Blivit en grinch

Trott · 19 November 2020 19:49

Jul 2019 är vi på kryssning skönt att komma ifrån lite, slippa alla måsten. Maken har för första gången på nästan 14 år fått ledigt över både jul och nyår.
Maken beter sig lite konstigt verkar frånvarande. Säger att han ska hämta något i hytten och blir borta nån timme, går till tax free för att titta på något och känns dom han drar sig undan.
På julafton när jag vill pussa honom som tack för julklapparna så känns hela han som ett frågetecken hans läppar mot mina men resten av ansiktet känns det som han vänder bort, han tittar inte ens på mig utan åt sidan.
Han köper en stor legobåt som kollegan Stefan bett honom köpa den åt hans son.
Juldagen frågar jag honom om han tänkt att ha nån spelkväll med sina kompisar, vilket är lite av en tradition. Fick svaret att han skulle jobba extra, jag blev ledsen då han för en gångs skull fått semester men de behövde folk sa han.

27 dec kväll, varit hemma ett dygn och maken är sur trött och verkar knappt vilja kramas. Frågar om han verkligen vill leva med mig. Han tycker att vi kan prata om det dagen efter. Jag vill ta det direkt och det kommer fram att han vill skiljas. Får ångest panik går ut och ringer en vän. När jag kommer tillbaka berättar han för barnen att vi ska flytta isär. Han klagar på att jag intar försvarsposition för att jag sitter med armarna i kors, jag försöker bara hålla ihop mig själv för jag har gått sönder.

28 dec medan jag har tagit dottern till sin aktivitet har han packat 5 stora väskor. Han får bo hos en kompis. Har gått ca 14 timmar sedan jag fått beskedet till han flyttar ut.

31 dec, får honom att komma hit och äta middag med oss. Han undrar vilken tid han ska komma för det får inte bli försent då han ska jobba dagen efter. Ber honom hjälpa mig och gå ned till återvinningen så vi får iaf 15 min att prata utan att barnen hör. Tog du bara ut mig för att bråka åker jag hem igen sa han. Jag undrar vad han kallar hem och får svaret där han har sina väskor…hos en annan killkompis. Ringer honom på kvällen hör en tjej och barnröst i bakgrunden. Det är är bara tv’n säger han.

2 jan, han får något från skatteverket inser att det är personbevis för skilsmässa. Blir så besviken och skriver till honom att han ödslar då ingen tid. Blir anklagad för att öppna hans post. Skickar en bild på det oöppnade kuvertet och meddelar honom att jag på intet sätt är dum i huvudet.

3 jan, han kommer för att hämta sin dator. Kommer fram att det är någon annan. Frågar om det är A, kollegan som beter sig konstigt mot mig som varit ett störningsmoment då jag sagt till honom att han lite för vänlig mot. Men han har alltid anklagat mig för att vara svartsjuk då han bara hjälper henne genom en svår tid.
Visst är det hon, den 17 år yngre kollegan…
Det är otroligt i hur många bitar man kan gå.

Jul 2020 panik redan nu… jag har alltid älskat jul. Nu vet jag knappt om jag orkar le ens på låtsas.
Han har frågat om han kan ha barnen på annandagen då ändå deras äldre halvsyster m familj ska dit. Bonus är inte ens tre år yngre än hans nya.
Hela min kropp skriker nej aldrig i livet han ska ha barnen något. Annandagen förra året var vår sista som familj. En familj han splittrade och nu ska han sitta med den falska lilla vidriga ormen och leka familj.

Vad jag vet… att han inte alls sov hos en kompis den där första veckan. Jag har frågat.
Legobåten står med all sannolikhet på hans numera bonusen rum.
Jag har igen julkänsla kvar alls
Vi var tillsammans i 26 år och nu kan jag varken se honom eller höra hans röst. Vi är främlingar.

Caro · 19 November 2020 20:11

Jamen då är jag också en grinch. Fast X har inte fattat att det är jul snart. Och att det är jag som varit projektledare för alla gemensamma jular i 22 år. Barnen vill vara “hemma” den här julen. Vad de önskar sig… vet jag. Inte han.

