Det är ju jättebra att du har insett att du vill och ska få ha alla dessa saker i ditt liv och inte bli fråntagen det av någon som kallar att suga ut din livslust och göra dig olycklig för “kärlek”. Men skulle du tveka tycker jag ändå som andra framhävt att du ska tänka på dina barn före du tänker på honom eller dig själv. Det här är inte dina barns bästa. Deras bästa är ditt första och tyngsta ansvar. Att ens se dig resonera att “det nog inte kommer gå” att beröva pappan vårdnaden pga att barnen faktiskt har det bra hos sin pappa gör mig lite mörkrädd. Det låter lite beklagande, som att du skulle berövat barnen sin far fast han är bra för dem om det gick, för att vara din nya till lags. Det ska egentligen inte spela någon roll om det går eller inte, du måste ju först och främst ställa frågan om det vore bra för barnen, vilket jag tror vem som helst kan se svaret på direkt.
Meddelade igår att han Inte får flytta in och då började han med sina upprepade meningar. Men det känns en aning bättre. Ett steg i rätt riktning. Var också klar och tydlig med att vi måste gå åt separata håll.
Yep. “Will you walk into my parlour?” said the Spider to the Fly.
Först charmerande, uppmärksam, rolig. Sedan kritiserande och skuldbeläggande.
Så behandlar man inte den man älskar. Som Sara Varga så riktigt sjunger:
"Du skadade hela mitt väsen/ Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen/ Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar/ Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt./ Att slå tillbaka det är det inte värt
Du kan inte förändra/ Du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå/ Det enda du kan göra är att gå"
Och det vill han inte låta dig ha. Så behandlar man inte någon som man säger att man älskar.
Det är sjukligt.
Kära du.
Det börjar smygande.
Först lockar de offret att nappa på kroken.
Sedan halar de in mer och mer.
Ju säkrare de blir på sin fångst, desto mer kommer deras rätta väsen fram.
Du är klok nog att skriva här.
Du är klok nog att se klart nu när fjällen faller från dina ögon.
Du är klok nog att be honom dra ditt pepparn växer.
Du kom undan med blotta förskräckelsen.
Tänk, om han hade flyttat in.
Tagit över ditt liv helt.
Om ni hade fått barn tillsammans.
Bra. Håll fast vid det.
@TS.
Bra gjort! Håll i detta nu! Sök stöd hos familj och vänner, och ev. ditt ex. Fokus på barnen, och dig själv.
Skapa en distans till denna man, och orka hålla i den. Fastna inte i eviga SMS eller ”rund-gångs-diskussioner”. Håll det kort och sakligt. Vackla inte, åt endera håll.
Har han redan prylar hemma hos dig. Packa ihop dessa i en kartong. Hitta ett sätt att överlämna detta, tids nog. Se till att du inte är ensam vid det tillfället (mao ha någon annan vuxen i din närhet).
Vill inte på något sätt låta för melodramatisk här, men någonting i dina texter säger mig att detta är en knepig man, på många sätt…
Blir det jobbigt, läs din egen tråd igen, och igen.
Bygg upp ditt liv, på nytt, se våren och sommaren an!
Jag blir hoppfull av att läsa din tråd. Jag blir på ett sätt glad att du ganska enkelt ändå kan se vad vi pekar på och det som din familj förmodligen sett länge. Dessutom att ni inte bor ihop eller att dina barn träffat denne man lite, det gör det hela så mycket enklare, även om det alltid är svårt att bryta upp.
Att du fortfarande kan se detta ”från utsidan” gör ju ändå att det inte gått alltför långt i din traumabindning till denne man.
Jag tror att det är sunt att bryta och inte ha honom i ditt liv.
Du är värd så mycket mer och inte det minsta dum i huvudet. 
Jag blev väldigt orolig när jag började läsa din tråd🙈. Och ville bara skriva: spring så långt du kan från din nya. Men läste längre ner att du verkar vara påväg att göra det. Så skönt o läsa. Barnen behöver sin pappa. Du behöver din familj o vänner. Farligt med sådan sjuklig svartsjuka. Stå på dig och ta samtalshjälp för att få stöd. Du är värd någon bättre❤️
Heja heja! 
