Självklart låter det riktigt det mesta du säger. Dock så är det inte en “hönan eller ägget” i detta fallet. De flesta par som får problem, får det efter ett tag, när det gått i slentrian, och att “lusten uteblir” för att hon får dra största lasset i familjen, så långt begriper jag., I vårat fall visade hon inte minsta spår av lust från allra första början, och hon bedyrade att hon hade lust men var hämmad, och behövde tid. Det var det jag gick in i äktenskapet med, löften och bedyranden, för att jag trodde på henne. Det där med visad uppskattning, och övriga samarbeten och kopplat till lust, går bägge vägar, att det även blir svårare att visa annan uppskattning och hjälpas åt i hemmet, när ena parten är besviken på något. Vilket som kom först i vårat fall, är ingen tvekan om. Det där med medicinska skäl nämnde jag för att belysa att det är så viktigt även för andra och att det förekommer att det leder till både otrohet och skilsmässa, även om det är mannen som inte lever upp till kvinnans önskemål och förväntningar.
Visst. Jag kan absolut förstå att hon inte gör det för att jäklas, men hon visar ett totalt förakt för vad jag känner och det som inte är viktigt för henne, anser hon inte är ett problem som rör henne. Hon har ju trotts allt lovat att hon behöver tid, men hon kan ju i alla fall göra det hon VET kan påverka både lusten och annat. Det finns massor med saker, som ingen annan än hon själv kan göra, och som skulle gynna henne främst, och som på sikt leder till ökad lust. Om hon tyckte det vore ett problem, över huvud taget, finns det ju ingen anledning att låta bli. Hon vet mycket väl vad som skapat en splittring i vårat förhållande och att jag är frustrerad, men eftersom det inte är viktig för henne, förväntas jag bara acceptera, bita ihop och gilla läget. Jag har flera gång frågat henne om hon varit med om något, under sin uppväxt, men det förnekar hon bestämt, men att uppfostran varit mycket konservativ och sexualfientligt. Men att i 52 års ålder, ännu inte gjort upp med de mentala “spöken”, och inte visat på att hon tycker det behövs heller, är provocerande. Jag vet att man inte kan tjata fram lust, då det snarare får motsatt effekt, men detta diskuteras inte ens en gång om året, och däremellan, önskar jag att hon av egen kraft och motivation, visade att hon i alla fall intellektuellt kunde ta in att det är ett problem, som är verkligt och som påverkar hela vårt äktenskap, på alla plan, även lusten att “hjälpa till” och visa uppskattning inom andra områden. Det spelar liksom ingen roll hur jag vänder och vrider på det, får jag tillbaks spekulationer och att jag inte skulle ta mitt ansvar i hemmet, eller på annat sätt bidrar till annat. Det blir ju bara spekulationer, som för att försvara en redan förutbestämd uppfattning om hur dan jag är.
Du gifte dig med henne i vetskap om att ni inte var sexuellt kompatibla, men du hoppades att det skulle ändra sig med tiden.
Det är nog där problemet ligger egentligen. Jag tror du måste sluta anklaga henne för att hon inte förändrar sig. Det är tyvärr lika osannolikt som att du skulle kunna bestämma dig för att jobba med dig själv och anpassa dig till hennes nivå.
Håller mer Trassel här. Ja, det var helt klart mindre snyggt av henne att säga till dig att hon skulle jobba på det och att det skulle bli bättre men sen till synes inte göra det (om hon nu försökt på ngt sätt hon inte berättat för dig om kunde hon ju åtminstone ha gjort det).
Men detta var alltså 30 år sedan och sen dess har du stannat? Någonstans tänker jag att preskriptionstiden är kortare för grova våldsbrott. Vad än hon gjorde för synder då så har du ändå själv valt att stanna i den situationen som är i alla dessa år. Det är ditt val. Såklart har du rätt att känna dig olycklig och besviken över hur det blir, men det blir orimligt att lägga allt det på henne, du har också valt att stanna ändå.
