Nej, finns ju en del som tror att de har det (tänker på boken “Spelet” t ex) men sen är ju alla olika och vill och behöver olika saker. Så är väl bara att köra på känslan egentligen. Tänker att jag ska försöka styra upp dejten i nästa steg och får se hur det blir.
1 gillning
Tror den är före nätdejtingeran dock? Mitt intryck är iaf att många har flera på tråden i ett inledande skede och det gör ju att håller man inte igång kontakten kan intresset lätt glida över mer på någon annan. Åtminstone tills man setts IRL får man nog förutsätta att man inte är den enda personen pratar med.
Vad kul @Endagitaget !!
Jag håller med @Nimue (trots att jag själv aldrig skulle våga…) och du kan ju använda den här dejten som försökskanin - du behöver ju inte känna att det är han eller ingen liksom.
Och sen rapporterar du till mig så jag lär mig lite också! 
1 gillning
Åh vad kul, @Endagitaget Ja, det är förstås olika vad man föredrar, olika strategier och önskemål. Jag tycker att du ska varva lite anekdoter eller reflektioner om dagen med dejtplanering. Att fortsätta att lära känna varandra, visa intresse för varandras liv och så, men också visa seriöst intresse av att träffas.
Personligen så tycker jag att det är svårt att liksom hålla igång samtalet länge, man väl förstått att båda vill ses. Handlar nog mycket om nervositet. så jag vill helst boka en dejt bara några dagar innan den ska äga rum. MEN… jag träffar en man nu, en Tinderdejt som blivit mer än så 
och där var det tvärtom. Han skrev att han gärna ville träffas, men då var vi båda upptagna några dagar och sen skulle han på en resa en vecka. Trots det gick det bra att skriva och vänta…
2 gillningar
Typ ungefär exakt det du skriver. Tog upp chatten nu när barnen somnat och det är trevligt men också lite stolpigt. Det är ju svårt att starta en konverstion från noll med bara några bilder och en superkort text att utgå ifrån och få det att flyta på och inte låta som nån slags intervju. “Jaha, du gillar konst, någon särskild inriktning?” typ känner inte jag är en så jätteintressant fråga.
Vad spännande att du har en tinderdejt som blivit något mer! <3 Kanske var bra att det gick lite extra tid. Jag tänker också att det handlar om ens personlighet, om det är bäst för en att ha dejten snabbt eller att chatta längre, beroende på vad en själv har för mönster som en behöver bryta. Där vet jag faktiskt inte riktigt själv vad som vore bäst för min del.
Det låter lite tomt att säga så ja.
Kanske mer också vad du själv gillar inom konst och vad du själv går på.
Jag går gärna på museer ibland bara för lugnet och tavlorna man kollar på, men målar inte själv mer än hemma. Nu håller jag på med ansikten.
Vad gillar du för konst? Något särskilt inom en viss genre?
Något sådant låter roligare att skriva lite om sig själv med
1 gillning
Kan nog vara lite småsvårt i början ibland, men om man passar ihop så ska det nog flyta på efter ett tag. Skulle det inte bli bra flyt i konversationen efter en längre tid hade jag tagit det som ett tecken på att man inte funkar ihop iaf (och det är helt okej, det är inget misslyckande). Så se det inte som din uppgift att bära konversationen, det är inte ett test för att du ska bevisa att du duger. Ni ska bara prata och ha trevligt 
2 gillningar
Bra förslag @skildkille81 Tänker att det förhoppningsvis kommer när jag fått lite erfarenhet av att chatta, både för att jag fått testa på lite olika men också för att jag kanske känner mig mindre osäker och inte funderar så himla mycket på vad jag ska skriva.
Tänker lite som du @nu_ar_allt_bra att det blir lättare allt eftersom och om det inte blir det så är det nog fel.
Lite svårt också när det är bäst att skriva. Nu när jag har barnvecka blir det ju lätt typ den här tiden, när barnen har somnat, köket uppröjt och gympakläderna packade, och då är jag samtidigt rätt trött och det är inte så lång stund innan jag ska gå och lägga mig.
Det är nog ingen fara, skriv när du kan och vill. Tror de flesta är medvetna om vid detta laget vad det innebär med ett vuxenliv med barn varannan vecka.
