Det verkar som om det finns en chans för er att komma närmare varandra igen. Jag tror inte heller att gräset är grönare nån annanstans. Kanske har hon insett det? Men du, ta hand om dig!
2 gillningar
Jaaa du… Jag vet varken ut eller in kan jag säga dig. Jag står som på knä i regnet och tittar upp mot himlen. Undrar vad meningen med allt är. Att åter få ställa mig frågan som omöjligtvis kan besvaras - Varför? Vi har haft två telefonsamtal idag och efter allt som hänt idag känner jag lite som i TinCanMans historia igen här. Jag vet inte heller varför jag ständigt fastnar i den. Kanske för att den visar att det går att hitta tillbaka?! Vill man - Så kan man. Men här känns det jävligt vemodigt.
Det första samtalet kom kl 9 i morse efter en del sms fram och tillbaka. Det handlade mest om att hennes nya, han som kallas P2 för enkelhetens skull, hade ringt igår. OK, sa jag, som jag ser det har han allvarliga N-problem. Ena dagen lyfta upp och nästa trycka ner. För så jävulskt ledsen hon var i fredags för hans psykiska påhopp för att igår kväll säga. - Oj, men det var ju inte så jag menade. Nu kan ju mina svar bli jäviga förstås eftersom jag anser att hon inte ska ha någon annan än mig. Men det är väl som det är med den saken. Det slutade med att jag lite irriterat sa något i stil med att hon minsann kommer fira sin jul hos honom. Det är så galet att man inte ser idioten framför en trots alla varningsklockor. Även från hennes egna vänner. Samtalet gled över till vad som hände igår mellan oss. Det var mest jag som förde samtalet. Ledsen som satan med tårar och allt. Vi snackade i alla fall i en och en halv timme. Nästa samtal om att Grabbens kompis från Skåne skulle komma förbi och hälsa på och L undrade om han vill leka. Så vi stack ju dit vid 12 och stannade till kl15. Ingen beröring, inget snack, inga blickar, ingenting. Hon var bara kall.
Jag vet som sagt inte vad jag ska göra längre. Det enda jag vet är att jag känner så innerligt starkt för henne och det vet hon nog, med alla mina sms. Men hon är definitivt inte mottaglig för den typen av känslor just nu, om än någonsin. Det fattar jag. Hon har ju kommit över mig. ok… Så långt är jag med. Men det jag fastnar i är när dom här orden kommer: - Jag vet inte om eller när jag kan hitta tillbaka till dig, jag vet inte det. Eller för den delen dom små sakerna jag ser. Ni vet det där med kramar, härliga sms, och lite sånt duttidutt. Det gör mig helat galet förvirrad. Eller som när vi låg på sängen igår och hon tar min hand och styr upp den mot sina bröst. Hade hon inte precis haft missfall med skrapning och allt är jag helt säker på att vi hade kuckelurat där och då. Va fan var det om??
Jag tror att jag måste bryta här och nu med L. För mitt eget bästa. Jag kommer fan gå under snart. Jag som var på god väg upp men måste nu börja om i min bearbetning.
Ledsen ifall det verkar osammanhängande idag… Men det händer så jäkla mycket hekla tiden.
Jag tycker att du borde överväga att köra nollkontakt med henne @Henke om det inte är angående barnen för du mår inte bra av detta i längden.
1 gillning
Jo det är det som bör verkställas, bums. Jag vet ju det innerst inne i min själ. Men! Sen kommer hennes otroligt vackra ögon och tittar på mig sen är jag körd. Och att jag inte mår bra kan jag verkligen skriva under på. Jag tyckte mig ha en hyffsad vardag fram till den kvällen jag delade säng med henne. Då började jag om på 0. Nu sitter jag åter igen och är som en blöt vante.
1 gillning
Med nollkontakt så hamnar du inte tillbaka på 0 hela tiden. Det är tufft, sitter själv med ångest i halsen men vi måste gå vidare och acceptera att det inte är värt att lägga ner tid och känslor för någon som visat att de inte vill ha en.
