Nä, det är väldigt dåligt myskvällar för vår del dessutom. Han har senaste tiden hellre gått och lagt sig eller gått ut i garaget.
Jag har föreslagit familjerådgivning flera ggr men han vill inte, vi ska lösa detta själva tycker han. Men vi kommer ingenstans. Dessutom känner jag mig överkörd när han raderat ur mess från en annan kvinna för jag inte håret hennes privatliv att göra. Alltså jag fattar inte hur han fungerar när han gör så?
Helt ärligt så mår du ju uppenbarligen inte bra i ert förhållande, som du beskriver det med positiva tankar kring eget boende osv och negativa tankar om honom och ert liv tillsammans. Så detta blir ju bara en sak till.
De flesta av oss tror kanske att vi kan lösa våra problem själva och därför är det kanske redan för sent när vi väl söker hjälp utanför relationen.
Om nu inte han vill ta hjälp så kanske du ska göra det själv? Mest för att reda ut dina egna tankar och försöka reda ut vad du känner.
När jag läser vad du skriver så verkar du ganska färdig med honom, så han har förmodligen minst lika stor anledning till oro som du. Så länge han inte förstår det eller inte bryr sig tillräckligt så kommer han inte att ändra sig. Kanske han inte vill ändra sig och då finns det ju inget kvar alls.
Sök hjälp själv och påbörja din egen resa till att må bättre, med eller utan honom får visa sig.
Är han så respektlös?
Och du har accepterat detta?
Jodå, det går utmärkt att sätta ner foten och säga ifrån på skarpen. Varför ska du gilla läget när han blir sur och inte få bli sur (säga ifrån på skarpen själv) när han gör fel?
Där får jag faktiskt vara lite elak, sluta vara ett offer! Behandla honom likadant som han behandlar dig!
Ni har en envägs kommunikation. Han säger något och du ska gilla läget. Om han inte ställde frågor om hur du har haft det så har han inte varit nyfiken. Blir han sur över att du säger till honom vad du behöver i ert förhållande så är han fel på det!
Han är inte engagerad i ert förhållande över huvudtaget om han gör så.
Då bokar du tid till er båda och sen informerar du honom att han ska följa med annars kan han flytta. Du måste vara extremt tydlig att det är gilla läget för hans del som gäller. Varför ska du vända ut och in på dig och känna att du kanske inte orkar mer, inte ens orkar lämna honom när han beter sig som ett svin?
@Lisa0987 jag går i samtalsterapi för min gad och har haft upp vår relation varje gång. Skrev I en annan tråd här när jag sa till min man att jag ville separera. Då kånde jag mig stark! Han ville då göra allt för att få det att fungera. Jag talade även om att jag står i bostadskö. Känns just nu son han glömt allt detta. Han är lite som en strutts, ner med huvudet i sanden, talar vi inte om det finns det inte.
@Stark1 du får vara elak, för jag vet att jag just nu har på mig en blöt tjock offerkofta som jag inte får av mig. Känns så fruktansvärt eländigt att inte få ordning på någonting. Igår när jag tog upp grejer som jag tyckte var märkligt så sa han att jag var så jäkla sugen på att bråka men det är inte han så han ville inte diskutera. Vi hamnar alltid i en slags återvändsgränd där jag enligt honom kör över honom, skyller allt på honom, jag är aldrig nöjd osv. Jag sa i allafall till honom igår att det med sms med annan kvinna är något jag inte kommer glömma och det är ett stort svek. Men sen blev vi bara tysta och inget mer. Han kommer inte ta upp detta om inte jag börjar tala om det igen.
Jag är hemskt ledsen att du har hamnat i en sådan återvändsgränd. Du måste få av dig offerkoftan!!
Din så kallade man är inte en man alls för han vet inte hur man beter sig i ett förhållande. Man måste kommunicera. Att kasta ur sig att någon bara vill bråka och gnäller så som han gör… jag är ledsen men han är ingen man som är bra för dig.
Tack för stödet! Jag vet, jag måste få av mig koftan! Just nu känns allt bara så grått och ledsamt. Inte alls så jag föreställt mig mitt liv (såklart inte någon gör). Men jag får liksom inte kraft till något. Men jag är så glad och tacksam för detta forum, där man kan bolla, få pepp och stöd:pray: