske tom önska exet lycka till och vara glad för hans skull…eftersom vårt förhållande ändå inte fungerade.Tycker ändå att det är tre år sedan och att jag “borde” kommit längre…Hoppas verkligen att detta som hände ändå för mig framåt även om det inte känns så just nu…
1 gillning
Nej…det hade jag väl inte.Tror inte att det hade funkat…Men ändå så gör det ont…
Mycket som kommer upp är nog gammal nostalgi…när jag tänker tillbaks på hur det var då det var bra.Men på slutet var det fruktansvärt och det skulle jag aldrig vilja uppleva igen.
Han blev som en total främling.Vi utvecklades åt olika håll och är alldeles för olika idag.
Hoppas ändå på något sätt att detta även kommer att föra mig FRAMÅT i min processHar flera gånger tänkt att det kanske rent av vore bra om han träffade någon.Även om det gör ont nu…
Ja visst är det så, men jag tänker som så att när man fortfarande känner att vissa saker påverkar så har det ju verkligen betytt något. Sedan bör det naturligtvis inte ta överhanden, men det är samtidigt naturligt att man känner.
Sedan tror jag personligen att man behöver försöka tona ner och lägga den där känslan åt sidan man “måste” komma dit hän där man känner sig färdig. För vad är egentligen färdig. Jag tror att den där processen kommer fortgå under livet, med perioder där den tar mer eller mindre plats. Risken är nog att vissa känslor och tankar fortfarande kommer komma upp till ytan även om man är i en ny relation.
Det behöver inte betyda att den nya relationen är fel eller att det är fel på mig som person.
Man måste minnas och komma ihåg att många av oss här kommer från långa relationer där man har danats av den, att då bara kunna stänga dörren till den och känslorna kopplat till den vore kanske en utopi, särskilt om det inte var vi som avslutade relationen. Men tror att det nog kan gälla generellt oavsett lämnad eller lämnade.
Detta med redo är väl också en svår sak, när är man egentligen redo, och känner man verkligen det? Kanske ibland handlar om att våga, att se förbi rädslan att bli sårad och de negativa konsekvenser som kan uppstå.
Tror att ibland händer saker vare sig vi vill eller inte och då handlar det om att fatta ett beslut om man vill utforska eller vänta lite.
Inget är väl egentligen fel, så länga man inte skapar ursäkter för att inte våga.
Som sagt relationer är otroligt svårt, ibland gör vi det svårt, men det är väl bara att läsa här inne för att inse att relationer är komplicerade.
2 gillningar
Tror att den där nostalgin du nämner där är en stor bov i våra känslor, tankar, funderingar och ibland osäkerhet…
Som sagt det är enkelt att glömma det som var mindre bra.
2 gillningar
Ja ibland känner man att det kommer smäll efter smäll…Men hoppas att det även stärker oss på sikt.
Att det någon dag blir “vår tur”.
Vi får väl tänka som så att vi har “vårt kvar” och vem vet?Det kanske kommer att bli helt fantastiskt den dagen och då kanske exets romans har blivit vardag…Hursomhelst…löjligt att jämföra egentligen.
Jag önskar egentligen bara att jag kommer att bli väldigt lycklig med en man och att jag då kan önska mitt ex detsamma.Det skulle jag vilja…från botten av mitt hjärta.Att jag någon gång kommer så långt med mig själv…
1 gillning
Ja…precis…man förskönar nog väldigt mycket på så sätt och det är det som känns mest.Det finns ju en anledning till att vi gick i sär.
Som det var på slutet var rena tortyren och inget jag skulle vilja tillbaks till.
Men jag fattar inte hur jag ska stå ut med exets nya…ska hon kanske en dag flytta in i huset som jag och exet bott i? Fy fan…måste ju åka dit ibland för att hämta barn osv.Tur att det ändå gått tre år.
Men du verkar ändå ha kommit långt Martor…
Om jag förstod rätt så här du träffat en ny.
Hur länge var du singel?
@Bubbi
Nej jag har tyvärr inte det, om du bläddrar upp lite så ser du vad jag skrivit, @Brokenhearted frågade det med.
Önskar att det var på annat sätt dock…
Så, ja fortfarande singel efter 2 år. Dock så äger en av de finaste person jag träffat och lärt känna mitt hjärta just nu…
Det är inte alls konstigt att känna så.
Men jag tror att det är en del av bearbetningen.
Det känns tungt nu men det kommer att bli bättre och inte bara för att du hittar någon utan för att du till slut hittar dig själv!
Och som någon annan skrev så tror inte jag att det är exet du saknar utan något helt annat.
1 gillning
Ja…det såg jag ju nu när jag läste lite närmre…
Ja…håller med…vad tråkigt.
