Bedragen, sedan total förvirring

Jag är en gift man sedan 1,5år men varit sambor i totalt 11år. Vi har två barn 5 och 10år.

I oktober fick min fru en total knäpp en kväll och sa ”känns som jag vill ta barnen och dra”. Hon säger också att hon mår extremt dåligt. Innan den här kvällen har jag inte märkt något speciellt. Jag förstår rätt snabbt att något inte står rätt till och kollar hennes samtalslistor, och såklart finns det 50h samtal den senaste månaden till en nyseparerad kille. Jag konfronterar henne med detta och blir arg som f-n. Men hon lovar att detta är en pratkompis som också mår dåligt psykiskt och att de hjälpt varandra. Efter den här kvällen är min fru som förbytt. Hon sover inte, äter inte och det finns absolut ingen glädje i henne.
En vecka går, och sedan framkommer det att hon setts kyssa den här killen mitt på blanka dagen på en lite skymt ställe. Allt dett avslöjas av våra bättre gemensamma vänner.
Jag blir såklart ännu argare och slänger ut henne. Men bjuder ändå in till samtal senare på kvällen för jag vill veta vad det är som pågår. Hon är extremt konstig att prata med, problem att resonera logiskt och svarar ”jag vet inte” på varför hon gjort såhär, om vi ska vara ihop, ja på i princip alla frågor jag ställer. Men hon vill inte skiljas! Jag försöker lirka, bokar parterapi sessioner, men min fru har även där problem med resonemang och framhåller hela tiden att hon måste ”läka själv innan vi jobbar på varandra”.

Samma beteende pågår fortfarande, 4mån senare. Hon har börjat röka, gått ner 10kg i vikt, har problem med minnet och säger saker som ”jag känner inte igen mig själv”, ”jag är inte mig själv, osv…

Hon tar inte i mig och under månaderna som passerat har det uppdagats kontakt igen med sin ”nya” kille. Dock blir hon mer och mer öppen med det och säger att hon absolut inte vill bli ihop med honom, men de har psykiska problem bägge två och kan mötas på samma plan. Så de hjälper varandra på något sätt.

Jag blir såklart arg när kontakten uppdagas hela tiden och har nu skickat in skilsmässopapper och varit på husvisning på annat hus. Jag är i princip redo för skilsmässa.
I och med att jag tagit steg mot skilsmässa och tycker att hon ska bryta kontakten med sin flirt så blir hon bara argare och argare på mig. Numera när vi pratar så börjar hon dra upp saker som hon tyckt varit dåligt i vårt förhållande och är verkligen extremt elak. Allt jag gjort och allt jag gör just nu är fel! Hon har kallat mig alla möjliga ord medans jag hela tiden försöker behålla lugnet och ber henne svara på vad hon vill istället. Enda svaret jag fått är att hon inte vill skiljas och att hon behöver tid för att läka sig själv. Under tiden ska jag gå och vänta samt veta om att hon har daglig kontakt med sin kille… ?
Hon upprepar hela tiden att om hon inte ville vara med mig så skulle hon ta sin väska och dra! Fortfarande är hon extremt ologisk i sina resonemang och misstolkar saker, glömmer saker.

Hela grejen känns rejält infekterad då det var våra bästa kompisar som avslöjade henne och t.om hennes familj har tröttnat på allt och har problem att förstå vad som händer.

Jag vet att den här killen hon träffat mår extremt psykiskt dåligt, är spelberoende och har lurat sin föregående sambo/familj på massor med pengar. Han har legat inlagd på psyk och bor i lägenhet med sin mamma.

Tilläggas ska att min fru pluggar första året, och jag står för 85% av alla inkomster.

Min slutsats är att jag förstår inte vad som pågår och vad jag borde göra? Hela grejen känns ologisk och nästan som ett dåligt skämt!?

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag fasar för den dagen då din fru vaknar upp och förstår vad hon gått miste om. Hon vet inte vad hon har i dig just nu. Men en dag kommer det att gå upp för henne. Och då kanske det redan är för sent.

