Hej,
Kan man skiljas pga dåligt sex???. Jag tycker att vårt sex är trist och det värsta är att min sambo i tidigare förhållande testat mycket som hon idag inte vill. Vi har det bra för övrigt, fina och friska barn, god ekonomi, bra boende osv, men sexet är trist och hon vill inte kompromissa.
2 gillningar
Det kommer säker en del svar om att det inte kan vara allt, eller i varje fall inte så viktigt. Det finns studier där man sett att två tredjedelar av alla skilsmässor, beror på att man inte funkar sexuellt, men det är inte det man säger utåt, för det är liksom lite skämmigt och inte socialt accepterat. Likväl är det en av de starkaste drifter vi har och det är den som “driver” oss att söka en partner, för annars kunde man ju lika gärna leva i ett kompisgäng, om det bara är ensamheten som skall motverkas och man kan hjälpa varandra med praktiska saker. Men nu drivs vi att söka en partner och det är oftast fysisk attraktion, som gör att man dras till varandra och då är ju sex en helt central sak. Den som inte ser det på det sättet, är troligen den i det egna förhållandet som är minst intresserad och bryr sig troligen inte så mycket om hur den andra känner. Antingen har man ett fungerande eller i alla fall så synkar man lika på den sexuella nivån hemma, eller så är man de som inte bryr sig om man inte tror det är helt avgörande. Om man inte varit sexuellt frustrerad, eller känt sig snuvad, på en av de viktigaste ingredienserna så har man ingen aning om hur det känns. Att vara sexuellt frustrerad och vara hållen på halster är lika illa som vilken psykisk misshandel, som helst, och det har också visat sig att samma delar av hjärnan aktiveras, av den smärtan det blir av att vara avvisad, som fysisk smärta. Om det som en del säkert kommer att påstå, inte är så viktigt, så blir det svårt att samtidigt påstå att otrohet, skulle vara någon större sak. Det kan omöjligt vara så att ett enda specifikt område är så infekterat av otrohet, och samtidigt inte vara helt nödvändigt. Då blir det en motsägelse. Du kan visa uppskattning till andra, bjuda på middagar, ge presenter och alla andra saker som också kan förknippas med romantik och kärlek, men inte just sex. Varför då?
Det du däremot måste göra är att säga som det är och förklara hur viktigt det är för dig. Ger det ingen respons, eller om ingen vilja eller lust att försöka jobba på det, eller i alla fall om ingen förståelse visas, kan din nästa fråga vara om hon skulle tycka det vore ok om du sökte detta utanför ert förhållande. Efter det vet du kanske hur hon ställer sig och hon tycker är viktigt. Skulle det vara så att hon fortsätter att strunta i hur du känner, men samtidigt också kräva av dig att inte söka dig utanför, så kommer det att bli olidligt för dig, för den lilla frustrationen som man kan känna i början, är som ett litet gruskorn i skon, men kan tro att det går acceptera och leva med det, men det kommer bara bli värre, för ett litet gruskorn i skon, som får slava tillräckligt länge skapar sådan smärta och det blir infekterat och du kommer inte att stå ut om du inte stänger in dig känslomässigt och förtränger ditt sanna jag. Om det är som skriver att hon inte vill kompromissa, så är hon faktiskt en egoist, och hon skulle inte acceptera att inte få sina behov, oavsett vad det är tillgodosedda.
5 gillningar
Tack för ett uttömligt svar, känner mig frustrerad av det. Jag älskar min sambo och har för 1 år sedan sagt att jag önskar mer av henne sexuellt. Jag har kompromissat och hon säger tom att vi lever ett jämställt förhållande där vi hjälps åt på ett bra sätt.
Tycker denna TED-talken är bra.
Tycker hon inte att det är värt att kämpa och försöka kompromissa med något som är så viktigt för dig, tycker jag hon är en kärlekslös egoist, som bara ser till sina egna behov. Sätt ned foten och förklara hur viktigt det är för dig.
2 gillningar
Det gäller i detta som i alla andra fall. Det går inte att kräva att den andre ska ändra sig. Kan man inte leva med varandras sämre sidor är det bara att lämna. Det är klart att du inte ska behöva gå och längta efter sex och hon inte vill. Livet är för kort för sådan skit!
Men kräv för allt i världen inte att hon ska “ställa upp” . Det är bara helt fel!
2 gillningar
@Restenavlivet Ibland förundras jag över dina svar ”Bara att lämna”. Det finns fortf en hel familj att beakta här med små barn. Hallå?
