Jag kan berätta hur barnen som INTE vet den riktiga orsaken hanterat situationen. Jag lämnade min man för porrmissbruk som han inte kunde bli av med trots experthjälp i flera år. När vi skilde oss fick barnen veta att vi inte längre kan vara tillsammans, att vi är oense om olika saker vilket leder till bråk och därmed kan vi inte vara gifta. Jag ville inte lägga skulden på honom, för han ville ju vara ihop, därmed blev det en slags livslögn. Han pratade med barnen att han älskar mig fortfarande och att han ville fixa saker vilket gjorde att barnen blev förvirrade och frågade varför ville du inte låta pappa fixa saker. De förstod och förstår fortfarande inte varför vi skilde oss. De var 4 och 2 år då och nu är de 12 och 10 år. De har fortsatt fråga trots alla år.
Jag kommer absolut berätta sanningen för mina barn när de blivit äldre och kan hantera informationen på ett bättre sätt. Jag är inte ute efter att prata om mitt sexliv eller smutskasta mitt ex, tvärtom kommer jag berätta att det är ett missbruk som alla andra missbruk, att vi verkligen var kära i varandra men att det helt enkelt inte gick att leva tillsammans.
Av dessa anledningar tycker jag absolut att trådstartaren ska berätta orsaken till sina barn. Har man dessutom vuxna barn så finns det alla möjligheter att diskutera detta på ett vuxet sätt, inte om själva sexlivet, utan om att det ändå är en sorg och synd hur allting blivit. Och just i dessa typer av kriser behöver familjen verkligen varandra.
Håller med @Buenita om att berätta för dom, men jag tycker hon skall säga att Husse krävde mer sex än vad jag kunde ge - därför skiljer han sig trots att jag älskar han.
Hårt men sant, man behöver ju inte tala om antal ggr/vecka eller sånt.
Men snälla ni! Detta är väl ändå inte ett missbruk!
Jag skulle inte vilja vara swingers men av artiklar jag läst så är det en del par som väljer att vara det o som ser det som en krydda i sitt liv.
Ganska intressant att det alltid är den som vill ha mer sex som är den onda o gör fel…
Nej— lämna denna detalj utanför…sexlivet paret emellan är mellan dem o ingen allmän information…OCH absolut inget barnet vill eller bör veta. Skulle ni vilja veta om era föräldrars sexliv?
Skulle jag vilja veta hur ofta mina föräldrar har sex? Nej, det är knappast intressant.
Skulle jag vilja veta om anledningen till deras skilsmässa är att den ena kräver ett swinger-liv? Ja, så klart. Inte vill jag höra att mina föräldrar växt ifrån varandra, om det inte är sant.
Min relation till mina föräldrar (eller snarare min mamma) har blivit så mycket bättre sedan vi kunde börja prata ärligt även om svåra saker. Tyvärr trodde de på den filosofi som du, @Tanke, förespråkar under min uppväxt, vilket innebar att jag förstod mycket väl att det fanns familjehemligheter (som ju också påverkade mig), men som jag aldrig fick veta. Det var många frågor, men inga svar. Och jag hade ingen att prata med om detta.
Som jag fick kämpa för att luckra upp detta!
Och vilken lättnad det var när jag äntligen började få alla pusselbitar och kunde förstå helheten. Inga fler lögner, inga fler undanflykter eller försök att skydda oss barn (vilket oftast mest handlade om att de ville skydda sig själva).
Istället början på en bra kommunikation, och en förutsättning för att jag idag har en bra och ärlig relation till både min mamma och mina syskon. Där vi även kan prata om svåra frågor som rörde vår uppväxt och familjedynamik.
Jag vet var jag befinner mig i respekt och tillit till honom nu, och den lär ju knappast växa med tiden som skilsmässa och hans turné drar igång…så nej, jag tänker inte sitta och vänta på att han kommer tillbaka. Han får gärna leva i det drama han själv skapar, ensam, eller om någon vill dela det med honom. Jag vill det inte.
Tack.
Tack.
