För 2,5 år sedan träffade jag en man som jag tyckte väldigt mycket om, han uppvaktade mig och vi började träffas mycket. Till historian hör att han hade känt några av mina familjemedlemmar i många år. Jag tyckte att det var så roligt att umgås med honom då vi hade samma intressen och att vi umgicks mycket med gemensamma vänner. 7 månader senare visade det sig att jag var gravid. Vi bestämde oss för att behålla barnet, det var under graviditeten som allting urartade. Jag fick inte göra någonting hemma hos honom där vi umgicks för det mesta. Han var väldigt bra på att dumförklara mig framför sina vänner, familj och min familj. Inget jag gjorde dög. Det fortsatte sedan när vår fina lilla dotter kom till världen 1 månad för tidigt. Hon hade andningssvårigheter och gulsot så vi fick bo på neonatalen i 8 dagar. Det är en väldig omställning att få barn men även där blev jag kritiserad och fick höra att jag minsann gjorde allting fel, jag kunde inte ens byta blöja rätt enligt honom. Vi har flyttat till ett gemensamt boende där jag trodde att vi skulle kunna skapa ett eget liv men det har varit mycket kring flytt från hans hus och min lägenhet under 2020 och att ta hand om vårt barn som har gjort att han har blivit mer och mer aggressiv mot inte bara mig men också våran dotter. Jag tar hand om vår dotter samtidigt som jag försöker ta hand om hemmet men ibland hinner man inte med och då får man prioritera. Min dotter är min största prioritet just nu. Sambon förstår inte detta och tycker att jag gör för lite i hemmet, att jag ska bidra med mer. Han talar illa om min familj som betyder jättemycket för mig, har aldrig hört honom säga att han är glad för min skull någonsin
. I slutet av förra året hade vi en diskussion som urartade som slutade med att han kastade en plastslev efter mig samtidigt som han höll i vår dotter. Jag blev så chockad och ledsen och vår dotter blev ledsen så jag försökte att ta henne från honom för att trösta. Då tog han tag hårt i min arm. Efter den händelsen har jag helt tappat förtroende för honom och är så rädd för vad han kan göra härnäst när han blir arg eller när jag gör något som inte är tillräckligt bra enligt honom. Jag är så rädd att vår dotter ska ta skada av hans beteende. Just nu är han inne i en lugn period men det är så hemskt att behöva tassa runt på tå här hemma och anpassa sig ifall att han kanske har en dålig dag. Det sista jag vill är att vår dotter ska växa upp och vara rädd för hennes pappa. Vi har varit hos familjerådgivningen och det har varit skönt att prata av sig men jag är så rädd att det inte kommer att hjälpa. Jag kommer att börja leta efter ett eget boende, jag orkar inte med det här förhållandet längre. Är trött på att han nedvärderar mig och dumförklarar mig hela tiden.
Helt rätt tänkt! Det där är inte kärlek, skönt att du inser det och har en plan ut.
Utifrån det du skriver så är det precis det du behöver, komma ifrån ett förhållande som inte fungerar alls. Du ska inte behöva känna och uppleva det du nu gör.
Har du stöd av familjerådgivare eller någon annan när du tar steget ifrån honom?
Lämna lämna lämna lämna. Ju förr desto bättre. En normal man är beskyddande mot sin familj och sitt lilla barn och omtänksam mot sin partner när man precis blivit familj. Det kommer bli värre, mycket illa att han redan är så aggressiv.
Jättestarkt av dig att inse allvaret och börja planera för en separation.
Ta hjälp av alla du kan, både familj och vänner, men gärna också professionell samtalspartner.
Och så klart detta forum!
Det kommer att bli bra! 
Tack så mycket för ditt svar, jag är orolig för hur han kommer att reagera. Han har sökt hjälp för sitt aggressiva beteende men jag har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Detta har pågått under en längre tid och det känns mer som att jag försöker att överleva i förhållandet snarare än att jag älskar honom. Han har skadat mitt självförtroende så pass att jag ifrågasätter mig själv och hur jag skulle klara av att lämna honom. Vi går gemensamt till en familjerådgivare men det skulle nog kännas bra att även gå dit själv.
Låter som en bra tanke. Boka en egen tid. Prata med någon om din oro och ta emot råd hur du ska våga och orka ta steget. Tror du att familjerådgivaren har fångat upp att det handlar om ”våld i nära relation”. Familjerådgivaren kan ju stötta dig att ta kontakt med de som är expert på det området.
