Tack för peppen!
Jo så är det ju, tyvärr älskar jag ju honom annars hade det ju såklart varit ett enkelt val, är väl sällan det iofs.
Ja just där är jag nu, blotta tanken på att ta tillbaka och förlåta honom (igen) skulle ju helt krossa mig själv som person, och mitt eget värde, han lovade att det aldrig skulle hända igen men lik väl så hände det ju, taadaaa, igen! Ändå får jag panik av tanken att släppa det som ändå är “tryggt” men så stannade jag iofs 16 år med en narcissist så antar det är en del av problemet
Jag lämnade honom igårkväll, skrev ett långt meddelande via sms att jag inte orkar mer, att jag inte kan gå vidare med honom.
Sen dess har det varit en rollercoaster av utbrott från hans sida. Först idiotförklarade han mig i över en timme, hur jag kunde göra såhär, hur jag kunde ta det via sms, att jag var feg, oärlig, att allt var mitt fel.
Hur dåligt han mådde, hur jag kunde behandla honom såhär, och att jag inte ens “kunde ge honom en andra chans” när jag lyfte att jag redan gett det en gång så säger han att det inte räknas? Jag får inget bra svar på varför, men enligt honom räknas det inte då han mådde så dåligt den gången.
Sen fortsatte det med att han sa hejdå kanske 10ggr, för att sedan kasta in lite smädelser, svordomar, beskriva hur äcklig jag är, patetisk, hur han får lida för allt min exmake utsatte mig för (ja ursäkta att jag blev misshandlad och har dåliga erfarenheter)
Han sa åt mig att sluta höra av mig, ta bort allt, så jag gjorde det, svarade inte på hela kvällen
Idag har han skrivit hela dagen, hur jag kan ignorera honom, hur allt det här är mitt fel (han verkar inte ha gjort något fel) Och så plötsligt svänger det och han börjar försöka be om en till chans?
Vad är det som händer? Jag känner mig så vilsen i det här.
Låter som projicering. Han beskyller dig för sina egna svagheter och försöker få det att låta som om det är du som gör fel.
Men det är det inte. Du har gjort rätt, fast jag förstår hur svårt det måste vara.
Och han måste bli vuxen och börja ta ansvar över sig själv.
Jag gissar att du har en viss tid framför dig med ömsom ilska och böner och hot och löften och hela repertoaren. Han kommer nog försöka det mesta. Men allt är tomt prat och inget spelar någon roll
Det som spelar roll är att du får chans att läka ifred och kan förhoppningsvis slippa ännu en destruktivt relation.
Tack för era svar, behövde lite pepp just nu
Känns förjävligt just nu ärligt talat, och jag känner mig orolig först och främst, vet inte vad hans nästa steg är, nu har han blockat mig överallt jag så ser väl, känner mig orolig hemma.
Aldrig varit med om något liknande, fick en sån guilttrip av allt han la på mig så känner mig helt förstörd just nu, känner mig som den värdelösa människa han sa att jag var. Även fast jag vet att det var bäst såhär.
Allt han tog med sig var att jag inte valt att ge honom en andra chans som han sa, inget annat verkar ha gått in
Du har inget att känna skuld över. Vet vad du går igenom… Du har inte gjort något fel, du tar tag i vad du behöver göra för att överleva. Du har agerat och gjort allt för hantera situationen som du är i på bästa sätt. Tro mig, du har verkligen gjort det riktigt bra, från förutsättningarna du har. Lyssna inte på honom. Självklart mår han inte bra, men det är bara han som kan göra något åt det. Du har gjort vad du kunnat och behöver ta hand om dig själv. Förstår att du är i en tuff situation men som, onemoreday sa, låter som han projicerar sin skit på dig. Ej OK. Försök att inte vara mottaglig för hans skit. Din tur att tänka, me, myself and I…
@Nattsvart
Tror att det bästa för stunden är att du reser bort, träffar någon väninna eller nån kompis, så du får något annat att tänka på och framför allt att du kan koppla bort eländet under tiden.