Barnens och ditt välmående kommer FÖRST. Jag lärde mig själv den hårda vägen, och vill dela ett citat som jag gjort till “mitt” efter flera destruktiva relationer: “Om det kostar mig min sinnesro, är det för dyrt.”
Var på väg att skriva en massa men såg nu att du börjar navigera rätt - bra!
Vill bara berätta att jag är i det omvända: mitt X nya är otroligt svartsjuk och vill nog bara att jag “försvinner” från jordens yta.
Mitt X har väl gjort lite som du; anförtrott sig till mig när de haft det svårt och sedan har de löst sina problem och då är allt som bortblåst…
Vi har bråkat kopiöst sedan skilsmässan men nu har det varit lugnt och vi har kunnat prata om barnen.
Fast igen har jag lackat ur och satt ner foten: barnen bor här för om han utsätter dom för den “galna” kvinnan han tvingats (!) gifta sig med får det bli så.
Nu nenar inte jag att din nya (fd) partner är “galen” men det finns många 
här.
Skulle vilja tipsa dig om följande, du har helt klart hamnat i klorna på en narcissist… fly
Det är så skönt att slippa fråga om tillåtelse att gå på ett köpcentrum när man är ledig och han är på arbetet, för han skulle alltid följa med vart jag än gick. Fick inte åka och träna utan honom eller gå till TVÄTTSTUGAN utan honom. Han ville ALLTID följa med. Det allra jobbigaste har varit att inte umgås med mina vänner som också har barn för att det finns “manligt kön” i hushållet. utfrågningar om man beställer varor hemkört och ska ta emot de. Det är så sjuka sjuka saker så jag blir mörkrädd när jag själv läser mina egna ord.
Jag blir så glad att läsa att du ser dessa fördelar och hur livet egentligen ska vara.
Men är det sjuka krav ?? Man har ju blivit så pass manipulerad så kraven har normaliserats. Normala par har väl det inte såhär ??? Har börjat på stödcentrum och min samtalsterapeut tycker det är bra att jag är så öppen med hur jag har haft det.
Vi har haft minimal kontakt hittills men hans svar på allt är att det är mitt fel.
det är avslutat mellan oss men han är så pass sjuk och kontrollerande att han sitter och smsar eller fel, snarare begär att han nu vill ha mitt lösenord till min JOBB MAIL. Jag ska ta mig modet till att blockera honom. Och bor just nu hos mina föräldrar!
Nä, det är inte normalt. Andra har det inte så. Det är jättebra att du har avslutat, och det är jättebra du skriver om det. En dag kan en annan person som också trott att det är normala krav komma in och läsa och känna igen sig, och inse att det är inte så här det ska vara. Du har räddat dig själv, och säkerligen andra med genom att dela din berättelse.
Ja, det är sjuka krav han har.
Svartsjuka, manipulerande krav.
Varför ska ha ha det?
Det är ju slut mellan er.
Och även om så inte vore har han ingen rätt att komma åt din arbetsmail.
Har han inte förstått att du gjort slut?
Självklart är allt ditt fel och han beter sig heeeelt normalt och det var ju nödvändigt att kontrollera dig…. OBS! Ironi
Nej, så här beter sig inte normala människor. Skulle du gjort likadant mot honom?
Kram och Grattis för att du kommit ur detta och inte har några barn med denne man.
Min man vänder sig bort från min jobbdator när jag loggar in för att jag arbetar med sekretess handlingar ibland och då tycker inte han att han ens ska kunna se vad jag knappar in!!
Jag är glad att du har lämnat honom för ett liv med en sån man är inget liv att leva!
Helt sinnes… gör dig själv en stor tjänst genom att blockera honom helt asap och byt lösenord på ALLA konton du haft under tiden med honom och ha aldrig någon som helst kontakt med honom igen, varken fysiskt, vebalt eller via andra kontaktvägar/sociala medier.
Han är inte tillräknelig och du kan inte ge honom så mkt som en enda smula, skydda dig själv från och med nu och avsluta ALL kontakt med honom.
För din skulle hoppas jag att han tappar intresset för dig fort… och man vill ju inte ens skriva detta, men skulle han hooka upp någon annan och ju fortare desto bättre för dig, så vore det rena miljonvinsten för dig. För då förflyttas förhoppningsvis hans mani från dig till nästa objekt.
Men stackars, stackars kvinna/kvinnor som kommer i hans väg nästkommande gånger 