Det finns givetvis en grundproblematik i det här som vi måste reda ut, spelmissbruk, dålig syn på ekonomi. Snöbollseffekt allt eskalerar.
2 gillningar
Jag tror du har väldigt rätt i det du skriver
Eller vet rättare sagt
1 gillning
Vilken tråkig situation.
Jag tycker ni ska försöka tillsammans, och tror det är en bra idé att du tar huvudansvaret även för hennes ekonomi.
Det betyder inte mer än att du ser till att räkningar mm blir betalda som de ska och att inga nya kostnader ploppar upp i hennes konton utan att du märker det.
Det kan vara övermäktigt för henne att reda ut det själv, hur gärna hon än vill.
Min erfarenhet är att vissa kan gå otroligt långt för att “lura sig själva” när det gäller att erkänna för sig själva vad som sker.
Jag har lärt mig att lita på min magkänsla, att inte lika lättvindigt ha gemensam ekonomi i framtiden, och att inse att ett missbruk alltid går före allt annat, även barnen.
Själv var jag med om att min exfru mörkat mängder av skulder, förmodligen kopplade till hennes konton, som uppdagades först när hon gick bort en tid efter skilsmässan men innan bodelningen blev gjord. Den drog hon ut på så länge det gick och jag förstår ju nu att det var för att hon hade sådan ångest över vad den skulle visa.
Inte jättekul, då jag alltid arbetat hårt och varit sparsam, att veta att allt jag sparat går till någon annans miljonskulder. Illa nog att hon sköt ekonomin i sank medan vi var gifta, men än värre att få det på sig efter skilsmässan.
Hennes attityd till pengar har i motsatt till mig varit att de ska brännas så fort som möjligt.
I många år hade vi en lyckad fusion av hennes och mitt synsätt.
Problemen för oss började nog i samband med en olycka, då hon fick överta ansvaret för ekonomin/räkningar.
När jag tillfrisknat fortsatte det så, och varje gång jag tog upp ekonomi eller att jag kan överta ansvaret för ekonomin igen fick jag försäkringar om att allt fungerade bra och att hon lika gärna kunde fortsätta hålla i det.
Tyvärr har jag varit naiv och trott på min exfrus historiebeskrivning, med tanken om jag inte litar på den jag varit tillsammans med hela livet, vem ska jag annars lita på.
Förmodligen har det funnits spelmissbruk och andra missbruk, men jag kommer aldrig få veta vilket, för hennes konton är låsta för mig.
Det var en detalj jag aldrig fäste vikt vid som gifta, att jag öppnade mitt konto för henne, utan att hon gjorde detsamma. Annars hade jag förstås uppmärksammat problemen direkt.
För mig var det en självklarhet att jag stod för merparten, och jag såg oss som en enhet.
Hon slutade arbeta pga värkproblematik, men jag misstänker nu att det blev ett sätt för henne att alltid komma först till brevlådan och sortera ut krav från låne- och spelbolag - fast jag vet inte, det är min spekulation.
Förmodligen fanns även psykisk ohälsa med i bilden också, något hon vägrade söka för, för hon var minsann frisk ansåg hon.
Min teori är i alla fall att hennes ohälsa triggade igång både spel- och substansmissbruk, vilket ännu mer ökade hennes ohälsa, som ännu mer triggade hennes missbruk.
3 gillningar
Tuff historia det där, hoppas du mår bra efter omständigheterna. Bra råd också,
Jag tror vi har levt och tänkt lite på samma sätt
En rad olyckliga omständigheter på alla plan har triggat igång det här men det är ju smygandet som känns tuffast och att vi hade kunnat stoppa det så mycket tidigare.
Vi har pratat öppet med varandra och hon med sina familjemedlemmar om läget så det känns som vi har kommit nånstans…
2 gillningar
Tack, jag mår bättre nu i alla fall 
Ja, att prata med varandra är absolut steg ett.
Min exfru sopade allt under mattan och vägrade erkänna sina problem, varken för mig, sina föräldrar och syskon eller för socialen, när de kopplades in pga hennes missbruk.
Att ha en glad yta (Facebook är rena döden i sådana här situationer) samtidigt som man mår dåligt och håller allt inom sig själv måste vara otroligt påfrestande.
Det låter som ni har alla möjligheter att lösa detta tillsammans, så lycka till!
2 gillningar