Precis det jag menar. Ursäktar inte beteendet mot barnen. Men jag känner i övrigt ungefär samma mot mitt X. Bitterhet, arg och “hat” för vad hennes val gav mig för kort 
Nämen, @Kalle3 och @Johan40. Nu förstår jag verkligen inte. En man är bitter över en skilsmässa som ligger flera år tillbaka i tiden. Ska exhustrun hjälpa honom att reda ut eller bearbeta detta? Han vill inte gå i samtal utan har avbokat. Rent konkret, hur skulle det gå till? Om bodelningen är ojuste så får man driva det juridiskt. Att man varit ensam med sina barn medan mamman varit sjuk - vad ska hon göra åt det nu? Särskilt det sista har jag svårt att smälta. Nu vill han vara mer med sin dotter, men då när hon var liten så var han för mycket med henne? Och allt detta för att han ska börja uppföra sig trevligt mot sin egen dotter?? Nej, det köper jag inte. En man som beter sig så här mot sitt eget barn får nog själv reda ut roten till det onda.
5 gillningar
Fy vad jobbigt för er alla! Prata med socialtjänsten samt be skolan att dottern få prata med en kurator! Det blir som en neutral källa till information, eftersom infon då endast kommer ifrån dottern!
Nej, jag menar inte att det är hennes ansvar. Men jag tänker att tex parterapi mellan dem för att få ett ordentligt och värdigt avslut kanske kan hjälpa deras gemensamma barn? Om de inte redan har haft det vill säga. Han kanske inte är mottaglig för det heller, vad vet jag. Samarbetssamtalen kring barnen går ju uppenbarligen inte något vidare och då kan det möjligen vara värt att försöka flytta fokus från barnen till föräldrarnas relation. Det var det jag menade.
3 gillningar
Aha, ok. Då är jag lite lugnare.
Nu säger jag inte att det är så i denna situation, men så svart/vitt är ofta inte livet. Svek och lögner kan tex få en man/kvinna att känna sig lite bitter - även efter flera år
Angående bodelning så behöver det inte vara en ojämn fördelning för att en part ska känna att hen förlorade och sitter med svarte petter. Ta mitt exempel. Mitt X har erkänt att hon redan innan vi flyttade över hela landet som en familj, plöjde in allt vi ägde i och renoverade en gård kände sig osäker på oss.
Resultatet jag kan inte flytta tillbaka hem till min familj på minst 10 år. Vi fick båda med oss lika stora saftiga blancolån ut ur skilsmässan. Fair enough. Men skillnaden är att hon gärna bor i hyreslägenhet medans jag sitter här själv och drömmer om att nån gång få ha en gård igen
Hon hade ju kunna lyft det innan. Kanske hade blivit skilsmässa då istället. Men då hade vi haft ett varsitt saftigt startkapital.
Men återigen, barnen ska inte hamna i kläm. Jag har aldrig sagt ett ont ord om barnens mamma.
Men lite off topic. Mitt syfte var helt enkelt att försöka identifiera orsaken till hans beteende. Har ingen lösning, men kanske kan samarbetssamtal dem emellan med fokus på vad som hände vare en idé - göra avslut precis som @Kalle3 säger
6 gillningar