Då var det min tur

A.N · 2 Juli 2023 21:27

12år tillsammans, 7 som gifta. Hon var 15 och jag 21 när vi träffades, lite mot oddsen redan där men, de var rätt turbulent de första åren då man som sagt inte vet riktigt vem man är, de var mest jag som festade och flirtade och var med handen på hjärtat inte värd henne,
I slutet på 2015 blev hon gravid och mitt gamla jag kastade jag djupt ner i soptunnan och drar mig oftast från att ens prata om de, vi flyttade till större lägenhet, fick vår son 2016, lillasyster 2019.

2021 droppades bomben första gången, hon umgicks med många vänner som var singlar så jag tror att de smittade av sig endel, hon var sugen på att gå isär men vi jobbade på, jag växlade upp rejält, såg till så att hon blev behandlad som en prinsessa, vi hittade på massor när vi fick barnvakt och med barnen också såklart…

Våren 2022 så köpte vi denna fastighet, 5 lägenheter varav vi bor i den största, de var en utmaning, förmodligen spiken i kistan för vårat förhållande nu med facit i hand, varit mycket jobb och gått åt rejält med pengar, vi har knappt haft någon barnvakt så de har inte blivit mycket ensamtid ihop, två-tre gånger på restaurang på ett år.

Senaste två månaderna har hon hintat väldigt mycket om att vi känns som vänner bara, åren har satt sina spår, “skulle inte du bara vilja vara själv, lära känna dig själv mer än som pappa?”
Vi har det egentligen bra, jämställt, okej ekonomi, har kul, faktiskt bra sexliv, bråkar aldrig förutom med barnen (grabben har adhd som grädde på moset förresten)

Men för 3-4 veckor sedan hände något, ett väldigt dåligt tecken, hon skaffade kodlås på mobilen och började hålla undan den… jag fattade direkt men lät det dröja tyvärr, tills midsommar, då höll de på att ta knäcken på mig, trotts att jag såg så fortsatte hon skriva, jag viste direkt vem det var för jag kunde se att båda var inloggade på snap samtidigt hela tiden, psykopaten, min förra chef, som är 20år äldre än henne men verkar bete sig som 20… jag ifrågasätte vad de var frågan om “bara allmänt skrivande, jag har döljt de pga jag visste att de var helt fel, helt fel person, du har ju varnat mig för honom, att han smickrar sönder tjejer” i samma veva kom det fram, “jag kan inte hålla på såhär, jag gör till och med saker som jag vet sårar dig, vi måste skiljas”…

Jag skrev till psykopaten att sluta skriva med min fru, vad är det frågan om!? Då ringde han upp och sa “allt vi skrivit har varit på skoj” de orden ekar ännu, jag vet inte vad de skrivit, allmänt om allt säger hon, men på honom tolkar jag nog de som mer…

En vecka har gått, jag har tjatat om denna insident så mycket så att hon inte vet vad hon ska säga mer än att de var hemskt gjort av henne, men hon har inte varit otrogen de måste jag tro på… han har sagt till kollegor att han “skrivit en hel del med en tjej som har två barn som snart blir singel, ska nog fråga om inte hon vill flytta till mig” detta är alltså min chef, som jag dessutom jobbade med dagligen i 1,5år… Som varit på mig o frågat hur det är hemma, vet om tidigare deleman jag och frugan haft, han har snackat med mig om hur han ogillade att hans ex skrev med massa killar, han hade en hemlig kamera i deras kök till och med, därav kallar jag honom för psykopaten, nej detta kommer jag minnas resten av livet…

I helgen har de varit lugnare, jag försöker släppa den där idiotiska grejen och fokusera på faktan, hon vill separera…
Mått så otroligt dåligt, var hemma från jobbet halva veckan, nu har jag försökt acceptera att denna gång är det inget att kämpa för, hon är besluten, inte så ledsen vad man kan se men nedstämd,
Jag har varit tydlig med att vi kommer få bo ihop ett tag till, kanske hela sommaren, för ingen av oss, speciellt inte hon har ekonomin att stå själv sålänge vi ännu äger fastigheten, så vi måste verkligen vara snälla och ärliga mot varandra, jag är så rädd att allt egentligen handlar om de där aset ändå, att hon nu ska fortsätta skriva eller rent av träffas, hon menar att de inte har något med honom att göra och hon har lovat att inte ha mer kontakt med honom…
Jag hoppas verkligen hon håller i det för att vi ska kunna sköta detta snyggt och moget, inte minst för barnens skull.

