Jo jag ska vara ärlig att säga att det jag fantiserar om nu är ju att dom går isär och det inte alls blir bra och lyckligt. Inte för att jag hoppas hon ska komma tillbaka till mig utan för att hon ska ångra sig och må skit och att jag då ska ha byggt upp mig själv med någon ny och ha det bättre.
Det här är ju mitt eget ego och hämndlysten som talar. Men så känns det nu och jag får lite energi av det mellan alla tårar och ångest.
Lider med dig 
jag själv är ca en månad längre fram i processen, men blev inte dumpad för ngn annan, utan blev dumpad av “måste hitta mig själv” - processen. Första veckorna var hemska för mig, bottenlös sorg, ilska, hat mm. För två veckor sedan tog jag tag i mig själv och försökte acceptera saker, och plötsligt kändes det som hopp fanns för oss, tills vi pratade igår, och då blev det klart att jag är en förbrukad person i hennes liv…
Har haft stöd från en psykolog via jobbet, som har känts bra, samtidigt kämpar jag hårt i det inre…försök ta en timme i taget, en dag i taget, en vecka i taget
Tråkigt som fan @Gemighopp om ert partnerskap.
Jag skulle nog säga att du får nog räkna med att " detta med finna mig själv " är ett jävla stort svepskäl, det finns en/flera bollplank som jobbat fram hennes ställningstagande.
Det är fler än du som tappar hakan lite längre fram när Tredje personen träder in på arenan.
Du gör helrätt när du nu bara tar hand om dig själv, träna å ät bra mat, skaffe medicin för sömnen.
Sköt om dig mannen
Någon borde kanske flytta tråden till min historia istället?
Igår kändes det först sjukt jobbigt på kontoret. Jag var låg och alla administrativa uppgifter tog så lång tid att göra.
Efter jobbet åkte jag och spelade padel med en från jobbet och två okända människor. Jag kunde faktiskt skratta under dessa 90min. Sen pratade jag en stund med kollegan som hade sunda saker att säga!
Kom hem, bytte av… vad ska jag kalla henne? Min älskling är hon ju inte längre. Monstret känns inte helt passande heller. Ja exet är det väl nu… bytte av henne och nattade barnen medan hon åkte och ”tränade”. Hon kom hem sent när jag somnat så hon var väl hemma hos honom. Jag kunde sova ok men inte bra inatt.
Nästa vecka möte på banken så att jag kan köpa ut henne ur huset.
Känner igen det väl. Min dåvarande fru träffade någon på en jobbfest. Märkte kanske inget just då men hon blev frånvarande och jobbade över efter det. De är fortfarande ett par. De lever inte ihop och det är skönt det. Hade aldrig åkt hem till henne och lämnat barnens grejer i så fall. Jag har släppt det men självklart är kontakten med exet endast kring barnen.
Det går över, tar tid och är tidvis en fruktansvärd process. Som en berg och dalbana i känslor. Nu 2,5 år senare bryr jag mig om mig själv, uppskattar ett liv som singel med barnen vv. Livet fortsätter och när andra tycker Corona är jobbigt har jag liksom redan levt isolerad. Nu njuter jag av livet och mår bra även om det fortfarande kommer en kort svacka då och då.
Lycka till, du är värd någon som bryr sig om dig som
du bryr dig om henne!
Tack! Idag berättade vi för barnen. Jag köpte ut henne ur bilen och tid på banken är bokad nästa vecka för att lösa henne ur huset. Hon har bokat några visningar på lägenheter…
Det går sjukt fort men samtidigt tycker jag det är lite skönt att det går undan så jag kan se den där dagen när jag får vara själv närma sig. Ligga i samma säng som henne är det värsta… går okej att sova men vaknar ofta tidigt och kan inte somna om
Man känner sej lurad,jag trodde han var min bästa vän efter 30 år ihop så skulle den nya tillträda mitt hem efter några dagar!!!Jag förstår det inte.Vem vill in i nån annans hem när kläderna är kvar? Lukten ? Vill man pissa revir?Varför så bråttom i förälskelsen?Dom är 45-55 båda!Allt detta hemlighetsmakeri!Var det lättare kanske ? Elak är alltid billigt.
På en AW med jobbet tog jag hem en datingapp påhejad av mina kvinnliga kollegor. Varför inte landade jag i. Det är sommar jag kan väl möta lite nya människor. Jobbar ju med försäljning så är van ”processen” även om produkten här är…jag själv :o
Bra boost för självförtroendet när det faktiskt trummar in bra med likes och flera att prata med. Tidskrävande något otroligt dock.
