Precis, man gör det för att skydda barnen på något vis. Eller rättare sagt, för att skydda deras relation med pappan.
Man skyler över hans klumpiga uttalanden, man bortförklarar nya fruns avvisande beteenden, man uppmuntrar barnen att liksom ha massor av tålamod och förståelse och överseende med att de blir bortprioriterade…
“Man” förresten? Det är jag som har gjort detta. Jag hoppas det inte är allmängiltigt.
Men till sist orkade jag inte mer. Nu curlar jag inte honom en enda gång till. Han får dra sin egen relation med barnen, om han är intresserad.
Sitter och tittar på film, råkar vara en av exets favoritfilmer. Eller ja det var det förut iaf. Han spelade in ljudet på kassettband och lyssnade på det när han körde. Han kan varenda replik. Nu sitter väl de och myser framför filmen och han berättar om det.
Varför ska man vara på känslomässigt trög? Vill bara vara gjord av teflon skaka av mig skiten och fortsätta.
Och allt detta ältande!
Att läsa en del här inne hjälper inte alltid. Sätter mer hjärnspöken i huvudet. Är han så glad att äntligen blivit av med mig? Är han så mycket lyckligare och kan andas och ångrar att han inte lämnade tidigare? Varför är hon så mycket bättre och vad kunde vi gjort annorlunda.
Jag har fortfarande svårt att se vad jag skulle gjort på annat sätt.
Jag kan inte se att många andra skulle reagera så mycket annorlunda än jag gjorde.
Jag gjorde likadant i början. Kom på ursäkter till varför han sa eller gjorde på ett visst sätt, även när vi var gifta.
Ibland fick jag svara att jag inte visste som en gång när vi gick gemensamt i en träningsgrupp som hölls ute. Dottern var med och ville titta på. Medan ledaren börjar förklara övningen som gick ut på att man ska gå ihop två och två, så"studsar" exets lite sakta men säkert längre bort. Så när det är dags för själva övningen så står han mycket närmare en annan tjej som var nästan längst bort från oss. Skrattar lite och slår på charmen… och där står jag ensam då vi inte var jämna par. Slutade med att dottern fick hoppa in och vara med mig. Hon frågade mig varför pappa gjorde så… och jag kunde helt enkelt inte komma på något att säga. När jag sedan tog upp det med honom sa han att han stått därborta hela tiden.
Hjälp! Skämskudde av största modellen! Alltså, hur korkade trodde han att du och dottern var?
Visst är det konstigt hur man skäms ÅT dem, och vill rädda situationen?
Själv har jag fått släta över för barnen varför deras pappa valde bort skolavslutningen för att istället titta på någon aktivitet som nya bonusdottern hade. Jag har fått svälja ilska över att han finkammat sin bekantskapskrets för att hitta sommarjobb till bonusbarnen men struntat helt i sina egna barn på den fronten. Han har lagt ut patetiska inlägg på sociala medier som indirekt antyder att han ångrar sina barn. Listan kan göras lång.
Detta aktualiserades väldigt tydligt när han gifte om sig. Innan dess var han bara lite självupptagen i största allmänhet. Men när han flyttade ihop med en ny, blev det ju pinsamt tydligt för våra barn att det engagemang han har i första hand går till det heltidsboende bonusbarnet.
Försöker dela upp lite då det är så mycket som hänt. Runt 18 månader efter jag kom på honom i säng med L, ser jag honom på bussen med en annan tjej. Ren tillfällighet då jag precis kom ut från jobbet och bussen kör förbi. Hade jag gått några min innan hade jag hamnat på samma buss. Känner igen tjejen då hon tränade i samma klubb som mig fast är ett år yngre.
Frågar honom och får nåt svar om att han måste väl få prata med andra tjejer och hon är trevlig.
Jo tack några veckor senare så vill han lämna mig då de är tvillingsjälar. Jag bor hos en kompis nån vecka.
När jag kommer hem säger jag att vi måste byta lägenheten mot två, jag flyttar inte hem till nån av mina föräldrar.
Det går runt två veckor innan han ångrar sig och han säger att han gjort ett misstag.
Det går några år och vi gifter oss och skaffar barn.
