Varning för kanske något långt inlägg men känner mig så maktlös och uppgiven.
Jag separerade från barnens pappa för över 3 år sedan. Vi har två barn. Vårt förhållande kantades redan då av fysisk som psykisk misshandel av honom. Han vägrade på något sätt engagera sig i barn, hushåll, hem. Det var jag som gjorde allt. Han ville göra det roliga i livet. Vi separerade på min uppmaning något han tog hårt och tryckte ned mig i skorna med riktigt elaka ord. Det blev en lång bodelning för han skulle ha rätt, hans vilja skulle styra, han satte kraven.
Sedan dess var han nästintill dagligen skrivit elaka sms till mig och mail om hur vedervärdig jag är, hur han kräks av mig om jag är i närheten, att jag är alkoholist, har ätstörningar, har psykoser, äter morfintabletter, har vanföreställningar, är psykiskt störd, borde läggas in eller bara dö vilket vore bäst för alla. Han vägrar betala sin del av barnens kostnader. Vi har gemensam vårdnad och v.v. Han påstår jag är skyldig honom pengar men han kan inte redovisa något men skulden växer. Våra samarbetssamtal via kommunen havererade pga att han bara ältade gammalt så hon som ledde samtalen att han skulle gå hem och tänka hur han ville ha det, han ältade bara att jag var skyldig honom pengar men kunde som sagt inte redovisa något och vi nådde ingen överenskommelse. Jag har polisanmält honom för fysiskt som psykiskt våld men båda har lagts ned. Skolan har gjort dn orosanmälan för barnen såg när han slog mig men de kom fram till att han inte var mottaglig för någon insats. Han kommer hem till mig i bland och vägrar att gå. Då ska han ha något av mig som verkligen han inte ska ha. Men han har bestämt att så är det. Just bestämma ska han göra hela tiden. Lyder inte jag är jag ?lilla gumman, bara lyssna och lyd så blir det bra. Han säger även att han behandlar mig så som han har bestämt att jag förtjänas att behandlas. Och allt bara eskalerar. Hans språkbruk är vedervärdigt, han blir tunnelseende och bara spyr ut elaka ord om mig till mig. Han gjorde orosanmälan för att jag tog ett av barnen till läkare och till läkaren ringde han innan besöket och talade ned mig som person och mamma. Jag gjorde orosanmälan för jag ser hur barnen blir påverkade av hans språkbruk men åter såg inte socialen en uns möjlighet att sätta in en insats. Han vägrar ge mig barnens pass. Han tycker jag ska boka en resa sedan ska hab bestämma om jag får passen eller inte. Det har hänt 3 gånger. Han behåller barnens kläder för deras sportaktiviteter så att jag måste gå och köpa nya uppsättningar. Han hotar att om jag inte säger ja till att han ska åka med barnen utomlands i 2 v när jag hade planerat saker med barnen så kommer jag aldrig få chansen att åka utomlands med barnen. Tar jag inte vissa av hans dagar kommer jag inte så julen med barnen som nu är min tur. Det är nya regler, hot, kränkningar varje vecka. Allt ska vara på hans sätt, säger man emot så går raseriet och det stannar inte. Han är bitter och trots att han ett tag träffade en ny fortsatte hans elakheter. HJÄLP. Vad ska jag göra? Jag mår dåligt över allt detta, bli kallad saker. Han berättar för barnens kompisar föräldrar osanna saker om mig.
Vad ska jag göra? Det finns ingen som kan prata honom till rätta. Han äger världen. Han vet bäst.
Usch, så hemskt du har det! Jag har ingen erfarenhet av en liknande situation, ska jag säga direkt, men spontant undrar jag om du dokumenterar alla hans “krav” och nypåkomna regler? Om inte, börja med det direkt. Antar att du sparat alla sms och mejl?
Att sprida ut osanningar om en annan person i syfte att svartmåla är förtal och ett brott. Dokumentera det han har gjort om det går! (Barnens kompisars föräldrar genomskådar honom antagligen… men jag förstår att det är jobbigt för dig ändå)
Besöksförbud? Han har ju misshandlat dig fysiskt! Inför barnen dessutom! Och han misshandlar dig fortfarande:
Och ingen annan i hela världen anser att du är värd att behandlas på det sättet!
