Nä, faktiskt inte… för hon skulle försöka få tag i lägenhet i Göteborg, vilket är en bra bit ifrån där vi bor. Sen så tror jag inte att han vill ha henne på det sättet. Jag tror mer att han har pratat känslor med henne, hur vi har det osv. Det tycker jag han ska göra med mig, vilket han aldrig gör. Dessutom så lägger han tid på hennes problem, när jag för bara några veckor sedan ville gå isär, satt upp mig i bostadskö osv. Han har inte ens frågat om jag står kvar…
Jag hoppas du står kvar.
Hoppas att du är stark och orkar lämna, för du är värd bättre!
Det han gör är inte ok. Hade det varit så oskyldigt som han påstår hade inget raderats.
Om han pratat om er, borde han ju kunnat stå för det han sagt/skrivit.
Min gjorde likadant, pratade ut med annan och raderade. Jag pratar såklart jag med. Men mitt finns kvar. Jag står för orden. Har tagit dem med han med!
1 gillning
Ja precis, tänker också att om han nu öppnat upp sig om oss borde han väl kunna stå för det. Blir så trött på att han bara tiger om allt också och bara skriver att han försöker visa att han älskar mig. Jaha, hur då? Genom att aldrig prata med mig om viktiga saker!
Jag borde lämna gör jag vet att detta äktenskap dränerar mig. Men jag är så jävla feg, är så rädd att jag ska förstöra för barnen, att jag blir ensam och mer ångest än vad jag redan har. Jag kan liksom inte reda ut mina tankar längre, känns nästan som att jag håller på att bli tokig på något sätt, samtidigt helt avtrubbad.
1 gillning
Vet precis vad du menar.
Avtrubbad har jag varit och jag tycker det är obehagligt.
Diskuterade med honom ikväll. Han tycker fortfarande att det är sjukt att jag skulle läsa meddelanden från HANS VÄN. Han har raderat dem för att skydda henne, då jag inte skulle kunna släppa det ho varit utsatt för. Återigen får jag höra att detta är i mon hjärna, att det kanske är jag som gjort något. Jag blir GALEN på detta, han bars fattar inte. Jag sa även till honom hur han på ett subtilt sätt är svartsjuk mot mig och han skulle aldrig köpa detta. Det kan inte jag veta menar han. Jo det kan jag, för han kan komma in i duschen om jag ska iväg och påpeka att jag rakar benen och bikinilinjen, det var inte svartsjuka enligt han. Eller när jag har läppstift säger han knappast “vad fint” utan, “jaha, vem ska du träffa”. Så nej han hade aldrig köpt något sådant som han gör mot mig just nu…
Kan inte du börja skriva med en manlig vän?
För då kanske polletten ramlar ner på din man
Jag har inga manliga vänner längre… nu är vi båda hemma och spelar på som vanligt. Känns som jag fått på mig en blöt offerkofta som jag inte får av mig, totalt handlingsförlamad. Jag set mig själv och barnen bo själva i en mysig lägenhet som vi inrett tillsammans. Jag har sparat bilder överallt hur det ska vara isåfall. Jag drömmer om saker jag skulle göra med barnenen också på egenhand. Samtidigt så är jag livrädd, vem är jag pm jag inte lever med honom? Kommer orken komma tillbaka eller kommer jag vara lika trött, har jag inbillat mig att det är så dåligt, har jag verkligen gjort ALLT? Jag vet, jag är göör tjatig men behöver verkligen stöd, tips och pepp!
1 gillning
Följ din dröm. Jag har ev haft (har) the time of my life i mitt eget radhus. Det var skitjobbigt att skriva på köpeavtalet (för X ångrade allt då) men med facit i hand var det ett bra beslut. SÅ skönt att bestämma själv i alla beslut om huset. Känner att alla kompromisser och allt lirkande som jag INTE behövt hålla på med det drygt senaste året har gjort det värt precis allt. Och att orken kommer tillbaka pga det!