Hon leker med det underjordiska. Det finns en fas då det är befriande att verbalisera allt det mörka man bär på. Den processen frigör energi oxå. Men man kan inte hålla på och verbalisera sitt mörker för länge, för då tar det över hela ens liv. Man förlorar allt, sitter till sist i en etta och kan inte annat än prata om sina bekymmer och problem, för det är det enda som ens tillvaro börjat bestå av.

Ser en bild. Oljan som pressats ur död och växtlighet och runnit ner, djupt in under marken. Den är en del av naturen, men den gör sig bättre djupt nere i jorden än uppe i vår friska luft. Att sticka ner ett rör och bekanta sig med oljan är allmänbildande och intressant och även viktigt i viss mån. Vi behöver ju få veta saker om vår natur, hur den är uppbyggd. Men att sen suga upp oljan och sprida ut den i ljuset, blir förorenande och bara giftigt i längden.

1 gillning

Det ligger kanske något i det du säger. Själv säger hon vid några tillfällen att hon har förminskat sig själv under åren med barnen och inte gjort saker hon velat göra. Men samtidigt har jag aldrig hindrat henne till något. Nu säger hon att alla känslor plötsligt kommer över henne och det blir någon sorts kris.

Under de här 4månaderna så är hon väldigt tydlig med att hon ska bestämma själv! Hon säger t.ex “Tror inte rökningen gör mig friskare direkt, men jag vill röka och då gör jag det”. Det är nästan som att prata med en 15-åring som har revolt mot mamma och pappa, ett jättekonstigt läge! Ingen ska bestämma över henne, hon kommer och går precis som hon vill härhemma och ansvaret för barnen har till 80% legat på mig. Nu har hon tagit ett varannan-helg jobb utan att prata med mig. Så kanske man inte gör när man är gifta och har barn ihop… Men som sagt, ingenting stämmer just nu.

Det har även uttalats ord som att hon inte tycker om sig själv, och då kan hon inte tycka om någon annan.

Innan man lämnar henne så vore det ju lite roligt att förstå vad sjutton det är som pågår. Är det vanligt att partners blir påkomna med otrohet och efter det sjunker flera mil under jorden? Kanske speciellt då man blir påkommen och får ta skammen från sina bästa gemensamma kompisar?

Eller är jag bara naiv och borde inse att hon inte vill ha mig längre?

Min känsla är att du ska låta din fru “läka sig själv” på det sätt hon finner lämpligt, medan du låter din plan rulla på för din egen och för era barns skull. Ni har två barn och någon måste vara stabil psykiskt och närvarande för dem. Mtp. problematiken hos den nya killen skulle jag se till att rädda det som räddas kan rent ekonomiskt asap.

Kommer din fru tillbaka till vett och sans så småningom och du då är villig att ge det hela ett nytt försök så kan man alltid börja om från scratch. Man kan tom. gifta om sig om man båda är beredda att än en gång aktivt och ömsesidigt välja varandra. Men till dess är det en hel del som behöver förändras och du kan inte förändra henne. Dessutom så tror jag att du helt enkelt måste ta till dig att det finns åtminstone en solklar anledning till att din fru inte vill skiljas just nu. Du har själv nämnt den här ovan…

Ta hand om dig själv så att du orkar ta hand om barnen först och främst.

Lycka till i denna svåra situation!

1 gillning

Tack för svar,

Ja, jag inser också att jag inte kan förändra henne. Men alla närmaste runtom henne, inser att hon knappast blir bättre av att spendera timmar i telefon med den här mannen som också har psykiska problem och är, enligt hans ex, väldigt manipulerande och kan lura vemsomhelst. Här har även hennes far och bror varit på min sida och haft flera dispyter om att hon kan väl skilja sig men, eftersom de vet om mannens förflutna, så är de också oroliga och arga på tillvägagångssättet. Även till dem säger hon att hon inte vill skilja sig…

Men visst, du har rätt, att jag förbjuder henne att prata med honom trots att hon vill ger troligtvis motsatt effekt. Det har dock varit ett sätt att försöka behålla mina känslor genom att hon faktiskt visar vad hon vill på NÅGOT sätt.

Hon behöver nog läka på sitt sätt, men det innebär också att min vilja kommer försvinna.

