Jag har inga manliga vänner längre… nu är vi båda hemma och spelar på som vanligt. Känns som jag fått på mig en blöt offerkofta som jag inte får av mig, totalt handlingsförlamad. Jag set mig själv och barnen bo själva i en mysig lägenhet som vi inrett tillsammans. Jag har sparat bilder överallt hur det ska vara isåfall. Jag drömmer om saker jag skulle göra med barnenen också på egenhand. Samtidigt så är jag livrädd, vem är jag pm jag inte lever med honom? Kommer orken komma tillbaka eller kommer jag vara lika trött, har jag inbillat mig att det är så dåligt, har jag verkligen gjort ALLT? Jag vet, jag är göör tjatig men behöver verkligen stöd, tips och pepp!
1 gillning
Följ din dröm. Jag har ev haft (har) the time of my life i mitt eget radhus. Det var skitjobbigt att skriva på köpeavtalet (för X ångrade allt då) men med facit i hand var det ett bra beslut. SÅ skönt att bestämma själv i alla beslut om huset. Känner att alla kompromisser och allt lirkande som jag INTE behövt hålla på med det drygt senaste året har gjort det värt precis allt. Och att orken kommer tillbaka pga det!
4 gillningar
Tack, låter som en god idé det du skriver. Var det du som lämnade eller var det ett gemensamt beslut? Hur har barnen tagit det, har ni varannan vecka?
Han lämnade mig pga ny kärlek. 100 procent hans beslut, jag hade inte anat ett enda dugg. Våra barn var då 13 och 17 och valde själva att alltid bo hos mig, men umgås med honom varannan helg (den äldre slutade med det så fort han blev 18).
Exets nya relation höll förstås inte och han ångrade sig efter ett par månader och ville att vi skulle försöka igen, men det visade sig vara jag som skulle försöka. Han skulle göra precis som han ville! När jag väl fattade det, och att han faktiskt aldrig kommit tillbaka till mig, klarade jag att helt lämna honom bakom mig och börja leva mitt singelliv fullt ut (och trivas med det). 
4 gillningar
Vad skönt att höra att det ändå blev bra för dig trots sveket du fick utstå❤
Kan du inte smygkolla på hans telefon en gång, just för att han verkar dölja den där konversationen.
Han har raderat konversationen…
om man döljer konversationer och sedan raderar dem på det viset så har man inte rent mjöl i påsen 
1 gillning
Nä, precis ad jag sagt till honom. Men han påstår sig ha det. Jag tror han har diskuterat och beklagat sig över oss och vill inte visa det…
Mitt förhållande har gått genom en jättekris. Så jag har en “före” och en “efter” hur jag hade hanterat något sådant här.
Hade det hänt idag hade han åkt ut med huvudet före utan några diskussioner eller ens en möjlighet att förklara sig.
Hade det hänt innan hade jag sagt ifrån på skarpen att har vi problem med vårt förhållande så pratar vi med varandra eller söker hjälp från en professionell. Icke att han pratar med en annan kvinna om vårt äktenskap eller att jag pratar med en annan man om oss.
1 gillning
Det här stämmer så mycket. Just när man kommer bort från det destruktiva, det som inte får en att må bra, det som drar ner en, som får en att bli och formas till någon annan än man vill vara, då skapas utrymme för så mycket annat. Det som är det riktiga du tillåts att blomma ut och växa igen, och du kommer också med dina erfarenheter i bagaget också vara mer tacksam för det som väl är fint och får dig att må bra, och mer uppmärksam mot det som inte får dig att må bra.
All styrka till dig 
5 gillningar
Det går inte säga till på skarpen här, han tycker det är helt sjukt att jag ska ha “fri” tillgång till hans mobil. Att ha tillgång till hans mobil har jag ALDRIG begärt under våra snart 10 år tillsammans. Han tycker inte ens att jag ska fråga vem han skriver med, det har jag fått erfara flera gånger. Men han kan fråga mig vem jag håller på att skriva med och bli irriterad om jag inte hänger med någon enstaka gång i en serie.
Det känns ibland som vi har så olika villkor. Det som gäller mig gäller inte han…
Det är det jag funderar över, kommer jag få tillbaka orken? Kommer jag ens att ta mig ork att lämna? Just nu känns det som att vi är i ett vaken här hemma. Jag var borta hela helgen, när jag kom hem var han inte alls nyfiken på hur jag haft. Skulle jag säga det till honom så skulle jag typ bara otacksam, för det är han visst. Men han pratade mer med barnen när jag kom hem och det luktade kattlåda i hela huset.
Att på en myskväll ägna mer tid åt chattande med kompisar…. Det säger ju en del om prioriteringen av er…
Du mår dåligt av detta, lita på din magkänsla. Om din man struntar i hur detta får dig att känna, och du beskriver det för honom, då är det illa. Ni måste ju kunna prata om detta.
