@Nimue Du har rätt i det. Läste lite slarvigt. Har ingen aning om hur detta kan slå, men hur som helst klokt att ha varit noggrann med att skriva äktenskapsförord och så. Jag hade själv lite trassel med en fd fru som var helt hopplös på att hålla i pengar så jag fick titt som tätt täcka upp för hennes misstag även om det aldrig skenade i väg på ngt sätt.
Det är korrekt, äktenskapsförord finns på separat ekonomi och att jag äger bostaden ensam
1 gillning
Lite så det känns, jag och barnen kan bo kvar och leva ett hyffsat stabilt liv vid skillsmässa. Känns som en liten tröst. Hon är ångerfull skamsen och bedrövad. Som vuxen människa med barn så måste man kunna sköta sin ekonomi det förstår väl dom flesta men samtidigt finns det hinder och problem i livet… En del har tyngre bagage än andra redan från start . Jag tycker inte man ska döma människor för hårt, det finns ofta tragiska förklaringar men däremot behöver man skärpa till sig när man slått i botten. Det återstår att se? Skilda vägar kanske vore enklast…
1 gillning
Är det själva sveket eller den ekonomiska situationen som känns värst för dig, @Bergochdal? Och har detta hänt förut, eller är det en engångsföreteelse kopplad till de specifika händelser du nämnde?
Om det handlar om spelmissbruk pga psykisk tuff period finns det säkert goda möjligheter att få professionell hjälp. Och om du väljer att fortsätta tillsammans kan du gärna ha det som ett ultimatum. Men frågan är om känner att förtroendet ändå är förbrukat?
1 gillning
Bra fråga… Jag vet egentligen inte? Ekonomi biten känns lång och tung…
Hon har inte spelat på över 1 år säger hon men jag behöver ju försöka få detta bekräftat givetvis.
Vi ska sätta oss ner i veckan och försöka bena ut det hela med nån budget, jag får inblick i hennes totala ekonomi och se vad som kommer in och ska ut. Det känns tungt men jag hoppas hon känner nån lättnad att lägga allt på bordet och släppa fasaden och försöka kämpa fram nån plan… Sen vet jag om det är värt att kämpa vidare…
Vad skönt det var att skriva av sig lite, stort tack till er som läser och svarar. Får även tröst i andras trådar att man inte är själv…
Hoppas det fixar sig för er. Din fru behöver ju såklart professionell hjälp, finns 12 stegs program för spelmissbruk, bara ett tips.
Berätta gärna sen hur det gick för er.
2 gillningar
Äger du bostade själv eller är den enskild egendom? Det är stor skillnad om det blir skilsmässa.
I övrigt borde det kännas som en befrielse för henne att äntligen lägga korten på bordet och få hjälp att hantera det övermäktiga problemet.
Enskild egendom. Mina bankkonton samt bostaden är inte giftorättsgods. Ett par kompisar som Skilt sig har alla påpekat vikten av äktenskapsförord så det är jag väldigt tacksam för att jag tog åt mig i tid.
1 gillning
Hej,
Är på väg att separera med mitt ex som hade liknande problem. Gick aldrig till kronofogden.
Hans problem uppdagades för 10 år sedan.
Jag valde då att försöka förlåta. Problemet var ju bara att hela vår framtid påverkades.
Blev tex inget hus.
Jag gick ta väldigt mkt ekonomiskt ansvar.
Skulder finns kvar idag. Tyvärr var jag korkad och skrev dem på mig också.
Nu beror det inte bara på ekonomin som jag valt att lämna utan mycket, mycket annat.
Jag hoppas att det reder upp sig för dig!
Min framtid kommer inte bli som jag tänkt och resor och guldkant kommer minska givetvis. Jag vill bara inte det ska påverka barnen så dom känner att dom aldrig får nya cyklar osv. Samtidigt har jag massvis med folk runt om mig med hus och resor som oxå får sina liv raserade av dåliga förhållande och otrohet och liknande… Min fru jobbar väldigt 24/7 i sitt yrke så att jag och barnen har kul på egen hand är inte främmande eller konstigt varken på helger el semestern.
Så länge det funkar på andra plan så kanske det går överleva? Kämpa på fast ändå förbereda sig till viss del att det skiter sig… Fast det har jag nog alltid gjort i lärdom hur livet ser ut runt omkring mig.
