Däremot har jag aldrig skrivit något jag ångrar. Jag ångrar att jag skrivit alls men aldrig något argt eller elakt eller så…
Om han inte tålde att du visade upp och var den känslomänniska du är, om det var så lite som krävdes för att han skulle vända det till att typ allt med dig är fel så hade det ändå förr eller senare slutat med att han lämnat och skyllt allt på dig. Du hade fått vara undergiven och göra våld på dig själv för att dra ut på det oundvikliga, mer eller mindre lång period.
Jag fattar att det inte riktigt känns så just nu för dig, men att han går innan detta hade fått gå för långt har du allt att vinna på. Du är värd att få vara den du är och få leva med någon som gillar det som är du, både det bra och det dåliga.
Kram till dig! Jag har varit där du är och vet hur ont det gör och hur vidrigt det känns, men jag lovar dig, livet kommer vända!
1 gillning
Kanske… Men vet vi hade kunnat rädda de om jag bara haft nollkontakt när han gjorde slut. Men hoppas han vaknar upp senare efter en tid ifrån varandra…
Du plågar bara dig själv genom att tänka så. Och högst troligt hade dråpslaget kommit senare. (Been there!) Tålde han inte den du är, vilket är att du känner som du gör och reagerar som du gör, så hade det hunnit ifatt er längre fram. Han är det han visar upp, med andra ord en person som inte har överseende med det som är du. Och du är värd att få vara du. Du är värd att få vara ledsen, desperat, förtvivlad, osv. Utan att det ska straffa sig. Det är inte hållbart om man måste hålla igen, kräla och bli undergiven för att bli accepterad och inte lämnad (been there också dess värre).
1 gillning
Nä kanske han inte straffar medvetet men det t ju allmänt känt att man stöter bort någon genom att göra så 
Men ja det återstår att se. Antar att OM det är meningen hittar vi tillbaka i framtiden ändå…
Ja vad ska man säga… Han jagar när jag inte jagar o tvärt om. Ett himla spel. I förrgår hjälpte jag honom hämta barnen. Sen när jag lämnade dom så va han en annan person - den jag en gång träffade. Ödmjuk. Kollade på mig med en helt annan blick. Log på ett annat sätt mot mig. Såg så kärleksfullt ut liksom. Igår hade han kontakt med mig nästan hela dagen på jobbet - det har han aldrig. På kvällen va han lika igen, log o tittade på mig på det där sättet. Sträckte sig fram o strök mig på kinden. Men sen börjar ju tankarna snurra så senare ville jag ha svar på var vi står då det kändes som något förändrats. Men han pratar bara runt de o inte vill svara. Jag vet ju vad det innebär fast jag inte vill veta. För hade han velat hade han ju bara berättat. Så jag sa där och då att om jag misstolkat allt så kan vi ha kontakt bara ang barnen så jag har chans att gå vidare osv. Ledsen att jag missuppfattat honom och att hoppet ökade än mer o jag blev typ kär i honom på nytt. Men jag kände jag behövde ställa det ”ultimatumet”. Att eftersom han inte svarar förutsätter jag att jag misstolkat o att få bara ha kontakt ang barnen bla bla. Godnatt. Sen svarade han senare att han somnat till - men godnatt. Idag läser han inte ens det jag skriver… Än… Fan att man ska misstolka o fan att han ska ge mig tecken som inte betyder något för honom!!! 
På fredag har han bjudit dit oss på middag - o för min sons skull som vill åka (han saknar sina bonussyskon) vill jag åka men inte för min egen skull Så vet inte ännu hur de blir. Men då blir de strikt middag sen hem, inget gulligull. Annars bara kontakt ang barnen. Nu är det dags för mig att gå vidare. Om han verkligen kände något (alltså jag fattar inte hur han INTE kan känna något med den blicken han gav mig o som han agerade…?!) så får han komma krypande sen så får vi se… Men hur går man vidare utan att hoppas 
Jag undrar precis samma sak som du: hur går man vidare utan att hoppas. …
Ja du… Jag försöker… Men han håller mig kvar… Ena stunden säger han ”gå vidare” för att nästa titta På och le mot mig kärleksfullt, inte som mot en vän. För att sen inte vilja svara alls var vi står. HUR går man vidare utan att hoppas?! Jag vet jag måste nu o har bett honom släppa taget om mlg men det har jag gjort innan o han GÖR inte det. Hoppas den här gången men det är svårt också att säg till nån man vill ha att lämna en ifred 
1 gillning
Att bli lämnad utan att bli lämnad är tortyr! Att bli jagad när man försöker resa sig och vända sig bort och sedan bortstött när man vänder sig tillbaka är vidrig tortyr! De flesta slipper få denna behandling!
Men svaret på hur du ska gå vidare utan att hoppas kommer du inte hitta hos honom, utan hos dig själv. Hos honom har du redan ett svar! Han kan tänka sig att tortera dig! Han tar inte hänsyn eller något what so ever ansvar för hur hans velande bryter ner dig. Han bryr sig bara om att har har lite svårt att bestämma sig. Han vill kunna avsky dig och samtidig känna SIG älskad av dig. Och av den andra!
-
Du behöver inse att du är tvungen att för det första SE att detta är den han är. En hänsynslös egoist förklädd i tillfälligt omtänksamma ögon och gester. Hans handlande är bara för att skydda sig själv! Så att han får behålla den bekräftelse HAN får. Det är inte omtänksamhet.
