Antar att hon inte berättat vad, eller snarare vem, som hände på meditationsweekenden @Gemighopp ? Eller vad som inte hände, som hon hoppades på?
Det är ingen tröst alls, men det verkar vara något slags mänskligt flyktbeteende som får våra svikarpartners att bete sig på typ exakt samma sätt, dra samma valser, sätta igång samma kedja av händelser. Om och om igen. Men en sak har de inte - stödet från det här forumet! 
Min man svor på att han inte varit med en annan kvinna. Hur kunde jag ens tro det? Vad var jag för en människa som fått för mig något så hemskt? Han var så sårad att han inte ens orkade vara hemma, utan han höll sig hemifrån så mycket som möjligt. Och det var mitt fel. Jag fick honom att känna sig ovälkommen i sitt eget hem.
Då, när jag konfronterade honom för första gången, så hade han haft en kvinna på sidan om i runt 9 månader. Den sanningen upptäckte jag inte förrän senare. T o m då, när jag hade bevis, så påstod han att alltihop var mitt fel.
Så kan det också vara. Om det är fallet för just dig, vet jag förstås inte.
Du är inte ensam!!! 
Hur kan det gör ens hända?
Nä, jag tog till och med upp idag att andra kan förstå vad jag har menat med att det verkat misstänksamt. Då sa han igen att han iallafall inte varit otrogen…
Så tråkigt hur det kan bli mellan två personer som lovar att älska varandra. Hur blev det för er sen?
Det blev skilsmässa till slut, men det var inte hans val. Han verkade ganska nöjd med att ha hus och familj här, med mat och tvätt fixad och utrymme att förvara sina saker. Sedan hade han älskarinnan i en lägenhet, där han bara hade tandborste och rakapparat. Han fick förstås mat där också. Lägenheten var hennes, så den kostade inte honom ett öre.
Om han fått bestämma, så hade han nog fortsatt likadant i åratal, men jag lade fram bevis och lyckades få ut honom ur huset till slut.
Fy fan…
Detta kommer låta så sjukt. Men jag trodde aldrig att detta skulle hända mig… Sånt här händer bara andra. Nu är jag en av de andra…
…jag ska samla kraft och skriva av mig min egen historia så jag inte stjäl denna tråd, men hon har alltid varit på väg i sin utveckling, medans jag varit lycklig, ovetande och nöjd med livet.
Stjäl på! Har skrivit meddelande till dig också. Vi sitter i liknande sits ju. Skönt att kunna prata 
…då är vi två. Senaste dagarna har jag bara kommit på mig själv att jag inte vet vad jag gör för stunden, hittar mig själv stirrandes i vardagsrummet, utan att veta vad jag var på väg att göra.
Det är det värsta… Usch jag önskar att varken du eller jag skulle behöva gå igenom det här. Önskar inte någon detta skitet
…jo hon har gett en förklaring, som bottnar i hennes livslånga problem som hon jobbat med, problemet är att fram till kvällen hon åkte levde vi ett lyckligt, harmoniskt och respektfullt liv tillsammans, som över den helgen förvandlades till en mardröm…
Alltså frasen ” jag har inga känslor för dig längre” verkar på riktigt betyda ” jag har känslor för någon annan”! Hade jag hängt här på forumet lite tidigare, när X begärde skilsmässa så är det mycket jag skulle ha fattat, frågor jag skulle ha ställt… och ”det är inget mellan oss” är en annan klassiker. Kan betyda lite vad som helst, tror jag, kanske ” vi har i alla fall inte haft sex - än” eller ” det är bara sex, ingen riktig relation”
Hur går det? Här är det charader nu när min pojk från tidigare förhållande kom över. Han vet, men ändå ska hon prata på som om inget har hänt…så falskt
Usch…
Ännu ett äktenskap som går i kras för nån tappar känslor… Jag gjorde som du @Marialoppan…Tyckte min fru umgicks o hade lite för mycket konversationer på sociala medier med en kollega. Ställde henne mot väggen och sa att jag inte tyckte det var så roligt… Baam plötsligt hade hon bara kompiskänslor för mig…Efter 26 år.
Har skrivit om det i min tråd här…
Kände som du oxå…Det händer bara andra, men ju mer man läser här desto vanligare är det tyvärr…
Själv är jag nu skild,gården är på försäljning, får nya lägenheten imorgon och xet bor hos sin mor… Allt bara på 7 veckor…
Men som alla härliga medlemmar här säger…
Du är inte ensam…Vi finns här för dig och fast det inte känns så nu så kommer det bli bättre…Kämpa.
Ja igår betedde han sig märkligt. Skojade med mig, sökte fysisk kontakt. Tror jag sa 3 ggr att det är du som vill skiljas, inte jag, så håll inte på att skoja med mig.
Idag jobbar jag kväll, han jobbar dag. Dottern är lämnad på förskolan. Så tills dess att jag ska till jobbet ska jag bara andas 
Åh, skönt att jag inte är ensam i min reaktion. Han verkar tycka att det är fel av mig att ha reagerat som jag gjorde. Och visst det kanske det är till en viss grad men inte helt och hållet.
Tänk om jag bara kunde få en lägenhet snabbt så jag såg ett slut och en ny början. Vill ha mitt eget ställe så jag kan börja läka…
Tyvärr stämmer känslan när man misstänker något. Själv brakade det loss för 6 månader sedan. 7 år, två små barn 1 loch 5, nybyggt hus hela jävla kittet. Dumpade mig så hon kunde vara med sin nye varje ledig sekund. När det var som värst blev det tyvärr psykakuten medan hon körde på. Men jag överlevde… Jobbet och psykologen räddade mig samt mina vänner. Idag är det bra, inga mediciner, sover bra och hon är bara en stor svart fläck i mitt liv. Det mörkret jag befann mig i var det värsta jag upplevt, helt obeskrivbart. Jag vet hur man tar sig ut från det, men när man väl befinner sig där känns hoppet obefintligt.