Tack för tipset. Jag tror att familjerådgivaren har förstått att det är en ohälsosam relation men vi har bara träffat dem 1 gång så nästa gång skulle de fråga mer om min bakgrund så att båda parter känner att de blir lyssnade på. Min familj vet om min situation och stöttar mig. Det känns tungt just nu, särskilt när han pendlar så i humör. Det känns som att man har överdrivit när han är lugn. Sedan kan vad som helst trigga honom och då är man tillbaka…
Jag vill tro det bästa om honom och att han kan ändra sig men det kommer antagligen inte att ske om han skyller ifrån sig på mig. Han menar att om jag skulle hjälpa till mer i hemmet så skulle han bli lugnare. Det får mig att tveka på mig själv att det kanske är jag som triggar honom på något sätt. Även fast jag tycker att hans aggressiva beteende är helt oacceptabelt mot både mig och vår dotter. Du ser, mina känslor är både upp och ner. Detta är väldigt jobbigt.
Du, jag tror att du egentligen en god inre kompass. Du är på väg att lämna, och du har tagit stöd av din familj. Och det här som jag citerar, det är din oro, helt naturligt eftersom du är i en pressad situation. Men visst blir det uppenbart att det INTE är din uppgift att vara mer till lags så att han inte triggas. Han är en människa, inte en ilsken hund… han ska klara att behärska sig. Vad gör HAN för att du inte ska triggas? Nej, usch för ordet ”triggas”, det tar ifrån människor ansvaret för sina handlingar. Bryt med honom innan du dras in längre i den här förvrida verkligheten där man knappt vet ut eller in.
Nu har vi två döttrar på 3 och 1 år tillsammans. Mitt ex blev som befarat tyvärr mer och mer aggressiv mot både mig och äldsta dottern. Han har slagit sönder dörrar här hemma framför båda barnen och tagit strypgrepp på äldsta dottern. Jag gav honom ett ultimatum. Antingen går han till en psykolog och försöker prata om sin problematik eller så får jag vara ensamstående med barnen. Ingen förtjänar att leva med hot, våld och trakasserier och våra barn förtjänar det bästa. Exet blev orosanmäld till socialtjänsten för det som han berättade hos psykologen och socialtjänsten har i sin tur anmält honom till polisen. Polisutredningen pågår fortfarande men socialtjänsten har kommit fram till att han har all rätt att träffa sina barn med med en annan vuxen närvarande. Han skyller våldet som han har utsatt våran äldsta dotter för på mig, att det är mitt fel att han har gjort henne illa. Hans mamma står på sin sons sida och verkar inte vilja höra min sida av det som har hänt. Jag känner mig starkare sedan jag lämnade förhållandet och våra döttrar känns mycket tryggare och gladare. Jag är bara så orolig för vad som kommer att hända härnäst, han hotar mig med att anmäla mig till socialtjänsten och säga att jag är en olämplig mamma och att han ska göra sitt yttersta för att våra döttrar inte ska växa upp med mig som sin förebild.
Ditt ex är uppenbart inte som han ska å huvudets vägnar och det pågår tom. polisutredning.
Men du tog dig tack och lov ur till sist och har nu två barn att själv ansvara för. Så mitt råd är att du fokuserar på dig och dom och söker ett samtalsstöd för att ventilera och behålla balans och stabilitet inom dig själv.
Jag tror att du kallt får räkna med att du kommer att ha problem med honom även framöver, så gör allt du kan för att hitta egen inre stabilitet och fungerande strategier för hur du bäst bemöter och hanterar era kontakter och sedan får tiden utvisa. Men du behöver sannolikt jobba med dig själv för att inte falla tillbaka och börja idealisera igen, vilket ju medförde att du försökte lösa de redan existerande och grava problemen med att ta ytterligare steg i relationen och skaffa ytterligare ett barn till. Nu måste det för alltid vara slut med det sättet att “lösa problem” på och det kan du mycket väl behöva egen professionell hjälp med, så att du inte faller tillbaka i gamla hjulspår återigen.
Ju stabilare och lugnare du är och det därmed är för barnen hos dig och ju mindre kontakter och kontroverser du involverar dig i med mannen desto mindre finns det att anmäla. Var beredd på att han kan spara och spela in all konversation mellan er, så var 105% oklanderlig i ALLA kontakter med honom och minimera dem till ett absolut minimum. Helst inget alls, men du har skaffat två barn med honom så helt kommer du inte undan honom tyvärr.