En kväll går vi på konsert med ett par vänner. Han går iväg med sin kompis och är borta rätt länge. Då han lagt sin mobil i min väska tar jag upp den för att ringa hans kompis och se vart de tog vägen. Ser ett namn M i kontaktlistan och det blir nån konstig magkänsla. Frågar honom sedan vem hon är och han blir helt tokig för att jag snokat. Jag har aldrig sett honom så privat om sin mobil och hade aldrig riktigt sett det så att det skulle finnas något hemligt där. Hade han lånat min mobil hade jag inte tyckt att det var konstigt. Men hans reaktion gjorde det konstigt.
@Trott och @Trassel… herre du milde vad ni (och många fler med er härinne) har fått stå ut, svälja och överse med genom åren.
Jag kan (fortfarande) slås av total häpnad över hur själviska, småsinta, aningslösa (för att inte säga korkade), oempatiska och hänsynslösa vi människor kan vara… mot den/de som inget ont anar, som slår knut på sig för att supporta och stötta och finnas till, som som överser och förlåter missgärningar gång på gång och som ända in i märgen bryr sig om.
Så otroligt ledsamt och ändå förvånas vi alla över alla de hemskheter som 24/7 företas mot vilt främmande människor, där ingen har någon koppling och där dessa människor inte borde betyda något som är nog för att behandla dem illa.
Jösses, jag brukar svänga mig med talesättet att “jag är människa och inget mänskligt är mig främmande” men många gånger funderar jag på vad det egentligen innebär att faktiskt vara en människa, om det inte krävs något alls, what so ever
Så efter dotterns aktivitet så svängde vi förbi och köpte färg.
Nu är första lagret med smutsrosa som man tydligen säger klart. Det är synd att inte underarbetet sker automatiskt. Så tråkigt att slipa. Blev lite mörkare än tänkt men med lite vita ramar och fina bilder på väggen sen så.
Tanken är att jag ska bygga en sänggavel . Har en plan för hur den ska se ut iaf med vitmålade plank men får nog bli senare i vår när jag kan stå ut och såga.
Underbart, vad duktig du är som klarar sånt själv… det gör inte jag. Ska jag göra om så måste jag leja bort arbetet… mao så har jag det som jag har det och alltid har haft.
MEN jag trivs med mina initiala val och är absolut inte missnöjd
Jag är på det sättet en “tråkig” person som inte har något som helst behov av att byta tapeter, möbler, gardiner etc. bara för att det gått ett visst antal år, eller för att någon influäääänser säger att det jag har är hopplöst ute. Jag kompletterar istället till det som jag redan har och jag litar helt på min egen magkänsla.
Jag tog över huset efter skilsmässan så känner att jag vill göra om det till mitt. Kanske få ut lite av skuggorna från exet.
Hade tur och fick en säng som en kompis syster skulle göra sig av med. När jag sålde vår säng fick jag tillräckligt till ny bäddmadrass, sängkläder och ramar. Så rätt skönt att slippa den stora 180 sängen vi hade och nu ha en 160.
Tror det var förra ägaren som tapetserade för runt 20 år sen .
Jag tycker det är roligt att fixa. Nu när jag får vara noga och ingen kommer och målar över det som är spacklat innan man slipat klart så blir det ännu bättre.
Det tar bara en låt oväntat vid fel tillfälle så är man nere. Såg en film med dottern så spelades Wrecking ball med Miley Cyrus. Förutom den så är det tre ytterligare låtar jag inte klarar av att höra, Stone Sours Zzyzx rd,
Gnashs I hate you I love you samt Petra Marklunds händerna mot himmelen.
Det är kopplat till anledningen till varför jag första gången registrerade mig på forumet för ett par år sedan när mitt ex funderade på att skiljas första gången.
