Jag har själv fina insikter i att vara inblandad i en röra med personlighetsstörning.
Problemet att ha en fungerande relation är ju i princip hopplös då den ena parten helt ur det blå skapar kaos som ni tillsammans inte kan hantera.
Du kan likna det vid att bo med någon som gillar att sätta eld på era möbler, men ni har tyvärr ingen brandsläckare.
Man kan förlåta, starta om och vara hur envis som helst, men problemet beror inte på att man lagt för lite tid eller envisats tillräckligt.
Personlighetsstörningar av typen borderline för med sig att funktion helt enkelt inte går att uppnå.
Det finns många fallgropar både om man beslutar sig för att fortsätta förhållandet, men även många fallgropar i ett avslutat eller distanserat förhållande.
Att bara dela ett hem och några ägodelar är tillräckligt för att du ska drabbas av motpartens manipulation.
Att manipulationen har orkaners styrka beror på att personen med störningar i princip har “nära döden upplevelser” och stark existentiell ångest. Det tillståndet kan personen ha befunnit sig sedan spädbarnsåldern och den teknik de använder “för att må bra” är inte så medveten som man kan tro.
Det är bara små praktiska trick som gör att livet går vidare med minsta möjliga smärta.
Min erfarenhet är att Borderline har en del släktskap med Schizofreni och det förekommer en hel del vanföreställningar.
När man har en instabil upplevelse av vem man är blir det också svårt att känna trygghet. De har svårt att tolka andra människors handlingar och misstolkar dem ofta till det negativa.
De har svårt att ha stadigvarande relationer och byter ofta jobb eller gör slut med vänner. Ofta drastiska ett eller noll- beslut eller att de utmanar. De vill ha besked omedelbart och använder din tvekan för att visa att du är ilojal.
De har en fantastisk förmåga att hitta det du gillar eller någon dygd du har och de lyckas visa dig att just det du gillar bäst eller kan bra är värdelöst. Därför bör du koppla av och inte gå i krig när de förolämpar dig. Är du minsta stolt är det en enorm svaghet som de kan använda. Ja allt du värderar är användbart för att ha en konflikt.
Konfliktens syfte är deras välbefinnande så du får jobba på att de laddar ur sin frustration och skapar självkänsla med något annat än dig som förbrukningsvara.
De har enormt svårt att trösta sig själva eller omforma en motgång eller en plötslig händelse till något positivt.
Friska personer kan tappa in favoritkamera i marken så den går sönder och efter tio minuter kommit på en trösterik lösning. Har man röra i systemet så skyller man på sig själv, fattar något drastiskt, ytterligare förvärrande beslut, straffar sig själv eller någon annan med barnsliga omogna handlingar.
Ett kännetecken för Borderline är att de inte gömmer sig under täcket eller drar ned rullgardinen i första taget. Visst kan de vara antisociala och försvinna ett par dagar i någon självdestruktiv orgie, men ofta begår de alltid mycket effektiv egenhändigt ihopsnickrad terapi.
Att tex dricka två vinare vid efter någon motgång på jobbet eller ladda ur hjärnan med något äventyrligt eller farligt.
Även starta ett gräl är uppfriskande och avleder för stunden fokus från egna beklämmande känslor. Att trycka ned sin sambo i skorna och hata någon höjer den egna självkänslan.
Som partner kan man utgå från att nästan allt som händer och speciellt som du upplever som kränkande, destruktivt, hotfullt och ytterligt förbannat baklänges - så är det bara ren terapi som pågår.
När man en gång fattat att man är indragen i en terpeutisk situation där man själv är woodo-dockan som de använder för att må bra, blir det enklare att hantera situationen.
Men. Som vanlig lekman utan samma mentala “brådska” och “viktighet” kan du aldrig mäta dig med deras intensitet. Medan du reder ut vart ni ska åka på semestern kör de ett livräddande drama för att må aningen lite mindre skitdåligt eller undanröja något obehag av förvirring.
Bäst mår de när de sover eller precis haft ett utbrott.
Det underliga är att med lite mer kunskap om besvärets ursprung så kan man assistera sin partner bättre i att må bra och man behöver inte bli indragen i svåra fejder eller lägga ned tankemöda på något som är framlagt bara för att distrahera dig.
Utgå från att du alltid är i fara och i underläge för de mentala krafterna. Positionera dig så att du inte är sårbar för manipulation.
Lova absolut inte mer än du kan hålla och uppträd rakt och tydligt.
Om du är en omsorgsfull person kan de även hota med att ta livet av sig. De hittar alltid ett sätt att nå dig. Du måste vara uppmärksam på dina känslor för det är den mätare du har för att detektera vad som pågår mellan er. Hur du mår i samtalet är mycket intressant för motparten och du puffas hit och dit med olika trick. I bland vänder vinden och de blir blida och visar nästan självinsikt - du får oproportionerligt beröm. Den höga nivån brukar dock inte gå att bebhålla. Strax gör du dem ännu mer besviken.
Instabilt kan det vara. Du kan lätt bli nervös.
Det är vanligt att mesiga och diplomatiska personer har blivit utvalda just på grund av sitt tålamod och benägenhet att assistera för att stilla vreden.
Vet man med sig att man själv är korrupt genom att fjäska när folk uppträder ohövligt måste man stänga av detta avsiktligt och sluta springa på bollarna.
Att sätta gränser och säga nej eller ja är faktiskt en mycket bra service till personer som far lite hit och dit.
De behöver tydliga betongväggar som man inte kan gå igenom och tydligt markerade dörrar. Fladdrande gardiner och vaga möjligheter gör bara att de får ångest.
Det har man nytta av i nästa relation. Att vara tydlig med vem man är redan från början och inte vara rädd för att inte duga. Att vara till lags får sig verkligen en törn när man lever med gränslösa relationer.
Man ska inte sätta diagnos på folk för att vara elak, men man behöver inte heller vänta med att ta hand om sig själv.
Tycker man att diagnosen stämmer så kan man göra något åt sin egen situation. Att ge sig på känsliga själar med pekpinnar och nedlåtande inställning gör bara saken värre.
Förnuftiga människor som inte måste jävlas hela livet bör undvika personlighetsstörningar eller manipulativa relationer. Blir man tvingad till fortsatt kontakt på grund av tex barn finns massor av saker att göra. Med dem behöver man inte göra något alls.
Det mesta handlar om vad man gör med sig själv.
Slå på sensorerna och kör…
. Har accepterat skilsmässan sedan längre tid tillbaka och tanken på otroheten gör inte ont längre, så mycket vatten har runnit under broarna efter den. Men vad exet utsatt/utsätter våra gemensamma barn för är en process som pågår och fortfarande gör ont även om de är vuxna, för han beter sig så klantigt ibland så det hamnar i mitt knä. Kommer nog inte kunna acceptera det, men det är inget hinder för mig att leva mitt liv med mina prioriteringar, värderingar och relationer.