/Tomtemor

Uppochner · 20 November 2020 06:44

Helt rätt! återta julen och allt annat! Om exen får en att tappa även sånt som man gillar i sitt liv, då har de verkligen lyckats! Ge dem inte det! Julkänslan kommer inte från dessa män, inte era @Trott och @Heartbroken1 och definitivt inte min surgubbe. Det som kommer att bli tydligt är hur lite de faktiskt bidragit med. Nej, jag tror att många av dessa män likt Gråtis varit statister i familjejulen.

Förra julen var min första. Allt var fortfarande väldigt nytt och det var viktigt att dela exakt lika på allt, så barnen var halva julafton hos mig… Samtidigt var även allt annorlunda med släkten, det skulle firas hos min bror 40 mil bort för första gången - av goda och nödvändiga skäl, men i alla fall. Från julkalas med sisådär 25 pers till vi tre… men det blev en fin stund. Jag tänkte på det som att trycka på reset. Nollställa och börja om nästa år. Dvs i år. Jo tjena. Nu kom Corona och annat elände. Men jag tror att ni som gör er första jul kan dra nytta av att allt är annorlunda ändå. Detta år blir en egen variant hur som helst, och så lägger vi grunden för det nya julfirande som kommer att bli nästa år.

Masai · 20 November 2020 07:58

Det ligger mycket i det här! För mig är denna julen som första julen i ett nytt liv, då det har skett så otroligt stora förändringar under året. Hela året har varit jobbigt och speciellt på alla de vis, av flera olika anledningar. Men just det här att det är en pandemi, är speciellt för alla, med annorlunda lösningar på rutiner som varit desamma år efter år. (Jag var på något sätt tacksam för detta annorlunda stadie även i somras, när man normalt åker runt på semester med lyckliga familjen och i vår familj var det bara kaos.)
Jag och barnen och mina systrar med familjer kommer fira jul i skift med mamma, då vi annars blir för många samtidigt. Jag och barnen har fått första tjing på att vara med mormor på julafton pga omständigheterna. Det är också vår första jul utan pappa, då han gick bort i augusti, mammas första jul utan sin livskamrat som hon varit ihop med sedan hon var 17 år …
Så i år är julen så annorlunda av alltihop, att vi får bara försöka göra det bästa utav det, vara tacksam för det som verkligen ändå är bra i livet, känns nödvändigt att fokusera på det positiva när så mycket annat är upp och nervänt .

Trott · 20 November 2020 08:03

Vet inte men känner mig generellt negativ på något sätt. Lite som gnistan i mig till allt försvunnit.
När jag var ute och joggade i måndags stod det ett par och kysstes vid stranden, första tanken är jaja undrar vem av er som kommer vara otrogen.

Nu är mår ju mitt ex jättebra och och lyckligare än någonsin, och att de ska leka familj men “mina” barn urk. Han har ju inte ett uns dåligt samvete och tänker nog inte på hur det påverkat mig, eller ens att det är årsdagar. Förutom i positiv bemärkelse att de kunde officiellt bli tillsammas och firar ett år som sambo.

Positivt är väl att det mest julpyntet packade jag ned och skickade med hem till dem. Mycket är gammal och kommer från hans mamma, detta har när han bott här varit väldigt viktigt att ha uppe. Nu sa att att han bara ville ha lite grejer som barnen gjort, som om jag skulle sitta svar med hans mammas två kartonger. Det mesta har han säkert kastat nu för det passar väl inte in hemma hos henne. Det var alltid han som pyntade inför julen, det enda jag behövde göra var att sätta upp ljusen i granen.
Så nu har jag bara pynt som jag gillar och ska komplettera lite.

Lovat dottern att vi ska ta en helg och baka och göra julgodis. Knäck står högst upp på hennes lista

Caro · 20 November 2020 08:09

Precis så här tänker jag också - hela tiden!

Trott · 20 November 2020 08:10

Ja hade det inte varit för att alla årsdagar hamnat precis där och att man pga alla resriktioner är helt ensam. Men det blir nog bra och väldigt lungt på julafton iaf.