Du kan gärna ha telefonen avstängd under tiden
Starkt gjort av dig att lämna. Du har gjort det rätta utifrån vad du beskriver. Det är inte okej att bete sig som han gjort emot dig. Absolut inte!
Det han gör nu är att han spelar ut de kort han har. Han är säkert ledsen eller arg eller båda delarna. Dessutom har han nu förlorat kontrollen över dig, och det är han inte van vid. Han gör således som han brukar: försöker få dig att känna skuld genom att ömsom anklaga/förnedra ömsom böna och be. Är det inte så tror du?
Så stark du är ️ Sköt om dig!
Klipp så helt som du kan!
Du kommer att må dåligt ett tag, men det går över! Du har ansvar först och främst för dig själv och ev barn. Naturligtvis ska man inte skada med avsikt men att ta hand om sig själv är inte att skada någon annan!
Gör upp med någon kompis att ta emot hans sms och annat som kan filtrera om det är något på allvar viktigt så slipper du ta emot alla försök att trigga dig!
Finns väl inte så mycket att vara vilsen över egentligen, även om jag förstår att du känner så nu. Karln har uppenbarligen STORA mentala problem och har ett beteende som är långt över alla gränser. Tycker du ska försöka känna dig lättad att du inte sögs ännu längre in i en relation med honom, det hade bara kunnat sluta illa.
Hur tänker han egentligen, att för att han “mår dåligt” vilket han verkar göra ofta och utan särskild anledning så ska han få behandla alla omkring sig fruktansvärt dåligt och även utsätta sina barn för livsfara, sen är ändå denna omgivning som han beter sig så fruktansvärt illa mot skyldig honom 143 “andra chanser” för annars är allt deras fel? Hur mycket skulle du säga att han har tänkt på DIG och ditt mående i det här, med tanke på vilka krav han ställer på att du ska tänka på honom?
Om jag hade sårat och betett mig så illa mot min omgivning vill jag tro att jag hade respekterat och förmodligen även uppmuntrat dem att bryta med mig, för att skydda dem mot mig och mina beteenden. Vissa människor kanske inte kan behärska sig alla gånger, men draget att skita totalt i ditt mående och bara bry sig om sitt eget verkar ju inte vara något som bara förekom spontant i stunden när han blev upprörd, utan det verkar vara genomgående i hans förhållningssätt precis hela tiden.
Har han ens gett dig någon motivering till vad DU skulle tjäna på att ta honom tillbaka? Eller handlar det enbart om att du ska ta ansvar för hans mående, hans liv och hans barn?
Nä så är det absolut, han fortsätter mala på om att jag är det bästa som hänt honom, men ärligt talat, han är ju inte det bästa som hänt mig
Har förklarat hur dåligt jag mår i förhållandet, men han vägrar ta in det ändå, går som inte fram, han lägger sitt mående och sin lycka i mina händer, och det funkar ju inte alls
Ja jösses, igår tog det hela ännu ett steg, jag hade somnat på soffan när jag vaknade av att hundarna skällde, hörde att det knackade på dörren, så trodde jag slumrat till en stund bara, gick och öppnade, och där stod han utanför och ville in. Jag var så nyvaken och förvirrad så han gick bara in förbi mig, jag kollade klockan och insåg att den var 12 på natten!
Frågade vad han höll på med, då började han gråta och sa att han inte kunde sova och behövde prata, sen följde den längsta timma jag varit med om, han grät så han skakade och bönade och bad om en chans till, att han inte kunde ta in att det var slut, och att han mådde så otroligt dåligt utan mig. Jag fortsatte säga nej, att jag inte mår bra, inte ser någon framstid osv, att hans handlingar lett oss hit.
