Behöver guidning

Allmänna diskussioner
14

Hmmm… han dök bara upp utan förvarning skriver du. Men hade du inte velat träffa honom så hade du ju själv kunnat se till att inte vara tillgänglig så att han bara kunde dyka upp utan förvarning som gubben i lådan?!

För mig låter det nog som att du kommer att dra detta ett varv till, minst. Eller vad säger du?

Men det finns iaf en stor fördel i detta och det är att du nu utan minsta tvivel vet vad du ger dig in på om du viker ner dig nu. Han har visat sitt rätta jag och alla hans ord och ömkanden är till intet förpliktigande när han väl har lyckats hala in dig igen.

Du är bara drygt trettio om jag förstått rätt, så är du villig att offra en stor del av ditt livs bästa decennium på den där katastrofen till man så ska du såklart kasta dig in i livsprojektet “laga den stackaren till man och rädda de ännu mer stackars barnen” :see_no_evil:

Jag iaf hade ju önskat att du istället skulle satsat ditt krut på att rädda dig själv och så småningom när du själv är i balans hade kunnat ge dig själv chansen att träffa en funktionell och normal man som du så småningom hade kunnat bilda egen familj med. Någon som inte behöver dig för att bli räddad, lagad eller för service med de egna barnen, utan som är självgående och som inte ens vill ha eller är intresserad av en kvinna som måste ha en relation med olika räddningsprojekt för att känna sig levande och behövd.

För att verkligen tala klarspråk så förstår jag öht inte varför du väntar på (om du ens gör det) att han ska göra det lätt för dig, när du själv gör det så svårt för dig själv. Han gör det lätt för sig själv och spelar ut alla kort han har och du, du gör det svårt för dig själv som du bara kan. Du fortsätter att intala dig själv hur usel du är för de stackars barnens skull och skuldbelägger dig för saker som ligger helt utanför din kontroll och faktiskt även helt utanför din “jurisdiktion”. Där har du den totala obalansen mellan er i ett nötskal.

Men man kan ju inte rädda någon som inte själv vill bli räddad… det gäller honom, men det gäller ju även dig.

https://cdn1.cdnme.se/4717981/9-3/mobiluppladdning_5b782ae4e087c334fafda054.jpg

2 gillningar
15

Hej hopp, Du hade helt rätt @Noomi, jag drog det trots bättre vetande ett varv till, såklart. Suck.

Jag har inte fått mkt vettigt gjort senaste veckorna, har varit som i ett töcken, kan inte sova, börjat glömma bort möten, misskött jobbet (enkla fel jag borde veta bättre än att göra) så idag kom chefen och pratade med mig, de vill sjukskriva mig på minst deltid året ut så jag kan få ladda upp och ta hand om mig själv, kollegorna är oroliga, jag är också det ärligt talat, känner inte igen mig själv.

Jag har ju dessutom gjort detta mot mig själv genom att inte kapa allt med honom, och det vet jag om. Jag mår skit och ändå har jag inte brutit med honom? Vad i hela fridens liljor är fel på mig, dubbelsuck.

Pratat med en psykolog idag som sa det jag redan vet, att jag skulle reparera mig själv istället, och att han ensam måste laga sig själv. Hon ska iaf remittera mig vidare till psyk så jag kan få börja nysta upp varför jag dras till män som honom, varför jag inte kan sätta gränser, varför jag alltid får dåligt samvete och sätter andras känslor framför mina egna. Är nog välbehövligt.

Psykologen påtalade att jag nog är så van vid våld, psykisk misshandel och hemskheter att jag inte längre inser hur illa saker faktiskt är, det är ju “normalt” för mig, ibland undrar jag om jag nånsin kommer kunna fungera normalt igen.

Jag ska prata med honom ikväll, via sms, vågar inte träffa honom face 2 face som jag egentligen vill, sist bröt han ihop och började storgråta mitt bland folk då jag nuddade ämnet, helt hysterisk och vägrade acceptera att det var slut.

Så ja, är jag feg om jag tar det via sms? Känns så hemskt, men tror inte jag orkar hålla det om vi ses, vet att han kommer göra samma sak igen och jag pallar det inte, skuldkänslorna äter upp mig när jag ser honom ledsen, trots allt.

16

Nej, du är inte feg som tar det vis sms. Tvärtom. Måste du säga något öht? Ta det via sms.

1 gillning
17

Låter som en total dealbreaker. Mycket få saker är allvarliga nog att kunna förlåta att skrika den typen av ord och på det sättet, särskilt när det finns barn som är med. Att någon blir två timmar sen hem är inte en sådan sak. Men det allra värsta är ändå att han satte barnen i bilen och körde full. Både för saken i sig och för att det blir ett lömskt sätt att komma åt dig, vare sig avsiktligt eller inte, i att du kanske tar på dig skuld för att ha varit upphovet till att den situationen uppstod (även om du absolut inte ska göra det).

