12:21

Jag tror du är som jag… man har levt på hoppet. :heart:

1 gillning

Mjaa… Jag har nog lite svårt att sammanfatta mina beslut och mina gärningar under tiden som varit. Mycket går att läsa här ovan förstås. Men den ambivalensen jag besitter och mitt ständiga tvekande till handling. Att ena dagen göra/tänka si och nästa dag ha fått någon insikt att göra så. Hoppas har jag gjort varje dag. Det gör jag fortfarande. Speciellt när hon lurar in mig i det sexuella… Där känner jag direkt “att det finns något kvar att hoppas på”. Men när det i själva verket förmodligen är en handling som är rent egoistisk. Jag vet ärligt inte. Men jag är övertygad om att hon inte slutat känna något för mig. Jag har svårt att se varför man annars beter sig så. Hon sa senast igår att hon - trots att jag är en skitstövel - bryr sig om mig. Jag har helt ändrat taktik. Känner att självförtroendet börjar komma tillbaka. Jag kan vara jag… skoja, skämta, säga vad jag tycker, utan att det gör mig något. Idag t.ex. så ringer hon på väg hem från stan med dottern som vart på sjukhuset en snabbis. Vi pratar ungefär en kvart skulle jag tro. Jag avbryter henne och säger: Ja men då så, då hörs vi sen när du ska hämta grabben. Klick! 30 sekunder senare ringer hon igen för “hon glömde” att berätta att dottern vill se mello hos henne ikväll, och min respons blir som så här när hon säger hej, det är jag igen: “Nä men tjena, saknar du mig redan” och hon brister ut i skratt. Det hade jag inte kunnat göra för ett par veckor sedan. Sånna saker tror jag får henne att sakta bygga upp ett intresse för mig igen. Jag intalar mig det i alla fall. Så mitt sätt att uppföra mig nu tills jag kommer på något bättre är…

  1. Fokusera på mig, vad jag vill och mitt jobb! Se till så att självförtroendet ligger på topp.
  2. Köra “no-contact” all in så att säga om det inte gäller barnen. Inte en massa jäkla kärleksförklaringar och underdog-metoder via sms eller babbla på om saknad och ta mig tillbaka å sånt skit. Det har jag gjort tillräckligt av och hoppas att det inte sabbat för mycket. Men gjort är gjort.
  3. Bete mig som att hon fortfarande är min och inte vara undergiven eller frågande, utan ta för mig tills hon visar något annat. Det gäller både verbalt och fysiskt/kroppsligt.
  4. Slutat pröjsa hennes skit. Inte mina bekymmer.
  5. Respektera henne och inte vara ett rövhål. Vi har faktiskt 12 år i bagaget.
  6. Visa att jag är en ny upphottad version av Henke V2.0. Nu är det slutdaltat med Lilla Fridolf.
  7. Sluuuuta hoppas och tänka lite som så här: Det är slut… Vill hon så kommer hon.
  8. Sluta ha kontakt via sms eller telefon så långt det går. Fysisk närvaro, eller face to face - så att säga! Kroppsspråket är superviktigt tror jag.
2 gillningar

OK… ett till inlägg då. Så här är det. Tanken är att vi byter barn på fredagar. Igår var en sådan dag. Men eftersom lillklimpen är lite småsjuk så bestämde vi att han skulle få en natt till hos mig eftersom syrran hans skulle till sjukhuset idag. Och där vill dom inte ha några förkylda barn, åtminstone inte i onödan.

Med det som är sagt ovan här så kom ju L i utsatt tid nyss och jag körde på som jag sagt. Jag var skojfrisk och tog för mig. La en hand på hennes axel och klämde ur mig: “Fan va du skräms”… För hon kom ju bara in utan att knacka. Grabben hade packat allt och när det kom till hans Xbox blev han tjurig. För vi har bestämt att den ska vara här. Vi, som i hans mamma och jag. Det slutar med att han inte vill åka och jag vräker ur mig en helt onödig kommentar till tjejerna i bilen men mest L förstås. “Ledsen att jag tar upp er dyrbara tid”. Å vips, i ett ögonblick så sitter jag med magont igen och börjar grubbla… Nu har hon svurit så mycket så det blir svårt att återberätta. Faaaaans människa. Kan tillägga att hon var som en surpuppa redan när hon kom. Jag frågade om hur det hade vart hos mormor på kalaset och det hade väl börjat redan där antar jag.

