Hej!
Jag är lite nyfiken på om någon här inne som varit med om att tog slut pga av ett bråk? Och sedan har mannen vara iskall och beter sig som om man inte existerar. Det har varit slut nu i fyra månader! Och har så svårt att gå vidare! Han hatar mig bla bla… Jag lever mycket på hoppet om att vi ska bli en familj igen. Jag har fyra barn men två gemensamt med mitt ex nu som vägrar prata med mig!
Men det jag är som mest nyfiken på är att har era män betett sig som om du inte finns, men sen helt plötsligt kommit tillbaka och sagt att han ångrat sig. Och då menar jag att det ska då ha gått några månader… Så tacksam för något svar! Om det forfarande finns hopp om oss igen. Han har verkligen gjort allt för mig och barnen. Saknar familje livet såå himla mycket
Vi hade det rätt så dåligt ett tag! Jag Blev djupt deprimerad i sommars. Och det påverkade såklart alla i familjen! Men jag hann tyvärr inte söka hjälp i rätt tid. Men jag får hjälp nu. Tyckte det va fegt och lämna mig när jag behövde honom som mest. Det va bara små tjafs inget allvarligt.
Så du har blivit lämnad och mannan kom aldrig tillbaka?
Låter ändå som att det måste ligga mer bakom än detta enda tjafs? Även om det förstås varit mer förtjänstfullt av honom att göra det tydligt att det är så det är.
Ja jag va deprimerad! Så han ledsna väl! Men jag har pratat med honom och förklarat hur jag mådde/mår. Men han bryr sig inte om det alls! Han vill inte säger han. Han känns rätt frånvarande och det är absolut inte likt honom. Jag känner mig sviken och riktigt sårad.
Jag hoppas att han vaknar upp och inser att det inte va värt att lämna någon som mådde dåligt. Jag vill ha en bra relation med honom, men han har sagt till mig att han vill inte ha kontakt eller någon relation till mig alls! Han känns arg på mig. Fast det va han som lämnat…
Är det något som man dyrt har lärt sig så är det att man kan bli lämnad på de mest konstiga sätt. Men för någon som totalt sågar all kontakt, dessutom som i ert fall med två gemensamma barn inblandade, så kan man nog räkna med att ett sådant beslut inte har kommit från luften. Det har med all sannolikhet vuxit fram under lång tid, men tyvärr ofta utan att kommuniceras ordentligt.
Hur löser ni kommunikation och boende/umgänge runt era barn?
På något sätt så kommer ni antagligen att så småningom återuppta någon sorts kommunikation/relation, kanske behöver han bara mera tid? Och kanske behöver du det också för att tillfriskna?
Tack! Jo men med vissa saker hade vi kontakt mer i början men nu inget. Han vill inte! Jag tycker det är super tråkigt att han inte kan ha en bättre relation. Börjar misstänka att det kanske finns en annan person med i bilden.
Och du har nig helt rätt med att han nog behöver mera tid! Och jag också såklart…
Men jag vill juh bara att det ska bli vi igen
Men jag har ingen erfarenhet hur länge man ska våga hoppas på oss! Jag börja väl mer och mer ge upp honom. Jag måste nog ge honom tid också. Och har bestämt mig för att inte försöka få honom tillbaka! Han vet ju vad jag vill. Ibland känns det som om han uttnjutjar det lite.
Nu är det hämtning/lämning på förskolan. Så jag får väl se om han hör av sig något…
Men det låter som att du börjar landa i det enda vettiga i den här stunden, dvs. att du helt släpper taget om hoppet att det ska bli ni två igen som par betraktat. Ägna alla dina krafter åt att tillfriskna, bli den du var innan du blev sjuk och få rätsida på dig själv, ditt eget liv och ffa. dina barn. Vad som händer i framtiden kan ingen sia om, men ju mer du tar kommando över dig själv och släpper taget om honom desto mer positivt utvecklar du både dig själv och ditt fortsatta liv.
Blir det ändå inte ni igen, då hade det aldrig blivit det heller även om du hade fortsatt att hoppas, vädja, stöta på och ivra för mer kontakt. Distansera dig själv så mycket du bara kan och visa att du klarar dig bra utan honom
Är det något som eventuellt (om han inte redan har kommit bortom den möjligheten) kan få honom att vakna upp och sakna det ni en gång hade innan allt tråkigt hände, så är det det sistnämnda Men då kanske det är du som har gått vidare… förhoppningsvis
Men tack! Ja i det du säger med att jag hoppas verkligen att han kommer att komma tillbaka böna och be, men då har jag gått vidare
Jag kämpar varje dag med mig själv! Och jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så nedtrappad av mina barn pappa. Det är hemskt och jag hopps ingen går igenom detta!
När han har lugnat sig och inte är arg på mig längre för att jag blev sjuk… Då hoppas jag att han inser vad han har gjort emot mig. Jag skulle uppskatta ett förlåt iallafall det är det minsta han kan göra för mig!