Men det är som att han inte tar in något jag säger, han vägrar nog inse att även mina känslor spelar in. Jag antar att det här är ett sånt läge där jag inte kan förstå hans logik? Om den finns.
Jag får ingen luft, känns som att jag håller på att gå under. Han lämnar mig inte ifred, och jag är orolig hur länge det ska pågå såhär
Kommer åka bort över helgen iaf, och mest troligtvis några dagarna nästa vecka, måste få landa och läka i fred.
Tack för era ord allihopa jag tar åt mig av dem ska ni veta, känns skönt att få höra att jag inte är galen som tycker hans beteende är helt åt helvete
Han har slängt möbler omkring sig en gång, men jag har aldrig varit rädd att han ska skada mig, är väl mest orolig att han inte kommer ge upp och fortsätta jaga mig, suck
Just nu är det riktigt svårt, men samtidigt känns det också rätt, hans agerande visar ju att något är fel med honom och hans mående
Tack
Vill inte skrämma dig, men det låter mycket likt mitt ex som så blev en stalker och så småningom även hotfull och aggressiv. Skillnaden var då att vi var mycket yngre och det fanns inga barn inblandade. Men just att han hade vredesutbrott, svartsjuka, och slängde grejer utan att för den sakens skull någonsin vara hotfull eller våldsam direkt mot mig gällde precis så - fram tills jag gjorde slut. Sen följde något halvår av allt mer desperata försök att få mig tillbaka. Det var först efter det han blev farlig. (När han började inse att jag faktiskt inte skulle ändra mig)
Nu är ju det här avslutet rätt färskt så förhoppningsvis så blir det inte så utan att han snart släpper dig och går vidare. Men jag tycker iaf att du har gett honom mer än nog tid och utrymme för att få förklaringar och få tala om hur han känner och sånt redan.
De tips jag kan ge om han inte skulle sluta höra av sig är iaf ffa att ignorera totalt. Noll kontakt. Tyvärr är det så med personer som inte släpper taget att all respons och kontakt bara göder deras besatthet. Även respons i form av “Nej, jag vill absolut inte ha dig tillbaka”, iskalla svar på vad som var fel på honom eller relationen och till och med vredesutbrott med förolämpningar är bara vatten på deras ältande kvarn. Det håller liv i “relationen” för dem, och ger nya anledningar att kontakta dig och ev närstående.
Svara inte i telefon när han ringer, öppna inte dörren när han knackar på, svara inte alls på meddelanden i textform, oavsett vilka krokar han slänger in för att få en respons. Och när du dejtar eller träffar någon annan så var inte på något sätt finkänslig med det, skulle han få veta det är det bara bra då det gör tydligare för honom att det är slut.
Jag gissar att du tidigare skriftligt via exempelvis sms meddelat att det är slut och att du vill säga upp all kontakt?
Det kan vara bra att spara de meddelanden isf, OM han skulle börja stalka på riktigt. Så har du bevis. Men i övrigt precia som @Nimue säger vägra svara på något, inte ens om han säger att han ska ta livet av sig.
Tyvärr har han en massa grejer här, som han vägrar hämta, bett honom i flera veckor men inget händer, det är rätt tunga saker (möbler, maskineri mm) så kan tyvärr inte flytta dom sj, så där sitter jag tyvärr fast litegrann just nu. Precis det där med att någon ska “få honom hel och fungerande” är så jag tänker att han vill ha det, är ju mkt enklare om någon annan kan rädda en, annars måste man ju ta tag i sitt liv liksom. Tack, ska försöka hålla mig undan ett tag
Usch vad hemskt det låter, att du behövde uppleva något sådant får jag fråga hur länge det höll i sig?
Jo just nollkontakten är så svår, han skriver ofta och mkt, jag svarar sällan men tror jag fastnat i nån slags fälla där jag ändå vill “vara snäll” fast jag ju längst innerst inne förstår att det inte kommer funka så
️ Sköt om dig!