4 gillningar
Tack, låter som en god idé det du skriver. Var det du som lämnade eller var det ett gemensamt beslut? Hur har barnen tagit det, har ni varannan vecka?
Han lämnade mig pga ny kärlek. 100 procent hans beslut, jag hade inte anat ett enda dugg. Våra barn var då 13 och 17 och valde själva att alltid bo hos mig, men umgås med honom varannan helg (den äldre slutade med det så fort han blev 18).
Exets nya relation höll förstås inte och han ångrade sig efter ett par månader och ville att vi skulle försöka igen, men det visade sig vara jag som skulle försöka. Han skulle göra precis som han ville! När jag väl fattade det, och att han faktiskt aldrig kommit tillbaka till mig, klarade jag att helt lämna honom bakom mig och börja leva mitt singelliv fullt ut (och trivas med det). 
4 gillningar
Vad skönt att höra att det ändå blev bra för dig trots sveket du fick utstå❤
Kan du inte smygkolla på hans telefon en gång, just för att han verkar dölja den där konversationen.
Han har raderat konversationen…
om man döljer konversationer och sedan raderar dem på det viset så har man inte rent mjöl i påsen 
1 gillning
Nä, precis ad jag sagt till honom. Men han påstår sig ha det. Jag tror han har diskuterat och beklagat sig över oss och vill inte visa det…
Mitt förhållande har gått genom en jättekris. Så jag har en “före” och en “efter” hur jag hade hanterat något sådant här.
Hade det hänt idag hade han åkt ut med huvudet före utan några diskussioner eller ens en möjlighet att förklara sig.
Hade det hänt innan hade jag sagt ifrån på skarpen att har vi problem med vårt förhållande så pratar vi med varandra eller söker hjälp från en professionell. Icke att han pratar med en annan kvinna om vårt äktenskap eller att jag pratar med en annan man om oss.
1 gillning
Det här stämmer så mycket. Just när man kommer bort från det destruktiva, det som inte får en att må bra, det som drar ner en, som får en att bli och formas till någon annan än man vill vara, då skapas utrymme för så mycket annat. Det som är det riktiga du tillåts att blomma ut och växa igen, och du kommer också med dina erfarenheter i bagaget också vara mer tacksam för det som väl är fint och får dig att må bra, och mer uppmärksam mot det som inte får dig att må bra.
All styrka till dig 
5 gillningar
Det går inte säga till på skarpen här, han tycker det är helt sjukt att jag ska ha “fri” tillgång till hans mobil. Att ha tillgång till hans mobil har jag ALDRIG begärt under våra snart 10 år tillsammans. Han tycker inte ens att jag ska fråga vem han skriver med, det har jag fått erfara flera gånger. Men han kan fråga mig vem jag håller på att skriva med och bli irriterad om jag inte hänger med någon enstaka gång i en serie.
Det känns ibland som vi har så olika villkor. Det som gäller mig gäller inte han…
Det är det jag funderar över, kommer jag få tillbaka orken? Kommer jag ens att ta mig ork att lämna? Just nu känns det som att vi är i ett vaken här hemma. Jag var borta hela helgen, när jag kom hem var han inte alls nyfiken på hur jag haft. Skulle jag säga det till honom så skulle jag typ bara otacksam, för det är han visst. Men han pratade mer med barnen när jag kom hem och det luktade kattlåda i hela huset.
Att på en myskväll ägna mer tid åt chattande med kompisar…. Det säger ju en del om prioriteringen av er…
Du mår dåligt av detta, lita på din magkänsla. Om din man struntar i hur detta får dig att känna, och du beskriver det för honom, då är det illa. Ni måste ju kunna prata om detta.
Jag skulle säga familjerådgivning för det är alltid bra att få en tredje parts syn på detta. Ibland behöver man få höra o känna att man vare sig inbillar sig eller är galen. Att ha olika villkor för er låter ju inte bra.
2 gillningar