2 gillningar
@Henke Var rädd om dig. Känner igen mig i din situation. Du kommer bli tokig om du inte accepterar att du redan har gjort allt du kan.
Håller med om nollkontakt. Om du verkligen är helt säker på att du vill fortsätta med henne, så ska du berätta för henne hur du känner och sedan låta henne vara. Helt och hållet.
Hon har en jävla röra att städa upp, det är hon som ska bevisa vad du betyder för henne.
3 gillningar
Håller med samtliga grabbar… mitt ex vet att jag älskar henne mer än livet självt och allt är upp till henne.
Hon har skiljt sig och valt bort mig/oss. Det är bara hon som kan ändra på det om hon vill… jag har börjat gång ett annat håll. Vill hon någonsin ha mig så är det upp till henne och springa efter mig och fånga min hand och komma in i min trygga famn. Annars fortsätter jag bara gå och kommer aldrig höra av mig. Skulle vara under min värdighet…
Men det gör ont!
Lider nått så kopiöst med dig Henke! Sitter och gråter varje dag av sorg och saknad av min fru…
2 gillningar
Så sant… och visst gör det så otroligt ont! Tror jag håller på att få hjärtinfarkt ibland. Panikångest och allmänt låg… fast det blir lite bättre dag för dageller hur?
2 gillningar
Det gör det. Jag vaknar varje dag och det första jag tänker på är henne och de bästa stunderna av våra 10 år tillsammans.
En dag dock så kommer hon vara det andra som jag tänker på det första jag gör när jag vaknat.
Efter det kommer hon vara det tredje.
Tills en dag när jag inser att jag inte tänkt på henne alls.
Har din partner valt att bryta och inte vill göra ett ordentligt försök till att göra saker och ting bättre tillsammans (och man är tydlig med vad man själv vill) så är de upp till dem att höra av sig som du säger.
2 gillningar
Ja lite så är det ju. Alltså jag tänker så här. Kanske många män som gör det vad vet jag? Men vi löser saker. Som hon sa till mig… nä jag vill inte bo med dig för du dricker. Jag tänker genast lösning…
lösningen är ju inte att man ger fan i allt och är as lycklig på egen hand?
Så hade jag aldrig gjort men har snackat lite om sånt med några polare innan allt detta hände. Typ alla är lösningsinriktade… skumt?
1 gillning
Klokt med nollkontakt och att förklara för henne varför. Om hon respekterar dig så låter hon dig vara då.
Det vore nog bra för henne att reda upp allt annat i livet utan att blanda in dig annat än i det som direkt rör barnen.
Det kanske är helt kört mellan er, eller kanske finner ni varandra igen i framtiden. Jag skulle inte räkna med detta som läget är nu. Nu är dock ingen bra tid att försöka igeb oavsett, hon verkar onekligen ha hamnat i en svår sits. Jag tror på distans mellan er och sedan kanske prata igenom det som hänt om några månader eller nåt år kanske, om ni har det behovet.
1 gillning
Jag tror hon var kall för att det var jobbigt för henne. Döm inte dig själv så hårt. Det är svårt att bryta med någon som hela tiden liiite håller dörren på glänt. Jag tror hon har känslor kvar, och att hon tycker separationen är svår och uppslitande. Men hon kanske också kände att hon måste hålla distans. Jag upplevde också den där ambivalensen från hans sida under vår separation. Han bröt flera ggr, bad om en chans till, bröt igen… osv. Fruktansvärt! Jag fick stålsätta mig hårt för att inte släppa honom för nära.
3 gillningar
Det tror jag också. För hon frågar väldigt ofta hur jag mår… Hennes känslor tar nog över på något sätt och hon känner att hon måste se till så jag har det bra. Typ, ena dagen ligga sked - jag erkänner att jag mår dåligt av det - dagen efter inte röra bara titta. Det var så tydligt nu när du säger det @Lussan Det är som jag sa till henne idag: “Det är för många saker som är bra mellan oss och för få saker som är dåliga”. Sen skildes vi åt den här dagen utan någon fördjupning i det.
Så till inlägget.