Det började med en 20 år yngre kollega S som han var tokkär i, han hade aldrig känt så för mig. Första gången jag visste något om henne var när vi låg och kramades i sängen och han petar på sin mobil. Då dyker ett meddelande upp och jag ser något som liknar ett god natt sms i stil med längtar efter dig och saknar dig. Frågade men han sa att det inte var något först sa han att det var en killkompis…
Ett tag senare så tar han sonen på fotboll. Jag följer inte med då dottern tycker det är tråkigt och vill vara hemma. När han kom hem säger han att de stötte på en kollega som han tog in på vårt familjekort, hennes ex spelade tydligen i andra laget. När jag ska natta sonen säger han “mamma vet du det var en tjej med och pappa matade henne med godis”. Tydligen så har de både hämtat och lämnat henne och inte alls bara träffat på henne. Jag tog ut papper och frågade om han ville skiljas men det ville han inte. Såg en kväll när jag hängde tvätt och han satt i soffan och petade på sin mobil att han skrev till en kompis om hon inte var lite för ung. Tror han ville ha bekräftelse att det inte var det. Att han var gift var tydligen inte ett hinder. Så efter efter ett tag kommer det fram att han är tokkär och ska typ bara ta sig igenom det. Jag mår så dåligt och efter nån månad så säger han att han till 80% hade bestämt sig och efter träffat henne i lunchrummet så var det mig han vill vara med.
Denna gång ville jag inte lägga locket på utan prata och få en förklaring och att han skulle se varför detta hände igen. Han går på julfest när han kommer hem så vill han sitta uppe länge då han ätit för mycket. Dagen efter kollar jag hans sms, han har tidigare sagt att jag får kolla så jag kan se att jag kan lita på honom. Ser att han skriver till en annan tjej att hon är vacker och att S var sjukt snygg och alla känslor kom tillbaka.
Jag säger att jag orkar inte att han ger komplimanger till andra med inte till mig. Vi kanske borde skiljas. Men vi pratar och ingen vill skiljas.
Men han blir konstig igen han säger att han vet ingenting men att han börjat titta på lägenhet. Och då vill han skiljas han menar på att det gått så lång tid (6 månader) och jag ältar och kan inte släppa.
Vi går på familjerådgivning och han säger i slutet av första att vi kan försöka tills han hittar en lägenhet. Rådgivaren säger att så fungerar det inte det blir för osäkert och limbo för trott.
Under hela tiden spelades dessa låtar på repeat, han menade på att det bara var bra låtar… Men jag tolkar det givetvis på annat sätt.
Han sa vid ett tillfälle här i köket att han inte längre tyckte jag var attraktiv. Samma sak sa han denna gång.
Men jag behövde honom, hans bekräftelse på att han tyckte att jag var fin och vacker. Det är väl inte så konstigt om självkänsla och självförtroende inte var så högt.
Inte attraktiv, nämen… Min x skulle säkert ha villa säga så också eftersom han nu sade att jag ser så mycket bättre ut nu än för ett år sedan. Han tyckte definitivt att jag inte var attraktiv heller. Fult sagt ändå.
Den man älskar är alltid attraktiv.
Fast han älskade nog inte mig varken då eller nu när han lämnade för den nya. När han berättade om om den nya, för precis ett år sedan idag. Sa han att han inte hyste nåt agg mot mig för han gillade mig fortfarande
Inte läst hela tråden. Men fastnade för ett ord jag inte reflekterat så mycket över tidigare. Livskamrat - visst är det fint ? Inte lika vanligt nu för tiden .
Jag trodde ju att vi var livskamrater. Att vi skulle dela vårt liv tillsammans och njuta av barn och barnbarn och ha hela vår historia.
Men allt känna mest som lögn.
Hade satt bevakning på deras gata om de skulle sälja. Är ju säker på att exet ljuger om driftskostnaderna för huset. Nu fick jag ett mail från bevakningen att det är sålt. De har inte haft det ute på hemnet iaf.
Sån ångest, jag känner mig så värdelös utbytt och ersatt. Det går inte att komma ifrån. Jag vill inte att han ska bli lycklig och må bra med ludret. Jag vill inte… Varför lyssnade han inte på mig när jag sa till honom att det typen av kontakt de hade inte kändes ok. Varför prioriterade han inte mig och familjen istället för att stötta och hjälpa henne. Varför var inte jag värd mer.
Nu vet jag inte alls var och hur de ska bo. Kändes bättre när jag visste att de höll till på andra sidan stan och det inte fanns någon risk att stöta på dem. Orkar inte
. Har en plan för hur den ska se ut iaf med vitmålade plank men får nog bli senare i vår när jag kan stå ut och såga.
? Inte lika vanligt nu för tiden 
.