Jag kommer ta större ekonomisk ansvar för familjen, mer insikt framförallt. jag tror helt ärligt att min fru tagit större ansvar där förrut … Men hennes ekonomiska situation kommer jag inte hjälpa till med så att det går ut över min ekonomi på nått sätt. Inga lån eller nödlösningar… Hon har mycket att bevisa innan dess om än någonsin…
2 gillningar
Jag själv tänker och grubblar mycket, brottas med att försöka se saker positivt istället för negativt blir nog egentligen aldrig helt nöjd. Jag har svårt att förstå hur min fru lyckats dölja kaoset hon haft inombords? Jag hade visat det med en gång tror jag… Nu vill jag ju se att hon är nedbruten så att jag förstår att hon ångrar sig men när hon är det så blir även jag nedbruten och samtidigt vill vi juh inte att barnen ska känna av stämningen… Svårt… Det är fullständigt naturligt att känna sig totalt överkörd när livet havererar som här men samtidigt vill jag inte gräva ner mig i det. Sorg och tråkigheter hör ju till livet och barnen behöver se det med men det är viktigt att dom ser att man kan komma ur det med. Jag är rädd för att gräva ner mig men samtidigt måste förstå allvaret i situationen…
Om du ska se det positivt så har du ju tack vare din framsynthet med ekonomin ändå ditt på det torra.
Om ni ändå haft det rätt bra finns det ju goda möjligheter att vända på det här.
1 gillning
Jag tänker att det viktigaste borde vara att din fru själv blir på det klara med vad som gick snett, hur det blev såhär och lägger upp en plan för att se till att hon inte hamnar där igen?
Har lite svårt att se att fokus borde ligga på att hon borde vara så “nedbruten” eller ens egentligen ångerfull, det låter ju mer som ett handlingsförlamat tillstånd av passivitet och ångest. Det viktiga är väl att se framåt, att hon tar fullt ansvar för det inträffade och konsekvenserna av det, men framförallt för de mentala processerna hos henne som ledde dit och hur hon ska hantera det.
Sen måste jag ändå också säga att den biten med att hon inte berättat för dig, har ni haft en öppen och tillåtande dialog? I ljuset av vad som hänt så är det ju verkligen jättebra att du haft dina pengar skyddade, men samtidigt väcks ju frågan av det om ni redan innan haft väldigt olika förhållningssätt till ekonomi? Kan hon ha känt att du tycker hon är dålig på ekonomi och att ni har skilda värderingar kring det, kan det vara en anledning till att hon inte varit ärlig med det? Nu säger jag inte att det är ditt fel att hon hållit detta för sig själv, självklart inte, men om ni ska tänka framåt så måste ni väl också skärskåda vilka mekanismer i relationen som kanske behövs förändras för att ärlighet och öppenhet ska fungera.
2 gillningar
Så är det givetvis. Hon har haft samtal på vårdcentralen tidigare och har förmodligen mer att reda ut och behöver ta upp det igen.
Ja det har vi och jag märkte tidigt att hennes syn på pengar var åt fanders men tyckte hon skärpte sig och växte mycket som människa när vi skaffa familj och gifte oss. Jag däremot kanske är lite för tråkig så tyckte vi hade en bra balans…
Ingen av oss är bra på att prata med varandra, vi jobbar skift och familjeliv så ibland vill man när man väl träffas bara ha det skönt och inte ta tag i det där jobbiga. Jag har däremot förstått på senare år att man måste ha en fungerande dialog och vi har väl blivit lite bättre… Nu här på botten så måste vi kunna kommunicera om vi ska kunna vända detta
1 gillning
Okej, ja för min del hade det inte varit det inträffade, i synnerhet som din ekonomi ändå varit skyddad, som kunnat leda till att jag ville gå isär, utan hur partnern hanterade situationen. Det handlar om att ta ansvar, förstå sin egen del och göra upp en egen, konkret och trovärdig plan för framtiden. Motsatsen skulle då vara om hon försöker släta över situationen, skylla ifrån sig, leta räddning hos andra, inte vill ge några ärliga och raka besked över varför detta hände och hur hon ska undvika att det händer igen.
Däremot vet jag inte om något nedbrutet katastroftänk är så bra, att tänka “Åh nej, det är katastrof, åh nej, jag har förstört allt, åh nej, det här går aldrig att lösa, nu är det kört för mig etc”, tja det är tankar man kanske måste tänka i en sån här situation men att fastna där gör inte läget bättre och jag tror ofta att det bara leder till att man fortsätter att gräva hålet djupare, för är allt redan förstört och omöjligt så kan man ju lika gärna fortsätta i samma riktning, särskilt om det rör sig om spelmissbruk finns väl där tanken att om man bara kan få en vinst kan man ställa till rätta.