Nu verkar inte mitt ex några krav på julafton, gissar på att han är upptagen med sin nya lyckliga familj. Så det blir annandagen och han kollade med barnen först innan han skickade en fråga till mig. Ingen aning om han ens tänkt ha dem mer under jullovet.

Trott · 20 November 2020 12:58

2020-11-20
Dags att byta till vinterdäck, beställde tid och lyckades få ned och in alla däck i bilen och åkte dit.
Killen som ska byta kommer in:

Du saknar en innerring på ett däck så jag kan inte byta
Ehh en vadå?
En ring som ska sitta på insidan av däcket
Ok, jag vet tyvärr inte vad det är eller hur den ser ut, eller att det ens fanns.

Killen tar ut mig och visar hur den ser ur och vad den har för funktion. Så han fick byta tillbaka till sommardäcken och jag fick åka hem och leta i garaget. Hittade det givetvis inte så de beställde en ny åt mig och vinterdäcken få ligga kvar där tills den nya innerringen kommer. Förhoppningsvis på måndag.
Hoppas att det inte blir allt för mycket regn eller halt i morgon när jag kör dottern.

Men då har jag lärt mig något nytt idag också…

Vilsenman_74 · 20 November 2020 13:04

Ja, man lär sig nya saker varje dag. Innerring till bildäck har jag aldrig hört talas om innan du nämnde det. Hur kan man sakna det? Har den alltid saknats eller försvann den vid förra hjulskiftet?

Jag åker så himla lite bil så jag nästan går i tankarna att jag ska åka hem till mina föräldrar och ställa av bilen under vintern. Dit är det bara 20 km så kan ju vara passande att ta det som ett litet kul löparpass med ryggsäck om man ska dit o hälsa på någon dag i stället för att åka bil, eller köpa en cykel som är lite mer anpassade för vinterväglag. Cyklar man några enstaka ggr 20 km behövs inte heller en elcykel då sträckan är så kort.
En fördel med att inte åka bil är ju att man faktiskt kan ta sig ett glas vin om man vill utan att behöva fundera på “problemet” med bilen.

Trott · 20 November 2020 13:47

Då mitt ex inte köpte originalfälgar förra hösten till min bil så måste jag ha nån liten rund ring som gör att fälgen passar. Gissar att den försvann när de bytte till sommardäck i våras, antingen fallit ur däckpåsen eller något. Den var turligt nog inte speciellt dyr.

Hade inte dottern haft sin aktivitet så hade jag inte behövt bilen egentligen, kör inte så ofta uttöver det. Är mest bra att ha vid speciella tillfällen samt nu när sonen ska börja övningsköra.

Vilsenman_74 · 20 November 2020 13:59

Grovt räknat. Skulle jag köra som “vanligt folk”, dvs 1500-2000 mil per år så skulle årskostnaden inkl bensin för att ha bilen bli mer än 30 tkr per år och då är inte ens värdeminskning inräknat.
Alltså ca 2 500 kr/månad minst. Innebär att en fin cykel för 5 000 kr är betald på endast två månader. Resterande pengar kan man göra något roligt för.

Jag förstår situationen. Man är i en annan sits om man har familj, vilket inte jag har. Bra av dig ändå att du håller nere bilresorna. Så många som hela tiden åker med bilen även om de bara ska 1 km till förskola osv. Hur jobbigt kan det vara att gå eller cykla så korta sträckor. Barnen dör inte av lite frisk luft.

Heartbroken1 · 20 November 2020 19:57

Så är det absolut. Men det blir ingen jätteskillnad egentligen. De senaste åren har vi varit 4 stycken, jag, x o barnen.
Nu blir det bara jag o barnen.
Jag har gjort allt utom att stryka julduken.
Så i år får jag stryka den själv, men jag slipper köpa senapssill🤣 o det blir mindre disk.
X sa alltid att det var jag som var julen o det har han förbaskat rätt i.