Ja, barnen först, absolut. Det går rättså bra faktiskt, problemet är att jag slits pga att jag bor med en främling nästan. Det är väldigt svårt att bara tänka bort henne. Hon är otrevlig och beter sig som en totalt annan person. Kommer och går lite som hon vill och jag tycker inte alls hon är en bra mamma för tillfället. Jag har inte sett henne skratta på 4månader.

Jag har också problem att diskutera hur vi löser huset vi bor i, bodelning osv eftersom hon inte vill skiljas. Huset säger hon ibland att hon ska behålla själv, men eftersom hon har 3,5år plugg kvar och det kommer behövas lån på nästan 2milj så är det ganska orimligt. Även här är det väldiga problem med att få henne och inse saker och trots upprepade försök att få henne att kolla upp saker, räkna på ekonomin, ringa banken så gör hon ingenting. Helt passiv… Jag har räknat på huset och lån och inser att jag klarar det, men det blir inget glamoröst liv. Ändå får jag ut 3x så mycket som henne, så jag blir matt av dessa diskussioner som det inte finns någon logik i!

Ta ut skilsmässa. Nu! Hon har lämnat dig. Du är social och ekonomisk trygghet. Emotionell - nä, där har hon en annan.

5 gillningar

Exakt min mening också. Men du var betydligt tydligare än jag :+1:

1 gillning

När otrohet avslöjas så är min bild att det vanligtvis leder till att den otrogna personen väljer. Gamla eller nya. Att hon 4 månader senare ännu inte valt dig är vad du har att förhålla dig till. Instämmer i de andras tips. Bryt med henne och gå vidare i livet. Tror också du får förbereda dig på att du aldrig kommer förstå fullt ut vad som hände. Tungt såklart.

Tack för alla svar,

Ja, jag är fullt förberedd och driver skilsmässa just nu. Det är knappast några problem med känslorna för henne då hon beter sig som hon gör, jag vill bara bort.

Det jag har problem med är kanske mer att hon inte äter, inte sover och beter sig känslokallt även mot barnen. Hon har vid tillfällen sagt “jag vill inte ens krama barnen”. Även hennes egen släkt ser en helt ny person och de har bett mig att vänta ut henne för ingen tror att hon vill skiljas, de har aldrig hört något dåligt om vårt äktenskap tidigare - men nu plötsligt efter otroheten så “kommer hon på saker hon inte tänkt på tidigare”. Hon har t.om. sagt till mig “Du borde rannsaka dig själv för att se vad som lett mig hit”. Elakt, och jag tar inte åt mig direkt, men det är klart man funderar och att lämna henne i det här skicket är inte superkul. Dessutom hamnar hon i en konstig ekonomisk sits med sina studier och tre barn (hon har ett barn sedan tidigare förhållande).

Men tack för all input, ni säger samma som mina närstående så det kan troligtvis inte bli tydligare än så här. Helt otroligt att den här människan fanns inuti den person man gifte sig med (som hon var drivande till) för 1.5år sedan…

Du skriver att de har psykiska problem båda två. Vad gäller din fru, så menar du att hon har psykiska problem nu sedan oktober? Eller har hon visat på psykisk ohälsa på något sätt även längre tillbaka i tiden?

Om du inte redan gör det så vill jag råda dig att gå enskilt till en samtalsterapeut. Just att du inte förstår eller får svar kring varför kan vara ett gift för ditt sinne, och att ha en professionell person att få prata med och få input ifrån kan vara till hjälp. Har du pengarna för det så betala själv de 5-10 kkr som krävs för några sessioner för att få den bästa. Utan att skämta kan det vara den bästa investering du gör i ditt liv.

