Hej.
Jag hittade hit i helgen och har sedan dess läst och läst och läst ännu lite mer. Jag känner att jag behöver starta en egen tråd. Kanske kan det hjälpa mig att bringa lite reda i det totala kaos som just nu råder.
30 år ihop, vi träffades när jag var 17, 3 söner, den sista flyttade ut i december. För ett par år sedan sålde vi huset i förorten och flyttade in till en lägenhet i stan. Det var ju våran tur nu.
Jag var dessutom dum nog att tro att vi hade det bra, att vi ville ha ut samma saker av resten av livet. Det vi pratat om genom alla år. Men det ville vi tydligen inte.
Det började med att han ville sälja sommarstugan för att kika på semesterboende utomlands istället. Han är en golffantast, och det är något vi har pratat om genom åren. Och det gynnar både oss och barnen som han så vackert sa. Men det fanns något som skavde lite där i engagemanget och ivern. Dock hann vi aldrig så långt. Sedan kom det fram att han tyckte att vi skulle skaffa oss ett gemensamt intresse att utöva tillsammans också. Han har golf, jag har litteratur och bokcirklar.
Och jag har alltid uppskattat att vi inte alltid suttit ihop, att vi växt på varsitt håll också. Men visst ett gemensamt intresse utöver barn, konserter, teater, hus och hem kunde väl vara bra.
Hade han något förslag?
Och ja, det hade han ju såklart…
Han vill att vi ska bli swingers. dela vårat sexliv med andra, både via partnerbyten och genom foton och video.
Jag blev såklart paff, för han har aldrig uttryckt något om detta tidigare. Han sa att han är nöjd med vårat sexliv och att vi fortfarande är så pass fysiska med varandra genom kyssar dagligen och att vi tar på varandra när vi går förbi osv. Så det är inte problemet.
Problemet är att han vill ha mer. Att han blivit nyfiken på annat. Också. Och jag känner att det här intresset inte är något för mig. Ursäkta, men jag vill verkligen inte se 50-åriga kroppar på foton och låtsas bli upphetsad av något dylikt. Jag har för fan svårt att se min egen åldrande kropp i spegeln.
Vi har pratat om det fram och tillbaka ett par veckor, men jag vidhåller att det skulle vara att begå våldtäkt på mig själv att hoppa i säng med andra bara för liggandets skull. Jag kan inte. Jag vill inte. Det är inte så jag ser resten av mitt liv.
Lägenheten utomlands skulle vi då också ha att träffa andra människor i. Ett redskap i leken liksom.
Så nu har han lämnat mig, då han känner att detta inte är något han kan försaka, han måste få uppleva detta innan han dör.
Och jag försöker att inte döma, men det är inte helt enkelt.
Samma dag han gav ultimatumet om att jag skulle gå med på det eller han skulle gå så tog han av sig ringen, ringde sin mamma för att berätta och plockade bort mig från både fb och Insta (nej, vi har inte ens berättat för våra barn än…) och det gör det hela ännu lite svårare att inte döma…
Och här sitter jag och undrar vad eller vem som slog honom hårt i huvudet. Dessutom vet jag ju till fullo vem som får dra hela projekt skilsmässa iland.