2 gillningar
Jag skriver ungefär som jag pratar, och ungefär lika fort. Det blir mer som ett samtal än ett brev.
Och så är det intressant att försöka hitta det gemensamma intresset som man har för nästan alla man möter. För mig har jag dejtat några stycken för några år sedan, och vad vi kom fram till vad vi hade gemensamt har varit: gamla hus, lp skivor, super Mario Bros, målning, middagsmat, skogen, komjölk och lantbruk, historia, ånglok osv.
Lite det som är roligt.
4 gillningar
Håller med om att det är svårt att hitta orken och tiden att skapa intressanta samtal. I grunden tycker jag nog att jag är ganska bra på att ställa intressanta frågor, hitta på ämnen som inte är samma vanliga gamla tugg osv, vilket kanske inte heller funkar för alla men dem vill jag ju inte funka för ändå.
Men det kräver ju en del, att jag plockar fram mitt kreativa jag och gör en ansträngning. Som ofta blir pärlor för svin och man får bara nått trist tillbaka och sen är man tillbaka på “så hur är läget idag?” stadiet i konvon. Några gånger har jag ju ändå fått tag på dem som nappar och det blir ett mer roligt samtal så man får väl kämpa på antar jag. Men det är väl bara att inse att det kräver tid och ansträngning och att man har lite plats i schemat när man sätter igång så man inte snart måste lägga fokus någon annanstans. Alternativet att springa på dejt med kreti och pleti som man inte sett att man kan ha ett givande samtal med innan man ses känns ännu mer tid- och energiödande, och jag skulle tycka att det vore jobbigare att berätta för nån man ändå lagt tid på att ses med att det inte riktigt kändes så intressant…
2 gillningar
Sen är ju inte alla begåvade med förmågan att uttrycka sig i skrift heller men kan vara fantastiska öga mot öga så det är lite tudelat det där med att bedöma någon i en chattkonversation. Jag menar förhoppningsvis ska man ägna mer tid öga mot öga än i en chatt… 
Nja, det beror väl på hur man prioriterar. Efter att ha funderat på vad som verkligen är viktigt för mig så har jag ju insett att verbal kompetens, även i skrift, är något jag värderar väldigt högt och är en av mina huvudsakliga turn-ons hos en man. Det ligger nog på topp 3 egenskaper för mig, ärligt talat, han får hellre vara direkt ful än dålig på att skriva. Så jag tror nog att jag kommer kriga på om att inte behöva prioritera bort det, det hjälper inte så mycket om han är trevlig IRL för mig, jag antar att man ändå kommer behöva ha skriftligt utbyte ändå och hur snobbigt det än låter brutaldör min attraktion av kass stavning och formuleringsförmåga då.
Men med det sagt så är det väl ofta så att många av karlarna också har många bollar i luften och inte lägger så mycket energi och då blir det ju lätt ganska själlösa meddelanden utan något större mått av spiritualitet, utan att det nödvändigtvis betyder att han inte kan formulera sig i skrift om han lägger ner lite mer ansträngning på det.
3 gillningar
Tack för all feedback på min panikreaktion när jag plötsligt fick svar på mina kontaktaförsök på Tinder. Nu har den här nervösa kvinnan både chattat lite mer och även varit på dejt. 
Några lärdomar jag drar av den här erfarenheten är att jag behöver plocka fram det du beskriver @Nimue som ditt “kreativa jag” och göra en ansträngning för att komma över vardagens betraktelser. Som också är viktiga, jag tycker ändå att det säger något hur han beskriver sin dag till exempel, men jag vill också hitta ett sätt att naturligt komma in på drömmar och livsmål som inte känns som att jag frågar ut personen a la anställningsintervju. Här var konversationen helt klart ok i chatt och på dejten så berörde vi även lite sånt som hur vi tänker kring dejtande, vilken typ av relation söker efter etc. Samtidigt känner jag att jag inte vet särskilt mycket om hans inre väsen, om vem han egentligen är i en relation. Men tänker att det kanske är lite som att skala en lök, att det gäller att ta det steg för steg.
2 gillningar
Ja, det låter väl som en bra plan att ta det steg för steg.