Har ju själv lite samma problem fast det inte gäller just sex utan andra typer av närhet och intimitet i relationen. Och jag tänker nog ändå att det faktiskt är helt omöjligt för den som inte själv saknar det där att sätta sig in i hur det får den andre att må. Visst man kan höra att den personen säger sig må dåligt och i den bästa av världar borde hon ha engagerat sig mer i det än vad hon gjort, men i slutändan är hon ju en annan individ och känner inte dina känslor, hon kan nog inte fullt ut förstå dem. Alltså kan hon inte göras fullt ut ansvarig för ditt lidande, som hon inte förstår.
I den här tråden blir det så smärtsamt tydligt hur svårt det är att separera trots att det ser oundvikligt ut och att det förklarar varför så många tar till stödhjulet i form av en ny partner bredvid.
Då jag startade tråden för 1 år sedan följer jag den till och från, sex väcker känslor i ett förhållande märker jag. Naturligtvis! Jag känner mig mer nöjd i mitt eget förhållande än för 1 år sedan. Det finns säkert många anledningar till det, jag har pratat sakligt och i lugn ton med min partner om mina behov i vårt förhållande utan att sätta direkt press på henne. Hon skulle ”skärpa sig” och försöka göra mig mer tillfreds. Så har absolut skett och jag har inte heller fortsatt att ”pressa” henne utan också lugnat mig! Jag har fokuserat att tänka på det som är bra i vårt liv. Vi har väldigt fina barn 10 och 14 år, vi är friska, god ekonomi osv. Min poäng är att förhållandet måste hela tiden underhållas genom att prata och även försöka innehålla fysisk kontakt som inte är sex. Gärna dagligen och innan relationen helt tappat allt!! Detta är min bestämda uppfattning och om hur många förhållande skulle kunna räddas. Sköt om er alla. 
Vad klok du är @Peter70
Det är så oerhört lätt all skuldbelägga den i förhållandet som inte lika snabbt och lätt känner lust och därmed tro att den personen inte har lust eller behöver lust, ömhet, närhet, uppskattning och fysisk beröring. Det är så lätt att tro att där finns endast förklaring att problemen endast ligger där. Du verkar ha förstått att så inte är fallet. Att båda måste kommunicera, ge, bekräfta och jobba på förhållandet. Det förvånar mig inte att du är nöjdare idag! Sedan låter det som att ni fortfarande måste jobba på ”er”.
Ni har nu tagit er igenom småbarnstiden och överlevt den. Ni har ni kommit till tonårstid med allt vad det innebär, där en ytterligare viktig fas för ER som vuxna och par är att hitta ett nytt sätt att ta er an livet och dess innehåll. Man behöver ersätta allt barnfokus med mycket mer vuxen- samt utvecklingsfokus. Man måste hitta och skapa nya intressen och nya engagemang. Helst inte bara jobbrelaterat. Gärna tillsammans! Man behöver göra sitt liv meningsfullt på fler sätt! I det kan även samliv och attraktion för varandra utvecklas. Om man, som du, ser och förstår helheten.
Detta är ett ämne som engagerar mig otroligt mycket förmodligen för att det har så hög igenkänning. Jag gillar sex, sex med min man, men det är så jäkla mycket annat som tar min tid och uppmärksamhet. Hur tråkigt låter inte det…? Mina behov av t ex sex kommer så otroligt långt ner i prio-listan. Dock klättrar det upp nu när barnen blivit större och man får lite mer tid till en vuxenrelation. Men det gäller att komma igång 
Sex föder mer sex. Närhet är betydligt viktigare för mig och får jag inte närhet och uppmärksamhet är jag inte speciellt intresserad av sex. Och då menar jag i vardagen. Närhet o uppmärksamhet väcker min lust. Läs gärna: https://kurera.se/hans-mebius/2015/02/06/varfor-kvinnor-lamnar-mannen-de-alskar/
Att ha en man som pushar för sex och inte ger det jag behöver (någon som lyssnar o intresserar sig för mig) är dessutom bland det mest avtändande som finns och då halkar mina behov ännu längre ner. Speciellt om närheten och uppmärksamheten endast dyker upp för att få sex. Då känns det som man är prostituerad och att ha sex med en främling som inte bryr sig om mig som person. Ännu mer ”off” skulle jag bli om krav på en viss typ av sex skulle ställas. Sex ska inte kännas som ett krav, inte heller ska man behöva ”ställa upp” på saker man inte vill. Däremot en viss kompromiss men det får inte kännas som en total uppoffring och eg inte alls vad man själv vill. Det handlar väl om respekt från bådas perspektiv.