4 gillningar
Det finnshjälp att få, först och främst möt henne i detta, börja hitta en väg att nå henne därefter kan du berätta mer om vad du vill och där kanske ni finner en lösning, finns också rådgivning. Det är inte bara att lämna snälla du, det är fruktansvärt smärtsamt för barn och för alla med skilsmässa. Finns en lösning…särskilt om man har det bra på andra plan. Gräset är inte grönare på andra sidan alltid
4 gillningar
Ja, och det förstår ju mitt förnuft också att det finns säkert en lösning. I somras under en intim stund nämnde hon något oerhört sårande. Hon berättade om en intim stund med ett ex där de hade bra sex under tiden vi hade sex. Har aldrig blivit så besviken på någon tror jag. Jag kanske överreagerade, jag vet inte. Det förstärkte bara bilden av hur tråkigt sex vi har.
Oj så otroligt okänsligt sagt. Jag skulle inte heller ha gillat att min partner började prata om sex han haft med andra, medan vi ligger och sexar för fullt.
Förstår att du blev ledsen 
Du fokuserar på helt fel ord här.
Att kräva att den andre ska ändra sig är så destruktivt för ett förhållande!
Om den andre parten har sidor som är oacceptabla för en själv så är det inget “bara” att lämna. Det är helt nödvändigt! Om man tillbringar år i att försöka ändra på den andre personen, som personen här uppenbarligen inte vill, det kommer bara leda till att man bryter ner varandra och det som är bra.
Självklart innefattar ju detta att man har tagit upp frågan för diskussion, vilket ju trådstartaren har gjort, men båda parter står i var sin ringhörna med skilda ståndpunkter.
Jag var själv i ett förhållande där vi försökte ändra på varandra. Vi försökte i 24 år. Det hjälpte inte en mm. Det har däremot skadat. Vi passade inte ihop. Sex var en faktor i det hela. Han ville ha mer, han tjatade, tyckte jag skulle kompromissa osv. Men det är inte något man ska kompromissa om. Nu har jag sedan ett par år en ny sambo. Vi försöker inte ändra varandra. Då är det så många saker som faller på plats, även sex.
Varför tycker du att det är bättre att stanna ihop om man inte passar ihop?
6 gillningar
Men @Restenavlivet har ju helt rätt. Acceptera partnern eller lämna. Därmed inte sagt att det är lätt. Sen kan ju lösningar finnas om båda är öppna för att kompromissa.
Till TS: har ni diskuterat öppen relation? Om det är just sex som är ett problem så kanske det är en lösning?
1 gillning
Kan det vara så att dina önskemål handlar om vad du vill ha av henne och inte vad du kan ge? Kan det vara så att ”trist sex” är ett resultat av tagande istället för samspel. Om din sambo i tidigare förhållanden prövat, i dina ögon spännande saker, kan det då vara så att hon kännt sig utnyttjad och obekväm och inte vill landa där igen?
Om du älskar din sambo bör det finnas utrymme för att initiera och förföra på hennes villkor men med dina önskemål, förutsatt att hon kan känna sig bekväm och till slut eggad till mer utmaningar.
Om allt annat är toppen är det verkligen värt att kämpa för😊
7 gillningar
Lite som i vårt fall i alla fall den delen som handla om hur bråk förstör sexlusten. För jag tappar den totalt. När det är bråk över ingenting,suget försvinner helt då
4 gillningar
Mitt svar är ja, jag har slutat dejta män pga sex, och skulle inte tveka att göra det igen.
Det som får mig att bryta upp är ifall han dels inte anser att min njutning är lika viktig eller självklar som hans egen, och dels om det finns press, tjat, tjurighet och en allmän tro att ett förhållande/dejting egentligen är ett annat ord för hans sexkontrakt.
Mitt senaste ex, däremot, var ett bra sexliv en av de saker som gjorde att jag ändå tvekade kring uppbrottet. Jag undrar om jag någonsin kan träffa någon som är lika bra på det sexuella planet
3 gillningar
Sex är en av hörnstenarna i ett förhållande men det får heller inte vara det enda gemensamma som fungerar. Annars håller jag med @Restenavlivet , har den andra partnern sidor som man inte kan leva med så ska man inte plåga sig själv och sin omgivning med att hålla sig kvar och definitivt inte “för barnens och familjens skull”. Ju längre man sen drar ut på det, desto svårare liv efteråt när man väl bestämt sig och där talar jag av egen erfarenhet och då var ändå vårt sex helt OK, det var andra saker som jag kom till insikt med att dom inte fungerade. En slags långsiktig självbedrägeri som jag är rätt så ångerfull över idag.
