Jo samhället ska och bör ingripa, det är inte bara om man bryter mot lagen man är olämplig som vårdnadshavare, det räcker med att försvåra samarbetet och han verkar ju göra det.
På vilket sätt anser du att “samhället” ska ingripa vid “försvårat samarbete”?
Nja, tack men håller inte riktigt med dig även om du har väldigt många och kloka ord. Jag håller distansen på alla sätt. Jag sätter gränser man han flyttar dem för han vill, och vill ha makten att göra det. Precis som han alltid vill ha sista ordet. I allt, det och hans regler. De ska bestämma. Vissa saker tar när det gäller barnen. Men när han skriker elaka ord om mig så tänker jag att allt det där är bara han själv, han vill bara projicera det på mig. Att det är mitt fel. Men det är han som mår dåligt, dricker sprit, hans kropp havererar. Han är avundsjuk på mig som lever det liv han vill ha. Så länge jag gör det så kommer han fortsätta trycka ned mig till den bitterhetsnivå han är på.
Jag tycker att det är fel att hans beteende får fortgå. Han får alltså bete sig hur som, jag räddar barnen undan allt men han får ingen konsekvens. Han sänker mig då och då och tillåts alltså göra det?! Jag är en person, har ingen osynlig sköld i all framtid. För han kommer härja. Han kommer jävlas. Han är sådan
Lyssna på @Noomi, en av de klokaste i forumet. Det är bara så länge du tillåter honom som han kan göra som han vill. När det inte bekommer dig (så han känner av det) kan du sätta dina egna ramar. Det är först då han inte tillåts ta din energi. Det är först då du inte sätter ditt nya förhållande i riskzonen.
1 gillning
Förstår att de här råden känns svåra, nästintill omöjliga. Det handlar inte om att med en gång ta steget till att hans beteende inte bekommer dig, det handlar om att VISA, att låtsas, att agera SOM OM det inte bekommer dig. Första gången jag drog den gränsen så hade jag sån jäkla hjärtklappning, ångestpåslag, hela kitet. Och min X beter sig verkligen inte så förskräckligt som din. Ändå var det fruktansvärt jobbigt. De första gångerna med mitt nya beteende så handlar det om sms, så att jag fick tid att tänka efter, skriva och skriva om. Tog mig ett dygn att svara på ett ”litet” sms. Men nånting hände. Jag förflyttade min position.
Det väcker säkert känslor hos din expartner - men det gör ju typ ALLT verkar det som. En reaktion kan också vara tecken på att något hänt i maktrelationen mellan er. Jag var verkligen typen som var beredd att låna ut min bil. Tog ledigt från jobbet för att hjälpa honom att flytta, t ex. Men jag är inte kvar i den positionen längre. INGEN här på forumet (vågar jag säga) tycker att din expartner har rätt. Men nu handlar det inte om rätt eller fel. Du HAR säkert rätt, men du kommer inte att FÅ rätt i relation till honom.
Jag förstår hur du menar, jag har också haft ett ex som var åt det där hållet, men jag fick lyckligtvis inte barn med honom.
Det är ju fällan, varje gång personen beter sig som en normal, trevlig, resonlig individ så blir det lätt att man vill stryka ett streck över tidigare galenskaper och tänka att nej men det här är ändå en resonlig person jag kan komma överens med. Det hade ju varit så mycket enklare och bättre om så vore fallet, så det vill man gärna tro. Och så beter man sig själv som en normal, resonlig, kompromissvillig person tillbaka i hopp om att få till något rimligt och resonligt utbyte.
Men personen är fortfarande skogstokig bara för att den i vissa stunder kan framstå normal, och rätt vad det är, oftast vid sämsta tillfälle och när man redan blottat strupen igen, så hoppar galningen fram igen och allt blir bisarrt och surrealistiskt.
Du får nog försöka acceptera att den enda “vinst” du kan uppnå med den här personen är att minimera skadan och inverkan på ditt liv samt att han förhoppningsvis så småningom hittar ett annat offer att projicera sitt vansinne på. Tyvärr kan rätten och samhället inte bara gå på din verklighet, oavsett om jag eller vi på forumet tror dig, de måste ha kalla bevis på något konkret de har lagrum att agera mot. Han kommer inte ge bort sådana gratis utan slingra sig, och väldigt ofta kommer det att landa i att du inte kan bevisa din version “bortom rimligt tvivel”.
Tyvärr kan du nog helt enkelt inte vänta dig upprättelse av samhället eller myndigheterna. Du måste nog försöka göra det själv. Jag tror iofs att du kommit rätt långt här, det viktiga är ju att inse att det faktiskt är han som är GALEN, det är inte en situation ni “skapat tillsammans” eller där det finns en massa olika perspektiv och möjliga tolkningar, utan situationen är att han är skev i huvudet och beter sig orimligt, och du måste tyvärr försöka skapa ett förhållningssätt till det som inte drar med dig in i galenskapen.