Vi har ändå kommit en bit på en vecka, jag var mest ledsen och förbannad förra helgen, nu är jag väl mer likgiltig… jag har väldigt många kompisar och familj att prata med, hon pratar inte med någon, hon bollar sina ideer med sig själv bara… vi var på parterapi i torsdags, de är väl egentligen lite till spillo men de var skönt att vi kunde prata med någon, vi ska dit på torsdag igen, men idag bestämde vi att ja, vi ska inte bo ihop mer, som hon säger, “jag älskar dig, men de finns ingen kärlek, så pass så att jag till och med har börjat såra dig, vart ska det sluta”

Vi får se hur detta slutar men jag är säker på en sak, de blir ingen rolig sommar och höst

onedaymore · 2 Juli 2023 22:16

Jag är ledsen, men jag kan nog inte ge dig så många illusioner eller positiva tankar kring er situation. Utan troligen måste du nu fokusera på att själv försöka klara detta så bra det nu går för dig och dina barns skull.

Troligast är också att den konversation hon haft med sin chef varit allt annat än oskyldig. Däremot är det svårare att säga om han är ett medel eller ett mål när det gäller hennes initiativ till separation.

Mycket av det du skriver tyder på att hon även av andra anledningar kan vilja skiljas. Hon var bara ett barn när ni inledde er relation och fortfarande tonåring när hon blev gravid. Troligen har hon aldrig lyckats bygga upp vare sig en identitet eller självkänsla som vuxen, och att hon frågar dig om du inte skulle vilja lära känna dig själv som mer än en pappa hintar ganska mycket om hur hon själv känner och vad hon själv längtar efter.

Och om det är detta som är hennes största bevekelsegrund finns det inte mycket att göra. Det går kanske att lappa ihop en relation där det funnits praktiska problem etc, men det är svårt att hålla kvar någon som längtar efter ett eget liv och en egen identitet.

(Däremot hoppas jag verkligen att hon inte har eller kommer att inleda något med din chef, mer än den olämpliga konversation de redan verkar ha haft. Det vore förödande för alla inblandade!)

A.N · 3 Juli 2023 07:27

Ja du har helt rätt…
Målet med deras skrivande vet bara hon, enligt henne gick det totalt över styr och hon fattade inte att de var seriöst att han började få känslor utan att de ens träffats, hon tyckte de blev en spännande och förbjuden grej, och mår jätte dåligt över att hon ändå fortsatte, som att hon blev förblindad, jag har ingen aning hur hon hade tänkt med det där över huvud taget, jag skulle inte tillåta mig själv att hålla på sådär när man har barn och ett helt liv ihop… tilliten har verkligen fått sig en turn och jag vill lita på henne nu, samtidigt kommer det tankar att “hon får det bara att se snyggt ut nu, kanske för att försöka vara snällare, så ni löser boendet och sådant, sen kommer hon dra till de där spännande direkt” hemska hjärnspöken har jag helt klart.

Samtidigt som du säger, hon har pratat till och från i över ett år om att hon vill vara själv, självständig, känna på ens hur det är att vara själv, hon kan inte ens svara på när hon saknade mig sist, jag är ju alltid hemma…

Återigen som du säger så är det inte alls konstigt att vi tappat bort varandra efter dessa år… jag ska fokusera på att vi sköter detta lugnt och snällt. Hoppas som sagt verkligen att de är så att hon ångrar sig och de bara var en grej som spårade ur, inte att de är något fortsatt dubbelliv som kommer fortsätta mörkas även efter, de vill jag inte tro. Han själv vill jag aldrig mer ha något att göra med, känner mig så sviken och utnyttjad… verkligen psykopat varning

A.N · 3 Juli 2023 10:31

Du har nog helt rätt, jag tror också innerst inne att hon egentligen inte hade en plan B, att de bara rullade på, hon måste ha vetat att detta kommer aldrig leda till något bra, och när hon själv säger att hon hoppas på att vi ska ha en bra relation efteråt så rimmar det väldigt dåligt med konsekvenserna för vad hon gjort, tänkt göra, eller förhoppningsvis inte gör sen. De lär dom hålla hemligt isåfall, o andra sidan har de kommit fram mycket redan denna gång så de är nog svårt att hemlighålla…