Kära dagbok. ”God Jul” på er… Jag vill falla tillbaka lite till en svunnen tid då jag inte hade en enda liten blek aning om att en sådan pudding som L fanns där ute i världen. Innan jag träffade L så såg ju mina jular lite annorlunda ut. Jag har väl inte tänkt breda ut mig i något större perspektiv kring de tankarna nu. Men lite kort i alla fall… Jag bodde ju under den tiden i Stockholm. Jag var ofta “inne i stan”. Herre gud, det var väl härligt att titta på stressade julhandlare eller något. I stan var jag i alla fall. Satt på något café eller strosade Drottninggatan upp eller ner.
Har ni tänkt på dom som har det betydligt värre än mig och er alla andra? Så förväntanslösa människor som bara sitter där, i kylan, utan framtid. Riktigt tragiskt. Men dom blickarna jag har fått av människor som dessa är något som är svårt att beskriva i ord. Att sätta mig på huk framför någon och fråga: - Tja, hur är läget? Jag har med mig lite mat till dig. Nåväl. Tankarna drar iväg när jag inte har en massa måsten längre. Och gamla minnen som detta kryper fram igen från tiden som var. Det kanske betyder att min hjärna har börjat leta andra vägar. Hitta tillbaka till den där gamla Henke som gjorde sånt. Gav en uteliggare mat.
Det enda jag “måste” nu är att ta hand om barn. Jag är gråtfärdig varje minut denna helg. Mer påtagligt runt juletid. Så otroligt ledsen. Annars har jag klarat mig hyffsat från tårar. Den första tiden var ju naturligtvis speciell. Mer om det kanske kommer i en annan form. Det är nämligen så att jag skriver ”dagbok” och har så gjort sedan den 30 september 2019. Jag är upp i 18612 ord och 96 sidor nu. Det komme en förlängning av detta i morgon.
/H.
3 gillningar
Idag är det onsdag, tror jag. Elton John sa precis “the bitch is back”. Märklig att det kom just när jag tittar in här i min lilla berättelse. Tänkte få lite bakgrundsljud i min bostad när jag nyss kom hem, och valde ikväll filmen Rocketman som sällskap denna afton. Afton… Ja, egentligen är det ju juldagen. Dagen då många av er andra i den hypermoderna västvärlden med internet-of-things och uppkoppling dygnet runt säkert äter rester från gårdagen. Städar undan högar av kilomängder med papper, snören och god-jul-kort. Om inte det är som i mitt fall, att det städas undan fort - gärna innan pappret har lämnat sin inslagna överraskning. Oj, kan jag ta det pappret? Ska du ha snöret? Skrattar åt någon lustig sak som hände med tomten, över fikabordet. Kanske han stoppade in fingret bakom masken för att torka bort imma som sitter på glasögonen… innanför masken. Det kan ju få vilket barn som helst att plantera mardrömmar. Jo jo. Julafton 2019 blev något alldeles märkligt. Något jag för första gången på länge, inte hade någon förväntning alls för, över huvud taget. Det är klart att jag hade mina aningar med tanke på det spända läget mellan mig och L. Men framför allt hennes familj som dömer ut henne totalt fullständigt.
Jag åker dit med barnen vid 13-tiden. Jag har liksom inte fått någon tid för inbjudan, eller för den delen tagit reda på det. Vi kommer först, så klart. Men i vanlig ordning är allt i ett pedant hem som detta perfekt utplacerat efter samma ritning dom hade förra året. Granen där, godis där och där tillsammans med nötterna i den skålen där och maten där. Det känns om att jag kliver in i en underlig repris av mina tidigare jul-högtider de senaste åren. Väl paketerade och redo att breda ut sin prakt inför december månad. Det är bara att ringa in folket och fortsätta festen där vi slutade förra året. Visst att några av oss har fått en eller annan rynka till och att vissa av oss är något klokare samt att inslagspappret har en annorlunda design. Men då det är väl precis som det ska vara. En enda stor skillnad som påverkar mig mycket negativt i år, är att jag inte åker dit tillsammans med L. Det kanske är en avgörande punkt för min insikt om julschemat detta år. Jag har ju inte lagt så stor tanke åt det tidigare. Men nu blir det högst påtagligt. Fan vad julen blev tråkig, typ.
