Hej…
Jag och pappan har ingen bra relation bakom oss. Han är arg och bitter på mig och det går ut över barnen. Vi har prövat samarbetssamtal, en gång hinner vi med sedan avbokar han resterande samtal. Vi har varit och fått hjälp med vår 11åriga son då han är arg och utåtagerande. Socialen/barn och ungdomshälsan kommer fram till att hans beteende beror på min och barnens pappas relation. Ändå vill han inte förbättra denna.
Jag har försökt att vara snäll och bara hör av mig när de verkligen är något viktigt. Barnen blir äldre och kontakten blir också mindre med pappan.
Dottern är varannan helg hos sin pappa sedan två år tillbaka. Detta för att hon alltid var ledsen och ville inte åka till honom den veckan hon skulle dit. Då prövade vi varannan helg och det har fungerat bra hittills. (Hennes storebror, sonen, är där fortf varannan vecka).
Nu sedan januari månad smsar och skriver hon när hon är där att hon inte vill va där, hon trivs inte, hon känner ingen tillhörighet och hennes pappa pratar knappt med henne. Anledningen till att hon åker dit är egentligen att pappans nya sambo har en dotter som är lika gammal och de leker rätt så bra ihop. Förutom på sista tiden. Sambons dotter skyller allt på min dotter och hon är elak mot min dotter.
Jag är så otroligt trött och det tar psykiskt på mig att alltid veta att min dotter mår dåligt när hon är hos sin pappa. Hon har alltid varit tyst av sig och hon pratar inte hemma hos honom. De skriver sms med varandra, ibland vet man inte vem som är vuxen och barn i deras konversation då hon är väldigt mogen för sin ålder. Hon har träning med gympa varje söndag och när hon är hos sin pappa får hon aldrig gå på den för att ”du är bara här fyra dagar i månaden och då vill jag att vi umgås”. Såklart gör dom inte det. Hon sitter inne på sitt rum och spelar på mobilen den timmen. Dvs hon hade lika gärna kunnat träna.
Nu i veckan släppte jag bomben till pappan och skrev sms om att dottern inte vill va där mer. Hon har skrivit detta flera gånger till honom, hon har förklarat varför men ändå blir de aldrig någon ändring. Han sätter sig såklart emot detta. Hon ska va hos honom. Ingen empati över hur Dottern känner eller varför hon känner så. Han går i försvar i deras kontakt på sms. Han skuldsätter henne att ”alltid va på sitt rum så därför blir det så” och ”om hon bara börjar prata så kan de bli en ändring”.
I kontakten med pappan så skuldlägger han mig och tror att det är jag som sagt detta till dottern. Han tror att jag och hon spelar ett spel mot honom för att jag är elak och dum. Han tror att jag vill honom illa och vill att han ska tappa kontakten med sitt/sina barn. Jag tycker jag har gett honom alla verktyg till att förstå vår dotter. Jag har pratat gott om att de vill att hon ska åka dit. Jag har berättat för honom att barnen vill träffa sin pappa, va med honom. Att han ska se dom. Inte bara sitta på sina rum och ha tråkigt. (Han bor ute på landet ca 2 mil från mig där barnen går i skola och har sina kompisar).
Idag ska hon till sin pappa. Hon är hemma från skolan idag för hon har så ont i magen för att pappa tvingar henne.
Jag vet inte hur jag ska göra. Låter jag henne vara kvar så kan jag få det emot mig som umgängessabbotage. Men jag vill samtidigt inte att hon ska åka dit och va ledsen, vilja dö, ha ont i magen och inte känna sig tillhörig där.
Hennes pappa har tidigare sagt att dottern är lik mig i sättet. Jag tror att i och med att han hatar mig så mycket så kan han inte ta till sig dottern för att hon är så lik mig. Förra fredagen när hon kom dit så satt hon på sitt rum hela em och kvällen. Han pratade inte ens med henne. Hon var nyklippt och klippt av sig nästan 15 cm av håret. Ingen kommentar om det. Han ser henne inte.
Hur ska jag göra? Jag mår så otrolig dåligt i och med detta. Pappan går alltid till personangrepp mot mig i smsen han skickar. Nu i förgår skickade han ”det jag ångrar mest i mitt liv är att jag hjälpte dig överleva” (hade förlossningsdepression efter dottern och efter att varit inlagd och fått hjälp av psykolog så kom jag fram till att jag vill vara själv. Jag är så trött på att alltid få stå till svars för detta. Han har ny familj, nytt barn, hus och bra jobb ändå ska han alltid trycka ner mig.