Jag skyller allting på Corona. Det köper barnen. Nu är ju mina barn stora, men de blir som barn på nytt när julen närmar sig. Så har jag ett par barnbarn plus att jag jobbar med barn (där jag vet att 2 av familjerna ligger i skilsmässa).
Vi pratar om att allt blir annorlunda i jul. Ingen julskyltning, inget luciatåg, inga julkonserter, inga julfester, ingen stor släktjul, kanske man firar julafton på ett annat ställe än vanligt osv. Tomten kan inte komma överallt pga Corona och det kanske blir färre julklappar, eftersom hälften av tomtenissarna är sjuka.
Så vad göra för att få en bra jul? Hitta på nya jultraditioner! Här har jag bestämt att vi varje kväll i december (när det är praktiskt möjligt) ska adventsfika tillsammans med min bror, som är den enda vi umgås med nu i Coronatider. Vi ska träffas här eller hos honom, tända ljus, dricka kaffe/saft, äta ett pepparkakshjärta och turas om att välja julmusik i bakgrunden. Kanske spela en Yatzy eller något innan vi skiljs åt. Jag tror det blir en fin ny tradition.
Det DÄR låter som det snart blir separation för honom igen……att de inte fattar!!! Mitt ex var dökär och helt frånvänd vår son för ett år sedan…det var bara hon som gällde…den nya…nu är det slut mellan dem…Vi var ihop i 10 år…de i 1,5…gräset är aldrig grönare…bara i fantasin! Ha en underbar jul med barnen. Det ska jag försöka ha!!
Precis. De tror att det är så lätt att bara byta ut sin partner så blir allt rosenrött.
Men de måste jobba med sig själva.
Jag längtar efter jul, den kommer att bli så mycket bättre än den förra.
Även om det svider att x bor kvar i huset o har ny sambo o en bebis. Det har inte ens gått ett år.
Helt sjukt.
Gräset är grönt där man sköter om det, och man måste vara två… När en slutar så kommer mossa och ogräset och tar över.
Sitter och tittar på The Crown, avsnittet där Charles och Diana förbereder sitt bröllop.
Vi hade inget stort bröllop utan ett litet på kommunhuset, med hans föräldrar och min mamma. Vi hade inte råd med mer och tanken var att vi skulle förnya våra löften och ha en större fest senare. Det blev aldrig så… Han bjöd istället in ogräset. Hon tar över allt och jag kvävs.
Jag tänker inte köpa någon julklapp till honom, annat än eventuellt kol.
Har har iaf tackat nej till barnbarnet födelsedagsfika i helg. Han är sjuk, jag hoppas att han har samma slags huvudvärk som jag hade när jag hade Covid. Att hon är sjuk men att hennes son är pigg och frisk så de inte får vila. Att hennes ex liksom mitt inte tar sonen ens för 10 min. Att hunden skäller högre och gällare än någonsin.
Jul ja… suck
Julen är helt förstörd pga honom!
Vi älskar normalt jul, vi pyntar, bakar, pysslar osv… i år, ska vi i princip packa ihop vårt hem då vi flyttar efter julhelgen.
Jag och barnen har satt upp adventsljusstakar i fönsterna men det tog emot för oss alla då vi vet vad den här julen innebär.
För oss är julen förstörd i många år framåt, kanske att vi kan se ngt positivt när vi när ute på andra sidan.
Vi ska fira jul som en “familj” har han tänkt. Det “roliga” (eller det är inte det minsta roligt) men han tänker även vara här och fira nyår med oss! jag börjar tro att han är sadist och bara är ute efter att plåga mig!
Äntligen vinterdäck på bilen!
Första gången saknade jag en innerring, andra gången hade de fått fel stl på ringen, tredje gången hade de bokat in mig på onsdag fast de nya ringarna inte skulle komma fören idag. Killen som bokade var dagvill för han var ledig i måndags och tog fel på dag.
Men nu är bilen redo för eventuell snö och halka.
Efter allt brödprat så bakade jag en filmjölkslimpa idag, gillar bröd med nötter och frukt .
Nåväl exet har inte corona utan är kräksjuk. Så han ska inte köra dottern till ridningen på lördag. Det har han däremot inte meddelat mig utan bara dottern. Han bara utgår från att jag kan köra henne och inte har något annat för mig.
Hoppas han är bra kompis med toaletten länge.
Lika som att han försöker bjuda barnen på fika på de helger han jobbar, de som jag ser som mina helger.
