Man känner sej lurad,jag trodde han var min bästa vän efter 30 år ihop så skulle den nya tillträda mitt hem efter några dagar!!!Jag förstår det inte.Vem vill in i nån annans hem när kläderna är kvar? Lukten ? Vill man pissa revir?Varför så bråttom i förälskelsen?Dom är 45-55 båda!Allt detta hemlighetsmakeri!Var det lättare kanske ? Elak är alltid billigt.
1 gillning
På en AW med jobbet tog jag hem en datingapp påhejad av mina kvinnliga kollegor. Varför inte landade jag i. Det är sommar jag kan väl möta lite nya människor. Jobbar ju med försäljning så är van ”processen” även om produkten här är…jag själv :o
Bra boost för självförtroendet när det faktiskt trummar in bra med likes och flera att prata med. Tidskrävande något otroligt dock.
Bokade en middag i slutet av förra veckan och följde med henne hem. Väldigt ovant men spännande. Kändes definitivt inte sämre efter detta utan fick som ett större självförtroende och kände hopp och inte förtvivlan.
Knappast redo för något nytt men jag behöver väl inte vara ensam och ledsen hela sommaren tänker jag?
5 gillningar
Vilken app valde du? Jag går och velar fram och tillbaka, känner mig inte helt redo än… Samtidigt kanske bra att komma igång.
Jag skaffade Tinder! Det kändes enkelt och rättfram. Vi har setts några ggr nu och det är kul att ha något att se fram emot. Varit öppen med min situation och att jag ej är redo att köpa hus ihop närmsta tiden direkt.
Men rent känslomässigt och i processen hjälpte detta mycket. Sen är jag fortfarande arg på hur hon hanterade allt, planerade, och gick vidare utan min delaktighet alls.
Alla praktiska bitar är snart över. Då jag tack och lov tjänar bra kan jag köpa ut henne ur huset, bilen och hon är den som får det knapert
1 gillning
Kul att höra att det gått bra och du verkar ha fått ny energi!! Roligt!! Jag skaffade faktiskt Tinder men jag får nog ha tålamod, de flesta män verkar vara stora biffar, tatuerade överallt och visar stolt sina motorcyklar/bilar… Men lyckas du och andra så får jag ge det lite tid 
Haha! Ja men jag får väl vara ett exempel på att det finns män som inte ser ut sådär iaf. Mao finns det minst en! 
1 gillning
Måste säga att jag känner likadant. Om det inte är någon med en stor fisk eller jätteskägg. Alla gillar vi olika, men det är inte helt lätt … 
En månad till har passerat och hon har flyttat. Jag har ordnat allt i huset och köpt nytt av det jag behöver. Något slags lugn börjar ändå infinna sig. Varit på några dejter för att träffa nya människor, spenderat mycket tid med vänner, tränat och med barnen förståss.
Träffar någon kontinuerligt men är ju absolut inte redo eller sugen på en relation. Undra hur lång tid det tar att komma dit?
Är fortfarande ganska arg på henne, främst hur hon behandlat mig i detta. Vill veta så lite som möjligt om henne och vad hon gör… inte ens varit och kollat på hennes nya boende.
2 gillningar
Lite mer än en månad till har passerat. Har börjat jobba och det är skönt med vardag. Fungerar bra på jobbet och presterar bra, behöver heller inte fundera så mycket på det privata där.
Känns stressigt och otillräckligt de dagar jag har pojkarna dock… men det är säkert en vanesak.
Hon har ju gått vidare fort och introducerat den nya för pojkarna, förvisso som kompis men det stör mig å det grövsta att hon leker familj med mina barn. Jag är absolut svartsjuk.
Är extremt kort och pratar så lite som möjligt med henne. Behöver distansen och att det bara handlar om barnen och det praktiska. Ser det som otänkbart just nu att fira saker ihop som jul och födelsedagar.
Själv har jag upptäckt att jag tydligen är gångbar på Tinder… matchar med i princip alla jag vill och har träffat 3-4st. Sex med nya kvinnor är ju annorlunda, spännande men känns heller inte helt rätt än. Men det har hjälpt att komma vidare tror jag. Mata egot på något vis.