Du skriver att hon var som en surpuppa när hon kom.
Det är troligen fel läge att vara skojfrisk och ta för sig.
Det är ungefär som att försöka dansa schottis när den andra dansar vals.
Lyhördhet är a och o, att försöka läsa av stämningen och känna efter vad som kan tänkas vara ok. Annars är det lätt det blir som en elefant i en porslinsbutik.

1 gillning

Ja att säga dumma saker man inte menar är jag expert på. Men jag tänker så här. Jag är sårad då får man vara konstig och säga och göra irrationella saker. Allt kommer väl läka känner jag, då jag kommer bli den där glada goa killen igen.

Kruxet är @Rulle att jag inte märkte av det sura förens efter jag var skojfrisk. Det kändes i luften liksom… strax efter jag sa som jag sa att hon var tjurig. Så nu vet jag inte om jag ska strunta i att ge respons eller om jag ska motgå min 8-stegs lista om min högst onödiga kommentar? Grabben hörde inte ska sägas…

Jag pratade nyss med henne i telefon. Hon har ju en del synpunkter på mitt agerande och hur jag för mig i talet. Saker som jag inte överhuvud taget hör när jag säger dom. T.ex. “Men gubben, jag hämtar ju dig på tisdag för simskolan” eller “Det är ju bara en vecka”. Och med det menar hon att jag lägger negativa vibbar över hennes vecka. Det är bara en vecka… och det jag tror han hör är: “innan du får komma tillbaka till det som är bra och komma bort från det som är skit”. Eller “simskola på tisdag” blir “Så räddar jag dig åtminstone ett par timmar från henne”. Det är precis som att jag inte har förmågan att höra mig själv innan munnen börjar röra på sig.

Hur lär man sig att vara en människa undrar jag? Eller är det fler där ute som beter sig så här. Jag gör det inte som en medveten handling att smutskasta henne inför barnen. För mig låter det naturligt. Det är ju bara en vecka…

Hmmm intressant… jag vet att mina barns mamma har gjort samma mot mig och mitt ex. Hon var så grisig mot oss med barnen och de fick allt hos henne och vi hade regler.
Men barn är barn och de lär sig hur allt funkar tillslut.
Jag var bitter i början och blev arg över saker men kom på att jag är bara en känslig man. Inte kul att höra barnen kalla den andra mannen pappa.
Ditt ex synpunkter kan hon ta och köra upp nånstans för du är du!
Vi är alla människor och vi felar och sen gör vi saker rätt.
Du verkar vara världens underbaraste man så som alla andra män och kvinnor här…
sen har alla brister ALLA har brister.

1 gillning

Hej @Henke! Vad betyder egentligen ingen kontakt för dig? :blush: Det låter inte som att det är det du praktiserar.

1 gillning

@Henke
Gått en månad, hur går det för dej o L o barnen?

Hej mina älskade forum-vänner. Det var sååå länge sedan jag skrev något här och jag vet väl egentligen inte varför. Det är så mycket som har hänt i mitt liv och jag vill tro att jag har material till hela säsong 4 och 5 till tv-seriesuccen “Bonusfamiljen”.

Just nu sitter jag och försöker hålla mina tankar i ordning och reda. Jag måste få skriva av mig känner jag. Men grabben kom idag och vi ska ha lördagsmys framför tv´n. Det kommer en uppdatering inom kort.

Under tiden kan ni som inte redan gjort det, läsa den här…

1 gillning

Tjena @Henke, dina alster har jag läst.

Skriv mera

Spänd av förväntan Henke! Försöker läsa den rekommenderade litteraturen så länge.

Den där läste jag också när det begav sig och presenterade den full av iver för X - spelade ingen roll :joy: Men bra bok :+1:

Har just börjat läsa den boken. Återstår att se vilka kunskapsluckor den kan fylla.

Behövde bara provlyssna för att börja gråta… tror jag väntar med den.
Som “kasserad nogrant utvald partner” blev det lite starkt hua borde haft den tidigare kanske.

Samma här… gick ut i skogen och as grät…
Finns ju inget stopp på tårarna så den skippar jag med.

@Henke var tog du vägen?

@12.21
Väntar med intresse på hur ditt liv går vidare…

@Henke
Hoppas att du inte har avlidit…