Jag kan inte se hur du någonsin ska kunna ha en sund och fungerande relation med en människa som beter sig så. Och även om du är orolig för barnen tror jag faktiskt att du måste släppa det, kontakta myndigheter och ev familj som kan lägga sig i är det du borde göra, inte ta över ansvaret för barnen. Då sitter du fast med denna människa sen, fast helt utan rättigheter.

1 gillning
18

Tack, nä egentligen inte, är nog bara jag som “vill göra rätt” men är rädd att ta det i person då det hitintills slutat med att han gråter och jag tröstar, inte riktigt det jag är ute efter
Tack för länken, ska kika!

19

Jo jag känner likadant, just den biten med barnen tog så fruktansvärt illa, jag kan inte förlåta eller förstå hur man kan välja att göra så, han har en dom för rattfylla (han körde för tidigt dagen efter fest) från förra året, så känns ju som att han inte lärt sig något, och inte heller bryr sig om det. Känns som jag går sönder, suck

Nej en sund relation kan det nog aldrig bli, men på något sätt har jag svårt att avsluta det ändå trots vad jag känner och vet, är någon slags spärr som kickar in, gör mig galen snart

20

Det är svårt at släppa.

Men vet detta: När du har tagit steget och vänt på klacken, stängt dörren för alltid, bränt dina skepp, då kommer du att känna dig så lättad. Då kommer du att veta hur det känns att prioritera ditt eget välmående, ditt eget liv. Då kommer du att känna dig trygg. Inget mer drama, inga skuldkänslor, inget psykiskt våld. Du kommer att glädjas åt att du höjt ribban och åt att du värderar dig själv högre än du kunde ana.

Vad väntar du på?

1 gillning
21

Tack för peppen! :yellow_heart:
Jo så är det ju, tyvärr älskar jag ju honom annars hade det ju såklart varit ett enkelt val, är väl sällan det iofs.

Ja just där är jag nu, blotta tanken på att ta tillbaka och förlåta honom (igen) skulle ju helt krossa mig själv som person, och mitt eget värde, han lovade att det aldrig skulle hända igen men lik väl så hände det ju, taadaaa, igen! Ändå får jag panik av tanken att släppa det som ändå är “tryggt” men så stannade jag iofs 16 år med en narcissist så antar det är en del av problemet

Vad jag väntar på? Ja det undrar jag också :open_mouth:

1 gillning
22

Que? Varför ska du prata med honom? Är det en måste sakfråga håll det där, kort, koncist, sakligt.

23

Update:

Jag lämnade honom igårkväll, skrev ett långt meddelande via sms att jag inte orkar mer, att jag inte kan gå vidare med honom.

Sen dess har det varit en rollercoaster av utbrott från hans sida. Först idiotförklarade han mig i över en timme, hur jag kunde göra såhär, hur jag kunde ta det via sms, att jag var feg, oärlig, att allt var mitt fel.
Hur dåligt han mådde, hur jag kunde behandla honom såhär, och att jag inte ens “kunde ge honom en andra chans” när jag lyfte att jag redan gett det en gång så säger han att det inte räknas? Jag får inget bra svar på varför, men enligt honom räknas det inte då han mådde så dåligt den gången.

Sen fortsatte det med att han sa hejdå kanske 10ggr, för att sedan kasta in lite smädelser, svordomar, beskriva hur äcklig jag är, patetisk, hur han får lida för allt min exmake utsatte mig för (ja ursäkta att jag blev misshandlad och har dåliga erfarenheter)

Han sa åt mig att sluta höra av mig, ta bort allt, så jag gjorde det, svarade inte på hela kvällen
Idag har han skrivit hela dagen, hur jag kan ignorera honom, hur allt det här är mitt fel (han verkar inte ha gjort något fel) Och så plötsligt svänger det och han börjar försöka be om en till chans?

Vad är det som händer? Jag känner mig så vilsen i det här.

24

Vad det är dom händer är att han vet vilka knappar han ska trycka på för att få dig dit han vill. Inget har hänt som förändrat honom tyvärr.

2 gillningar
25

Låter som projicering. Han beskyller dig för sina egna svagheter och försöker få det att låta som om det är du som gör fel.

Men det är det inte. Du har gjort rätt, fast jag förstår hur svårt det måste vara.
Och han måste bli vuxen och börja ta ansvar över sig själv.

Jag gissar att du har en viss tid framför dig med ömsom ilska och böner och hot och löften och hela repertoaren. Han kommer nog försöka det mesta. Men allt är tomt prat och inget spelar någon roll

Det som spelar roll är att du får chans att läka ifred och kan förhoppningsvis slippa ännu en destruktivt relation.