Jag har varit på henne både förr och nu att hon behöver prata med en psykolog, hon sitter med så otroligt mycket tankar i sitt huvud som hon håller för sig själv… vet att de är konstigt men jag tycker synd om henne, om oss… att vi skulle nå till detta. Men som sagt de är ju en t tecken på att de inte funkar längre…

Jag är otroligt grubblig av mig, har pratat med kbt och imorgon ska jag till läkaren, jag känner faktiskt att jag inte riktigt kan hantera denna kris utan hjälp

A.N · 4 Juli 2023 06:36

Helt klart har vi verkligen en elefant i rummet, jag glider in på den nästan varje gång vi pratar,Och de måste jag sluta med, jag känner ju henne ändå väll, jag märker att hon ångrar de hon gjort, men jag tyder faktiskt på henne att de kan ha gått för långt redan nu, alltså inte att hon varit otrogen men att de haft så pass mycket kontakt att de faktiskt finns något där, som säkert dessutom blir starkare när det är förbjudet, för det är ändå små hintar om att “vad jag gör efter vi har gått isär ska inte behöva påverka ditt liv, jorden går inte under nej” “jag tycker vi ska fortsätta med parterapin även efter detta, de kommer bli lättare att prata då” känns lite som att hon trots allt är ganska bestämd om framtiden, åtminstone att hon vill loss från verkligheten och “ha kul”
Vad ska hon säga lixom ifall allt jag tänker är sant, hur skulle vi kunna sköta detta klokt då, med barn och hus och allt, hon har lixom inte ekonomin att flytta, hon har inte ens jobbtider som det är nu för att lämna ungarna. Jag måste försöka lita på de hon säger nu, att vi måste vara snälla och ärliga i de vi är i nu!

Och andra sidan, kan hon ju ha ett riktigt riktigt jobbigt dilemma i sitt huvud men bara att hon är så mycket bättre än jag på att inte visa de utåt, att det ekar i hennes huvud “vad ska hon egentligen göra”
Hon sa själv igår att hon har ju bevisat att hon inte är något fru-material. Så sorgligt allt! Ibland ger jag mig själv skulden dessutom.

De som talar emot är att hon hela tiden sagt att “vi ska vara vänner vad som än händer, kanske rent av umgås som en familj framåt, detta kanske gör gott för oss, en omstart”
Återigen är min hjärna min värsta fiende.

De känns värkligen som att min livskamrat gått o blivit hjärntvättad och manipulerad av någon som jag varnade om redan från början pga jag vet hur han är och har betett sig mot sina ex…

Vi bor ju ändå ihop nu, de är ganska spänd stämning hemma, som att bo med en vän som jag dessutom inte vet vad hon tänker med allt, håller hon de hon lovar att inte ha någon kontakt under denna tid eller tänker hon att nu kan de ändå inte bli mycket värre så vafan, jag går på semester nästa vecka så de lär ju behövas att vi inte umgås så mycket, barnen var tredje dag för att testa. Och då måste jag släppa tankarna över vad hon gör under sin tid själv.

Jag har ändå kommit så långt att de känns väldigt orealistiskt att de skulle bli vi igen, snarare känns det som att jag måste tvinga mig själv att “sluta bry mig” som att jag måste jobba på att inte vara kär, inte bry mig om hon smusslar ännu, sluta älta detta för det gör bara ännu ondare… bara ta oss igenom sommaren och se på ett liv när vi kan prata om barnen men inte ligga och undra vad den andra hittar på, hur ont de än kommer göra.

Jag började prata med kurator igår, idag ska jag till läkaren och prata om antidepp, för min vardag funkar inte, på torsdag ska vi till parterapi igen och de verkar hon se fram emot pga de är där vi ska prata om detta, inte hemma över barnens huvud.

nuggen · 4 Juli 2023 10:54

Kämpa Alexander för dig själv.

A.N · 4 Juli 2023 14:24

Fick atarax utskrivet och ett jäkla pepptalk från läkaren.

Jag kan inte ändra på de som hänt, jag tjänar inget på att fundera över vad de skickat, jag mår bara dåligt av att ens tänka på honom.
Vill jag verkligen vara gift med kvinnan som trots varningar över hur denna person behandlat ex, kontrollerar folk, manipulerar, och överöser dom med pengar för att de ska stanna, ändå går hon på hans ideer och ignorerar allt jag sagt… då har de gått för långt.

