Ja, jag inser också att jag inte kan förändra henne. Men alla närmaste runtom henne, inser att hon knappast blir bättre av att spendera timmar i telefon med den här mannen som också har psykiska problem och är, enligt hans ex, väldigt manipulerande och kan lura vemsomhelst. Här har även hennes far och bror varit på min sida och haft flera dispyter om att hon kan väl skilja sig men, eftersom de vet om mannens förflutna, så är de också oroliga och arga på tillvägagångssättet. Även till dem säger hon att hon inte vill skilja sig…
Men visst, du har rätt, att jag förbjuder henne att prata med honom trots att hon vill ger troligtvis motsatt effekt. Det har dock varit ett sätt att försöka behålla mina känslor genom att hon faktiskt visar vad hon vill på NÅGOT sätt.
Hon behöver nog läka på sitt sätt, men det innebär också att min vilja kommer försvinna.
Ja, barnen först, absolut. Det går rättså bra faktiskt, problemet är att jag slits pga att jag bor med en främling nästan. Det är väldigt svårt att bara tänka bort henne. Hon är otrevlig och beter sig som en totalt annan person. Kommer och går lite som hon vill och jag tycker inte alls hon är en bra mamma för tillfället. Jag har inte sett henne skratta på 4månader.
Jag har också problem att diskutera hur vi löser huset vi bor i, bodelning osv eftersom hon inte vill skiljas. Huset säger hon ibland att hon ska behålla själv, men eftersom hon har 3,5år plugg kvar och det kommer behövas lån på nästan 2milj så är det ganska orimligt. Även här är det väldiga problem med att få henne och inse saker och trots upprepade försök att få henne att kolla upp saker, räkna på ekonomin, ringa banken så gör hon ingenting. Helt passiv… Jag har räknat på huset och lån och inser att jag klarar det, men det blir inget glamoröst liv. Ändå får jag ut 3x så mycket som henne, så jag blir matt av dessa diskussioner som det inte finns någon logik i!
När otrohet avslöjas så är min bild att det vanligtvis leder till att den otrogna personen väljer. Gamla eller nya. Att hon 4 månader senare ännu inte valt dig är vad du har att förhålla dig till. Instämmer i de andras tips. Bryt med henne och gå vidare i livet. Tror också du får förbereda dig på att du aldrig kommer förstå fullt ut vad som hände. Tungt såklart.
Ja, jag är fullt förberedd och driver skilsmässa just nu. Det är knappast några problem med känslorna för henne då hon beter sig som hon gör, jag vill bara bort.
Det jag har problem med är kanske mer att hon inte äter, inte sover och beter sig känslokallt även mot barnen. Hon har vid tillfällen sagt “jag vill inte ens krama barnen”. Även hennes egen släkt ser en helt ny person och de har bett mig att vänta ut henne för ingen tror att hon vill skiljas, de har aldrig hört något dåligt om vårt äktenskap tidigare - men nu plötsligt efter otroheten så “kommer hon på saker hon inte tänkt på tidigare”. Hon har t.om. sagt till mig “Du borde rannsaka dig själv för att se vad som lett mig hit”. Elakt, och jag tar inte åt mig direkt, men det är klart man funderar och att lämna henne i det här skicket är inte superkul. Dessutom hamnar hon i en konstig ekonomisk sits med sina studier och tre barn (hon har ett barn sedan tidigare förhållande).
Men tack för all input, ni säger samma som mina närstående så det kan troligtvis inte bli tydligare än så här. Helt otroligt att den här människan fanns inuti den person man gifte sig med (som hon var drivande till) för 1.5år sedan…
Du skriver att de har psykiska problem båda två. Vad gäller din fru, så menar du att hon har psykiska problem nu sedan oktober? Eller har hon visat på psykisk ohälsa på något sätt även längre tillbaka i tiden?
Om du inte redan gör det så vill jag råda dig att gå enskilt till en samtalsterapeut. Just att du inte förstår eller får svar kring varför kan vara ett gift för ditt sinne, och att ha en professionell person att få prata med och få input ifrån kan vara till hjälp. Har du pengarna för det så betala själv de 5-10 kkr som krävs för några sessioner för att få den bästa. Utan att skämta kan det vara den bästa investering du gör i ditt liv.
Hej! Hela situationen låter verkligen overklig och ogreppbar. Har hon sökt hjälp? Jag tänker på mer allvarlig psykiatrisk sjukdom eller faktiskt somatisk sjukdom.
När min man valde att lämna äktenskapet innehöll skilsmässan andra ingredienser ( ej otrohet men lögner, spelande mm) men mycket påminner om det du beskriver. Det ologiska, plötsliga, känslokallheten.
Han har nu 1,5 år senare ”vaknat upp” och är som tidigare. Han har haft en extrem stressreaktion och depression antagligen.
Det var jag som drev igenom skilsmässan ganska snart ( men han som ville skiljas) för att jag såg mig tvungen till det för att rädda ekonomi och boende åt mig och barnen.
Det tror jag du också måste göra-var strategisk och säkra upp ekonomin. Men så mycket har jag lärt mig att när något verkar helt galet och inte stämmer alls så är det nog så. Jag tror din fru behöver hjälp.