Men för att återvända till frågan: har man tafflig sex och man själv inte tycker att detta är viktigt finns väl ingen anledning att lämna om allt annat är bra och det borde då gälla båda. Själv upplever jag mitt bästa sex ever med min nya, jämnåriga kvinna och då är jag absolut ingen ungdom längre…
6 gillningar
Fast i vårt falla har det inte varit bråk, som orsakat låg lust. Frugan har alltid haft lågt, eller inget intresse, och det är det som tärt på mig alla år. Vi har varit gifta i 30 år nu och det har varit outhärdligt, och frugan har vetat om detta precis hela tiden. Men eftersom det inte drabbar henne, finns inte problemet för henne, och jag förväntas finna mig och får absolut inte klaga. det hör också till saken att jag tog upp detta innan vi gifte oss, för jag var allvarligt orolig för hur det skulle bli, och då sa hon att hon absolut hade lust och intresse, men bara var lite hämmad, och hon bara behövde lite tid. Sedan har hon inte brytt sig om att jobba det allra minsta på denna “hämning”. Orkar snart inte längre. var på väg att lämna för 24 år sedan, men då släppte hon bomben att hon var gravid. Hon hade slutat med P-piller bakom min rygg, för att jag sagt bestämt nej till barn, för att jag var osäker redan då på om jag skulle stanna eller ej. Resten är historia, och jag sitter här fortfarande ännu mer frustrerad, men det bekommer inte henne.
2 gillningar
Jag har levt det där i flera år. Det är så tärande på båda. Jag var den som saknade lust. Han var den som sårades av mig. Jag visste det. Jag försökte ändra på mig för jag älskade honom. Samtidigt visste jag hur han diskuterade vårt sexliv med andra på forum. Hur han betygsatte vårt sexliv. Jag kände mig så dålig. Han upprepade att det inte var mitt fel, att det var mina hormoner. Alltså mitt fel tänkte jag. Det ledde till otrohet. Vi försökte igen. Den här gången var det fullt i sovrummet. Alla tjejer han varit med var där frammanade av mina tankar. Jag var så sjukt envis. Varför kunde jag bara inte sluta försöka? Inse att jag antagligen inte ville ha sex med honom. För jag känner lust nu när jag inte är med honom. Men har nu otroligt dåligt självförtroende. Tänk om han har rätt? Tänk om jag har fel på hormonerna? Tänk om jag inte vågar med någon annan? Tänk om det är fel på mig?
3 gillningar
Ibland är det så enkelt att det inte fungerar med en person, även fast man annars har “normal” lust (inom ciationstecken, för “normal” kan variera från person till person). Det kan bero på att förhållandet inte mår bra eller på att sexet inte känns bra, men oavsett vad önskar jag att fler faktiskt tar sina känslor på allvar och slutar försöka pressa sig själv, för det leder oftast bara till en ond cirkel.
Jag tror alltså inte att det är det minsta fel på dig. Och det finns inget alls som säger att detta problem kommer att följa dig i framtiden. För egen del var exempelvis min senaste relation den bästa rent sexuellt, och detta trots att jag innan inte sällan hade problem med lust tillsammans med tidigare män.
1 gillning
Det här är inget jag har velat prata om tidigare. En ångest som legat över mig så länge. Det var läskigt att skriva det men känns skönt att du tror att jag eventuellt är normal på den fronten trots allt @onedaymore. 
2 gillningar
Men om vi vänder på det. Varför skulle du INTE vara normal? Det låter lite som om du på det planet har definierat dig själv efter andras förväntningar på dig. Det verkar helt enkelt vara andra som har talat om för dig hur din lust ska se ut och (om inte det har passat in på deras önskemå), försökt hitta fel och förklaringar.
Dessutom, hade jag vetat att en partner diskuterade och betygsatte min sexualitet med andra människor hade det dödat min lust för tid och evighet. Ingen människa kan känna någon sexuell glädje efter det.
Sen kan det nog finnas olika åsikter om hormoner. Visst kan hormoner, speciellt preventivmedel eller graviditet/barnafödande, påverka sexlusten. Men det kan även ålder, trötthet, dagshumör och annat göra också. Det måste få vara okej, istället för att ses som något avvikande som ska tuktas. Ofta brukar jag tänka att kroppen vet bäst.