1 gillning
Har fått oerhört mycket kloka tankar därifrån. Mycket tacksam. Men det är inte så enkelt. Även om jag gör allt, släpper allt är det barnen som kommer i kläm. Så länge han vet att jag fixar allt för barnen, tex gymnastikkläder, matchtröjorna som han vägrar lämna över, som han försakar kommer det fortgå. Hans makt. Även om jag är iskall. Han kör sin makt via barnen för han vet att jag löser det för dem så de inte blir drabbade
Tro mig! Jag har sådan distans, tycker synd om honom. Ber honom träffa en tjej så han blir lycklig. Även om han gör det fortsätter hans rättshaveri mot mig. Jag vet när saker kommer. Problemet är att han har barnen som pjäser, han låter mig sköta det han missar/hotar med etc. Där har han mig. Han vägrar lämna över läxor eller struntar i läxor, håller på barnens kläder för han vet att jag köper nya. Sedan ett fruktansvärt ältande om hur dålig jag är. Men lärt mig, hans värld speglar inte omvärlden. Men han vill. Och när han inte får som han vill blir han elakare och elakare. Barnen är de som kommer i kläm
Tro mig. Önskade vi inte hade barn ihop. Önskade att jag gick första gången han var otrogen. Nu lever jag i det
Till alla! Tack! Men det är inte så enkelt. Jag gör allt för att hålla distans, inte bli påverkad. Men han tar det 3 steg värre med allt. Om jag inte tar barnen så är vissa högtider inte mina innan de är 18, likaså med resor. Hur gör man där?
Går det inte att få scheman för boendet fastställt i rätten? Att hela tiden anpassa sig efter hot kommer ju inte att funka
1 gillning
Jo, rätten ser ut att bli vägen ut. Men det kommer ta lång tid, dels att corona försenar alla processer. Dels att han kommer mangla mig sönder och samman där. För det ska vara på hans sätt. Det var som min sambo sa, många har sagt till honom men ingen har nått fram. Och han driver en sak tills den blir sann, i hans ögon. Han kan få för sig att jag har en skuld till honom på 170 000 kr, även om jag inte har det. Men i hans värld har jag det, han har inga belägg men han driver det så hårt, hotar och använder barnen mot mig som spelpjäser tills jag betalar. Sedan kommer nästa sak etc. Även om jag synar hans bluff, struntar i det. Använder han barnen.
1 gillning
Just det där med högtiderna tycker jag iaf inte är ett hot du behöver falla till föga för. Vad är egentligen det värsta som kan hända, att du får ordna jul med barnen några dagar innan eller efter de “riktiga” dagarna? Det är såklart trist, men knappast en katastrof. Att det skulle gälla till de blir vuxna låter dramatiskt men det låter också osannolikt att han kommer kunna eller vilja lyckas driva igenom det i praktiken, han kanske kan sno en jul du skulle haft, knappast alla.
Det är såklart fruktansvärt och vidrigt att han använder barnen för att försöka kontrollera dig, men nu är det ju ändå den brutala verkligheten, så jag tänker ändå att du måste försöka släppa så mycket som bara går för att inte låta honom använda det till att få dig att dansa efter hans pipa.
Ja, jag försöker att distansera mig i allt. Är kort mot honom, informativ. Går inte på när han kilar elakheter. Något jag jobbar med mig själv varje dag. Det blir bättre, tack vare alla värdefulla tips härifrån.
Men sedan är det tex mer fysiska saker som att han inte lämnar över barnens pass, i över 3 månader. Så nu kan jag inte ens åka till Danmark med barnen. Han vägrar. Han sprider ut till alla att jag knapra morfin, är alkoholist etc till skola, barnens vänner etc. Sedan hittar han på nya regler varje vecka men de vägrar jag att följa.
Har liknande problem. Mitt x lämnade , är tillsm med sin älskarinna , är bara så jäkla elak mot mig , önskar mig ur livet ( på möte) etc . Han har inte kontaktat mig på väldigt länge ( gissar pga tvisten) men nu fick jag ett otrevligt sms igen för ett tag sen … trots att domstolsbeslut står klart och tydligt hövlig ton och det ska vara relevant ang barnet - vilket det inte var) .
Jag ignorera sms , bolla med en vän , det var endast för att börja bråka igen …
1 gillning
Klart jag gör , men har oxå insett att detta svin tydligen alltid kommer undan .
Så vet inte vad det ska va till för nytta ? Alla tror han är så trevlig och oskyldig 
.
Jag har gått hos kvinnojour finns inte mycket de kan göra och lagarna i Sverige är sjukt dåliga
Det var som fan, sorgligt hörru