Jag bokar inte in något de helger han är ledig, om nu barnen skulle vilja åka dit eller hitta på något med honom.
Spenderat del av dagen att planera lite inför julen vad jag vill baka och äta. Frågade barnen om det är något mer de vill ha på julafton. Sonen utbrast “mamma ska vi verkligen äta allt det” själv önskar han att vi lägger till lasagne
Själv så står jag o vacklar om jag ska ställa av bilen under vintern eller om jag ska ha bilen då. Om jag ställer av den över vintern så kan jag behålla sommardäcken på.
Vad kör du för frukt i? Jag har inte testat med frukt i men lite nyfiken.
Julmat håller sig en tid i kylskåp också och är man mer än en person ska man väl hinna äta upp det. Själv så blir det nog iaf Janssons då det är lite av min egen tradition.
Apropå bröd. Hembakat pizza i ugnen. Nej…kom på att jag glömde slänga på salami. Planen var inte helt vegetarisk pizza. Tyvärr hade jag inga svarta oliver med kärnor hemma
Jag tog i aprikos och några fikon och tranbär för att komma upp i rätt mängd. Testade ett nytt recept så ska testa ikväll tillsammans med en kopp te.
Det gör ju det men får göra en liten Jansson då det bara är jag som äter. Klämde på en färdig från frysdisken men kände nää.
Men det blir ofta lite mycket av allt, men det är väl del av julen.
Plockat ned adventsprylar från vinden för att se om allt fungerar.
Trött bara så trött… jag vet inte men inget känns bra.
Fick reda på av dottern att anledningen till att han inte kan köra i morgon är att han ligger på sjukhus och ska opereras, var tydligen inte kräksjuka trots allt. Inget allvarligt men blir mest sorgsen över den man jag levt med i 26 år inte ens kan skicka nåt sms om det. Hade det inte varit för att det var denna helg så hade vi säkert inte vetat om det alls.
Nu är det den lilla älskarinnan som kör och fixar.
Känner mig mest vilsen. Jag vet ju att han inte vill ha mig i sitt liv, inte ens att jag ska veta om något allvarligt händer. Han har ju henne nu.
Nästan 18 år som gifta och så lätt att bara gå vidare från.
@Trott
Vad märkligt hur snabbt de bara kan lägga undan alla år man haft tillsammans och att de inte betyder nånting längre.
Att det enda som betyder ngt är de själva.
Jag hoppas karma kommer och biter dem i arslet!
Kram till dig
Jag brukar tänka att inget ont som inte har iaf något gott med sig
Sista fem åren har jag totalt minimerat (rättare sagt raderat) “julbord” som julmiddag. Ingen av barnen tyckte ju ändå om den traditionella julmaten med allt sitt nylagade/köpta “skåprens” och mischmasch av udda pålägg, lådor/gratänger, röror/“sallader”, korvar, spjäll och köttbullar och diverse annat huller om buller… inte annat än julskinkan och den gravade laxen och det ville de äta som julfrukost på hembakad mjukkaka med tomtegröt
Så hela julbordet åkte dit pepparn växer och alla fick rösta på vilken festmat vi skulle äta till julaftonsmiddag det året… enda kravet var att det var det bästa de visste. Så vi har ätit skaldjursplatå något år, Oxfilé Provencale något år, grillat njurtapp något år osv.
Detta året är faktiskt det första på sex år som jag iaf i fantasin har övervägt ett litet julbord igen… men jag tror det får stanna vid en fantasi och sen gör vi en supergod middag som går åt den dagen, vilket ju faktiskt har blivit “som vanligt” hos oss.
Julfrukostarna får fortsätta att bistå med julmat i form av julskinka, gravad lax, en kräftmarinerad sill, ägg och gott bröd och så julgröt för den som vill… och som grädde på moset gott fikabröd som festligt avslut. Sen behövs det ingen lunch ( ) utan det räcker gott med (fest)middag på kvällen och lite glögg med tilltugg på em.
Jag gillar julmat, sonen tar väl mest köttbullar medan dottern gillar köttbullar och revbenssjäll.
Men vi får väl se, det blir not lite uppdelat under dagarna.
Brukar alltid köpa rimmad skinka som vi lagar till i ungen men det blir för mycket så köper nog några skivor från delikatessdisken iår.
Tänk att man kan må så fantastiskt… dåligt.
Ner i värsta dippen igen, mitt liv känns fel. Det ska inte vara så här jag ska inte sitta ensam med barnen medans han firar med någon annan.