Skulle hon trots allt fortsätta med honom så har hon ju gjort sitt största misstag och då tror jag verkligheten kommer komma ikapp tillslut.

nuggen · 4 Juli 2023 16:30

Okay @A.N
.
Skulle vilja säga högt till dig mannen: stop å belägg ! Nu blir det i småtext, klart som fan att du är betuttad i din fru, men det du skriver hur hon gjort osv… Då klingar röda klockor å stopptecken hos mig.

A.N · 5 Juli 2023 06:08

Helt klar, jag älskar henne, och är rädd om henne. Skulle hon gå till honom så känns de faktiskt som att något har slagit slint i huvudet, som sagt när hon vet hur de andra haft det med honom, lyxigt liv men på bekostnad av att dom inte ens får åka vart dom vill och skit… aj allt känns så skumt och ihop kastat, förra veckan skulle allt ske i lugn takt, nu verkar hon helt plötsligt ha brottom som fan och skulle vilja flytta nu om hon hade haft ekonomi och så, hon skulle inte klara att bo själv med sin lön hon har nu, hon börjar jobba innan dagis öppnar, ska man hård dra det så har hon ingen bil.

Jag kan vara snäll mot henne om hon är snäll mot mig! Men de känns som sagt väldigt konstigt allt.

Börjar typ känna att mitt humör börjar brista, tycker man ska verkligen ta detta stora beslut lugnt och fint fram, ingen annan inblandad och så… vi gör nog bästa att prata på terapin, hemma kommer vi ingen vart mer än att hon bygger en vägg av kuddar mellan oss i sängen

Samtidigt säger hon att hon är helt bestämd nu.
Men hur allt ska gå till får jag inte något svar på.
Samtidigt säger hon att vi nog kommer ha svårt att kommunicera efter detta pga jag bryr mig för mycket om man hon kommer göra med sitt liv, så svarar jag “jag menade om du är med tex honom, som har varit taskig och dum mot mig, och min familj” då säger hon typ bara “hm”

Lisa0987 · 5 Juli 2023 06:29

Jag var tillsammans med min första riktiga pojkvän i många år, det var sex års åldersskillnad.
Vi var dock inte gifta eller fick barn ihop.
Han var en jättebra person, vi bara träffades för tidigt.
Jag blev för nyfiken.

Detta har ev bara med din fru att göra. Den andre mannen råkade dock finnas där och blev trigger att utlösa allt annat.

Ni har en familj ihop, det är ett helt annat ansvar.
Ni bör gå till familjerådgivning, ni måste prata ut och se om något kan göras, antingen lappa ihop eller separera på ett bra sätt.

Att tro att man direkt kan gå från gifta till ”vänner” tror jag för de flesta är en illusion om inte båda är väldigt överens om separation, dvs att båda tycker att det är bästa lösningen.

Ni måste kunna kommunicera.

Noomi · 5 Juli 2023 06:32

Har hon dåligt med pengar, svag inkomst, ingen bil etc. etc. så anar jag att det där högst eventuella “livet i lyx” lockar henne och har hon bråttom utan några egna faktiska förutsättningar att reda sig själv, då är det sannolikt direkt till honom hon ska.

Bäst för dig att ställa in dig på det asap och sen… sluta omgående att curla henne, utan låt henne nu direkt få fronta konsekvenserna av sina egna val

nuggen · 5 Juli 2023 07:30

Bra skrivet @Noomi

A.N · 5 Juli 2023 10:35

Så sorgligt att jag vet att han manipulerar folk…
Han har försökt med mig flera gånger, försökt att övertala mig att göra saker hemma med huset, byta värmesystem till just de han tycker är bäst och så tjatar han om det dag efter dag för att försöka sätta ideer i ens hjärna… de är de som är speciellt och så sjukt i detta att alla varningar jag sagt innan och efter verkar gå rakt igenom.

Hon är ju myndig så hon borde ju kunna tänka själv men ja de är upp till henne som sagt vad hon väljer att göra…

pappa73 · 5 Juli 2023 13:01

Detta. Håll fokus på dig själv och dina barn i allt detta som just nu stormar. Fastna inte i för många loopar kring vad som eventuellt har hänt, din förra chef, eventuella kommentarer från din fru gällande “framtiden”, hennes möjligheter kring ekonomi etc. Fastna inte där, för mycket, för länge (och länge i detta nu kan vara en natt, en förmiddag, en eftermiddag, en hel dag, flera dagar).

