@onedaymore det var därför att jag skrev att ett sådant problem är tärande på båda. I alla fal var det det för mig. @ubbe65 skriver att det inte bekommer hans fru. Om ni har pratat om det låter det konstigt om det inte skulle påverka henne. Jag kände mig otillräcklig. Jag ville ju vilja. Men vi passade inte ihop kroppsligen. Kärleken gjorde att vi envist stannade med varandra. Men det kroppsliga påverkade resten, samhörighet, bus, flörtande inom relationen, romantik. Även om jag var den utan lust tror jag starkt att sex är kittet mellan två människor. Sedan finns det flera exempel på att bra sex inte är lösningen till en bra relation. Om vilket problem det än må vara leder till ensamhet och ledsna känslor, bör man ta tag i de där jobbiga känslorna och fundera vad man behöver för att vara lycklig. Och absolut prata med sin partner om de känslorna.
Om du som du skriver att du “ville vilja”, så fanns det ju hopp, för det är så mycket man faktiskt kan göra, för att i varje fall påverka sina förutsättningar till lust, sedan finns det ju aldrig några garantier, ändå. Hade min fru bara visat på “vilja att ha lust”, så hade hon ju gjort något, vad som helst, bara för att hon förstår betydelsen av problemet, men det är verkligen inget problem i hennes ögon. Sedan tror jag inte riktig på det där att man inte passar ihop kroppsligen, utan det är nog mest att man är på samma nivå, mentalt, tänder på olika saker och vill göra det på olika sätt. Hur menar du att man inte skulle passa kroppsligen?
Det finns inte minsta korn av nyfikenhet att ta reda på någonting, som på minsta vis handlar om erotik, vad det än är. I vårt fall, så tog jag upp diskussionen redan tidigt innan vi gifte oss, och sa att jag var bekymrad, över att hon inte verkade det minsta intresserad. Hon bedyrade att hon hade lust och intresse, men var hämmad (skyllde på uppfostran då, men står inte för det påstående idag). Hon behövde bara lite tid. Att hon under 30 år inte gjort något för att komma över någon hämning, över huvud taget, utan snarare avvisade, eller ignorerade alla mina initiativ under de första 2-3 åren, förutom om det var läggdags, men aldrig kom med något initiativ själv. Då är det inte att vara hämmad.
Hade inget försök att ta tag den egna förutsättning för lust lyckats, men ändå ärliga försök gjorts, hade det ju varit lättare att acceptera, men total ignorering, över att problemet över huvud taget existerar, är nog det som tär mest, trotts allt.
Hej! Jag är väldigt nyfiken på hur detta löste sig mellan dig och din fru, om det löste sig?
Länge sen jag skrev här, men i april -19 hade vi ett långt ingående samtal där jag var väldigt tydlig med min sexuella frustration. Framförallt beroende på sexuella saker hon tidigare gjort i förhållanden. Jag har också gjort saker tidigare, men finner inget behov av att berätta det såvida inte partnern frågar. Hon förstod att det var okänsligt sagt och ”lovade” att jobba på sin lust och att vara lite ”roligare” i sängen. Jag vill ha sex varje dag, men kompromissade till att ha mer sällan men bättre. Så nu har vi det bra och jag är nöjdare i vårt förhållande. Det viktiga i relationer är kommunikation och det kan jag intyga. Prata med varandra 
Trots att jag haft en stark sexualitet och lust skulle jag nog fungera ungefär som din och @ubbe65 partner, tror jag, enligt vad jag kan läsa mig till.
Men det är faktiskt en av anledningarna till att jag tvekar på att gå in i en ny relation. Mitt ex var en man på tusen rent sexuellt, och många tidigare tidigare dejtande/relationer har haft negativ inverkan på min lust.
På vad sätt tänker du att du skulle fungerat som min fru? Du skriver ju trotts allt att du har en stark sexualitet, hur menar du då?
Det där låter ju bra, och funkar nog för många. Sedan finns de de som verkligen aldrig bryr sig om hur partnern känner, och inte “tål” att saker diskuteras, utan det blir infekterat.
Som jag skrev i första inlägget, att den dör effektivt om det finns press, tjat, förväntningar, krav etc. Även om sexet inte är bra och mest fokuserar på honom och om alldels för högt fokus ligger på penetration påverkas lusten väldigt negativt.
Hur illa det än låter, men jag har märkt att rent generellt är dejtande med män dåligt för min sexlust, med undantag av mitt senaste ex som var ett underbart undantag och vi hade ett riktigt bra sexliv in i det sista.
Idag vet jag av erfarenhet att om någon man säger att sex är mycket viktigt för honom är det dags att vända om och gå direkt, för hur ironiskt det än kan låta är det de männen som det är svårast att få ett bra sexliv med.
@onedaymore. Håller med dig så mkt!!! Med krav o annat blir d inte lustfyllt. Jag dejta en man nyligen som fokusera mkt på sex…typ gick ut på det hela tiden. Blir faktiskt lite avtändande…
Även om jag har ett stort behov ändå. Men.vill se bortom det hela och att kärleken är i fokus. Nu lägger jag ner dejting…Skitjobbigt ibland.