Har du någon i din närhet som du litar på, som kan hjälpa dig att anmäla honom och stötta dig i en sådan process?
Karln är bindgalen, det är ju uppenbart. Jag har en väninna som hade ett liknande problem. Hennes ex sket egentligen totalt i barnet, men han utnyttjade det som verktyg för att få en chans att jävlas. Bland annat genom att neka pass, att vägra betala underhåll, att säga nej till ALLT där det krävdes hans underskrift, att anmäla min väninna till socialen mm.
Hon höll på att gå under själv men lyckades på något vis samla ihop allt och driva igenom en vårdnadstvist. Hon anlitade en advokat, minns jag. Till sist fick hon faktiskt ensam vårdnad om barnet, och plötsligt försvann galningen ur hennes liv för alltid. När han inte kunde använda barnet som slagträ längre släppte han dem båda totalt. Hon har inte sett skymten av honom sen dess.
Du har en jäkla eländig situation, men kanske kan du i alla fall kolla med en familjejurist vad som finns att göra. Många erbjuder ju ett kostnadsfritt konsultationssamtal.
Hej! Har själv ingen erfarenhet av detta, men jag tänker Tingsrätten så att ni får ett beslut på lämningstider av barnen, vem som har barnen när så kan han inte komma runt med att bestämma över dem och dig, så att barnen inte längre utgör något maktmedel. Lämna/hämta på fritids så slipper ni ses. Då behöver ni inte ha någon som helst kontakt.
Hoppas du får hjälp och goda råd hur du kan göra!
Stor styrkekram
Sen tänker jag att om ni har barnen varannan vecka får ni har varsin uppsättning av kläder eftersom han inte vill dela kostnaderna och behåller kläder hos sig. Tror du får strunya i att det kommer att kosta mera. Barnen får ta med det de har på sig till den andre föräldern, sen får barnen en uppsättning kläder hos båda föräldrarna. Då slipper du diskussionerna och irritationen.
De är fortfarande väldigt lojala mot oss båda. Men när de kommer hem hit till mig är de precis som om de släpper garden, de kan vara sig själva. Det märks så tydligt.
Deras pappa köper deras kärlek och låter dem gärna sitta framför en ipad i 6 timmar.
Hej, socialen rekommenderade lämning via fritids men det vägrar han och kämpar emot allt det. Han tycker det är mitt hittepå. Vi har redan dubbla uppsättningar av kläder men de ska ju lämnas i ett par kläder, dvs mina, och de glömmer han gärna, även ytterkläder. Försvinner kläder på hans veckor ska jag köpa nya, försvinner saker på mina veckor ska jag köpa nya. Obs, detta är en person som har en årsinkomst på över 1,5 miljoner. Han använder pengar för att styra
På många (alla, som betyder något) sätt är ju ditt X sjuk, störd eller what ever man vill kalla det. För att du inte ska dras med/ner i hans galenskap så undrar jag om det är möjligt, både ekonomiskt och emotionellt, att bara acceptera att dina barns pappa är galen?!
Klarar du att bara släppa alla triggers han utövar på dig för att få dig ur balans? Oavsett om det är “borttappade” kläder, umgängeskrav/hot etc. etc.
Först när du inte låter något av allt han desperat håller på med för att komma under skinnet på dig, när du skiter i ALLT det han gör/säger, bara skakar på huvudet inom dig och sedan bara droppar det… först då har du “vunnit”. Du kan aldrig i världen få rätt mot en sådan galning som han och ju fortare du slutar försöka och ffa. ju fortare du slutar att tillåta det att äta/fräta dig inifrån, desto fortare kan du få ett fungerande liv. Som det är nu så är han direkt, eller indirekt, med på varje hörn av ditt liv och styr och ställer… för att han behöver det.