Jag känner nog mer och mer att jag vill vara (delvis) öppen till det som kommer att hända. Inte för att skuldbelägga, men för att komma ifrån skitsnacket. Om det blir något.
Ja, jag försöker ta hand om mig, tack. Jag känner mig sansad, men är övertygad om att sorgen kommer ordentligt snart. Jag har nog inte riktigt förstått, känns som att jag går runt inbäddad i bomull och att det här bara är en konstig dröm.
Tyvärr är den helt sann. Men jag förstår dig, för det känns overkligt i mitt liv också.
Tack.
Man får gärna önska och vilja vad man vill sexuellt, det lägger jag mig inte. Men alla inblandade måste vara med på det och känna att det är okej.
Sedan kan jag ju önska honom konstant slapp kuk i mina sämsta stunder såklart
Jag har absolut pratat med vänner (få utvalda) om vårat sexliv genom åren. Såklart. Sex är en del av relationen.
Om han har fler anledningar så borde han ha sagt dem tycker jag. Och tagit upp dem under de veckor vi stötte och blötte detta, eller dagen då ultimatumet kom. För han måste ju förstå att både jag, och andra, skulle förstå bättre om hans känslor tagit slut. Eller om han träffat någon annan.
Senast igår på dagen kom ett sms om att han älskar mig och “snälla kan jag inte tänka om”.
Jag kan bara utgå från vad han säger till mig, jag läser inte tankar eller tolkar signaler, det är jag för gammal för.
Är det sjukt att han får stå för sina åsikter och sin vilja?
Jag tycker snarare att det är sjukt att tycka att jag är den som måste skydda barnen (de vuxna) från sin far eller att bara jag måste tänka på barnen och hur de mår. Hur mycket tänker min make på hur barnen mår i det här? Hur blev det bara mitt ansvar?
Och nu vet inte jag hur stora barn du har, men jag hoppas innerligt att du kommer att prata sex med dem, det gör vi, även om vi inte pratar om vårat sexliv, eller barnen om sina (dock berättade de för mig när de förlorade oskulden), kanske för att vi pratar om sex i våran familj.
Absolut inte, och jag tycker att jag har varit tydlig med det i mina inlägg. Jag dömer inte hans önskan eller intresse. Jag dömer hur han avslutar för att göra det. Jag dömer att han inte är beredd att kompromissa. Jag dömer att det intresset blev viktigare än allt annat i livet just nu.
Exakt så.
Uppvuxen i ett alkoholisthem så dolde vi allt och sopade allt under mattan.
Att inte låtsas om saker och ting var min superkraft. Det har jag aldrig önskat mina barn.
När min mamma dog för ett par år sedan, av skrumplever, så hade vi fortfarande aldrig pratat ut. Det vi pratade om efter jag flyttat hemifrån var vädret och mat. Inte en relation att eftersträva.
Vissa saker säger att det finns någon som väntar.
Men vissa saker talar emot det rätt starkt.
Oavsett vad så vill inte jag leva det liv han vill, så det är dags att se sig om sitt hus.
Jag tror att du har helt rätt i det du skriver här, tack för att du använder dina barn som ett exempel.
Det blir en fortsatt fråga och en fortsatt undran.
Och jag har en väldigt bra relation till mina barn, att ljuga för dem skulle kännas fel och säkert skapa fel i fortsättningen också. Visst, man behöver inte berätta allt, men huvuddragen i det hela är de värda att få ta del av.
Det är skillnad att berätta om ett missbruk men detta är väl inte ett missbruk?
Ofta sker skilsmässor för att man vuxit ifrån varandra o att man vill olika saker o det är precis vad detta handlar om. Hans längtan att utveckla sitt sexliv…helst tillsammans med sin fru.
Är det bättre att maken lever kvar i sitt liv resten av sitt liv o trycka undan sin önskan som tydligen är mycket stark hos honom? Vad resulterar det i…jo att han inte mår bra o är olycklig. Han har funnits där för er alla under många många år o ni har säkerligen haft ett härligt familjeliv o äktenskap (inte många som har sex 3 gånger i veckan efter alla år🤩).