Jag vet precis vad som komma skall. Kalle vid 15, maten efter det, samling i salen där vi trissar upp ungarna om tomtens anländande. Kanske skojar med barnen om att någon vuxen snart måste iväg och köpa tidningen. Småsnack över en kopp kaffe och mängder med sötsaker. Det har aldrig varit någonting som uteblivit från dessa tillställningar. Trots att “svärfar” lyckades till slut, ofrivilligt, med diagnosen - åldersdiabetes. Svärfar har aldrig varit en snål person. En väldigt generös person när det kommer till praktiska substantiv. Är det fläskfilé på menyn då köper han en hel gris. Är tillbehören potatis, ja då brassar han på i storlek med nobelmiddagen. Det måste jag ge honom i alla fall, men när det kommer till parti och reson så kan han vara elak. Jävligt elak!
Oavsett vad så backar jag upp L i hennes liv. Detta är inte helt självklart naturligtvis, saker kan förändras, men det känns bäst för mig just nu. Helt otroligt nog efter allt som har hänt. Absolut att jag själv påverkas av att jag fortfarande har känslor och kanske gör något dumt i “hopp om det”, så att säga. Så visst, jag hade inte hållit i en amerikansk domstol som vittne eftersom de snabbt skulle se att jag är jävig. Jag tror inte att min historia är unik, absolut inte. Det är nog vanligt år 2019 att det är så här det är. Men det kanske är sättet jag berättar om den som får den att bli livfull och eftertänksam. Det kanske finns plats till just eftertanke. Vad är det egentligen som är viktigt i livet? Jag utsätts själv dagligen av propaganda kring detta då jag kanske i onödan söker mig till likasinnade ämnen via Facebook eller Instagram. Men min bild över vad som är viktigt har, kan jag säga, förändrats något sedan L… tyckte det var dags… för mig… att se mig om efter ett annat boende - om jag kan utrycka mig så.
Så… Kom av mig en smula. L kommer till slut. Jag var en aning tveksam till om hennes närvaro skulle berika min julafton i år. För allt jag vet så kan hon ju lika gärna fira jul med P2. Trots att han är som han är. Men jag vill få det understruket att när L kommer in i ett rum då känns det i atmosfären av det rummet. Utstrålningen den lilla skiten ogenerat lämnar efter sig i varje fotspår hon tar är obekvämt skön trots sina små fötter. Det känns och det märks. Visst, jag har ju levt med henne i 12 år och det kan ju påverka beskrivningen något. Men jag märkte direkt att hon kom in utan att se henne.
Innan middagen så står hon i köket ganska nära mig där jag sitter. Kanske i tryggheten av att vara nära mig som kanske är hennes enda allierade under denna tillställning. Jag vet faktiskt inte. Men… Hon är slående vacker där hon står… Jag har sagt det förr och det tål att upprepas. Vid något oblygt tillfälle sätter hon om håret i en ny svans. Jag beundrar henne ett ögonblick innan vi återgår till julafton men jag hör mig tänka: - undrar om hon har färgat håret. Hon brukar nämligen mörka ner sin hårfärg ett snäpp ibland. Jag upplever tiden av hennes närvaro som ganska långvarig. Och vid ett tillfälle söker jag min hand mot hennes och håller hennes hand “lite för länge” om du förstår. Det känns bra.
