Jag är 45 år och på väg att skilja mig med från man. Vi träffades unga och 27 år har passerat och 2 fina barn har vi fått tillsammans.
Vi har haft ett bra liv tillsammans, sällan konflikter och alltid ställt upp för varandra. Fungerat bra med barnen under uppväxten, de är 16 och 18 år nu och bor fortfarande hemma.
Men nånstans på vägen har vi tappat bort varandra. Vi har en bror-syster relation känns det som och något samliv existerar inte tyvärr. Min man har nog aldrig varit speciellt intresserad av det när jag tänker tillbaka. Var nog mer i början när vi var nyförälskade.
Jag känner att samliv är en viktig del i ett förhållande, saknar det och jag svårt att tänka mig att leva utan det resten av mitt liv. Har många gånger försökt men blir oftast avvisad.
Allt hade varit så mycket lättare om han hade behandlat mig illa men han är världens tryggaste och snällaste person men där tar det slut. Jag tvivlar på att fortsätta ha det såhär, känns som jag vill gå ut mer av livet än att leva i ett kompisförhållande. Självklart har vi pratat om detta och han vill inte att vi skiljer oss utan att vi måste försöka. Men jag vill inte längre.
Jag känner att vi är för olika och vill lämna. Svårt att lämna en trygghet, en fantastisk trygg man.
Hej
Ja jag känner verkligen igen mig…min fru har väl egentligen heller aldrig (förutom i början) varit intresserad av ett samliv.
Jag har påtalat för henne att hag tycker att både närhet och intimitet är något jag vill ha i ett förhållande. Har inte sagt det på något sätt som att hon ska känna något tvång, men mer för hon ska förstå mig.
Jag är väldigt fysisk av mig, tycker om närhet, kramar och mys, men såklart även sex. Och jag har under våra år visat henne (utan krav på sex) att jag tycker om närhet.
Det har ändå lett till att hon känner stress och press att vara nära och ha ett samliv. Hon har nu kommit fram till att hon vill skiljas för att hon inte kan ge mig det jag vill ha säger hon. Jag har aldrig velat stressa eller pressa utan bara velat vara nära den jag älskar.
Känns tungt att bli lämnad för man visar för mycket kärlek
Välkommen hit till forumet!
Ja, här är det nog många som känner igen sig, jag t ex.
Jag kände också att vi mer hade bror-systerförhållande än kärleksförhållande även om vi hade sex nån gång ibland. Vi hade varit tillsammans i över 20 år.
Det var i mitt fall ändå andra saker som gjorde att jag mådde dåligt och valde att lämna.
Du ska veta att du är absolut inte ensam även om överväldigande delen av forumets medlemmar har blivit lämnade är vi några lämnare och också några som valt att försöka igen.
Det är jättesvårt att föreställa sig att lämna den man levt med så länge, särskilt om den andra inte vill lämna, man känner sig som en skurk men man måste också vara sann mot sig själv.
Jag gjorde som tankeövning där jag spaltade upp alla bra saker med att stanna kvar i förhållandet och alla dåliga. Sen gjorde jag samma sak med att lämna. Efter att ha tittat på det och jämfört bestämde jag mig för att jag iaf måste ge det en chans och pratade med min exmake, tänkte att vi kanske kan lösa det, ev få honom att gå till parterapeut osv men gensvaret var så klent att jag beslutade mig för att lämna ganska snart.
Det var inte lätt.
När man levt med en människa så länge växer man ihop och det är som att slita bort en del av sig själv, man blir vilsen men också lättad.
I början kände jag en eufori och sen blev det jobbigare. Nu är det c:a 1,5 år sen och jag börjar landa igen.
Har ni funderat på någon form av parterapi? Har eget samtalsstöd som kan hjälpa dig?
Känner du att det redan är för sent (vilket jag gjorde) är det inte heller fel - det är ditt liv och du har rätt att bestämma över det. Barnen är nästan vuxna och jag tror att de redan har märkt av att allt inte står rätt till.
Fortsätt gärna skriva av dig här och berätta hur det går, vi är många här som varit med om samma sak och som stöttar.
Kram.
Hej. Jag känner också igen mig i detta…man kommer liksom till en punkt där man känner att man klar bara.
När man vart ihop sålänge (mitt fall,19 år) så tar man ju bort en stor del av vem man blivit.så jag kan tycka det är jobbigt.
Men man känner ju nånstans inom sig när det finns nåt kvar att kämpa för och inte.
Och jag känner mig också som en skurk.