Få personer är asexuella. Att sex skulle vara orsaken till skilsmässor tror jag inte på. Däremot är brist/missnöjdhet med sex en bra barometer för hur väl ett förhållande funkar i övrigt tror jag. Om ALLT är bra utom sexlivet enligt dig så tror jag inte din partner tycker det. Eller det finns säkert sådana fall också, men ofta är det även andra delar som haltar. Jag rekommenderar verkligen nyss nämnda artikel som diskussionstema och i samband med den prata om dina behov.
Att skiljas enbart pga tråkigt sexliv känns väldigt tragiskt och jag tror sällan det är hela sanningen. Har man valt att leva ihop och skaffa familj är det väl värt att försök att tala om problemen och kanske t o m söka familjerådgivning
Nu är ju den här tråden väldigt gammal, men intressant ämne.
Tack för ditt inlägg, mycket intressant vinkel från en kvinna. Jag håller absolut med dig att man ska inte göra ngt mot sin vilja. Väldigt dumt att ens ta upp det. Men, jag skulle vilja ha ngn form av sex dagligen, men det vill inte min tjej. Vi började prata om detta och kom fram till en kompromiss som bägge kan godta. Nu funkar den inte heller längre så känner mig rätt uppgiven. Tyvärr!
Mitt x var som du @Peter70, han ville helst ha sex varje dag. När han gick hem på föräldrarledighet så lovade jag honom sex varje dag om han gjorde allt hemarbete på samma sätt som jag gjort när jag varit föräldrarledig. Trots den dragkraften så lyckades han inte. Det som inte gick in är varför kvinnor ofta är för trötta för sex…
Min nuvarande tjatar aldrig om sex plus att han gör största delen av hemarbetet. Det är betydligt mer sex för honom kan jag säga!
Jag tror att det här är ganska vanliga orsaker till bristande sexintresse, tjat och trötthet.
Svårt det där med sex tydligen. Det bästa vore kanske om man var helt synkade i lust och stil. Jag har ständigt en oerhörd lust, men tjatar inte på min partner om sex för jag vet att vi inte är synkade. Känns väl ändå ok, men däremot tycker jag det är trist att partnern inte vill testa lite nya grejor. Där kan jag tycka att man kan kompromissa. Dålig liknelse kanske? Men jag tänker såhär efter 18 år tillsammans. Vi bor inte på samma ställe, vi har inte samma jobb, osv men vi har i stort sett samma sorts sex. Jag vet exakt vad som kommer att hända mellan lakanen. Tyvärr!!
Jag tror att många skulle behöva diskutera känslor och närhet och sex mycket mera i sina relationer. Detta är förvisso bara en del i en kärleksrelation men mycket det som gör det till just en kärleksrelation och inte en vänskapsrelation.
Nu lämnar jag en lång kärleksrelation bakom mig som smygande genom åren övergått till att bara vara vänskap. Sex och närhet försvann och mycket annat också under alla våra småbarnsår, husrenovering, jobbkarriärer och barnaktiviteter. Orken fanns inte och när det blev av var det samma som alltid. Det handlar mycket om hur man mår i övrigt också. När jag fick mera tid för mig själv, började träna och kände mig fin i kroppen och glad i humöret fick jag också mera lust, tyvärr inte ömsesidigt. Tyvärr blev det separation för våran del då även känslorna försvunnit vilket visade sig mycket just i avsaknad av närhet och sex och intresse för varandra.
