Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Att leva på hoppet

Raderat. Raderat. Raderat.

Raderat

Har varit där. För 10 år sedan lämnade min man mig.3 barn, och 25 år gifta. Han hade en ny då. Han flyttade nära mig, va hos henne varannan vecka och de veckorna han hade vår yngsta hos sig så umgicks vi och sen så småningom började vi ha sex och betedde oss som nykära fast vi var gifta. Han var liksom otrogen mot sin nya… mycket, mycket vridet och jösses så tungt för mig. Jag hade bestämt att vinna honom tillbaka med vilka metoder som helst. Efter 2 år så berättade jag för hans nya vad han gjort och det slutade ju med att hon kastade ut honom. I samma veva blev han utan sitt boende och kom hem tillbaka.
Vi har nu haft ca 8 bra år, aldrig tagit upp saker som hände då men nu tyvärr…lämnade han mig igen för 3 veckor sedan…
Den som lämnar har funderat på det lääänge, min man sade att nästan ett år. Det är bara så tokigt att man sällan får vara med på den resan. Inte jag heller denna andra gång. Har ju vetat att inte allt är ok men…inget har han sagt och då jag frågat har han inte svarat.
Nu andra ggr så förstår jag mera och har läst mycket. Hängde ju här på forumet 2 år för 10 år sedan.
Försök att inte jaga och böna och be… Den som jagar är inte attraktiv.
Om han lämnade så vill han ha avstånd, försök att ge det. Är man menade för varann så hittar man tillbaka. Kram

1 Like

Raderat

Förstår dig så väl. Kämpar idag med att inte skriva sms. Herregud ,har stirrat på telefonen heeela dagen ifall han skulle ha skrivit nåt till mig…men, nej. Svarar förstås då han skriver. Vi är inte i strid, vi har aldrig stridit… men fy fan denna ensamhet och känslan av att ingen bryr sig var man är och om maten är klar eller heat ever. Tungt idag…

Tror inte du sabbat ngt utan han skulle varit likadan ändå. Försök att göra sådant du mår bra av , om han vill tillbaka får han söka kontakten och försöka. Har varit i samma sits och jag vet att man har panik och vara vill att allt ska bli bra igen. Min man var likadan kall i ena stunden varm i nästa han gjorde mig så förvirrad. Jag ville inte släpåa taget och han velade fram o tillbaka. Vi hade en "paus ’ levde som separerade under 4 månader. Vi är tillsammans nu och han visar verkligen att han vill detta. Men det var han som kom tillbaka till mig och bad om en ny chans, att han älskade mig och ville fortsätta ihop igen. Han var dessutom otrogen mot mig så det har inte vart lätt att förlåta eller komma över. Har inte ngt facit på om det kommer hålla, men vi är lyckliga just nu i alla fall. Så ja jag tror absolut det finns dom som kan hitta tillbaka igen om båda parter vill det lika mycket. Jag sysselsatte mig med allt möjligt för att slippa tänka på honom och att inte höra av mig om det inte var ngt kring barnen.

Raderat

Ja fy :frowning:

Raderat

1 Like

Nej det är svårt det där, han måste själv komma på att han vill , tror det bästa är att låta tiden gå och se om han eller du med vill fortsätta igen. Under tiden syssslesätt dig med saker för att skingra tankarna och överleva. Även om det inte blir ni igen så är du ett steg närmare att må bra i dig själv och hitta vad du vill och behöver. Just nu är du mitt upp i allt och det går inte att tänka klart åt ngt håll. Ja det hoppas jag med ,men om det inte blir så här jag gjort allt jag kunnat och kommer acceptera att det inte var meningen att vara vi, jag kommer kunna bli lycklig själv också även om det kan ta lång tid så kommer man dit också. Jag hann inte komma dit men började i allfall hitta igen mig själv lite. Håller tummarna för att ni hittar tillbaka det finns hopp ,även efter otrohet också om man klarar att förlåta.

Raderat

Raderat

Ja två barn så vi hade ganska mycket kontakt vi sågs ihop med barnen också. Han skickade rätt mycket sms och var den som var mest på, jag försökte hålla mig neutral ,och när han blev neutral fick jag panik och sms:ade. Blev som ett spel mellan oss ,jättejobbigt, tillslut så så jag att han fick bestämma sig vad han höll på med egentligen. Då bröt han ihop berättade om den andra, gjorde slut med henne och ja sen började vi ses igen. Ja i början så saknade jag honom och var klängig ,men sen när jag började dejta lite , för att görs honom svartsjuk , var inte alls där mentalt egentligen . Ja då blev han svartsjuk. Rekommenderar inte att hålla på så däremot, väldigt destruktivt och inte rätt anledning att ngn ska komma tillbaka för att hen är svartsjuk. Men han menade på att han insåg vad han förlorade och då var det som att känslorna kom tillbaka . Tänk inte att du ska bli en bättre version av dig själv för hans skull, så tänkte jag med. Men man måste bli älskad för den man är. Det var vi noga med nu när vi började om, man är den man är och man måste älska varandra för det, man kan inte ändra på sig en massa för att den andra ska älska en, det funkar inte att leva så.

Raderat

1 Like

Raderat

Låter lite som det var för oss , ingen av oss var ju klar med varandra. Men samtidigt så var det ojämlikt då det var han i vårt fall som.vsöde att lämna, men också han som inte klarade av det. Jag hoppas att ni kan hitta tillbaka igen, låter ju ändå som att ni kan prata med varandra.

Raderat

Ja det låter likt hur vi hade det. Tror att du gör rätt i att ta ett steg tillbaka ,att fokusera på dig själv och se vad som händer längre fram. :slight_smile:

Raderat

Ja han var kall och frånvarande. Efteråt förstår jag att det var skuldkänslor som åt upp honom, att han ljög för mig och inte visste hur han skulle vara. Visade känslor ibland också ,det pendlade hela tiden.