Jo jag har ju tack och lov skriftligt på det, fördelen med att ta allt på sms antar jag, jag är orolig att han inte ska ge sig, han känns fruktansvärt instabil just nu, gör många förhastade och korkade beslut och även hans chef har börjat uppmärksamma saker
Men jag håller tummarna att saker lugnar ner sig, känns ändå som att jag valt rätt. Känns kanske lite hemskt att säga men en lättnad har tagit över sorgen nu mer, jag trodde knappt jag skulle klara av det haha
Ett drygt halvår av mer fredliga men fortfarande stalkiga sätt att försöka få mig tillbaka, ett knappt halvår av hot, inbrott och allmänt mer aggressiv förföljelse. Så typ ett år från att jag gjorde slut ungefär.
Det var tyvärr exakt så jag var med. Det var ju synd om honom för han var så ledsen, så jag var snäll och svarade samt träffade honom några gånger. Vartefter jag ledsnade på hans olika försök skruvade han liksom upp volymen för att få till en respons, ibland misstänker jag att det där med att vilja ha ihjäl mig bara var det yttersta sättet för honom att försöka kommunicera till mig hur sårad och ledsen jag gjort honom, när han kände att jag inte verkade “fatta” det tillräckligt bra på andra sätt.