Nu vill han fortsätta med sitt liv med dig men du vill inte detta vilket jag har förståelse för.
Då swingers inte är normen i samhället, men absolut inget fel då båda är med på det, tycker jag inte det är rätt o prata om det med andra. Det enda du gör, o kanske det är det du vill, är att tillse att din man blir svarte Petter o att barnen o andra tar avstånd från honom. O tror du att dina barn vill att det ska skvallras om att deras pappa är en swingers? Det skulle inte mina vilja.
der är väl inte mängden sex som är problemet här utan HUR det presenterades!
Att ställa KRAV på att antingen ställa upp eller tack och adjö är nu för sjutton inte att kommunicera. Det är väl en stor skillnad att berätta för sin partner att man har en önskan att prova något nytt och berätta vad det är. Att bara kasta fram att så gör vi eller så finns vi inte mer är ju hemskt. Det är därför som den här mannen presenteras som “ond och gör fel”. Det är i alla fall min tolkning.
Ser inte alls problemet med att berätta för vuxna barn att pappa lämnar mig p.g.a han vill leva som swinger och det vill inte jag. Det är ju sanningen? Om jag hade fått höra det från mina föräldrar hade jag absolut inte tagit ställning eller förkastat den som ville bli swinger. Jag hade faktiskt inte haft några problem med det valet alls. Däremot tycker jag väl just här att det inte skötts så snyggt. Men att man lämnar sin partner p.g.a att sexlivet inte ger det man vill tycker jag är fullt legitimit, rimligt och sunt och det hade jag tyckt även om det gällde mina föräldrar. Dock, jag är ju vuxen. Gäller det mindre barn blir frågan vad/hur man berättar svårare. Men det problemet har inte TS då barnen ju är vuxna.
Det HADE varit fult om det inte varit sant, bara en misstanke eller kanske en liten pusselbit i ett större problem. Alltså om partnern gör slut av mestadels andra skäl och sen går man och säger till barnen att “det var för att han ville knulla runt med andra!”. Det är ju inte så schysst. Men i det här fallet förstår jag det som att detta är det klart uttalade, enda skälet. Då är det ju bara faktum att pappa lämnade för att han vill leva som swinger. TS har rätt till sin berättelse om vad som hände och barnen kommer givetvis vilja förstå vad “vi hade olika intressen” betyder, särskilt om paret faktiskt inte haft några andra problem. Det blir ju jättekonstigt att säga att “vi skiljer oss för att vi vill olika saker” trots att barnen för sitt liv inte kan se på vilket sätt detta skulle vara sant. Det lämnar ju bara fältet öppet för ännu värre tolkningar än sanningen.
Detta är jag ärligt talat mycket skeptisk till. En man som älskar och respekterar sin fru och vill utveckla det gemensamma sexlivet beter sig inte så här.
En sådan man går inte från noll till hundra med en så här pass kontroversiell önskan. Han ställer heller inte ultimatum som går ut på att tvinga in sin fru i något som hon uppenbart är obekväm med.
En man som verkligen vill utforska swingers-världen tillsammans med sin fru kommer givetvis lansera idén på ett helt annat sätt, i lugnare tempo och med lyhördhet.
Jag misstänker tyvärr starkt att det är som någon skrev tidigare. Den här mannen har en annan kvinna i faggorna som har fått honom att plötsligt bli väldigt nyfiken på detta. Och försöken att få med @Kaoz i alltihop är förmodligen bara ett sätt att slippa vara ärlig.
“Nej, jag är inte otrogen, vi är swingers! Min fru är med på detta!”
Om ni önskar exempel på just swingers-tema så har jag ett par vänner där hon redan när de träffades (när de var unga utan barn) var nyfiken på swingers-livet. Han vill inte det men hon har ett fortsatt intresse för just det livet.
Förra året hade de en kris om just det här, hon tycker att tiden är rätt då barnen blivit stora men han har inte ändrat sig. Efter många dialoger har båda valt att stanna kvar i relationen utan något swingersliv.
Vill bara ge ytterligare dimension om att olika speciella behov kan diskuteras och lösas på så många olika vis.
