Jag skulle aldrig valt en partner med 5.000 i inkomst, som vuxen har man alltid eget ansvar för sin egen försörjning.
Att dela vid skilsmässan är ju min vilja. Jag har ju valt att gifta mig för att skydda min partner (och förälder till mitt barn) vid skilsmässa (och dödsfall för all del).
Jag förstår fortfarande inte din poäng. Jag är väl antagligen korkad i dina ögon 
Jag tycker att lagstiftningen kring äktenskap och skilsmässa är bra, annars hade jag inte gift mig.
Om din partner råkar ut för något som gör denne oförmögen att ta ansvar för sin egen försörjning då? Blir det en fot i arslet, tack o hej?
En beundransvärd inställning, verkligen.
Det jag inte får ihop är bara varför denna vilja att skydda partnern o acceptansen att tvingas dela allt lika, även om det skulle vara mot din vilja, helt plötsligt dyker upp vid skilsmässan… När du under pågående relation har “mitt är mitt o det gör jag vad jag vill med” attityden.
Att man inte skulle förfoga över sina egna tillgångar som gift tycker jag är helt orimligt. Hur har du tänkt dig att en sådan lagstiftning ska se ut?
Jag förstår inte heller varför att dela vid skilsmässa skulle vara ”en beundransvärd inställning”. Man gifter sig ju för att skydda sin partner /förälder till sitt barn.
Vad det gäller att ta ansvar för sin egen försörjning så har jag vänner och släkt som är studenter, arbetslösa, kroniskt sjuka mm mm. Dessa personer tar absolut ansvar för sin egen försörjning. Vi har ett socialt skyddsnät i detta land och sköter man sin ekonomi så klarar man sin försörjning.
Jag tror inte vi kommer längre i den här diskussionen. Jag tycker att lagstiftningen kring äktenskap / skilsmässa är bra.