Varm kram till dig

3 gillningar
26

Tack för era svar, behövde lite pepp just nu :two_hearts:
Känns förjävligt just nu ärligt talat, och jag känner mig orolig först och främst, vet inte vad hans nästa steg är, nu har han blockat mig överallt jag så ser väl, känner mig orolig hemma.

Aldrig varit med om något liknande, fick en sån guilttrip av allt han la på mig så känner mig helt förstörd just nu, känner mig som den värdelösa människa han sa att jag var. Även fast jag vet att det var bäst såhär.

Allt han tog med sig var att jag inte valt att ge honom en andra chans som han sa, inget annat verkar ha gått in :frowning:

27

Du har inget att känna skuld över. Vet vad du går igenom… Du har inte gjort något fel, du tar tag i vad du behöver göra för att överleva. Du har agerat och gjort allt för hantera situationen som du är i på bästa sätt. Tro mig, du har verkligen gjort det riktigt bra, från förutsättningarna du har. Lyssna inte på honom. Självklart mår han inte bra, men det är bara han som kan göra något åt det. Du har gjort vad du kunnat och behöver ta hand om dig själv. Förstår att du är i en tuff situation men som, onemoreday sa, låter som han projicerar sin skit på dig. Ej OK. Försök att inte vara mottaglig för hans skit. Din tur att tänka, me, myself and I…

1 gillning
28

@Nattsvart
Tror att det bästa för stunden är att du reser bort, träffar någon väninna eller nån kompis, så du får något annat att tänka på och framför allt att du kan koppla bort eländet under tiden.
Du kan gärna ha telefonen avstängd under tiden

2 gillningar
29

Starkt gjort av dig att lämna. Du har gjort det rätta utifrån vad du beskriver. Det är inte okej att bete sig som han gjort emot dig. Absolut inte!
Det han gör nu är att han spelar ut de kort han har. Han är säkert ledsen eller arg eller båda delarna. Dessutom har han nu förlorat kontrollen över dig, och det är han inte van vid. Han gör således som han brukar: försöker få dig att känna skuld genom att ömsom anklaga/förnedra ömsom böna och be. Är det inte så tror du?
Så stark du är :heart:️ Sköt om dig!

1 gillning
30

Klipp så helt som du kan!
Du kommer att må dåligt ett tag, men det går över! Du har ansvar först och främst för dig själv och ev barn. Naturligtvis ska man inte skada med avsikt men att ta hand om sig själv är inte att skada någon annan!
Gör upp med någon kompis att ta emot hans sms och annat som kan filtrera om det är något på allvar viktigt så slipper du ta emot alla försök att trigga dig!

Du klarar det här!!!

1 gillning
31

Finns väl inte så mycket att vara vilsen över egentligen, även om jag förstår att du känner så nu. Karln har uppenbarligen STORA mentala problem och har ett beteende som är långt över alla gränser. Tycker du ska försöka känna dig lättad att du inte sögs ännu längre in i en relation med honom, det hade bara kunnat sluta illa.

Hur tänker han egentligen, att för att han “mår dåligt” vilket han verkar göra ofta och utan särskild anledning så ska han få behandla alla omkring sig fruktansvärt dåligt och även utsätta sina barn för livsfara, sen är ändå denna omgivning som han beter sig så fruktansvärt illa mot skyldig honom 143 “andra chanser” för annars är allt deras fel? Hur mycket skulle du säga att han har tänkt på DIG och ditt mående i det här, med tanke på vilka krav han ställer på att du ska tänka på honom?

Om jag hade sårat och betett mig så illa mot min omgivning vill jag tro att jag hade respekterat och förmodligen även uppmuntrat dem att bryta med mig, för att skydda dem mot mig och mina beteenden. Vissa människor kanske inte kan behärska sig alla gånger, men draget att skita totalt i ditt mående och bara bry sig om sitt eget verkar ju inte vara något som bara förekom spontant i stunden när han blev upprörd, utan det verkar vara genomgående i hans förhållningssätt precis hela tiden.

Har han ens gett dig någon motivering till vad DU skulle tjäna på att ta honom tillbaka? Eller handlar det enbart om att du ska ta ansvar för hans mående, hans liv och hans barn?

1 gillning
32

Styrkekram❤

33

Nä så är det absolut, han fortsätter mala på om att jag är det bästa som hänt honom, men ärligt talat, han är ju inte det bästa som hänt mig
Har förklarat hur dåligt jag mår i förhållandet, men han vägrar ta in det ändå, går som inte fram, han lägger sitt mående och sin lycka i mina händer, och det funkar ju inte alls