Nja, isbit var det bara… men den karamellen suger jag på lite till tror jag, likaså det med tjejer… Fast de hör ju ihop.
Idag känns det ändå som en bättre kväll, bortsett från att jag är grymt trött efter många dagars arbete (24 dagar arbete av 26). Jag planerar att jobba in en del helgarbeten med att kunna vara ledig mer på loven tillsammans med barnen, så har inte hunnit med så mycket mer än jobba, äta, sova, hjälp med läxor.
Det som fortfarande tynger en hel del är familjen, grannen, som flyttat 5 mil bort. Och de hade jag så stor kontakt med att jag hade egen nyckel till dem. Hämtade deras hund många gånger och vi var ute hon och jag. Lånat verktyg, hjälpt varandra med barnpassning och husrenoveringar. Så jag hade en supergod familj där barnen sprang mellan våra hus också.
Det jag nu tänker på att jag saknar, och vad jag vill ha i mitt liv igen, är att känna mig behövd och att känna att någon ger mig tid med, att mina behov blir sedda. Och därav tänker jag att jag inte behöver leta efter en tvåsamhet (tjej) bara för detta. För hur många har inte sagt att de känner sig ensamma även om de är gifta, eller vissa singlar som känner sig glada och i ett sammanhang?
Jag fick så mycket tillbaka av denna familj, och emellanåt kunde det gå någon vecka innan vi hördes igen eller sågs mer än att jag vinkade genom fönstret när jag åkte förbi.
Så det känns så svårt att sörja över den lyckan de känner, att huset gick fort till försäljning, att flytten och byte av jobb blev lätt.
Det behöver ju inte vara slutträffat nu heller, men den spontana känslan att man kan komma mitt i vardagen in i deras familj kändes så skönt. Inget tillgjort heller och det kommer jag sakna mycket.
Hoppas ni alla har en god natt.