Varför är han arg, bitter och hatar dig? Det verkar ju vara roten till problemen.
För att han tycker han fanns där igenom min sjukdom och när jag var frisk så lämnade jag honom. Det fanns andra grunder i att jag lämnade honom också men såklart var mitt tillfrisknande en del i det hela!
Vi hade hus och han bodde kvar där i flera år för att inte låta mig kunna ”gå vidare”. När vi väl sålde huset så fick han sin del av vinsten och jag min. Ändå är han fortf bitter över att jag fick ta del av vinsten (?) och tycker inte jag fanns där för barnen när de var 1-2,5 år.
Min dotter är 10 år.
Ja, jag tänker att de är socialen jag får kontakta igen och se om vi kan få hjälp.
Denna konflikten mellan dottern och sambons barn har hållit på länge men min dotter har varit tyst och gått in på sitt rum och gråtit och ringt mig istället. Nu börjar hon säga emot och säga hur sanningen är och då får hon istället höra att hon är kaxig.
Okej. Jag håller med om att det blir väldigt skevt som förälder att lägga skulden för att kommunikationen mellan barn och förälder inte fungerar bra på barnet “om du bara ville komma ut och prata”. Hon är ju 10 år, det är givetvis pappans ansvar att de ska ha en bra kommunikation och reda ut saker som inte fungerar hemma hos honom, inte flickans ansvar.
Ok jag vet allt om att känna sig bortvald när man tycker att man ställt upp. I mitt fall när x gjorde karriär. Och felfördelad eller ska vi säga ekonomiskt negativt drabbad av bodelning pga av att x ville skiljas och ändå gick in i bostadsprojekt som sen behövde avvecklas med förlust - när hon väl kom till skott.
Hur som helst är det nog där skon klämmer och inget kommer ändras om inte nått görs åt grundorsaken 
Uppmuntra dottern till att prata med kuratorn på skolan.
Kommer det fram något som är oroväckande så kommer skolan att göra en anmälan. Med tanke på att ni redan har en dålig kommunikation er vuxna emellan så kan det vara vettigt att någon annan ser vad din dotter går genom och agerar.
1 gillning
Exakt vad är det du menar här?
Att han eventuellt agerar som han gör (rätt eller fel) pga av att han känner sig rejält sviken för att han ställde upp i ”sjukdom” men när det kom till ”lust” då dög det inte . Det va bara en tanke och i inspel.
Och vad menar du då är botemedlet?
Eller skit samma.
Det spelar ingen roll hur jävla illa föräldrarna har betett sig under separationen. Man låter inte det gå ut över barnen!
2 gillningar
Vi är nog många som har känt ibland att vi har ställt upp och sedan blivit lämnade som tack. Även jag kände så i mina tidigare relationer, och det är naturligtvis inte kul
MEN jag reagerar ändå på två saker i detta.
Dels tycker jag ärligt talat att det är rent trams att ens se det som att “ställa upp” när det gäller förlossningsdepression. Det är väl lika mycket hans barn, och då finns man där under graviditet, förlossning och tiden efteråt, om man är en förälder. För hur vi än vrider på det så har ju ändå du dragit det tyngsta lasset när det gäller att bära och föda barnet, och även om det så klart är väldigt tufft att behöva ta det största delen av ansvaret av ett litet barn är det ju ändå något som kan ingå i en föräldraroll.
Min kusin behövde exempelvis göra det, eftersom hans fru blev sjuk efter förlossningen, men inte gnällde han ett enda knyst, utan såg det som en självklarhet. Och dessutom såg han det som en fantastisk möjlighet att skapa ett starkt band till barnet direkt.
Och sen är det väldigt märkligt att ta ut sin bitterhet mot dig på sitt barn. Nu vet vi ju inte exakt varför du valde att lämna honom, men inget av det kan rimligen vara dotterns fel. Han har inget att vinna på att förstöra relationen till sina barn, och det enda sorgliga är att din dotter kommer i kläm.