Jag tycker det är viktigt att behålla god ton, @Kaoz är inne i en supertuff period, låt oss visa att vi kan tycka och tänka olika men fortfarande visa respekt för varandra
@Kaoz
Vill bara säga att jag tycker att du verkar hantera detta föredömligt, trots en fruktansvärt jobbig (och absurd!) situation.
Du verkar stark, rådig och klok. Så jag tvivlar inte på att det kommer att bli bra till slut för dig, även om vägen dit kan vara lite krokig och backig ibland.
Jag tycker det är en stor skillnad mellan att prata om personliga saker som sitt sexliv och att berätta att ens man har ställt ett väldigt konstigt ultimatum. Att man ska tvingas bli en swinger eller så vill han skiljas, det känns så elakt och respektlöst mot ens egna vilja. Det känns knappt ens personligt och intimt och därmed skulle jag lätt kunna ”outa” det till de nära o kära. Bara sorgligt som sagt att kräva något sådant. Det är ju det TS blir så ledsen för att hon som person inte är viktigare än så, viktigare än ett nytt specialintresse som han inte ens har provat på, eller har han?
Jag skulle inte kunna dölja det bakom andra diffusa förklaringar som att man vill olika saker. Det kan man ju förstå och stå för, båda, men att ens partner vill tvinga fram något man inte vill blir ju faktiskt en kränkning, en rejäl sådan. Visst önskar man mer hänsyn än så fr sin partner.
Jag läser om en människa som är 50+ år gammal och som nu slänger bort djupet och meningen i sitt liv för att ha tillfälliga sexuella kontakter med människor han inte känner. En sådan sak gör man i 20 års åldern när man inte vet bättre men i 50 års åldern? Femtio års visdom och erfarenheter och detta är vad man vill göra med resten av sitt liv? Man har skapat och levt ett helt liv med en människa som man fortfarande älskar men det mekaniska juckandet och de snabba kickarna är mer värt… Vad fan händer med vissa människor i medelåldern? Betyder det att de inte tänkt igenom sin ändlighet förrän långt upp i åren?
Han kommer ju tröttna, det kommer kännas tomt efter ett tag, han kommer ångra sig, han kommer få ångest över att han var så ovetandes och så blind i sin övertygelse att gräset var grönare på andra sidan. Gräset är grönt där man vattnar det.
Jag ger hans “lilla äventyr” max ett år.
Hade han varit smart hade han försökt finna den gyllene medelvägen med sin livskamrat så han “slapp” kasta bort allt för några snabba hormonkickar.
Hela samhället är så översexualiserat, många verkar missbruka något - mat, sex, spel, droger, porr, träning, jobb osv. Helt klart är att något saknas. Kanske en djup kontakt med det inre, djup självkännedom, en mogen och utvecklad personlighet, en själslig närvaro i livet.
Jag låg runt rätt friskt som ung vuxen och det är kul och spännande i den åldern för att man precis har börjat leva som vuxen och allt är ett smörgåsbord och hjärnan är inte fullt utvecklad. Sen känner man kärlek, svek, död och något djupare uppenbarar sig.
Äsch jag bara svamlar kanske. Min poäng är att jag tror din man har slagit i huvudet i något och blivit lite loco Men allvarligt talat så gör sånt här mig bedrövad. Jag tycker att han har hanterat det hela på ett omoget och överilat vis och jag befarar att han kommer att ångra sig bittert den dagen han vaknar upp och nyktrar till och ser på det hela med klara ögon. Och jag är absolut inte pryd eller något sådant, men det ni verkar ha är värt så mycket mer för mig än några snabba kortvariga kickar som ebbar ut nästan omgående.
Men allvarligt talat så gör sånt här mig bedrövad. Jag tycker att han har hanterat det hela på ett omoget och överilat vis och jag befarar att han kommer att ångra sig bittert den dagen han vaknar upp och nyktrar till och ser på det hela med klara ögon. Och jag är absolut inte pryd eller något sådant, men det ni verkar ha är värt så mycket mer för mig än några snabba kortvariga kickar som ebbar ut nästan omgående.