-
Du behöver förstå att du inte vill ha en sådan man, oavsett vad han för tillfället visar.
-
Och framför allt, du behöver försöka komma till rätta med och förstå vad det är i dig som gör att du inte vågar/klarar att lämna tryggheten (som inte är en verklig trygghet) bakom dig.
-
Och sist men inte minst, du behöver se att du är din egen trygghet! Att du är starkare utan honom! Att du kan göra ditt liv bättre utan honom!
De två sista punkterna kan du behöva hjälp att förstå och på riktigt landa inom dig. Det har inte sällan med tidiga erfarenheter i livet att göra. Här kan en terapeut av något slag behövas för att hjälpa dig att sortera.
Så, sök lite hjälp och stöd från professionellt håll. Det underlättar processen att sluta hoppas, ett hopp mot något som inte ens är möjligt.
Kram och ta hand om dig!
3 gillningar
Tack för råd. ”Min” har dock ingen ny. Men förstår annars vad du menar. Men han väljer inte mellan mig o nån annan utan mig eller ingen isf.
Försökt hitta hjälp men har inte råd o gå privat o han som finns på vår VC är inte alls bra. Och vet inte var det finns någon bra
Han ger mig hela tiden hopp genom att annars t ex om vi pratar om det som varit, att jag säger jag kan jobba på mina brister så pratar han som att ”ok så du skulle alltså kunna tänka dig att kompromissa om detta eller ändra på detta” och så då får man ju hopp. För det låter som att det finns hopp. Men sen gör det inte det ändå… Han bygger HELA tiden upp mitt hopp. Ska sluta hoppas nu men det är inte lätt
Jag vill hela tiden bara ha svar. Jag aldrig kommer få. VARFÖR han gav upp. Vi lovade varandra att försöka och vi hann inte ens försöka. NU kommunicerar vi, jättebra, så det är ju NU man skulle räddat upp allt! Jag fattar inte varför han inte VILL när han ändå håller mig kvar o inte vill släppa mig heller. Vad FAN är problemet!!! 
1 gillning
Ah! Nä, det stämmer att du inte har skrivit att det var så. Lite svårt att kolla bakåt för att se hur det var nu igen. 
Men…helt ärligt, även om han säger nåt annat så är detta beteende ett ganska tydligt/vanligt tecken på att det finns en annan. Där man är en ”reserv” om det skiter sig. Kanske inte ett förhållande…bara starka känslor för någon…eller så! Förbered dig på det! Räkna in den faktorn!
Oavsett! Han behandlar dig vidrigt! Det är sådan han är! Han kan tänka sig att behandla dig på det sättet.
Varför vill du låta dig bli behandlad så?
(Givetvis vill du inte bli behandlad på detta sätt! Det är inte det jag menar! Men du låter honom samtidigt göra det. Du sätter inte ner foten, du väljer inte att nu har du fått nog.)
Man kan inte med vilja ändra på någons beteende. Man kan bara fundera på varför i hela friden man låter sig trampas på. Han kommer fortsätta så här så länge du låter det fortsätta. Och längs vägen kommer dessutom hans respekt och hänsyn för dig minska för att du låter det ske.
1 gillning
Absolut kan det vara så MEN jag vet att han inte träffar någon. För 1. Han är enbart barnfri fre-sön varannan vecka o han hinner inte när han har barnen o har ingen hemma med dem. 2. Dom helger han varit barnfri har han kontakt med mig, han har rustat för fullt och hans föräldrar vart där i princip varje helg alt. Har vi setts. 3. Han vill ligga med mig hela tiden, varför skulle han vilja det om han är med någon annan - JAG ber inte om det.
Visst KAN det va nån annan men risken är så extreeeeemt liten. Klart han kan känna något men vet inte hur han skulle lyckats med det utan att träffa personen. Men ja jag har det i åtanke tror verkligen inte det dock.
Ja man gör mycket dumt när man älskar någon…
Samtliga argument går att komma runt Ganska lätt. Vet du, mitt ex var på kombinerad jobbresa/spa-hotellresa med sin kärlek och höll ändå kontakt med mig hela tiden. Och sex är inte heller ett bevis för att det inte finns nån annan. Det är vi många som kan intyga. Tror till och med att det kan både öka och bli ”bättre” sex trots dubbla förhållanden. Det är LÄTT att hitta tillfällen att träffa andra, även när kontakten är tät.
Jag kan inte veta att det är så, men mycket pekar på det. Och som sagt, ovan argument är liksom inget motargument dessvärre.
Om du jämför med hans beteende sist han var otrogen och hans beteende nu, finns det skillnader eller likheter?
Men jag tror inte att det spelar någon större roll om det finns någon annan eller ej, utan jag tror att @Hej_och_h har haft många insiktsfulla meddelanden. Det han uppvisar är varken kärlek eller någon genuin vilja att bygga en framtid med dig. Han uppvisar mer en önskan att ordna situationen så bra som möjligt för sig själv, dvs. ge dig precis tillräckligt för att du fortfarande ska älska honom, finnas för honom och ha sex med honom. Men absolut inte så mycket att han måste göra något avkall på sin bekvämlighet eller frihet.
Jag tycker att det är plågsamt att se hur du torterar dig själv med ett hopp som han utnyttjar. Jag vet tyvärr att ingenting är svårare än att ge upp någon man älskar och någon man har levt med. Men det kan ibland vara enda sättet att förtkorta lidandet och istället börja fokusera helt på dig själv och din egen framtid
1 gillning