Det är en utmärkt idé att prata med socialen för att få stöd och rådgivning, och kansle även låta dottern prata med någon professionell för att få hjälp att hantera alla sina negativa känslor.
5 gillningar
Ingen aning Och helt rätt barnen ska inte komma ikläm 
1 gillning
Exakt dom meningarna är de han skriver till henne… om du bara hade kommit ut, om du bara hade sagt till där och då, om du hade gjort så istället för si.
Ja, precis. Hon är väldigt mogen av sig men i vissa situationer så behöver man som förälder steppa in och ta på sig ansvaret. Det ska inte ligga på barnet!
I know the feeling @Loovve
Då barnet inte är taggad på att åka till sin pappa.
Puh det är tungt på sitt sätt.
Det underlättar inte på något vis dagarna som man har med barnet då det skall bearbetas.
Hon från soc frågade honom varför han är så elak och inte respekterar mig när vi va på möte hos dom. Då sa han ”inte efter allt hon gjort mot mig”. Jag sa att vi var överens om hur vi skulle dela vinsten, och att ingen är skyldig någon något mer nu. Det är noll nu. (Jag gav han ytterligare 30k mer av min vinst då han tyckte han skulle ha de pga renoveringar).
Ändå kan han inte lägga detta bakom sig. Jag är fortfarande skyldig han pengar (tycker han), jag är fortfarande skyldig han ”all tid” han fick lägga på barnen när jag va sjuk… Ja ni hör ju.
Jag förstår också att man såklart kan bli arg och besviken om man funnits där hela vägen igenom och sedan blir lämnad. Han har haft flera tjejer efter mig, nu den senare har han ett barn med och nybyggt hus som han byggt själv. Eget företag som går blomstrande bra. Åker minst på 2-3 semestrar utomlands (när det tilläts). Så de jag vill komma fram till är att han har allt man kan tänka sig.
Jag tror att han behöver prata med någon som hjälper honom gå vidare, men hur får man honom till det? 
haha…
Jag har nytt fint förhållande, vi är särbos. Ses varannan helg. Ses med alla barnen ca 5-6 ggr per år. Vi har valt detta då vi vill ha allt fokus på barnen när vi har dem och när vi är själva, varannan helg, så ses vi för vuxentid.
4 gillningar
Hon har börjat öppna sig för en kompis förälder nu.
Ska försöka få tag i skolans kurator också. Det har du rätt i! 
tack för tipset!
1 gillning
Denna veckan började det redan i måndags…
Jag tror att @Johan40 är något på spåret här. Så länge ni inte reder ut det som är mellan er så ser jag inte hur det skulle kunna ändra sig tyvärr. Jag säger absolut inte att han gör rätt i sitt agerande, det finns inga ursäkter för hans beteende mot barnen. Dock känner han sig uppenbarligen väldigt sviken och sånt kan sitta djupt…
1 gillning
Precis det jag menar. Ursäktar inte beteendet mot barnen. Men jag känner i övrigt ungefär samma mot mitt X. Bitterhet, arg och “hat” för vad hennes val gav mig för kort 
Nämen, @Kalle3 och @Johan40. Nu förstår jag verkligen inte. En man är bitter över en skilsmässa som ligger flera år tillbaka i tiden. Ska exhustrun hjälpa honom att reda ut eller bearbeta detta? Han vill inte gå i samtal utan har avbokat. Rent konkret, hur skulle det gå till? Om bodelningen är ojuste så får man driva det juridiskt. Att man varit ensam med sina barn medan mamman varit sjuk - vad ska hon göra åt det nu? Särskilt det sista har jag svårt att smälta. Nu vill han vara mer med sin dotter, men då när hon var liten så var han för mycket med henne? Och allt detta för att han ska börja uppföra sig trevligt mot sin egen dotter?? Nej, det köper jag inte. En man som beter sig så här mot sitt eget barn får nog själv reda ut roten till det onda.
5 gillningar