Noomi · 20 November 2020 20:27

På något obskyrt och weird sätt så tycker jag att alla dessa världsliga problem är lite sköna… för de tvingar oss alla att tänka på nya sätt.

Jag verkligen älskar julen och har ALLTID gjort till sista detalj. Men jag dignar idag under alla krav som den och mest jag själv ställer på mig. Efter allt som hänt de sista fem-sex åren så har inget varit sig likt igen och jag måste tänka nytt.

Men allt eftersom så reclaimar jag faktiskt julen på mitt sätt och Corona har faktiskt hjälpt mig. Jag downsizar och jag bara älskar det lilla och anspråkslösa

Vilsenman_74 · 20 November 2020 23:10

Det här gillar jag att läsa. Håller med dig!

Mas · 22 November 2020 09:51

Hur hittar man motivationen att göra fint inför julen med julstämning och sånt, då det enda man vill är att hoppa över december och jul.
Barnen har sådan förväntningar och jag bara känner att nej fasen jag vill inte.

Noomi · 22 November 2020 10:15

Det är sannerligen inte lätt att hitta motivation och glädje när man är mitt i det allra jobbigaste skedet i livet… men mtp att du har barn med stora förväntningar (vilket jag till viss del också hade, fast mina kanske var lite större än dina så de förstod trots allt och hjälpte till) så kanske man får försöka se denna julen som en ren arbetsuppgift och inte ett kärt och “frivilligt” hemmapyssel?!

Försök betrakta julen som att du jobbar med den, oavsett vad du tycker inför den, och gör ditt bästa för dina barns skull.

Beroende på hur stora de är så kan lite klarspråk där man är lagom frank med hur mycket ork man har i stunden men hur innerligt gärna man vill att de ska tycka det blir en fin och mysig jul även detta året… även om den inte ser exakt likadan ut som tidigare år då ni var två.

Ha ett litet familjeråd, bestäm vad och hur mycket som är viktigt för var och en av er, låt både barnen och du själv skriva en prioriteringslista var och en över två-tre saker, inte mer, som känns extra mycket viktiga och som symboliserar julen för det barnet och dig själv. Låt alla barn få med iaf en eller ett par saker från sin lista och gör sedan ett litet julschema tillsammans där ni fördelar och hjälps åt med uppgifterna under hela december. Klumpa inte ihop och spara allt till sista veckan, för då knäar ju alla människor oavsett om de är ensamlevande eller sammanboende.

Det kan faktiskt vara riktigt mysigt att börja rusta fram julen i små steg redan från första advent även om man själv är uppvuxen och följdriktigt låtit sina barn växa upp med att allt är som vanligt till en dag före julafton och när de sedan vaknar på julaftonsmorgon så är allt glittrande, annorlunda och klart. Inte för alla oss så funkar det livet igenom, plötsligt kommer berget och ställer sig i vägen

Men då kan man downsiza (direkt och överallt där barnen inte märker av det och sedan även med det andra de märker) och man kan hjälpas åt och man kan hitta ett nytt och eget sätt som inte behöver bli sämre, bara annorlunda.

Städning kan man skita i. Dammsugning, undanplock och toalett/badrum räcker. Barnen kan julpynta löpande under december, även om det i ärlighetens namn blir rätt fult (iaf om man själv är en petimeter med sånt ) och det mesta i matväg går att köpa färdigt. Jag gjorde en matlista där alla fick önska sina 2-3 favorit-mat-saker (barn önskar som regel ungefär detsamma så det blir inte så mkt när det kommer till kritan) och sedan rensade vi bort allt det andra. En höjdare har det nu visat sig så jag har aldrig gått tbx, för det andra åkte bara in och ut ur kylskåpet iaf för ingen tyckte det var särskilt gott. Blir ett mindre julbord, men alla tycker om det som finns och det tar garanterat slut fort.