Så du är absolut inte ensam❤️
Vi är sexuella varelser. Det är inte särskilt snällt av honom att inte vara lyhörd för ditt behov av ett “samliv”. Har du pratat med honom om hur du känner och vilka behov du har? Första steget är att prata och vara öppen för förändring. Bättre att jobba på det du har. Du är 45 och blir aldrig 20 igen. Att vara singel kan fungera för en del, men det kan också vara skälet till att du dör ensam i ditt eget piss utan någon som älskar dig - inte ens någon som “bara” är världens snällaste och tryggaste människa och far till dina barn.
Hittade till din tråd nu också vi har det så lika med detta. Dock så har min man velat ha sex men inte jag, då jag tappat känslorna för honom och skulle inte klara av att ha sex med honom igen.
Har också tänkt att det varit lättare om han varit elak, haft alkoholproblem eller varit otrogen, det hade varit enklare att avsluta det då, men nu har det gått år sedan jag sakta började känna att jag tappat känslor för honom och det har bara fortsatt utför och nu känner jag ingen kärlek för honom längre. Jag älskar honom inte på det viset. Det är därför det varit så svårt att ta ett beslut, men nu känner jag också att jag inte vill längre, jag har känt så här länge och försökt känna kärlek för honom, men det funkar ju inte så, jag kan inte tvinga mig själv att få känslorna tillbaka.
Detta är nog rätt vanligt. Klart du inte vill, du har ju inte de känslorna för honom längre! Sexlivet är en del av relationen, men relationen är också en del av sexlivet. En gång hade du de känslorna du nu saknar. Hur såg er relation ut då? Vad gjorde ni tillsammans, hur talade ni med varandra, vad gjorde ni när ni inte spenderade tid ihop? Allt sånt är säkert inte samma då som nu. Klart det inte går att tvinga fram känslor och lust. Ni hade ett annat sätt att vara tillsammans förr, och om du föreställer dig en lustfylld relation ihop med någon annan, vad innehåller den och hur ser den ut? Och extremt viktigt: Det går inte att vara tyst och försöka truga fram sina känslor, härda ut, och hoppas på att allt löser sig automatiskt. Det är det samma som att ge upp. Kanske det ändå inte går att hitta tillbaka, men om man inte skaffar sig en målbild över vad man faktiskt vill ha och pratar och lyssnar på varandra så kommer ingenting förändras. Då är det nog raka spåret till skilsmässa. För det enda som växer i tystnaden är avståndet mellan er.
I många fall är det betydligt enklare att skapa en ny kärleks- och lustfylld relation med någon helt ny än att försöka återuppliva en gammal relation som gått i stå. En tomt blad jämfört med gammal bokföring full med felkonteringar, missförstånd och misstag. Det är ett jäkla jobb att reda ut.
Hej! Det går bra, tack! Jag ser jag missat att du skrev om firandet av ert yngsta barn, var han alltså inte med på det? Är det inte ert gemensamma barn? Vi ska fira vår dotter på söndag som fyller 13 år på fredag, tack och lov håller vi sams än och kan fira tillsammans. Min svärmor kommer på söndag också. I lördags var vi hos svägerskans familj och firade deras yngsta dotter som fyllde ett. Det var nog sista gången jag var med där och firade.
Det har varit intensiva veckor de senaste tre veckorna med förberedelser inför fotografering, lite packande och nu är vårt hus är ute till försäljning, det kom ut i fredags. Idag har jag precis varit en man här som gjort energideklaration och en som gjort förbesiktning, och om en vecka är det första visningen. Det går sakta framåt
Min exman har också fått tag på lgh nu och han får nycklarna den 1 november. jag längtar till den 1 december när jag får nycklarna till min lägenhet
Kul att höra från dig med! Har tänkt på dig och hur det gått för dig
Okej så ni hade också lite renovering att fixa med innan det ska säljas, det är väl bra ni kan fixa lite så det kanske lockar fler köpare Hoppas ni ska blir klara med det snabbt så ni kan kontakta mäklare.
Åh vad jobbigt för dig med ert yngsta barn vår son som är 14 år har också gått en del till skolkuratorn för vår separation, men han tar det rätt bra ändå. Han är känslig så vi anade att det skulle bli så. Dottern på 13 år tar det med ro och verkar inte lika bekymrad. Båda våra barn ser fram emot våra nya lägenheter, dottern mer än sonen, fast sonen har nämnt att han inte vill flytta från huset, men det måste vi, vi kan inte fortsätta leva ihop. Men bra att skolkurator finns så de kan prata av sig och få stöd.
Nä vad synd att ingen av er kan behålla huset, om ni hoppades på det, men det var samma för oss. Jag ville inte behålla det, men min exman ville, men det blev för dyrt för honom.
Men vad säger du?! Har han tagit en massa lån utan att du visste det fy vad tråkigt. Kommer ni dela upp ekonomin vid bodelningen så ni delar på hans skulder? Vi kommer inte dela vår ekonomi så, vi har vår egen ekonomi och kommer dela upp bohaget bara.