Tappar du fokus (fastnar i ovan), släpp det du har för handen, res på dig, ta en promenad, ta luft, andas.

Nu måste det vara fokus på dig, ditt mående, barnen, sommaren (hösten kommer ändå vare sig vi vill eller inte…) små små steg.

A.N · 5 Juli 2023 13:37

Helt klart, min atarax har fått mig lite klarare i huvudet idag (kan vara placebo) de är ju bara så att vi inte kan vara tillsammans längre… trotts de som hänt så är de ett så sorgligt tecken. Vi har tappat varandra helt, jag vill ju inte bli av med henne från mitt liv. Men inget varar för evigt, vi tid har gått, jag kan inte skydda henne från allt, jag tror de är de som varit de mest skrämmande, att hon lixom ska ut i denna tokiga värd… jag är så rädd om henne trots allt. De är så jäkla sorgligt men ändå uppenbart som hon säger att hon inte är kär men hon vill inte förlora mig heller. Hjärtat är verkligen i tusen bitar men insikten börjar komma för mig med

A.N · 5 Juli 2023 18:03

Okej ikväll skrev vi under skilsmässan, de kommer ju inte funka det här, hon är som sagt flera månader före och helt ärligt så verkar hon vara redo att gå vidare.
De är ju betänketid, men samtidigt sa hon i princip att “man går ju inte och berättar för den andra om man legat med någon annan” då sa jag, “nä men man kanske inte gå o hoppar i säng med någon på en gång heller” då tog hon illa vid sig om vad jag tror om henne…

Aj de blir bästa såhär, ska ringa mäklaren imorgon, och letar boende för fullt nu. Blir bara konstigt nu i sommar att bo ihop utan några fasta varannan vecka tider

A.N · 6 Juli 2023 12:06

Idag var dock en dag nere på botten… går på semester imorgon så då brukar man ju vara pepp men nej fyfan inte taggad på något… hon var i princip glad igår när vi skrev under, nu kan hon känna sig fri, ungefär så kändes det… man får bara ont i magen av att komma hem nu, sitter hon med mobilen verkar det som redan idag att jag inte har med det att göra… de kommer gå alldeles för fort detta de vet jag redan…
Vet att de kommer bli bättre, jag kommer vara vinnaren. Men just nu känns det som en mardröm, som att hon blivit förhäxad…

Buenita · 6 Juli 2023 12:33

Vad kan du göra för dig själv? Litet och stort? Jag förstår att det är supertufft men låt inte detta förstöra hela din semester… Om det så krävs så använd ficklampa och lys upp, vad finns det där? Kan det vara träning för dig själv, hälsa på hos familjen, en riktigt god lunch, träffa en kompis, hitta på ngt med barnen, sträckkolla en bra serie…

A.N · 6 Juli 2023 19:53

Ja helt klart.
De blir mycket med barnen, men hon ska fan få se att jag kan sticka iväg 3-4 dagar med så får hon se hur det är att vara ensam med barnen.
Hon verkar i princip ha gått vidare, håller koll på sin mobil, påpekar att jag inte ska fjolla mig o kolla i Volvo appen vart bilen rullat, säger på parterapin att “hon fortfarande har outforskade känslor för den där mannen trots att hon inte hört av honom sen jag kom på dom” men att de hon är mest rädd för är att jag ska hata henne om hon råkar göra något.
nu sover hon i gästrummet på eget bevåg, och de är nog bra.
Nästa vecka ska jag värdera bilen, hört av mig till fastighetsbyron idag, blir en lång process.
Kollar lägenhet, jag vill fan att de ska gå undan nu för jag märker ju att hon kör sitt race stenhårt, jag vill inte bo under samma tak som henne om hon en tänker på att ligg med någon annan
Och de är inte jag som nojar, hon sa ju själv igår att “man behöver ju inte berätta om man legat med någon nu efter att vi skrivit under”
De är som att hon vill ha min tillåtelse

Lisa0987 · 6 Juli 2023 20:20

Herregud, hon verkar ha bråttom, det låter helt galet.
Man kan väl avsluta sitt förhållande ordentligt innan man börjar ligga med någon annan……

Fokusera på dig och barnen.