Håller också med dig sex lusten för totalt om det blir för kravfyllt och någon slags prestation. Många gånger tror jag att många glömmer att om man vill ha bra sex så måste man bädda för det innan genom att hjälpas åt med barn, hem och ge uppskattning och närhet utan krav på sex.
@onedaymore
Jag råkade markera ditt inlägg på något sätt. Jag är inte van att läsa från mobilen, så jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men om det skulle vara en anmälan eller liknande så är det alltså bara jag som har klantat mig…!
I övrigt håller jag helt med: de män som är måna om att påpeka hur viktigt det är för dem med sex, de brukar inte gå att göra nöjda…
Funderade lite på det här med att lämna för dåligt sex apropå min ”dejt” (eller vad det nu var, umgicks dryga halvåret).
Han var extremt ego i sängen. Intresserad och ville ha sex men verkade inte alls gå igång på / vilja ge njutning. Det var något nytt för mig och det kändes konstigt.
De män jag haft har genomgående verkligen velat GE tillfredställelse.
Jag tänkte att det spelar väl ingen roll, han är snäll och förstår inte, vi kan väl umgås ändå, typ. Men i efterhand har jag reagerat. En enda gång fick jag orgasm och att jag inte fick det verkade helt ointressant för honom. Väldigt tråkigt faktiskt och jag vet inte heller vad det berodde på.
Kanske det, men hur tänker du om kvinnor, som inte direkt tycker det är så viktigt att andra parten blir nöjd? Tror inte det är så mycket bättre.
Visst. jag fattar ju att tjat inte direkt är det som höjer lusten. Om ni kvinnor inte blir tillfredsställda och att det bara verkar vara era mäns behov, som styr sexet i ert förhållande. Hur tar ni då upp detta, utan att det blir tjat. I mitt fall är jag helt säker på att det inte är tjat som dödat lusten, för lusten lyste med sin frånvaro från början, men min fru bedyrade att hon hade lust, men bara var lite hämmad. Hon begärde bara lite tid. Att det sedan gått mer än 30 år, utan att hon brytt sig om att göra det hon kan för att komma över några hämningar, är ju svårt att veta hur man hanterar. är det min skyldighet att bara finna mig och bita ihop, år ut och år in? Hur hade ni gjort om det vore det omvända. Om man nu har extremt lite lust och vet om att den andra parten är olycklig, vad har man då för skäl att fortsätta ignorera detta och låtsas att problemet inte existerar. Man borde ju åtminstone vara bekymrad, och vara motiverad att försöka någonting, vad som helst. Om man har extremt låg drift, så finna det ändå en hel del man kan göra för att i alla fall påverka förutsättningarna, både för ökad lust, bättre förutsättning att få orgasm, och bättre orgasmer, vilket indirekt brukar hjälpa till att öka den egna lusten. Om man gör det man kan, men att det ändå inte sker någon utveckling, ja då har man ju i alla fall något annat att förhålla sig till och kan bestämma om man kan acceptera det.
Det finns många exempel på att kvinnor varit otrogna, eller skilt sig för att mannen tappar potensen, vilket kan bero på medicinska skäl, som han inte rår för, men detta är så viktigt för dem att det slutar ändå med skillsmässa. vad är det då som gör det värre om en man tänker i de banorna, för att frugan avsiktligt “väljer” att strunta i problemen.
Hade inte stannat . Har med facit i hand stannat i ett förhållande med en man som inte ville mötas . Han ville aldrig . Och det var så under alla tio år .
Man ska vara lycklig på ALLA plan !!!
Nu som singel har jag mer sex än under mitt förhållande. Det är viktigt att vara tillfredsställd.
Som vanligt tänker jag att det inte är någon könsfråga. Vi kan ju konstatera att det inte är sällsynt med män som enbart fokuserar på sig själva i sängen. Jag ser ingen anledning att jämföra män och kvinnor på den punkten.
Men nu råkar ju jag dejta män (om jag till äventyrs dejtar) så det är det enda jag kan yttra mig om.
Och därför:
Kommer jag i samspråk med en man som snabbt börjar prata om hur viktigt sex är för honom, då lägger jag benen på ryggen. Jag tycker också det är viktigt med sex. Men det ger mig fullständigt fel signaler om min dejt börja prata om hur viktigt det är. Det antyder att han är gnällig och missnöjd sedan tidigare. Och det i sin tur signalerar till mig att han inte är någon vidare kommunikatör.
I övrigt anser jag inte att det är partnerns uppgift att göra den andra “nöjd”. Sex funkar inte så. Det är ju samspelet som är grejen. Jag kan aldrig göra någon annan nöjd. Ingen kan göra mig nöjd. Men det gemensamma kan göra båda nöjda.