Bara det att du tog dig ut på en dejt var ju ett stort steg! Heja dig! 
Själv kände jag intensivt motstånd när jag läste raderna ovan och att jag inte hade en aning vad eller ens om jag söker en relation och då är det ju bara att inse att jag inte är där än…
2 gillningar
Kan tillägga att jag på den frågan blev lite svamlande. Inser mer och mer att jag inte helt vet jag vill heller. Var mest tydlig med att jag inte söker typ samboskap, fler barn, bonusfamiljskoncept etc. Utan sa mer att jag vill ta det som det kommer. Känns det bra och leder till något seriöst så absolut är jag inte främmande för det men det är långt fram för mig.
Helt ärligt blir jag typ lika skrämd av de som skriver att de söker seriöst som de som bara vill ha sex.
1 gillning
Håller helt med er, jag tänker att sånt där som att vilja dela hela livet med någon är väl en känsla man kan få för en specifik person. Jag går iaf inte runt och drömmer om att dela livet med nån. Däremot vill jag ha någon att hitta på saker ihop med och ha sex med. Tänker att de andra känslorna kanske kommer på vägen om man träffar någon man verkligen gillar, men det är ju inget man kan lova bort på förhand liksom.
4 gillningar
Håller med, frasen ”söker seriöst” säger ju ingenting, man kan ju seriöst söka efter sex, liksom… eller vara super-needy. Jag tror att även rätt så svamligt småprat i frågan kan sålla fram några tydliga NEJ eller JA. I en chatt med en man frågade vi varandra typ: vad ser du framför dig, hur ser en framtida relation ut, vad är viktigt i ditt liv. Minns inte exakt. Och lite ”fult” så ställde jag samma frågor i chatt med en annan man. Och de där svamliga svaren som både de och jag hasplade ur oss var ändå olika:
Barnen är förstås viktiga för mig. (Ja, rätt svar)
…. men jag vill också ha en vuxen relation, någon att ha roligt ihop med, sex också förstås…(osv. Funkar för mig, går att prata vidare.)
… jag har inte så många egna intressen, för barnen är ju viktigast. Vad VI skulle göra ihop? Har inte riktigt tänkt på det, vill träffa nån först så får man väl se. (Nej tack för mig)
3 gillningar
Nästan mer rädd för de seriösa…
Ja, så känner jag också!
2 gillningar
Jag var inte helt mogen känslomässigt att börja dejta igen när jag gjorde det, men det blev bra ändå. Men jag hade ändå viss koll på vad jag ville ha och inte ha. Bland annat var jag tydlig med att jag var inte ute efter att skapa en ny kärnfamilj. Jag kan inte få fler barn, och jag ville inte att en ny kvinna skulle komma in i en mamma-roll till mina barn. Att jag föredrog särbo före att flytta ihop. Och att vi båda skulle vara självständiga människor som var med varandra för att vi villa det, inte för att någon av oss skulle vara tvungen till det. Antagligen gjorde såna här saker att en hel del valde bort mig (många kvinnor som hade skrivit i sin profil att de ville ha barn och bilda familj) men det var till allas fördel. För vi som fick kontakt hade samma inställning till såna frågor. För när det kommer till vad som är seriöst i dejting är det nog att man är tydlig med sina avsikter och har hyfsat koll på vad man vill, som:
Man kan vara seriös i sin avsikt med att man bara vill ha spännande dejter och sex. Och man kan skriva att man är ute efter en seriös och långvarig relation, men man har ingen egen bild av vad det är eller vad man vill av den andra, utan kanske mest är ute efter att fly undan ensamheten. Och det är inte seriöst. Man är inte intresserad av en annan person då, bara dess funktion som själslig värktablett.
Detta tycker jag är bra gjort! Pratar man inte om sånt så kanske man inte har samma mål, men eftersom man inte pratar om det så visar det sig för sent. Eller ännu värre, den ena kanske inte har tänkt på sånt är alls och vet inte vad den vill. Då är ju risken stor att den börjar forma sig helt efter den andras målbild av relationen när förälskelsen är ny, och sen när det lugnar sig så inser personen att den vantrivs med hur det blev.
3 gillningar