Men nu kommer jag aldrig mera att höra av mig till honom och det har jag bestämt. Även hur jobbigt det än är så är det för min egna skull.
Jag har kämpat i fyra månader för att få honom tillbaka får se helt enkelt nu vad tiden visar.
Hur kan man bara kasta allt släppa allt på en dag lämna mig själv med barnen. Jag hade föräldrapenning. Han drog rensa mat kontot och har sagt såå fula saker till mig. Han lämnade bara inte mig utan han satt mig totalt i skiten. Och jag vill ha honom tillbaka!!! VARFÖR vill jag det???
Hoppas att du börjar må bättre nu. Jag vet inte hur er relation sett ut men jag har levt med en person som varit deprimerad och det är inte lätt. När han blev deprimerad kunde han hänga upp sig på saker och slänga ur sig att vår relation var skit och att han ville separera (har hänt 3 ggr under våra 18år och nu sist i somras). Det har tärt mycket på vår relation och jag har tagit mycket ansvar. Nu annar jag att han vill ha en relation till mig igen efter att ha varit helt kall sen i somras och även dejtat andra. För mig är allt förstört och jag kan aldrig glömma det han utsatt mig för. Nu har vi dock en bra relation för vår sons skull men jag vill inget mer än det.
Ja som du beskriver lite så har jag nog varit och han ledsnade väl efter allt ansvar han tog. Men jag gjorde väldigt mycket också. Jag blev oftast väldigt många gånger nedtryckt av honom.
Va det du som lämna? Hur många månader gick det tills ni kunde ha en bra reaktion till varandra.
Det har gått fyra månader för oss! Och han är så arg forfarande. Han säger att han inte har en ny och att alla sår kommer att ta lång tid att läka ändå så va det han som lämnade mig! Jag ville verkligen att det skulle bli vi igen. Men han säger att, Det kommer aldrig att bli vi igen!!! Nu ska jag prova att inte höra av mig något alls. Han är vann vid att jag hör av mig. Så vi får se nu hur det blir om han kommer sakna sen lilla lilla kontakten vi har idag och det är endast om barnen då… Han krossade mig totalt och det vet han OM
@Fiffi_86, du skriver längre upp att du oftast blev väldigt nedtryckt av honom. Var det före eller efter du gick in i deppressionen? Var det de facto en av anledningarna att du gick in i den? Att du kände att du inte dög?
Det var han som lämnade i början av juli för att veckan efter ångra sig så jag trodde vi löst det flr att 1 vecka senare vilja skilja dig och behandla mig som om jag vore värsta personen på jorden. Ville inte prata med mig, var inne på dejtingsidor och drog med år son till någon tjej. I mitten av augusti började i gå på familjerådgivningen och under den tiden har vi inte bott eller umgåtts förutom att skicka sms om saker kring vår son och boende. I mitten av september kunde han börja ringa mig och i helgen sa han att han ville att jag skulle fira nyår tillsammans med honom vår son hans mamma och min. Känner mig inte alls sugen och inte min mamma heller. Tror inte han fattar hur mycket dom är förstört. Jag har nästan kommit till den punkt att han är neutral för mig. Hoppas att det löser sig för er och att ni kan ha en bra kontakt.
Ja jag blev sämre och sämre då han under lång tid har tryckt ber mig och sagt till mig hur jävla värdelös jag va. När han sa dom här sakerna till mig mådde jag bara sämre och sämre tillslut så kände jag ju mig helt värdelös. Han kanske ville att jag skulle lämna honom jag vet inte! Men sättet som han beter sig nu på har han aldrig gjort innan.
Han vill inte ha någon relation eller kontakt med mig. Och jag undrar när han ska vakna upp och inse vad han har gjort emot mig! Han har förändrats till ett känslokallt monster rent ut sagt. Jag har ju inte heller låtit honom vara, så nu ska jag låta honom vara ifred och inte höra av mig. Jag måste nog ge honom lite tid. Men jag får lite panik för att jag vill ju att det ska vara bra.
Har du några råd till mig? Hur gör man med dessa män
Det som jag misstänker nu med mitt ex! Jag tror inte att mitt ex är över mig helt. För annars så kan man ha en bra relation om känslorna är borta.
Men hade du det på känn att han skulle höra av sig? Jag tror att om jag inte hör av mig så kommer han ändå börja sakna mig lite. Jag har en magkänsla! Men man vet aldrig!
Men vad jobbigt för dig att han frågar dig om det nu så nu duger man liksom Inte okej! Håll honom kort och tänk hur dåligt du mådde och låt han smaka på sin egna medicin nu
Men då kanske det är du som har gått vidare… förhoppningsvis 
Inte okej! Håll honom kort och tänk hur dåligt du mådde och låt han smaka på sin egna medicin nu 