Hej! Hela situationen låter verkligen overklig och ogreppbar. Har hon sökt hjälp? Jag tänker på mer allvarlig psykiatrisk sjukdom eller faktiskt somatisk sjukdom.
När min man valde att lämna äktenskapet innehöll skilsmässan andra ingredienser ( ej otrohet men lögner, spelande mm) men mycket påminner om det du beskriver. Det ologiska, plötsliga, känslokallheten.
Han har nu 1,5 år senare ”vaknat upp” och är som tidigare. Han har haft en extrem stressreaktion och depression antagligen.
Det var jag som drev igenom skilsmässan ganska snart ( men han som ville skiljas) för att jag såg mig tvungen till det för att rädda ekonomi och boende åt mig och barnen.
Det tror jag du också måste göra-var strategisk och säkra upp ekonomin. Men så mycket har jag lärt mig att när något verkar helt galet och inte stämmer alls så är det nog så. Jag tror din fru behöver hjälp.

3 gillningar

Nej inga uttalade problem sedan tidigare. När man analyserar åren som gått så kan jag se hennes glädje försvinna lite vartefter. Barnåren är ju jobbiga, och allt är inte perfekt hela tiden. Dessutom säger hon, även nu, att hon aldrig tvekat på oss två och hon förstår inte vad som hänt.

Med psykiska problem för min fru menar jag just det här med sova, äta, inte känna igen sig, inte känna igen sina egna tankar - som hon själv uttrycker. Hon går även hos terapeut men jag märker att det inte är så ofta.

Kanske är hon bara förälskad och jag försöker vrida det till någon sorts psykisk ohälsa. Man vill ju tro det bästa… Men även hon säger gång på gång att något inte fungerar “däruppe” och att hon har svårt att tänka.

Ja, jag ska boka tid för mig själv också. Det är precis som du säger otroligt svårt att förstå allt - och ibland möts jag av så dubbla budskap att jag vrids inombords.

Det du skriver att “helt otroligt att den här mänskan fanns inuti den jag gifte mig med” är en bra beskrivning.

Frågan är om hon alltid burit på henne. Eller om hon är utsatt för någon kraft utifrån, alltså att det enbart är “mannen som bor hos sin mamma” och hans energi som plötsligt fått denna kraftiga inverkan på henne.

Har hon något med sig från barndomen månne, ett tryck som måste ut på något sätt och nu börjar verka helt okontrollerat?

Så var det för mig.

Har hon varit till doktorn? Att hon visar fram sämre sidor helt plötsligt är en sak - det är vi många som varit med om. Men din fru äter inte, sover inte, har problem med minnet, är totalt personlighetsförändrad. Det kan ju faktiskt vara en fysisk sjukdom.
Jag känner två personer som varit med om ungefär samma sak som du. Deras äkta makar visade sig ha hjärntumörer. Inte så himla sannolikt kanske, men din frus beteende är inte heller sannolikt.

1 gillning

Galet!

Några av de sakerna skulle kunna förklaras med stressen från livskrisen hon befinner sig i. Men att hon säger att något inte fungerar däruppe borde nog utredas så det inte är nån fysisk åkomma.

Hur slutade det för dina vänner?

Opererade dom bort tumörerna och blev som vanligt igen?

Ja, det ologiska resonemanget stör mig absolut mest. Jag är Civilingenjör till yrket och sitter i möten med andra högutbildade personer varje dag på jobbet. När jag kommer hem så kan jag inte alls använda samma tankegångar eller logik längre när vi diskuterar, dessutom möter jag en väldigt aggressiv motpart. Blev din man även aggressiv under sin stressreaktion/depression?

Hon har varit hos doktorn, flertalet blodprover såg väldigt dåliga ut - så hon fick ta om. Andra gången var dom precis ovan gränserna. Hon blev dock erbjuden antidepressiva men såklart vägrar hon. Jag har köpt näringsdrycker åt henne som hon motvilligt dricker till lunch, och försöker få henne att skaffa sömnpiller men det vägrar hon.

Jag är maktlös när det kommer till att få henne till vården.

Jag känner ju också när jag skriver här hur bakvänt allting är - hon bedrar och är elak mot mig och jag köper näringsdrycker och är orolig för henne…

1 gillning

Den ene opererade bort sin tumör och blev sitt vanliga snälla jag igen, men tumören var elakartad och kom tillbaka. Han dog.
Den andra har en godartad tumör som sitter dåligt till. De vill inte operera. Hon fortsätter att bete sig helt galet och hennes man blev tvungen att ta ut skilsmässa till slut.