Att leva på hoppet

Raderat

Tänk inte så, om man förstör genom att vara för på så är det inte meningen att det ska funka . Vill både ska det inte spela ngn roll . Jag höll också på och tänkte så, men helt onödigt att tänka så, det spelade ingen roll vad jag gjorde, utan det var han som behövde se att det var menat att vara vi.

Raderat

1 gillning

Raderat

Raderat

Raderat

Raderat

Förlåt att jag inte svarat tidigare, har varit på teater resa till en annan stad med några väninnor. Nu hemma i ensamheten igen. Nej, jag accepterade inte allting från början. Sms ade ihjäl honom. Skrev elakt och snällt om vartannat. Såg ju honom bara varannan vecka eftersom han bodde hos sin nya varannan. Helt sjukt var det ju när jag nu tänker. Ville ha honom tillbaka till vilket pris som helst.
Det pågick ju i 2 år… han blev min älskare och jag hans älskarinna fast vi var gifta. Vi gick liksom bakom hans nyas rygg… hå, hå, rekommenderar inte. Det var tungt ska jag säga. Nå, det slutade ju bra och som sagt många fina år har vi fått men kanske det också blev mycket obehandlat eftersom han for nu igen…
Hur gick helgen?

Raderat

Svaret va till dig mamma_mu

Låter ju riktigt bra. Glöm inte att prata med varann bara. Är glad för din skull. Ni fixar det nog.

Vi pratade ju igår. Men känner nollkontakten tar mer på honom just nu än att han vet var han har mig o kan båda ha kakan o äta den. :slight_smile:

Tack jag hoppas det!

Trodde jag ja. NOLLkontakt typ o jäklsr vad han ringt o smsat igår kväll o idag. Hämtade barnen o nu har det avtagit. Och han skrev även saker idag som att ”det är ju ändå över nu” osv. Så han har nog ingen plan på att hitta tillbaka till mig… Öndå när jag hämtat barnen viste han jag skulle åka o handla o på vilken affär. Han handlar ALLTID i princip på en annan affär närmare honom nu när han är hemma o ska åka iväg. Men tro fan han kom till samma affär som mig… Men ändå känns det som han gett upp. Men får väl ge det tid. Hans tanke just nu är ju ändå de är slut så han kör väl på de men vem vet vad som händer om ett par månader. När han fått Chans att sakna lite…

Har också lite problem med det att jag kollar när han är på wu och så. Ingen kontakt idag och skall hålla den. Men fan vad jag saknar. En bild lade han upp på fb när han är ute o gå med dotterns hund som är vår allt. Fortfarande vill jag inte ha honom tillbaka efter alla svek men… hatar när han inte lagt fram alla kort på bordet och berättat vad som gick fel… inget avslut liksom… Han betalar på huset o lovat att sköta allt…vad är det för skilsmässa.? Dör i denna ” vi ser sen”

Förstår det :frowning: Jag vill ju ha tillbaka de är de värsta… Och ena stunden tror jag det är möjligt men andra stunden känner jag nä han vill inte han vill nog bara ha mig som vän :frowning:

Svaret va till dig fattar inte varför den inte taggar

Nu är det nog kört… :frowning: Jag har ju under första månaden smsat för mycket o desperat till mitt X. Bara där förstördes väl allt… Skulle bara gett fan! Men jag va så panikslagen o ledsen… Och en känslomänniska. Fan vad jag hatar det!! Kunde inte hantera det.

Sen lugnade det sig nån vecka. Men fick återfall i förrgår. Och började igen att skriva till honom… :frowning: Han gör ju klart för mig att gå vidare. Lär tyvärr aldrig bli vi igen nu :frowning: Innan va han ju öppen för det. Fan vad jag hatar mig själv!!! Varför har jag ingen självbehärskning! Då hade situationen kanske sett annorlunda ut :sob::sob:

Nej, skyll inte på dig själv. Man är två i ett förhållande. Läs bloggen Michael Larsen. Han skriver bra och man får lite nya tankar. Kram

Absolut men jag kanske kunde vänt situationen :confused: Han ville ha lite tid o se om vi kunde hitta tillbaka. Nu är han bara trött på mig o vill jag ska gå vidare o har heeelt hängt upp sig på allt dåligt om de så är 3-4 år sen något hände… Der enda han tjatar om hur dåligt allt vart. Inte ser nånting som varit bra. Fan jag som åtminstone hade lite hopp för framtiden… Och nu är det liksom kört…