Nej inte lätt att köpa något när man inte fått huset sålt, blir tufft att stå med två stora lån. Både jag och min exman har fått tag på hyreslägenheter och det är jag glad över. Jag kollade lite på köpelägenheter men hittade inget av intresse och så dök hyreslägenheten upp som jag ska ha så det löste sig snabbt Vill bara ha tillgång till min lägenhet nu så jag kan börja köra saker! Hoppas oktober och november ska gå snabbt nu!
Intressant att höra hur det går för dig med! Håller tummarna att allt ska gå bra ha det fint så hörs vi
Ajdå - det låter inte bra med skulderna. Kommer du vara tvungen att ta med dem i bodelningen? Du kanske ska prata med en jurist om möjligheten att inte ta med dem?
Hej igen! Ja det är snart, jag längtar! Men så ska vi få huset sålt också och det vet man inte hur det går, för det är ju precis som du säger oroande med ränteläge och elpriser. Vi har fjärrvärme iaf så det känns som det kan vara lockande jmft med de som har direktverkande el men vi får se hur det går nästa vecka efter visningen.
Vad skönt att han kommer få stå för lånen själv i bodelningen! Det hade varit trist om du hade blivit indragen i det.
Ha det fint och lycka till du med fortsättningsvis
Är rädd för att det inte finns så mycket att göra alltid. Man är bara människa, och hur stark man än lyckas vara de flesta dagar är det nog ofrånkomligt att det varvas med bakslag.
Även fast jag själv mådde mycket bättre efter uppbrottet än innan hade jag dagar av sorg och ensamhet. Jag sörjde det som hade kunnat vara. Och sörjde att vi ändå i början hade haft det bra.
Jag tror som sagt att det är ofrånkomligt. Så lätt kan det aldrig vara att skiljas från någon. Eller skiljas från sitt gamla liv.
Men det är okej. Dessa dagar kommer sedan allt mer sällan. Och det kommer att bli bra!
De dagarna kommer men numera tänker ja ”nu är det så men det kommer gå över” och så fortsätter jag gråta .Ibland känns det bättre efteråt. Och det blir alltmer sällan.
Det är okej att känna så och vara ledsen, bara ut med dig, det hör till bearbetningsprocessen. Vissa dagar är bra, andra inte. Men det kommer bli bra till slut
Hoppas ni ska hitta boende snart. Annars brukar det gå att skriva en klausul på när tillträde kan ske för de nya ägarna, men det ska nog göras i samband med att annonsen läggs ut, kolla annars med er mäklare. Hittar nån av er boende så får ni väl lösa det tillfälligt att ex-partnern följer med till nya boendet under tiden den letar eget boende. Får bara en boende så kan man andas ut lite iaf
Skönt ni kan komma överens och samarbeta. Ha en fin helg
Känner också igen allt, utom att min fru egentligen aldrig varit intresserad, ens i början.
Kan du prata med din man om vad det är du saknar, utan att han går i försvar och det blir infekterat?
@LillaLisan11 Hej och god fortsättning! Hur är det med dig, hur går det för dig? Du har precis som jag inte skrivit nåt här på länge, fast jag har varit inne idag och skrivit, så jag ville bara kolla hur det går
Hej Sofia! Kul att höra ifrån dig. Ja här är det verkligen fullt upp. Mitt ex har hittat en lägenhet och påbörjar flytt om ca 1 mån. Vi har fått hyra ett extra garage till oss så det känns skönt att den biten löst sig. Vi ska vara ute från huset 1/3. Värre är det med boende för min del, letar febrilt och inser att jag nog måste flytta till grannkommunen vilket inte alls känns så roligt men hoppas det löser sig snart. Hittade inte igen det du skrivit men hoppas allt är bra med dig! Kram
Lite sen kommentar men har mer el mindre exakt samma scenario som du hade.
Har tänkt på i många år om det är ok skilja sig pga av ingen närhet / sex.
Jag har mycket och min frus behov vet jag inte ens …
jag blir mer och mer deprimerad el frustrerad av inte ha den intima biten.
Försökte ni få till det seriöst på slutet eller kände du det inte var lönt?
(Kanske missat ngt i tråden …)
// Johan
vi har det så lika med detta. Dock så har min man velat ha sex men inte jag, då jag tappat känslorna för honom och skulle inte klara av att ha sex med honom igen.
fy vad tråkigt. Kommer ni dela upp ekonomin vid bodelningen så ni delar på hans skulder? Vi kommer inte dela vår ekonomi så, vi har vår egen ekonomi och kommer dela upp bohaget bara.
ha det fint så hörs vi 
men vi får se hur det går nästa vecka efter visningen.