Med tanke på hur han beter sig så spela in alla samtal. Man får lov enligt lag att spela in samtal utan att motparten vet om det så länge man själv deltar i samtalet. Såna hot ska han inte komma undan med.
Och förlåt men socialtjänsten agerar fel! Lagen är sjukt tydlig. Det är BARNENS rätt till föräldern/föräldrarna som styr och inte förälderns rätt till barnet. Tar man strypgrepp på sitt barn har man förlorat all rätt att få vistas närmare än 100 meter av den man har försökt skada! Dagens socialtjänst är så in i bombens mesig!! (säger hon som jobbat nära socialtjänsten de senaste 10 åren!!)
Vad tycker barnet som har blivit utsatt att behöva träffa pappa?
Och nej, det är inte ditt fe att han agerade som han gjorde. Det är enbart hans och ingen annans!
Tack för ditt kloka svar, jag har fått samtalsstöd beviljat via socialtjänsten och kommer även att söka hjälp hos kvinnojouren och psykolog för att bearbeta allti som har hänt under de här åren. Som du säger så måste jag få hjälp att jobba med mig själv. För mig är han en narcissist och jag försöker att svara så tråkigt och kort jag bara kan på hans meddelanden. Alla hot som han har kommit med har jag screenshotat då han har hotat på både messenger och via sms.
Tack för ditt svar, jag är så arg på honom att han inte kan ta ansvar för sina handlingar istället för att skylla på mig. Frågan är om en sådan person kommer att förändras eller om de fortsätter att vara våldsamma. Socialtjänsten tycker absolut att han kan få träffa barnen själv men med någon annan vuxen närvarande och nu har jag sagt att jag vill vara med när han träffar barnen. Detsamma gäller hans föräldrar som står på hans sida i allt detta. Barnet som har blivit utsatt kan inte prata så mycket men jag märker på henne att hon reagerar när han får sina aggressionsutbrott.
Studier visar på att de som ser sig själva som problemet har möjlighet till förändring men din man skuldbelägger fortfarande dig. Det finns heller ingen koppling till våldsam barndom, hjälplöshet, rädsla för att bli övergiven osv men däremot en koppling till dålig självbild och oförmåga att leva upp till normen av en manlig man.
Orkar inte leta rätt på studier men manscentrum sammanfattar någorlunda utan att spreta för långt från vetenskapligt material. https://www.manscentrum.se/
Får jag dock säga, tyvärr av erfarenhet från de barndomsvänner som man aldrig trodde skulle hamna i våldets klor, spring så långt du kan. Mina två barndomsvänner finns inte längre kvar i livet. En av dom var en del av Aftonbladets långa serie om mäns våld mot kvinnor. Hennes ena dotter umgås än med min. Än idag, 19 år senare värker hjärtat ibland när hon kommer förbi. Att socialtjänsten anser att dina barn ska tvingas träffa honom är totalt förvrängt. Mycket också med tanke på nya lagen där det är ett brott att låta barnen se våldet mot partnern även om de inte utsätts själva. Din dotter har utsatts för våldet. Helt galet att han har rätten att träffa barnen.
Om socialtjänsten tycker att besöken ska vara övervakade så ska soc fixa den övervakningen!
Han är våldsam och det är inget du ska utsättas för! Egentligen ska barnen inte heller träffa honom om du frågar mig.
Ställ kravet på soc att de ska ordna övervakade besök!
Han var hemma hos oss igår och skrek och sparkade saker efter mig och slog näven i bordet samtidigt som han hade äldsta dottern i knäet. Den här gången var jag riktigt rädd. Han ville inte heller åka härifrån. Vad gör jag om socialtjänsten inte går med på övervakade besök med någon av deras anställda? Jag spelade in hela händelsen i mobilen men det vet han inte om.
Om sånt händer igen så ringer du polisen. Och du fortsätter att spela in såna här samtal. Egentligen borde du göra en orosanmälan till socialtjänsten efter gårdagens besök för om du var rädd, hur mådde ert barn?
Varför söker du inte skyddat boende?
Då är du och barnen skyddade under den tiden, ich då kan du förmodligen få en bedömning från socialtjänstwn som arbetar med vuxna våld i nära relation att det för tillfället inte bedöms vara säkert för barnen att träffa sin pappa.