Han flyttade för 18 dagar sedan. Skilsmässan har pågått länge så den var välplanerad, mycket pga att vi behövde ordna med nytt boende för båda.
Vi har varit vänner, överens om att vara vuxna o respektfulla mot varandra. Han var den som tog steget och initiativet till avslut.
Jag var inte beredd. Det kom som en liten chock. Han har verkligen gått vidare. Han var på sin första date idag.
Jag har gråtit flera ggr idag. Men nu på kvällen så är jag lite förbannad också. Över att han kan lägga 17 år åt sidan så lätt. Inte en tår. Inte det minsta sentimentalitet. Inga visade känslor.
Inga visade känslor. Inga känslor.
Han börjar om, tar vid där han var innan vår relation. Som om vi var en parentes. Smärtsamt, också lite förnedrande att vara den enda som sörjer. Som om att det inte betydde så mycket för honom. Så lätt. Så lätt att gå vidare. Börja om.
Här är jag, famlandes och snubblandes efter att försöka hitta fotfästet.
3 gillningar
Det är inte lätt att behöva genomgå en sådan process och speciellt när man ser på ens andra halva gå vidare så enkelt och själv undrar man bara vad fan hände?
Du ska påbörja ett nytt kapitel nu i ditt liv. Ett liv utan honom. Ett liv du inte riktigt ville skulle fortsätta såhär, utan honom. Det är tufft men det kommer att bli bra. Tiden gör verkligen sitt. Man lär sig konstigt nog att leva med det. Och den man som en gång kändes son ens andra halva samt bästa vän blir numera en främling.
Styrkekramar till dig.
3 gillningar
Tack för ditt svar.
Vi har varit tillsammans nästan halva mitt liv. Jag sörjer det som var och det som skulle ha varit. Det gör så ont att han synes vara “färdig” och går vidare innan liket knappt har kallnat. Vi har vetat att vi skulle skiljas i c:a 1,5 år. Men när det nu är ett faktum är det tungt.
Jag trodde att jag skulle ha lite mer tid på mig att sörja o gå vidare själv innan han började dejta etc. Det blev en chock.
Förstår dig precis! Lämnad efter 23 år, känns hen visar inget som om vi aldrig kännt varandra. Styrke till dig!
1 gillning
Om man har vetat att skilsmässa är på gång i 1,5 år så känns det som om du ställer väl höga krav på honom att låta bli att dejta. Om han satte igång processen för 1,5 år sedan och inte går på dejt förrän efter att allt är klart tycker jag att han har tagit mycket hänsyn.
3 gillningar
Mitt ex och jag har bott ihop sen augusti 2018 - av olika skäl. Nu bor vi v/v i huset m barnen. Han kämpade för min gunst betänketiden ut och då och då var jag på väg “tillbaka” men så gjorde han det där jag inte klarar av: dömde mig, kritiserade mig, underminerade mig, hånade mig, raljerade och hotade. Ridå.
I mars hittade min yngsta son Tinder i hans telefon och blev väldigt besviken på sin pappa. Jag kände nada. Det var liksom förväntat. Efter det märkte jag att han distanserade sig och i påskhelgen förstod jag varför: han hade träffat någon.
Hastigt och lustigt drog han hemifrån, bodde “hos sina föräldrar” i 2 dgr och sen kom ett sms: “Hej! Jag har gjort slut - får jag komma hem?”.
Blankt nej från mig så nu är det skarpt läge. På onsdag skriver vi mejl till tingsrätten och fyller i bodelningsblankett.
Känns bra men såååå sorgligt. Kommer att sakna barnen och drömmen om familjen. 
1 gillning
Det jobbiga just nu är ensamheten. Jag är ensam större delen av tiden. Vänner och familj har sitt. Pratar mest per telefon. Jag sitter mest o stirrar ut i luften eller glor på tv.
1 gillning
Hur mår du och hur har det gått för dig?
Tack för att du frågar. Jag mår bättre. Inte bra men bättre. Jag känner fortfarande att ensamheten är fruktansvärd. Han sa för några veckor sedan att det börjar bli allvar med tjejen han träffat. Helt jävla otroligt. Från att vilja vara fri till att gå rakt in i en relation m första bästa. Jag trodde vi skulle kunna vara vänner. Men det är jag tveksam till nu. Jag är ledsen och sur. Sur över att bli ersatt så jävla fort.
Själv då, hur är det med dig?
Jag mår ganska bra men gråter häftigt varje kväll. Jag flyttar om en månad och DET känns bra men kommer att sörja huset något så vansinnigt.
Barnen tar det med ro och exets och hans nya relation är över. Han ångrar sig bittert men nu är skilsmässan fullföljd och bodelningen är klar.