När det går tungt så får man tänka om och tänka lätt, snarare än rätt enligt boken

.
[EDIT] Gör en spellista med julmusik och låt den snurra de dagar när ni grejar på, men pausa dessemellan annars spyr du sannolikt Gör ett schema i kalendern där barnen är med och bestämmer dagar, strössla ut dagarna med några vilodagar emellan och har du tur så blir det oxå till lite av mysdagar. Gå inte och vänta på att den spontana inspirationen ska infinna sig för det gör den inte

Trott · 22 November 2020 11:19

Jag gillar både advent och jul, alla fina julstjärnor, adventstakar och tycker det är mysigt. Dottern vill att vi ska ta fram dem redan idag men sa att vi tar ned dem från vinden i veckan och kollar att allt fungerar
Det är alltid exet som julpyntat och det blev ofta lite mycket så det blir lite mer sparsmakat i år.
Gissar på att de gör det tillsammans nu för det är ju hennes hus.

Vi har ofta tagit det rätt lugnt under julen och inte haft några större krav. Då våra föräldrar bott/bor max 15 min med bil har det inte direkt blivit nåt flängande runt. Dessutom har vi rest bort ett par jular så vi hade ganska soft inställning.

Den bästa tradition vi alltid haft var att vi satt ned en kväll nån dag innan julafton med glögg, must, pepparkakor och annat julgott och slog in och lackade alla julklappar.
Det bröt han mot förra året och satte sig själv ned och slog in presenterna vareftersom. Vet att vi började tjafsa om det, jag tyckte att varför kunde vi inte göra som tidigare och kände nästan att han sökte bråk. Han menade att man kan göra saker annorlunda ibland… mm jo jag fattar ju nu.
Det är väl det som var jag kommer sakna nu när jag verkligen ska göra allt själv. Ja innan jul 2019

Värsta är nog att de ska sitta och ha roligt och leka familj med min barn under jul.
Jag vill att han också ska sitta ensam och olycklig. Jag är faktiskt inte större än så.

Problemet när jag under dagtid försöker tränga undan tankarna är att de kommer på nätterna. Igår vaknade jag av att jag grät, jag vill verkligen inte även om jag logiskt vet att jag inte kan påverka att den människan ska fira med mina barn. Tårar fortsatte strila medan jag körde dottern till ridningen.

Studenten · 22 November 2020 11:29

Det enda jag har lärt mig under min skilsmässoprocess är att låta tårarna och sorgen komma och ofta har det blivit på kvällarna och nätterna. Jag tror att det måste ut skittrisst men det är bara så. Så mycket i livet som inte blev som jag önskade eller ville för vare sig mig eller min son men så är det och det är inget jag kan ändra på.

Mas · 22 November 2020 12:15

Även för mig kommer tårarna på kvällar och nätter. Och påvägen från jobbet då jag hållit ihop mer eller mindre en hel arbetadag.

Barnens förväntningar på jul är att vi skall fira som en familj… vilket är omöjligt. För oss vuxna. Vi kan nog inte ens höja oss till att göra det för barnen. En förstörd jul där allt blir så påtagligt vad det på riktigt betyder att vara skild. Hatta mellan mamma och pappa. Och sen veta att pappa är på ett annat ställe med en annan familj. Och hur gör man med tomten? Kommer han till två ställen? Hur gör man med klappar? Gemenamt eller skilt? Det känns bara som att det är så många frågetecken och så lite svar. Då man nu är arg och lessen så kanske det inte blir på bästa sätt, men det är så enkelt att det dåliga sättet följer med till kommande år.

Grynet · 22 November 2020 12:34

Tycker verkligen inte att du är en liten människa för att du önskar att han ska vara ensam o olycklig. Jag önskar av hela mitt väsen att idioten (min fd man som var otrogen) ska överösas av all j-a olycka som går och jag har inte det minsta dåligt samvete eller känner att jag är en sämre människa för det. Han har skadat mig illa med sitt agerande och att jag då ska förminska mig o mina känslor är inte rätt väg att gå tror jag. Jag är en människa som har fel o brister precis som alla människor har, jag är inte guds vänaste varelse men jag har en moralisk kompass som hjälper mig att hålla riktning. Så stå upp för att du känner så, förminska inte din upplevelse och känslor kring separationen.