Det var väl lite det jag misstänkte (med olika syn på ekonomin). Jag har all förståelse för att du haft svårt att hålla åsikter för dig själv om du tyckt hon varit kass på ekonomi, är själv lite av en besserwisser på området och med facit i hand är det ju svårt att säga att du haft fel om du påpekat att hon inte är så bra privatekonomi. Men jag tänker samtidigt att om hon vetat med sig att du tycker att hon är sämst på ekonomi och tar korkade beslut, och kanske väntat sig nedlåtande reaktioner, så kan det vara en anledning till att hon inte vågat berätta för dig tidigare.
2 gillningar
Det finns givetvis en grundproblematik i det här som vi måste reda ut, spelmissbruk, dålig syn på ekonomi. Snöbollseffekt allt eskalerar.
2 gillningar
Jag tror du har väldigt rätt i det du skriver
Eller vet rättare sagt
1 gillning
Vilken tråkig situation.
Jag tycker ni ska försöka tillsammans, och tror det är en bra idé att du tar huvudansvaret även för hennes ekonomi.
Det betyder inte mer än att du ser till att räkningar mm blir betalda som de ska och att inga nya kostnader ploppar upp i hennes konton utan att du märker det.
Det kan vara övermäktigt för henne att reda ut det själv, hur gärna hon än vill.
Min erfarenhet är att vissa kan gå otroligt långt för att “lura sig själva” när det gäller att erkänna för sig själva vad som sker.
Jag har lärt mig att lita på min magkänsla, att inte lika lättvindigt ha gemensam ekonomi i framtiden, och att inse att ett missbruk alltid går före allt annat, även barnen.
Själv var jag med om att min exfru mörkat mängder av skulder, förmodligen kopplade till hennes konton, som uppdagades först när hon gick bort en tid efter skilsmässan men innan bodelningen blev gjord. Den drog hon ut på så länge det gick och jag förstår ju nu att det var för att hon hade sådan ångest över vad den skulle visa.
Inte jättekul, då jag alltid arbetat hårt och varit sparsam, att veta att allt jag sparat går till någon annans miljonskulder. Illa nog att hon sköt ekonomin i sank medan vi var gifta, men än värre att få det på sig efter skilsmässan.
Hennes attityd till pengar har i motsatt till mig varit att de ska brännas så fort som möjligt.
I många år hade vi en lyckad fusion av hennes och mitt synsätt.
Problemen för oss började nog i samband med en olycka, då hon fick överta ansvaret för ekonomin/räkningar.
När jag tillfrisknat fortsatte det så, och varje gång jag tog upp ekonomi eller att jag kan överta ansvaret för ekonomin igen fick jag försäkringar om att allt fungerade bra och att hon lika gärna kunde fortsätta hålla i det.
Tyvärr har jag varit naiv och trott på min exfrus historiebeskrivning, med tanken om jag inte litar på den jag varit tillsammans med hela livet, vem ska jag annars lita på.
Förmodligen har det funnits spelmissbruk och andra missbruk, men jag kommer aldrig få veta vilket, för hennes konton är låsta för mig.
Det var en detalj jag aldrig fäste vikt vid som gifta, att jag öppnade mitt konto för henne, utan att hon gjorde detsamma. Annars hade jag förstås uppmärksammat problemen direkt.
För mig var det en självklarhet att jag stod för merparten, och jag såg oss som en enhet.
Hon slutade arbeta pga värkproblematik, men jag misstänker nu att det blev ett sätt för henne att alltid komma först till brevlådan och sortera ut krav från låne- och spelbolag - fast jag vet inte, det är min spekulation.
Förmodligen fanns även psykisk ohälsa med i bilden också, något hon vägrade söka för, för hon var minsann frisk ansåg hon.
Min teori är i alla fall att hennes ohälsa triggade igång både spel- och substansmissbruk, vilket ännu mer ökade hennes ohälsa, som ännu mer triggade hennes missbruk.
3 gillningar
Tuff historia det där, hoppas du mår bra efter omständigheterna. Bra råd också,
Jag tror vi har levt och tänkt lite på samma sätt
En rad olyckliga omständigheter på alla plan har triggat igång det här men det är ju smygandet som känns tuffast och att vi hade kunnat stoppa det så mycket tidigare.
Vi har pratat öppet med varandra och hon med sina familjemedlemmar om läget så det känns som vi har kommit nånstans…
2 gillningar