Oj…
11 månader sedan man skrev sist.
Vad säger man? Livet är väl “status que” både på gott och ont.
Så varför skriver jag igen i min tråd? En del av mig har väl saknat att skriva och använda tråden som en dagbok, en dagbok att kunna återläsa, reflektera över och även finna tröst i.
Nu hände det som jag i och för sig väntat på men likväl rör det upp en hel del känslor inom mig.
Började med att jag kikade igenom väldigt översiktligt i sonens mobil vad han brukar surfa på. Ja jag vet, integritet osv men samtidigt så vill jag ändå veta så att han inte surfar in på "olämpliga sidor"och om han gjort det (vilket man eg inte kan skydda dem från) så kan man ändå ta ett snack om det och lyfta vissa ämnen.
Upptäckte då att han/någon varit och tittat på hemnet och olika hus.
Klart att jag funderat länge på när den dagen skulle hände att M och hennes “nya” (kanske nu fel att säga nya, då de varit tillsammans i 2.5 år, vad jag vet) började titta på hus för att flytta ihop.
Tänkte inte så mycket på det, men ikväll kom ett sms:
Hej
Vill bara berätta om att jag och YY har förlovat oss.
Ja vad säger man?
“Ok”
Var mitt svar, och några minuter senare:
“Grattis”
Har som sagt vetat att denna dagen skulle komma och ur ett logiskt perspektiv är det väl helt rätt. Helt plötsligt så blev ju hussökandet än mer förståeligt.
Förstår, men samtidigt inte varför det rör upp så mycket känslor. Jag vill på intet sätt ha henne tillbaka. Jag har sedan “länge” insett att vi var för olika och värderade saker olika. Saknar henne och det vi hade, vilket enl mig är naturligt efter de 19 år vi delade, samtidigt så är det dåtid och precis som det låter dvs något som varit.
Genom skilsmässan och reflektioner så inser jag att skilsmässor är och kan vara en del av livet, att vissa relationer kan ta slut. Även om sätten de kan ta slut på varierar kraftigt. Jag tror samtidigt ifrån djupet av mitt hjärta att man även kan finna kärlek igen och faktiskt kanske en person som passar en bättre än den man tidigare varit med.
Jag tror fortfarande på kärleken, men naturligtvis som allt annat så är det vad man gör den till. Om jag från djupet av mitt hjärta tror på dessa saker så…
Ja då är det kanske inte konstigt att X funnit sitt Y…
Samtidigt så känns det inom mig, och det gör faktiskt ganska ont…
Det som slår ann en ton i mig är nog tudelat, dels den praktiska delen vad det kommer innebära för mig och att det på något sätt blir en symbol över de senaste 3 årens händelser, kanske inte den symbolen jag önskade. Men just nu känns det så.
Att allt verkligen har “gått hennes väg”, där det känns som att det enbart är jag som drabbats av alla konsekvenserna skilsmässan förde med sig. Att det helt enkelt gått alldeles för enkelt för henne. Egoistiskt och snålt kanske att tycka så, men det kan jag nog ärligt säga att jag känner.
Klart det finns en avundsjuka kopplat till det också, att få älska en person och få lägga den kärlek som finns inom mig på en person som hon fått göra. Det är klart en dröm jag har, att få finnas för en person i alla livets stadier och visa henne min kärlek.
Sitter med en mugg te, tittar på en Romcom och tittar på stearinljusen jag har tända på borden. Hjärtat känns faktiskt ganska tungt, samtidigt som låten “Forever young” med Alphaville spelas i filmen.
Just nu känns stearinljuset som en ganska bra visualisering av mig som person och mitt inre.
Tyvärr när jag sitter här så inser jag att nog mycket beror på avundsjuka… kanske inte så smickrande att erkänna för sig själv. Men ja… vem ska jag ljuga för, och varför ljuga för mig själv?
Livet har verkligen inte tagit den riktning jag trodde, ej heller hoppats på.
Missförstå mig rätt finns oerhört mycket jag är glad och tacksam för…
Men…
Alltid är det ju ett men. Ganska skönt att skriva lite, många tankar, känslor och funderingar som flyger omkring.
Får väl se när man skriver nästa gång, men kan tänka att det kanske inte tar så långtid denna gången.
Att få skriva av sig har varit och var många gånger min livlina och förmodligen det som räddade livet och min mentala hälsa under lång tid.
Haha oj var tvungen att redigera till lite mer text.
Var tvungen att kolla hennes FB, inget inlägg om lycklig förlovning men lär väl komma.
Men vet inte om man ska skratta eller gråta, då hon tidigare haft blankt under relationsstatus under dessa år. Men nu var det dock ändrat till att hon var i och varit i ett förhållande från samma datum som vår skilsmässa vann lagakraft.
Var tvungen att kolla domstolsbeslutet för det kändes och såg så absurt ut. Även om jag visste det innan. Vet inte riktigt vad man ska säga, men men