Notera nu att jag pratar om när man är ganska nya för varandra. Att lösa sexproblem i en etablerad relation är en annan sak. Då är det ofta andra mekanismer som stör. Men just detta att träffa på män som knappt kan vänta att få berätta hur viktigt det är med sex… Med den metoden kommer de få svårt att hitta rätt, det är min gissning.
Det her tror jeg mange ikke tenker på, de tenker at partneren skal tilfredsstille en selv. Får man ikke det til sammen, så er det partnerens feil at det ikke funker. Sånn er det jo ikke, som du skriver så han man selv ansvar for eget sexliv, mener jeg. Det fordrer igjen kommunikasjon.
Jeg har hatt perioder i forhold hvor sexlysten ikke var på topp. Da har jeg måttet gå i meg selv og hatt sex allikevel, IKKE fullstendig motvillig og nesten kvamlefølelse, ikke der, mer mer uten følelser for sexen i seg selv. Vanskelig å forklare. Jeg har iallefall hatt sex, for jeg vet at jeg må i gang med sex skal det bli regelmessig etterhvert. Ikke skal man telle hvor mange orgasmer den ene får så den andre skal ha like mange.Noen har en forventning om at begge bestandig skal ha orgasme, ellers er det ikke bra nok. Man skal jo ikke holde telling på hvem som fikk orgasme når, blir helt feil med orgasmeregnskap.
Jeg tror at man kan fint anstrenge seg litt for partneren, sex er for meg limet i et forhold. Selvsagt skal man respektere at man ikke har lyst, det gjelder menn og kvinner. Min eks hadde en stressende, utrolig slitsom periode på jobb og hadde mer enn nok med det. Det er selvklart at man viser forståelse for det i en periode.
Noen nevner årevis med sextørke, da er det helt klart på tide å få hjelp. For den finnes. Tror det er viktig at partneren viser forståelse for at det da kanskje ikke blir en Hollywood-orgasme hver gang, men da er man iallefall i gang med å forbedre sexlivet.
Dette ble kanskje rotete. Summa summarum så tror jeg man kommer langt med kommunikasjon og respekt for hverandre.
@ubbe65 Skulle ett öppet förhållande kunna vara en lösning för er? Eller är det otänkbart att ta upp med din fru?
Nog otänkbart att ta upp, tror jag. Vet inte riktigt vad jag vill heller.
Naturligtvis är det princip omöjligt att svara för din frus agerande utan att känna henne, men här är lite funderingar
Naturligtvis kan det vara så att hon rent biologiskt inte har så stark lust som hon skulle önska. Vi är alla olika på den punkten. I annat fall finns det vissa andra vanliga orsaker till minskad lust:
Kanske har ert sexliv tillsammans helt enkelt inte känts så bra för henne, vilket har gjort att lusten dalat.
Om hon har tagit huvudansvar för barn och familj påverkar det ofta lust negativt och är en välkänd faktor för minskad attraktion och sex.
Likaså om förhållandet saknar annan form av närhet, kärlek och värme. Det har också en välkänd negativ inverkan på lusten.
Det kan vara medicinska orsaker för henne med. Preventivmedel är exempelvis en känd faktor vad gäller lust. Och om hon någon gång känt sig tvingad att ställa upp på sex utan att vara tänd kan det förstöra slemhinnorna och orsaka obehag framöver.
Hon kan ha eller ha haft depressioner eller annan psykisk ohälsa
Hon kan ha haft negativa erfarenheter i form av övergrepp eller annat som gör att sex blir en låsning och ett obehag.
Om det är som du säger, att hon uppfostrats till en hämmad syn på sex, har hon kanske heller inte haft någon möjlighet att utveckla en egen sexualitet.
I så fall är nog sex för henne bara något som är utsatt för andras förväntningar, press och tjat utan att det får chans att komma inifrån henne själv.
Jag reagerar en del på detta, för det insinuerar att du skiljer på uteblivit sex pga i ditt tycke legitima och icke legitima anledningar och därmed även om du tycker att någon “rår för” situationen eller ej.
Men jag vågar lova dig att hon inte gör detta för att jävlas. Med all säkerhet hade hon önskat att ni vore sexuellt kompatibla, om det bara hade legat i hennes makt. Men av anledningar okända för oss förmår hon inte att ha en mer sexuell relation med dig.
Och det är vad du har att förhålla dig till och därefter fundera på om det är en orsak för dig att lämna förhållandet eller ej. Men det viktiga är i så fall att du gör det med respekt och heder och inte stannar genom otrohet och lögner, ifall det (som ditt förra inlägg visar) inte skulle fungera med ett öppet förhållande för er.
Om det ändå är så att hon själv för sin egen skull önskar ett mer aktivt sexliv tror jag att hon måste söka hjälp för detta på egen hand först och främst. Om hon behöver hitta sin egen lust måste det komma inifrån och ske på ett sätt som är en fristad från andras press och förväntningar.
Men jag måste säga att det är ganska slående hur dåligt ni verkar kunna kommunicera kring detta. Det verkar finnas en total brist på förtroende och kommunikation mellan er? Och det i sig bäddar sällan för ett bra sexliv.