Ni tycks ju ha så mycket fint kvar!
Jag tror att man behöver hitta det där lilla extra man kan göra för varandra i vardagen, som tänder, se varandra lite så som man gör i början, med intresse, enkla smekningar i vardagssysslorna, flörta, små meddelanden, stunder själva utan barn, bara ett hett ord i örat eller en komplimang, närhet i soffan, bygga upp stämningen. Har du provat att skriva ner dina fantasier och skicka till henne, utan krav på att de ska genomföras, utan just bara fantasier? Bara det kan vara häftigt att dela.
Sedan har nog många olika stor sexlust i grunden men det går ju att lösa själv om inte annat.
Lyllos.
Att ö h t ha ngn att gå till sängs med.
Att ö h t ha någon att smeka och bli smekt av.
Att få lägga handen på hennes könshår och känna hennes hand på mitt underliv och bara ligga så.
Att se henne klä av sig och kryoa ner hos mig eller tvärtom.
Somliga är bortskämda.
Vad är det för nya grejor som ska testas då?
Ja, man kanske inte alltid behöver ha sex i sovrummet. Det är väl kanske att jag känner mig avvisad när jag föreslår ngt nytt.
Många är inte särskilt experimentellt lagda vad gäller sex. Man föredrar det trygga och vill känns sig helt bekväm snarare än att hålla på att utforska nya idéer och tänja på gränser.
Vanilj, helt enkelt, vilket naturligtvis inte är fel. Inte att vara mer experimentell heller - men det är svårt att göra om någon.
Jag tänker mest att det är svårt när det blir en press, för då får det ju henne att känna sig otillräcklig, värdelös, inte som en bra älskarinna, okvinnlig och tråkig. Det gör en liksom inte mer kåt och hur ska man orka vara experimentell och prova nya saker när man redan känner sig totalt underkänd på grundnivån.
Jo, fast som en sexuellt intresserad partner är det inte kul att få höra Av partnern, ” jag är inte sjutton längre”, ” han visste vad han gjorde” osv. Då har man ju Varit experimentell tidigare men inte längre. Jag tror att vi har olika sexuella preferenser bara. Min tjej har haft mest långa förhållanden och därmed sökt trygghet medans jag mest hållt mig till korta förhållanden och därmed mer spänning.
Jag tänker stanna pga att jag kan inte tänka mig mina barn på halvtid.
Det är möjligt. Men du skulle ju kunna testa att få henne att känna sig trygg, åtråvärd och “lyckad” på det mer grundläggande planet först, och se om det gör någon skillnad. För jag tänker ju att upplägget, egentligen oavsett område på livet “Wow, du är verkligen skitkass på grunderna till det här, fullständigt otillfredsställande insatser. Nu testar vi med något svårare och mer avancerat istället!” sällan föder entusiasm.
Jadu - det ospecifika svaret kan betyda allt från gränslöst och skamlöst i full åsyn på torget - till hemma i trygghet och intimitet men i annat rum.
Du får ursäkta att jag frågar, men det finns så många porrskadade män o kvinnor därute som tror att det som ses i porr är ”riktigt” sex, och som på allvar tror att det kärleksfulla vaniljmyset hemma - i respekt för den andra och med fullt samtycke utan press att testa gränserna - är undermåligt…
Porrskadad, nej! Det är väl mer att jag är rastlös och blir lätt uttråkad. Detta gäller även då det sexuella. Har svårt att vara för länge på ett arbete etc. Behöver kickar, även då sexuellt. Vi har varit ihop i 18 år och har samma sex som då. Vi är bara så olika personligheter, hon är en charter resenär och jag en backpacker. Hon har varit på samma jobb i 20år och jag byter ofta. Rätt eller fel? Jag vet inte.