Senare på kvällen, säkert en timme innan tomten kom, så ligger hon på soffan i salen. Hon är trött efter allt som hänt. Pillar lite på sin telefon. Jag förstår henne. Jag sätter mig hos henne och beklagar mig lite hastigt om julen i år och hon vet att jag ångrar mig över det här beslutet. Men hon undrar om vi inte kan ligga skavfötters i soffan vilket jag med en viss tvekan dyker in i. Jag ligger där, skavfötters, med L. Söker hennes närhet med min hand. Lägger den på hennes ben. Jag sms lite med en vän (AF) som väntar barn i dagarna. Hon berättade för mig att L hade sms henne (AF) å berättat en del. Framför allt att L tycker att jag ställer upp för henne… Det är för mig en skön känsla att hon ändå kan känna att jag ställer upp i lite ditt och datt. Det känns bra. Många bäckar små. L somnade på soffan bredvid mig. Hon låg innerst. Medan jag låg där, lyssnade på barnen och beundrade L så slog det mig, något extra i det ögonblicket. Det var att hon kanske till trots kan känna någon form av trygghet i gropen av min skavfot. Jag tänkte för mig själv, vad skönt att hon kan somna här och nu. En liten power-nap på bekostnad av min närhet eller närvaro. Jag log smått för mig själv och la min hand på hennes ben igen, i ett litet ”de e lugnt, jag är här och jag skrämmer bort busarna om dom kommer, sov du. Jag fixar det här L, här är du trygg”.
Jag tror kontentan av allt som hände på julafton mixas ner till en liten händelse som fick mig att känna något speciellt. Det var den stunden på soffan med L som gjorde hela min julafton värdig. Allt annat var betydelselöst.
God natt och ta hand om er
/H.
3 gillningar
Visst är det fint… alltså är hon villig så går det lösa era problem. Kärleken är störst av allt.
Jag vet när min fru och jag gått ifrån varandra förr så har hon älskat att krypa upp i min famn och gossa in sig när vi väl insåg att vi älskar varandra. Det är en så fin känsla. Att ha den du älskar mest I din famn.
Kanske din strategi funkar så kör på.? Finns inga rätt eller fel?
Allt går reparera om båda bara vill.
1 gillning
Jaha ja! Då är allt åt helvete igen. Sitter på Ottenby fågelstation… vägen tog slut. Ska jag fortsätta blir det båt eller simma. Det enda jag ser i mörkret är fyren som lyser upp natten för sjötrafiken. Jag har gråtit så in åt helvete idag. Känner mig helt slut. Har sovit 1 hel timme inatt. L och jag hakade ihop oss intimt i fredags. Hångel och sex. Hon frågade om jag ville komma förbi, kl 0600 på morgonen. Jag föll för den. Dum i huvet som jag är. Sov över natt mellan fredag och lördag. Åkte även dit inatt som var kl 0200 och låg vaken till 0700 sen stack jag innan barnen vaknade. Strax efter vi haft sex igen. Såååååå jävla dumt. Jag vet inte längre vad jag känner… jag orkar fan snart inte mer. Det blir kort idag för jag pallar inte mer. Jag är så innerligt jävla ledsen. Jag kommer inte vilja bli kär i någon igen. Fy faaaaan. Tänk och vara den som lämnar och får se trasan efter… att bli lämnad vet jag ju redan.
Bryt så gott du kan, du klarar inte av det du har nu du ramlar bara längre och längre ner i avgrunden.
Jag tycker verkligen att du skall gå till någon som du kan prata med, psykolog eller vad du nu tycker kan hjälpa men du måste få lite hjälp i ditt sörjande för detta låter väldigt självdestruktivt.
1 gillning
Du har en jäkligt tung situation, @Henke och din fru gör inte mycket för att underlätta för dig. Hon utnyttjar dig som standby och tankar trygghet på bekostnad av ditt välmående.
Det är så lätt att fastna i cirkeln av evigt hopp, eviga nystarter. Men som de säger: att man bryter upp något betyder att det faktiskt är trasigt.
Kanske du inte helt behöver ge upp hoppet om att kunna börja om, men jag tror däremot att du först måste ta ordentligt avstånd från L och göra slut på riktigt. Annars kör ni möjligheterna till framtida återuppbyggnad totalt i sank.
Ett on/off-förhållande där man inte riktigt vet var man står och där allt är på den enes villlkor och man har ex-sex.och hoppet kraschlandar och lyfter om vartannat … Det finns inget mer själsdödande.
Googla no contact. Läs om det verkliga syftet (som inte är att exet ska få panik och ångra sig impulsivt, utan att man ska läka på varsitt håll) och börja tillämpa det. För din egen skull.
2 gillningar
Hur går det Henke?
1 gillning
Läst allt och känner med dig! Undrar också hur det går nu?!
1 gillning