Känner mest ångest över huset men är så rädd för att bli ensam. Har dock anmält mig till en bokcirkel på bibblan! Är inte uppvuxen här men känner lite föräldrar till barnen, m.m.
Huset har varit min trygghet så det känns såå sorgligt.
3 gillningar
”Hon börjar om, tar vid där hon var innan vår relation. Som om vi var en parentes. Smärtsamt, också lite förnedrande att vara den enda som sörjer. Som om att det inte betydde så mycket för henne. Så lätt. Så lätt att gå vidare. Börja om.
Här är jag, famlandes och snubblandes efter att försöka hitta fotfästet”
Fint skrivet fast i just detta fall tvärtom. Men såååå bra skrivet.
”Hur blev ditt liv?”
”Jag blev en parentes”
2 gillningar
Det e det jobbigaste för mig med.
Att behöva sälja huset. Jag trivs så bra i det och känner mig trygg!
Nu har jag bott i min nya lght i två veckor. Det känns överlag bra men nu kommer tårarna titt som tätt… Saknar huset. Saknar barnen. Saknar MITT LIV. Har konstant spränghuvudvärk och blir tokig på alla nya ljud i huset.
Jag vet att det blir bättre men mitt i all sorg känns allt så oöverkomligt.
1 gillning
Åh, jag kommer ihåg att jag tyckte att min lägenhet luktade fel när jag var nyinflyttad. Den luktade främmande! Som hemma hos någon annan!
Jag saknade hemma-doften från vårt hus så att jag kunde bli knäpp. Varför skulle jag sitta där i en främmande lägenhet?! Och vad jag avskydde de som flyttade in i vårt hus. Jag betraktade dem i princip som ockupanter.
Men rätt vad det var upptäckte jag att främmandelukten var borta från lägenheten. Plötsligt luktade den hemma. Utan att jag riktigt märkte när det hände. 
Det är helt i sin ordning att du är ledsen. Var det ett tag. Det fixar sig med tiden. 
3 gillningar
Åh, tack för ditt svar. 
Det känns bättre efter lite hulkande… Har en katt bredvid mig i soffan så lite värme får jag. Deppig pga att barnen åkt till sin pappa idag. Jag vet att det blir bra men vill vakna upp 3 mån. “senare” imorgon.
1 gillning
En snabbspolningsknapp hade varit bra i livet, det håller jag med om. Men i brist på en sån får man helt enkelt göra det bästa av en eländig tid.
Att vara singel på hösten har sina fördelar. Det är inte så höga förväntningar på att man ska vara i farten, pigg, fräsch och lycklig. Du kan med gott samvete mysa hemma i soffan med böcker, filmer och en massa te, och lägga lite energi på att göra ditt nya boende till ditt hem. Till din trygga fristad, som du formar efter dina önskemål och dina behov. Och barnens förstås.
Och så försöker du ta hand om dig själv på det gamla vanliga kloka sättet. Ät bra, rör på dig, sov ordentligt och försök göra roliga saker - med vänner, med barnen eller på egen hand. Det är värt så mycket för självkänslan om man lyckas ta hand om sig själv någorlunda trots att man känner sig miserabel! Och det kommer vara värt mycket för dina barn.
När våren kommer, kommer du må helt okej och känna dig förhållandevis hemma i ditt nya liv och upptäcka att du faktiskt ser fram emot sommaren. Då behöver du inte längre den där snabbspolningen.
3 gillningar
Tack!
Nu har det gått ytterligare ett tag och nu börjar det kännas som hemma i lght. Den är MIN nu. 
Saknar fortf. huset, dock. 
Jag blir inte lika ofta ledsen men när jag blir det blir jag ledsnare, sas.
Mörkret lindrar lite och vi planerar för jul (tillsammans) och nyår (jag och barnen hos min mamma). Det känns fint!
1 gillning
Det är lättare nu. Det är inte lätt dock…
Svårt vid högtider och bemärkelsedagar. Sorgen sköljer över som en våg med ojämna mellanrum. Fortfarande ganska förlamad och omotiverad, vilket i sig blir en nedåtgående spiral. Uppe halva nätterna, svårt att gå till sängs. Trött och omotiverad om dagarna. Jag jobbar på det, jobbar på att hitta tråden igen, så att jag kan få en röd tråd i mitt liv. Få motivation till att skapa min egen framtid.
2 gillningar
Ikväll kom det över mig igen. Tänkte tillbaka på hur det var tidigare jular och nyårsaftnar. Sorgen sveper över mig som en svart skugga. Jag försöker känna på den, men utan att fastna i dess klibbiga vingar. Gråter över det som var, det som är och det som skulle ha varit.
2 gillningar
