Hej hopp, Du hade helt rätt @Noomi, jag drog det trots bättre vetande ett varv till, såklart. Suck.
Jag har inte fått mkt vettigt gjort senaste veckorna, har varit som i ett töcken, kan inte sova, börjat glömma bort möten, misskött jobbet (enkla fel jag borde veta bättre än att göra) så idag kom chefen och pratade med mig, de vill sjukskriva mig på minst deltid året ut så jag kan få ladda upp och ta hand om mig själv, kollegorna är oroliga, jag är också det ärligt talat, känner inte igen mig själv.
Jag har ju dessutom gjort detta mot mig själv genom att inte kapa allt med honom, och det vet jag om. Jag mår skit och ändå har jag inte brutit med honom? Vad i hela fridens liljor är fel på mig, dubbelsuck.
Pratat med en psykolog idag som sa det jag redan vet, att jag skulle reparera mig själv istället, och att han ensam måste laga sig själv. Hon ska iaf remittera mig vidare till psyk så jag kan få börja nysta upp varför jag dras till män som honom, varför jag inte kan sätta gränser, varför jag alltid får dåligt samvete och sätter andras känslor framför mina egna. Är nog välbehövligt.
Psykologen påtalade att jag nog är så van vid våld, psykisk misshandel och hemskheter att jag inte längre inser hur illa saker faktiskt är, det är ju “normalt” för mig, ibland undrar jag om jag nånsin kommer kunna fungera normalt igen.
Jag ska prata med honom ikväll, via sms, vågar inte träffa honom face 2 face som jag egentligen vill, sist bröt han ihop och började storgråta mitt bland folk då jag nuddade ämnet, helt hysterisk och vägrade acceptera att det var slut.
Så ja, är jag feg om jag tar det via sms? Känns så hemskt, men tror inte jag orkar hålla det om vi ses, vet att han kommer göra samma sak igen och jag pallar det inte, skuldkänslorna äter upp mig när jag ser honom ledsen, trots allt.