Nej inga uttalade problem sedan tidigare. När man analyserar åren som gått så kan jag se hennes glädje försvinna lite vartefter. Barnåren är ju jobbiga, och allt är inte perfekt hela tiden. Dessutom säger hon, även nu, att hon aldrig tvekat på oss två och hon förstår inte vad som hänt.
Med psykiska problem för min fru menar jag just det här med sova, äta, inte känna igen sig, inte känna igen sina egna tankar - som hon själv uttrycker. Hon går även hos terapeut men jag märker att det inte är så ofta.
Kanske är hon bara förälskad och jag försöker vrida det till någon sorts psykisk ohälsa. Man vill ju tro det bästa… Men även hon säger gång på gång att något inte fungerar “däruppe” och att hon har svårt att tänka.
Ja, jag ska boka tid för mig själv också. Det är precis som du säger otroligt svårt att förstå allt - och ibland möts jag av så dubbla budskap att jag vrids inombords.
Det du skriver att “helt otroligt att den här mänskan fanns inuti den jag gifte mig med” är en bra beskrivning.
Frågan är om hon alltid burit på henne. Eller om hon är utsatt för någon kraft utifrån, alltså att det enbart är “mannen som bor hos sin mamma” och hans energi som plötsligt fått denna kraftiga inverkan på henne.
Har hon något med sig från barndomen månne, ett tryck som måste ut på något sätt och nu börjar verka helt okontrollerat?
Har hon varit till doktorn? Att hon visar fram sämre sidor helt plötsligt är en sak - det är vi många som varit med om. Men din fru äter inte, sover inte, har problem med minnet, är totalt personlighetsförändrad. Det kan ju faktiskt vara en fysisk sjukdom.
Jag känner två personer som varit med om ungefär samma sak som du. Deras äkta makar visade sig ha hjärntumörer. Inte så himla sannolikt kanske, men din frus beteende är inte heller sannolikt.
Några av de sakerna skulle kunna förklaras med stressen från livskrisen hon befinner sig i. Men att hon säger att något inte fungerar däruppe borde nog utredas så det inte är nån fysisk åkomma.
Ja, det ologiska resonemanget stör mig absolut mest. Jag är Civilingenjör till yrket och sitter i möten med andra högutbildade personer varje dag på jobbet. När jag kommer hem så kan jag inte alls använda samma tankegångar eller logik längre när vi diskuterar, dessutom möter jag en väldigt aggressiv motpart. Blev din man även aggressiv under sin stressreaktion/depression?
Hon har varit hos doktorn, flertalet blodprover såg väldigt dåliga ut - så hon fick ta om. Andra gången var dom precis ovan gränserna. Hon blev dock erbjuden antidepressiva men såklart vägrar hon. Jag har köpt näringsdrycker åt henne som hon motvilligt dricker till lunch, och försöker få henne att skaffa sömnpiller men det vägrar hon.
Jag är maktlös när det kommer till att få henne till vården.
Jag känner ju också när jag skriver här hur bakvänt allting är - hon bedrar och är elak mot mig och jag köper näringsdrycker och är orolig för henne…
Den ene opererade bort sin tumör och blev sitt vanliga snälla jag igen, men tumören var elakartad och kom tillbaka. Han dog.
Den andra har en godartad tumör som sitter dåligt till. De vill inte operera. Hon fortsätter att bete sig helt galet och hennes man blev tvungen att ta ut skilsmässa till slut.
Jag förstår hur frustrerande det måste vara för dig. Finns det någon du kan ta hjälp av som skulle kunna bryta igenom till henne? Syskon, förälder eller gammal/nära vän?
Kanske inte aggressiv på ett hotfullt sätt men absolut irriterad och aggressiv i tonen. Jag undvek konflikter bland andra för att det lätt eskalerade till otrevligt tonfall inför andra också. Och irritationen och aggressiviteten hade ingen koppling till vad jag gjorde-snarare blev det värre ju bättre jag gjorde saker. Han förklarar det nu som att han hade enorma skuldkänslor under denna tid.
Han hade dåligt tålamod med barnen och kunde också ha ett otrevligt tonfall mot äldste sonen.
Måste bara understryka att det är mkt ovanligt att ex en hjärntumör debuterar så här ( med tanke på exemplen ovan) men ett besök hos en vettig läkare är på sin plats.
Förstår dock din känsla av maktlöshet när hon inte tar till dig vad andra säger. Tror också det är klokt att involvera ex någon familjemedlem eller vän.
Och sen är det ju klart att du hjälper henne även om hon inte behandlar dig bra nu ( appropå ngt du skrev ovan) Om inte annat är hon dina barns mor och i denna situation måste du se till deras bästa -inom rimliga gränser förstås.
Jag minns det som att jag höll min fd make under armarna hela processen, hur ledsen jag än var, var det uppenbart att jag var den starka av oss. Jag var rädd att han skulle ta livet av sig och på det sättet förstöra barnens liv framöver. Så jag hjälpte honom trots att han behandlade mig illa.
