Jag vet inte hur man svarar till både dig och alla andra som skrivit.
Först och främst. Blev glad av att se inlägg som svar på vad jag skrivit. Har inte alltid möjlighet att gå in och svara. Hinner ibland gå in lchvlösa, och sen loggar jag ut tills tillfälle ges att svara i lugn och ro.
Jag får mycket stöd och kraft när jag läser svaren. Christina, ditt inlägg läste jag flera gånger om och om igen.
Har inte kunnat sova i natt. Tror att han gömt mina räkningar som jag sagt att när de kommer så ska han betala dem. Förutom det så är jag väldigt tom. Det händer ingenting inom mig. Jag är inte lycklig. Lever för att få vardagen att rulla. Jag har två problem, det ena är att jag blir STUM i samtal med honom. Allt jag har att säga kommer inte fram. Jag kan tänka att det hör ska jag säga, det hör ska jag kräva men ingenting kommer fram. Även om jag försöker och anstränger mig. Som person är jag inte sån. Jag säger alltid vad jag tycker, och har nästan svårt att hålla tyst för något som är fel. Då är det nästan som att det gnager i mig. Men just när det kommer till min hemsituation och till honom så känns det som att min tunga blir förlamad. Jag tiger.
Det andra är att jag älskar honom trots allt. Förr i tiden var jag den med mottot kärleken övervinner allt. Men just nu, jag älskar honom men det inte tillräckligt för att jag ska förlåta och gå vidare i livet med honom. Innerst inne vet jag att jag inte vill. Men känslorna är jobbiga. De får mig att bli osäker. De får mig att tveka, dock för stunden. Men sen efter 2-3 dagar så kommer mina ordinarie känslor tillbaka om att han inte är bra för mig, om att jag inte vill längre, och då står jag där och grubblar. Det handlar främst om att jag inte vill och jag lyckas inte bli övertygad heller. Rädslan för hur mitt liv kommer att se ut framöver, rädslan för ensamheten, men främst rädslan att jag kommer att förlora honom som min kärlek. Det gör ont.
Jag har också blivit så tillbakadragen och tyst. Det har varit så i några år för jag är så trött och orkar inte. Jag pratar inte så mycket med honom, men egentligen är jag social och glad person. Mitt glöd har försvunnit med tiden.