Men vad härligt ändå att du har kunnat få sådana känslor för en annan person…Att du har förmåga att KÄNNA …även om det känns jobbigt nu.
Kan bli orolig för att mitt hjärta blivit “fryst” och att jag inte ska kunna känna för någon igen.
Hade missat det långa inlägget från dig…där du skrev så mycket bra.Man kanske aldrig blir “färdig” utan vissa känslor kanske man får ha parallellt med det nya…att det kommer och går…poppar upp ibland…Men att man ändå måste våga…och jag vet att jag har mycket rädslor som ligger i vägen…Hoppas att jag en dag träffar någon som får dessa att raseras och att mitt 
blir uppmjukat…
Känner att jag egentligen har så mycket att ge där bakom till rätt person…
Ja…kanske det…Ja…jag önskar jag kunde få känna den där värmen i hjärtat igen för någon annan man.
Ja…jag vet att det är mycket nostalgikänslor som lägger krokben för mig.Den personen som han blev skulle jag ju inte vilja ha tillbaks…
Jag hoppas att detta är en del i bearbetningen och att jag kommer att komma igenom detta också…Att jag hittar mig själv som du skriver.
3 gillningar
Ja, det är svårt med känslor.
Satte upp några saker ganska tidigt när allt började. Tror att jag skrev ett inlägg i min tråd runt julen 2017, där jag satte upp några förhållningssätt jag ville försöka hålla mig till.
- Att inte bygga upp en mur runt mig utan att det finns en bakdörr, alt en svagare mur sektion.
- Att inte vara rädd för rädslan, rädslan är enbart en känsla som vi kan välja att mata eller svälta. Ju mer jag matar den desto större blir den, med risk att glömma bygga in bakdörren.
- Att våga, att våga känna den dagen något knackar svagt mot mitt hjärta.
Några saker jag försökt förhålla mig till, och ju mer jag lärde känna personen desto mer öppnades dörren till mitt hjärta. Tills det inte fanns någon återvändo och ingen möjlighet att ens försöka.
Jag skrev även ganska tidigt:
I feel, therefor I live. Jag känner, alltså lever jag.
En omskrivning av citatet: Jag tänker, alltså finns jag.
Men min omskrivning passade mig bättre.
Ju mer jag lärde känna henne desto mer levande kände jag mig. Hon får mig att vilja vara den bästa versionen av mig själv. Vilket säger väldigt mkt till mig själv, där någonstans så accepterade jag mina känslor och vad jag kände.
En oerhörd rädsla och jag visste ju vad konsekvenserna kunde bli, men jag lever bara en gång… Jag kunde inte förneka mina känslor och helt ärligt så ville jag inte det heller.
Är det något jag lärt mig av skilsmässan är att lyssna till mina känslor, acceptera dem och bli ett med dem.
Men visst gör det ont, samtidigt på vilket annat sätt hade jag kunnat agera? Ju mer jag lärde känna, fick se och uppleva desto mindre kunde jag förneka.
Livet är inte alltid enkelt, men väl värt att leva, och vi har enbart detta liv.
Ingen kan någonsin sia om hur framtiden kommer se ut eller bli. Vilket innebär att många av våra val har lika stor chans att bli något positivt som negativt. Där gäller det att ändå se att det finns en ganska stor chans till att något blir positivt av de val vi gör.
Känner precis som du, att det finns mycket inom mig som jag vill ge till en kvinna som vill se mig som sin jämlike och partner.
Tycker du är jättemodig som öppnat upp dig så och vågat känna.Det innebär ju också att du kan göra det igen.Jag fastande också för vad du skrev om hon tog fram den bästa versionen av dig själv.
Det är ju så man vill känna.
1 gillning
Så otroligt träffande och bildligt förklarat!
Man ska bara va med människor som gör en till ens bästa jag och som ger energi istället för att ta, det är alla (ja nästan alla iaf 
)värda, man ska aldrig nöja sig med mindre.
Det har jag förstått efter att ha träffat ny efter min skilsmässa, jag var med mitt x i 20 år och det var alldeles för länge.
Vi var alldeles för olika för att uppnå att vi gjorde varann till den bästa personen.
Min nya och jag har varit helt otroligt synkade redan från första stund, vi ger varandra så otroligt mycket positiv energi och det känns som att vi båda lever som vi aldrig gjort förut.
Han är dock lika rädd och försiktig som du var, vi tar verkligen allt lugnt och det är ett riktigt bra sätt att lära känna varandra på.
Det som du träffade och hade samma som jag upplever verkar ju tyvärr inte känna samma känsla som du och det är därför det är så läskigt att investera av sig själv i en relation.
Jag tror att allt händer av en mening, den här tjejen du träffat har fått dig att öppna upp och våga och du vet nu hur en framtida partner ska va.
Håller tummarna för att hon dyker upp snart!
2 gillningar