Jag skulle säga familjerådgivning för det är alltid bra att få en tredje parts syn på detta. Ibland behöver man få höra o känna att man vare sig inbillar sig eller är galen. Att ha olika villkor för er låter ju inte bra.
2 gillningar
Nä, det är väldigt dåligt myskvällar för vår del dessutom. Han har senaste tiden hellre gått och lagt sig eller gått ut i garaget.
Jag har föreslagit familjerådgivning flera ggr men han vill inte, vi ska lösa detta själva tycker han. Men vi kommer ingenstans. Dessutom känner jag mig överkörd när han raderat ur mess från en annan kvinna för jag inte håret hennes privatliv att göra. Alltså jag fattar inte hur han fungerar när han gör så?
Helt ärligt så mår du ju uppenbarligen inte bra i ert förhållande, som du beskriver det med positiva tankar kring eget boende osv och negativa tankar om honom och ert liv tillsammans. Så detta blir ju bara en sak till.
De flesta av oss tror kanske att vi kan lösa våra problem själva och därför är det kanske redan för sent när vi väl söker hjälp utanför relationen.
Om nu inte han vill ta hjälp så kanske du ska göra det själv? Mest för att reda ut dina egna tankar och försöka reda ut vad du känner.
När jag läser vad du skriver så verkar du ganska färdig med honom, så han har förmodligen minst lika stor anledning till oro som du. Så länge han inte förstår det eller inte bryr sig tillräckligt så kommer han inte att ändra sig. Kanske han inte vill ändra sig och då finns det ju inget kvar alls.
Sök hjälp själv och påbörja din egen resa till att må bättre, med eller utan honom får visa sig.
3 gillningar
Är han så respektlös?
Och du har accepterat detta?
Jodå, det går utmärkt att sätta ner foten och säga ifrån på skarpen. Varför ska du gilla läget när han blir sur och inte få bli sur (säga ifrån på skarpen själv) när han gör fel?
Där får jag faktiskt vara lite elak, sluta vara ett offer! Behandla honom likadant som han behandlar dig!
Ni har en envägs kommunikation. Han säger något och du ska gilla läget. Om han inte ställde frågor om hur du har haft det så har han inte varit nyfiken. Blir han sur över att du säger till honom vad du behöver i ert förhållande så är han fel på det!
Han är inte engagerad i ert förhållande över huvudtaget om han gör så.
Då bokar du tid till er båda och sen informerar du honom att han ska följa med annars kan han flytta. Du måste vara extremt tydlig att det är gilla läget för hans del som gäller. Varför ska du vända ut och in på dig och känna att du kanske inte orkar mer, inte ens orkar lämna honom när han beter sig som ett svin?
1 gillning
@Lisa0987 jag går i samtalsterapi för min gad och har haft upp vår relation varje gång. Skrev I en annan tråd här när jag sa till min man att jag ville separera. Då kånde jag mig stark! Han ville då göra allt för att få det att fungera. Jag talade även om att jag står i bostadskö. Känns just nu son han glömt allt detta. Han är lite som en strutts, ner med huvudet i sanden, talar vi inte om det finns det inte.
@Stark1 du får vara elak, för jag vet att jag just nu har på mig en blöt tjock offerkofta som jag inte får av mig. Känns så fruktansvärt eländigt att inte få ordning på någonting. Igår när jag tog upp grejer som jag tyckte var märkligt så sa han att jag var så jäkla sugen på att bråka men det är inte han så han ville inte diskutera. Vi hamnar alltid i en slags återvändsgränd där jag enligt honom kör över honom, skyller allt på honom, jag är aldrig nöjd osv. Jag sa i allafall till honom igår att det med sms med annan kvinna är något jag inte kommer glömma och det är ett stort svek. Men sen blev vi bara tysta och inget mer. Han kommer inte ta upp detta om inte jag börjar tala om det igen.
1 gillning
Jag är hemskt ledsen att du har hamnat i en sådan återvändsgränd. Du måste få av dig offerkoftan!!
Din så kallade man är inte en man alls för han vet inte hur man beter sig i ett förhållande. Man måste kommunicera. Att kasta ur sig att någon bara vill bråka och gnäller så som han gör… jag är ledsen men han är ingen man som är bra för dig.
Tack för stödet! Jag vet, jag måste få av mig koftan! Just nu känns allt bara så grått och ledsamt. Inte alls så jag föreställt mig mitt liv (såklart inte någon gör). Men jag får liksom inte kraft till något. Men jag är så glad och tacksam för detta forum, där man kan bolla, få pepp och stöd:pray:
2 gillningar