Någon annan ska inte ha mina barn under jul. Inte förens de blir äldre och skaffar egna familjer.
Kämpar med att känna att vi är en familj, bara jag och barnen men så känns det inte. Det är liksom bara “jag och barnen” jag har inte någon familj längre. Familjen finns inte. Jag kände likadant när mina föräldrar skildes, man var antingen hos mamma eller pappa, man kunde inte säga att man hade varit med famlijen för du behövde att säga med vem.
Tårarna har flödat i princip hela dagen, som om någon sugit ur allt som möjligtvis kan vara bra.
Alla säger att det kommer bli bra, men vad är bra egentligen? Ja om det är att jag inte längre funderar på om jag verkligen vill leva längre. Ja då är det väl bra. Men jag lever inte jag bara finns, för att jag måste.
Såg att dottern och den nya har varandra på insta… står emot varje impuls att säga något. Alla dessa spel man spelar.
Känner igen mig så i att bara finnas till, känns inte som ett liv men man måste bara låta dagarna gå. Vet att man helst inte ska ge råd men gör det ändå, skippa alla sociala medier ett tag och ta kontakt med en psykolog om du inte redan gjort det.
Sen tycker jag det låter så himla omoget och okänsligt att den andra kvinnan har din dotter på insta, varför?
Nej! Skit i korrekthet! Jag tycker att du ska claima familjen som begrepp. När du och barnen är tillsammans, då ÄR familjen samlad. Du vet hur det var som barn, och så vill du ju inte att det ska bli för dina barn. Alltså, låt dem ha ”familjen” någonstans i alla fall. Dvs hos dig. Jag tassade också på tå och var så noga med att säga ”hem” om deras boende hos pappa. Vem hjälper vi? Sen blir det väl andra dilemman utifrån ett sånt här agerande, men… bättre med nya dilemman än de du redan vet och som du själv upplevt.
@Grynet Tack, jag skan nog ringa VC om en tid i morgon. Jag har tagit bort alt avföljt exet. Han har dessutom gjort så att jag inte ser något nya inlägg. Men jag slutade titta redan innan dess då jag vet att jag inte mår bra.
Dottern vill ju gärna att jag tittar på hennes inlägg. Nä jag fattar inte heller men tror inte att den nya bryr sig om mina känslor nämnvärt. då hade hon ju inte gått bakom min rygg med det som var min man.
@Uppochner det är väl mer känslan. Måste nog tänka vad jag säger men säger nog hem till eller hos pappa till dem. Jag tror att båda barnen ser detta som sitt hem även om det bara är vi tre. Han flyttade ju direkt hem till sin nyas hus så det blir väl inte samma känsla där. Dottern sa angående att han bjöd dit dem i jul att man för ju bara vara med familjen och det är de ju inte. Då sa jag att pappa är väl din familj iaf. I övrigt så låter jag honom sköta sin relation med barnen numera. Pratade med barnpsykologen som sa att det är hans ansvar, det blir bara ännu mer fel när/om jag försöker försvara eller förklara åt honom.
Men ordet familj känns ändå inte rätt då den är ju splittrad.
Du behöver söka professionell hjälp nu direkt om det känns så där bottenlöst som du beskriver det, trots närvaron av dina barn
Strunta i allt som handlar om skinka och julmat och allt annat, se till att du får iaf lite början till rätsida på ditt eget liv nu allra först. Samtalskontakt (allra helst en välrenommerad psykodynamisk terapeut, även om du får betala hen själv) och eventuellt stämningsstabiliserande i en övergångsfas. Hellre det än bara sömntabletter som är som alkohol, lägger locket på en stund, men inget bearbetas utan allt är kvar på samma sätt eller värre när du vaknar. Men även sömntabletter i ett akutskede, om du inte alls kan sova. Ingen eller alldeles för lite sömn kan sänka en oxe.
Sök hjälp direkt… och även om det kostar så är det är den bästa julklappen i världen som du någonsin kan ge dig själv
…att de inte fattar!!! Mitt ex var dökär och helt frånvänd vår son för ett år sedan…det var bara hon som gällde…den nya…nu är det slut mellan dem…Vi var ihop i 10 år…de i 1,5…gräset är aldrig grönare…bara i fantasin! Ha en underbar jul med barnen. Det ska jag försöka ha!!
jag börjar tro att han är sadist och bara är ute efter att plåga mig!
.