Bokade en middag i slutet av förra veckan och följde med henne hem. Väldigt ovant men spännande. Kändes definitivt inte sämre efter detta utan fick som ett större självförtroende och kände hopp och inte förtvivlan.
Knappast redo för något nytt men jag behöver väl inte vara ensam och ledsen hela sommaren tänker jag?
Vilken app valde du? Jag går och velar fram och tillbaka, känner mig inte helt redo än… Samtidigt kanske bra att komma igång.
Jag skaffade Tinder! Det kändes enkelt och rättfram. Vi har setts några ggr nu och det är kul att ha något att se fram emot. Varit öppen med min situation och att jag ej är redo att köpa hus ihop närmsta tiden direkt.
Men rent känslomässigt och i processen hjälpte detta mycket. Sen är jag fortfarande arg på hur hon hanterade allt, planerade, och gick vidare utan min delaktighet alls.
Alla praktiska bitar är snart över. Då jag tack och lov tjänar bra kan jag köpa ut henne ur huset, bilen och hon är den som får det knapert
Kul att höra att det gått bra och du verkar ha fått ny energi!! Roligt!! Jag skaffade faktiskt Tinder men jag får nog ha tålamod, de flesta män verkar vara stora biffar, tatuerade överallt och visar stolt sina motorcyklar/bilar… Men lyckas du och andra så får jag ge det lite tid 
Haha! Ja men jag får väl vara ett exempel på att det finns män som inte ser ut sådär iaf. Mao finns det minst en! 
Måste säga att jag känner likadant. Om det inte är någon med en stor fisk eller jätteskägg. Alla gillar vi olika, men det är inte helt lätt … 
En månad till har passerat och hon har flyttat. Jag har ordnat allt i huset och köpt nytt av det jag behöver. Något slags lugn börjar ändå infinna sig. Varit på några dejter för att träffa nya människor, spenderat mycket tid med vänner, tränat och med barnen förståss.
Träffar någon kontinuerligt men är ju absolut inte redo eller sugen på en relation. Undra hur lång tid det tar att komma dit?
Är fortfarande ganska arg på henne, främst hur hon behandlat mig i detta. Vill veta så lite som möjligt om henne och vad hon gör… inte ens varit och kollat på hennes nya boende.
Lite mer än en månad till har passerat. Har börjat jobba och det är skönt med vardag. Fungerar bra på jobbet och presterar bra, behöver heller inte fundera så mycket på det privata där.
Känns stressigt och otillräckligt de dagar jag har pojkarna dock… men det är säkert en vanesak.
Hon har ju gått vidare fort och introducerat den nya för pojkarna, förvisso som kompis men det stör mig å det grövsta att hon leker familj med mina barn. Jag är absolut svartsjuk.
Är extremt kort och pratar så lite som möjligt med henne. Behöver distansen och att det bara handlar om barnen och det praktiska. Ser det som otänkbart just nu att fira saker ihop som jul och födelsedagar.
Själv har jag upptäckt att jag tydligen är gångbar på Tinder… matchar med i princip alla jag vill och har träffat 3-4st. Sex med nya kvinnor är ju annorlunda, spännande men känns heller inte helt rätt än. Men det har hjälpt att komma vidare tror jag. Mata egot på något vis.
Inser också att jag mer och mer stör mig på att mitt ex så snabbt introducerar den här nya människan i mitt liv. I veckan skrev hon till mig om hennes helgplaner fast jag har barnen? Jag vill inte, behöver inte, och mår inte bra av att veta?
Fattar hon inte det? Ska jag verkligen uttryckligen behöva skriva hur mycket jag avskyr det och hur det sårar mig? Borde väl vara så självklart!
Kul att du börjat ta tag i ditt liv! Glad att du är så populär på Tinder, du kommer när du är redo kunna hitta någon som matchar dig bättre än ditt ex och som uppskattar dig precis som du är!!
Ja, skulle säga för din egen skull att du måste vara tydlig mot henne. Hon ska inte skriva om sina grejer, ni har ansvar över barnen, that’s it! Med tanke på hur hon betett sig så absolut, ställ dina krav hur du vill ha er kommunikation. Att ha tydliga gränser hjälper dig vidare.
Ja. Händer det igen ska jag vara tydlig och poängtera det. Jag har hittills aldrig frågat något, eller svarat på annat än om barnen.
Just nu har vi delat upp det så byten av barn sker på vardag och genom hämta på skola och det är skönt att vi slipper ses. Hon har inget kvar i huset så behöver knappast komma hit mer heller.
Jag har noll lust att fira högtider tillsammans och det är ju synd för barnen men troligtvis blir detta deras nya normala. I hemlighet lite glad att slippa hennes föräldrar som jag aldrig varit så förtjusta i.