Släpp allt, och då menar jag ALLT och ffa. din inre frustration, irritation, rädslor och all den stress som hans beteende medför hos dig. DET är vad han behöver få veta att han lyckas uppnå hos dig, DET är vad han jobbar för. Ge honom inte det och ge därmed dig själv friheten att inom dig själv både intellektuellt och emotionellt idiotförklara honom och därmed inför dig själv frigöra honom från allt ansvar för sin galenskap. På så sätt att du slutar fundera på varför, eller argumenterar för att någonstans lyckas nå fram med förnuftsaregument osv. Klarar du att släppa ALLT som har med honom att göra och dina reaktioner på ALLA de konsekvenser som han med näbbar och klor kämpar för att lägga på dig… DÅ ÄR DU FRI HONOM!
Har du tur söker han sig då till ett annat objekt att plåga livet ur. För han kommer alltid att förpesta livet för någon/några, på ett eller annat sätt… det är HANS drivkraft och ju fortare du inser det och frigör dig från hans kontroll över dig och din inre balans desto bättre för dig. Men det kommer att kosta dig rent ekonomiskt (med alla nyinköp etc som han kommer fortsätta att åsamka dig) och troligen även på andra sätt. Men när han till slut blir en till 100% totalt oviktig och non-existing person för dig på alla sätt, då är du igenom skärselden och hans makt över dig är bruten.
@Februari13 , vet inte om du känner till det redan men instagramkontot @mansbebisar är ett superbra stöd för kvinnor. Dessutom stängt för män att läsa!
Nytt inlägg för två timmar sedan om en historia som väldigt mycket liknar din, finns pepp och konkreta råd från andra drabbade!
Oj oj oj . Känner igen mig .
Dock var det hqn som gjorde slut , han hade en annan ( andra - inget erkännande av honom dock )
Bitter , aggressiv , elak . Allt mitt fel , jag får inte bestämma- han bestämmer …
jag var tvungen att gå till advokat pga att han inte gick att samarbeta med . Slingrade sig , vände och vred och försökte manipulera.
Han kontra med ensam vårdnad . Detta fick han inte igenom .
Nu finns domstols beslut på ALLT . Semestrar , lov storhelger mm. Även vart vårt barn ska lämnas om det inte är skoldag ( på allmän plats) . Har inte bestämt mig än om jag ska gå vidare med att anmäla för psykisk misshandel.
Vidrig . En helt annan människa.
Önskade mig död på ett möte .
Frågade vf han var så arg när han valt o lämna och han hade en ny kvinna . Men fick inget svar . För han vet inte .
Mitt råd : Kontakta en advokat.
Fasar för när jag hittar bostad , att han ska hänga utanför den …
vägrar liksom göra mig fri. Ekonomiskt bunden via ett lån ( long story) utpressning, anklagelser om att jag är skyldig honom pengar mm …
tog ALLA våra möbler i värde , ingen bodelning.
Hade så önskat att det var så enkelt. Han söker konflikt i precis allt. Jag går inte på hans triggers utan ju lugnare jag är desto hetsigare blir han, blir elakare etc. Sedan tar det en dag eller två och så upprepas allt igen. Jag har släppt honom, är i ett nytt förhållande, förlovad. Hans pappa har också börjat messa mig att jag är avundsjuk p hans son etc, att jag inte är lycklig med min nya etc. Helt sjukt. Mitt ex vill dra ned mig till hans bittra nivå. Men dit kommer jag inte. Jag menar det är över 3 år sedan, men han kan inte gå vidare.
Det kommer bli jurist men jag är så trött och han kommer mangla mig hårt i rätten. Trycka ned mig i skorna. Jag vet inte om jag är redo för det, även om han inte har rätt
Det låter ju onekligen otroligt tufft. Men jag är med Noomi här, framför allt handlar det nog om att acceptera att han är galen och kommer att fortsätta vara det, och förvänta sig det, alltid ha med det i kalkylen.
Tror tyvärr det är mycket svårt att vinna mot sådana personer, både privat och i rätten. Då de saknar normala spärrar kan de ljuga, manipulera och slingra sig ur det mesta. Det enda hoppet att sätta dit honom är nog att han gör något värre och tydligare övertramp än han redan gjort. Och det vill du nog samtidigt inte att han ska göra. Men tills dess så dokumentera hans galenskap och fortsätt att terra polisen varje gång han gör något, för den dokumentationen kan nog tippa vågen om han väl en dag trampar över rejält. Kanske kan du också hitta mönster i galenskapen du kan använda för att få lite lättare att förhålla dig.
