Ja det är så jobbigt, känslan av att aldrig vara nog för alla. Mins föräldrar slet inte i mig, men jag har alltid kunnat se besvikelsen av att inte bli vald hos dem, mina syskon har samma upplevelse, även nu som vuxna. Håller med om att vara inlyssnande, det är ju trots allt bättre, även om barn nog ändå känner av en del. Själv har jag så svårt att förhålla mig till att behöva övertala min son att fara till sin pappa. Jag hatar att göra det! Han har det bra hos sin pappa, men vill inte dit för han trivs bäst där han ser som hemma. Jag känner mig som en skurk när jag försöker övertala honom att fara.
Jag är snart i samma sits som dig. Skalö börja vara ifrån mina barn varannan vecka. Jag kommer sakna dom så innerligt. Är den största rädslan jag har över hur det skall gå.
Hur har det gått för dig/er?
Vi kör fortf 2-2-3 och jag hatar fullständigt att vara utan min dotter… så jobbigt varje gång när jag måste säga ” hej då” till henne och då vet jag ju ändå att vi ses om några dagar…
Har firat både jul, hennes födelsedag och nu även Påsk ihop med hennes pappa. Hon verkar må bra… (tack och lov), men jag mår inte speciellt bra 
. Fasar för att gå över till vv 
Vill inte!!!
Kram till dig💕
1 gillning
Hej
Jag är oxå i en separation just nu och har världens ångest för att inte ha mina barn på heltid. Min 9-åring är jättemammig hon vill gärna sova med mig och har gjort senaste tiden då mannen sover i gästrummet . Hon är superupprörd över att vi ska separera och vill inte alls acceptera att vi inte kommer vara heltid tillsammans hela familjen. Jag som redan känner väldens skuld över att vi splittrat familjen och barnens trygghet mår jättedåligt över detta . Barnen kommer bo kvar i huset och vi kommer att flytta på oss istället tänker att det får bli flytande dagar i början … Ångest!! Förstår dig verkligen Mia78
1 gillning
Ja fy så jobbigt det är att inte ha barnen hos sig jämt
1 gillning