Hon har bestämt att jag ska sköta allt detta för att jag måste “lära mig”, dessutom anser hon det vara kvinnoförnedrande för henne att inhandla barnens kläder…
I tingsrätten blev det inskrivet i protokollet att vi hade vissa ansvarsområden. Där blev det formulerat så att detta med ytterkläder, skor och allt på förskolan var hennes ansvar, hon skulle därför även få hela barnbidraget.
I sitt överklagande av domen skrev hon uttryckligen till hovrätten att hon kommer vägra följa detta eftersom hon “tänker inte tvingas följa deras kvinnoförnedrande order” samt att tingsrätten beslut “kränker henne som kvinna” och att de tillåter och “hejjar på mig” när jag utsätter henne för förnedring och psykiskt misshandel…
Jag fick själv ett mail kort efteråt där hon skrev rakt ut att “nu har du ansvar för allt det där, jag tänker inte köpa ett skit”…
En av mina huvudtaktiker runt hela vårdnadstvisten har varit att bara hålla huvudet kallt och hålla mig själv lite i bakgrunden, samt att låta henne spela ut sitt register med domare och socialsekreterare på första parkett… En framgångsrik taktik har det visat sig.
Min exmake driver igenom stora grejer med sin extrema passivitet. Sen vi skilde oss är jag socialt och ekonomiskt ensam ansvarig för två tonåringar, varav en nu nästan är vuxen. De skulle aldrig få för sig att fråga om pengar, hjälp eller saker av sin pappa, utan han är mera som en kompis som de bara ska ha det bra med. Och de räknar gångerna jag säger att ”ni har faktiskt en pappa ni kan fråga oxå, jag är inte GJORD av pengar!”
Deras far har anmält sig arbetslös och fixat ett nollavtal så att jag får mimimibelopp från staten i underhåll. Själv jobbar han svart och lever loppan.
Vår familjebil tog han oxå utan att ersätta mig. Har en ständigt pyrande, förlamande ilska inom mig över denna orättvisa.
Det lyckas inte. Han hånskrattar åt mina hot (= gnäll) och varje motstånd jag gör mot honom innebär så mkt ”krig” tillbaks från hans sida att det alla gånger är värt att svälja och försöka fokusera på det positiva i mitt eget liv. Men jag blir tröttare och tröttare…
Får man inte underhållsbidrag mer? När jag skilde mig i tiderna, så betalde barnens pappa underhåll för dem och barnbidraget fick jag också. Han tjänade 4 ggr mer än jag och hade barnen bara varannan helg och en dag i veckan.
Jo, det får man. Om han inte går med på det frivilligt så går man via försäkringskassan. De går på hur många dagar barnen är hos respektive och om de är 50/50 så brukar det inte bli något underhåll och halva barnbidraget.
Vi skilde oss för 6 år sen så det enda som finns kvar är nog min egen bitterhet över situationen. Plus ansvaret jag har över barnen på heltid varje dag, det kan jag inte bodela.
(Tyckte först det var underligt med folk som hängde på den här sidan många år, men det är ju så intressant. )
Såklart det är intressant. Och denna sidan/människorna här som gjorde att man själv kom på fötter igen. Det blir inte lika mycket tid att läsa som förr, och nya personer kommer ju in, men släppa sidan kommer jag nog aldrig göra.
Blev inte riktigt klok på vad du menar. Är påskrivet någon bodelning där det framgår att ni är färdiga med bodelningen? För annars så kan man alltid ta upp det framåt i tiden, även flera år efteråt.
Ja, visst är det ibland jobbigt med hela ansvaret, och vissa saker får man nog leva med 10 tals år.
Hoppas du får det bra!
Min ex-make är väldigt speciell och tar för sig med en kraft samtidigt som omvärlden känner omsorg om honom pga nån form av misogyni tror jag. Dvs, jag lämnade honom, han blev den svaga och den som alla vill bära.
Så gör han sina val med en stor humor och i ett förtrollande kaos som får alla att skratta för att berättelsen blir så galen, och som gör mig förvirrad tills jag långt efteråt förstått vad som egentligen har hänt.
T ex tog han bara vår familjebil (som jag betalat) och använde (och använder) den som sin egen. Utan försäkring. Och eftersom den var skriven på mig, som innehavare, skaffade jag en försäkring till honom, i mitt namn, så han inte skulle hamna i trubbel (och i förlängningen jag…).
Som ägare hade han dock makten att avskriva bilen. Och for iväg på långa resor till Norge med sin nya flickvän. Och när de blev fast av polisen pga att bilen anmälde sig som avskriven i deras läsare - så var det jag som bilens innehavare som fick räkningar på 2000 euro varenda gång det hände. Det höll på att göra mig tokig. Men istället för att välja att bli tokig blev jag mest trött. Och själv sa han: ”Du kan ju polisanmäla mig”, vilket jag gjorde. Och efter ett par ÅR gick då räkningarna till honom istället för till mig.
Han jobbar oxå svart och är anmäld som arbetslös vilket innebär att staten omfamnar hans situation och låter honom slippa underhåll trots att jag då haft barnen själv på heltid. Här i Finland är gymnasiet ganska dyrt då vi måste betala över tusen euro i läromedel varje år, så det är en bitter pärs. Samtidigt har han frågat min kusin om de behöver hjälp med renoveringen - något han då kunde fixa svart.
Det var den första strimman av lojalitet som jag kände i hela den här soppan - att min kusin bestört sa nej till det ”erbjudandet”, fast de tidigare varit väldigt nära.
Så att tala om bodelning med honom blir ”pyssel & papp” i jämförelse…
Jag förstår att allt blir mycket svårare, och att även juristerna suckar.
Är du från Finland? Jag kan inte lagarna där, och även om jag kan dem i Sverige så hjälper det ju inte dig om man får ditt x att bli polisanmäld och dömd. Du personligen får ju ingen hjälp av det.
Så jag blir tyngd av svårigheterna i din situation. Förstår inte känslomässigt för där har jag inte varit, men förstår de sakerna som inte fungerar.
Skriv av dig så mycket du behöver.
Här finns i varje fall pengar från försäkringskassan som hjälp om man är ensamstående på heltid och inte får något underhåll från den andra föräldern. Det heter underhållsstöd:
Det får jag oxå härifrån. Ett liknande stöd. 167 euro månaden fram till att barnen fyller 18, men de fortsätter ju kosta även efter det medan de är i gymnasiet.
Och precis som du säger är det den känslomässiga biten som är den svåraste i det här.
(Men man påminns om den varje gång den ekonomiska orättvisan anmäler sig.)
Jo, skulle kunna anmäla honom för många saker. Enligt ena dottern har han oxå trädgården full av cannabisplantor. Men jag orkar inte skapa mera av hans negativa krafter runt mig längre. Barnen är ändå myndiga nu, ett nästan myndigt.
Har polisanmält honom en gång, det var då han körde runt med vår bil som han avregistrerat utan min vetskap, men jag skaffat försäkring till. Det gjorde att jag fick böter på 2000 euro när han blev fast av polisen. På krångliga vägar (polisanmälan räckte inte…) hamnade de räkningarna till sist ändå hos honom.
Men det kan man knappast kalla bodelning.
Bilen har han nu sålt och köpt en ny åt sig själv för pengarna.
(Märkte nu att jag nämnt bilen tidigare här i tråden. Den skaver, tydligen.)
)