3 gillningar
Inser också att jag mer och mer stör mig på att mitt ex så snabbt introducerar den här nya människan i mitt liv. I veckan skrev hon till mig om hennes helgplaner fast jag har barnen? Jag vill inte, behöver inte, och mår inte bra av att veta?
Fattar hon inte det? Ska jag verkligen uttryckligen behöva skriva hur mycket jag avskyr det och hur det sårar mig? Borde väl vara så självklart!
Kul att du börjat ta tag i ditt liv! Glad att du är så populär på Tinder, du kommer när du är redo kunna hitta någon som matchar dig bättre än ditt ex och som uppskattar dig precis som du är!!
Ja, skulle säga för din egen skull att du måste vara tydlig mot henne. Hon ska inte skriva om sina grejer, ni har ansvar över barnen, that’s it! Med tanke på hur hon betett sig så absolut, ställ dina krav hur du vill ha er kommunikation. Att ha tydliga gränser hjälper dig vidare.
Ja. Händer det igen ska jag vara tydlig och poängtera det. Jag har hittills aldrig frågat något, eller svarat på annat än om barnen.
Just nu har vi delat upp det så byten av barn sker på vardag och genom hämta på skola och det är skönt att vi slipper ses. Hon har inget kvar i huset så behöver knappast komma hit mer heller.
Jag har noll lust att fira högtider tillsammans och det är ju synd för barnen men troligtvis blir detta deras nya normala. I hemlighet lite glad att slippa hennes föräldrar som jag aldrig varit så förtjusta i.
1 gillning
Ja, det borde vara självklart. Jag tycker att du mycket svalt och kortfattat ska skriva att du inte vill ha sms eller annan info annat än om barnen. Skriv inte hur det påverkar dig, snarare att du är ointresserad.
1 gillning
Helt förståeligt att vara arg för hur hon behandlat dig. Har kännt o känner samma mot mitt x. Har velat få honom att förstå det, men icke. Han gick vidare snabbt, alltid lika glad i hågen. Stör o sårar mig enorm. Kan han inte sörja åtminstone en kvart? (Efter 20 år)
Såklart är han inte mottaglig för den sortens “anklagelser” o det kokar såklart ner till att jag bara kan fokusera på MITT liv och mitt och barnens. Allt annat står utom min kontroll.
Tinder alltså…see U out there 
1 gillning
En deppig helg bakom mig. Ej haft barnen och inga planer, bedrövligt väder och saknaden efter tvåsamheten blev ändå påtaglig ett tag där. Blir ej bättre av att exet kör middag med f.d svärmor och barnen. Kollegan hon ”inte ens hade känslor för” när det tog slut mellan oss.
…men det fattade man ju redan då givetvis. Hon fixar verkligen inte att vara ensam och tycker nästan synd om den här killen som mer fyller en funktion att underlätta hennes liv.
Positivt också. Erbjuden nytt jobb som jag tackat ja till. Går upp rejält i lön medan exet har det ordentligt kärvt i sin lilla, trånga, och dyra lägenhet. Sjukt att den skadeglädjen ger mig energi men så är det. Ska boka en resa till mig och barnen maj-juni 2021 och hoppas detta jävla virus är ett minne blott då.
Det är inte särskilt sjukt utan tvärtom ganska normalt. 
Jo visst är det så! Tänkte mer generellt att det är dumt att vi människor är funtade så!
Hur går det för dig? Jag har hållit mig borta helt från tinder, men efter du skrev att det hjälper lite kanske man ska pröva. Men tveksam till det.
Jag är också deppig vissa stunder. Har egentligen inga problem med att vara själv, har en bra umgängeskrets och även systrar i staden. Men det är att vara utan honom som är det svåra. Jag saknar trots allt honom fortfarande, ett år sen det tog slut.
Jo men jag tycker det känns OK och bättre och bättre. Saknaden efter henne finns inte i så stor utsträckning längre. Besvikelsen och ilskan över hur hon hanterade det lever definitivt kvar och det lär den göra länge. Förlåter henne aldrig för sättet hon gjorde det på.
Dejtar lite men har inte riktigt hittat rätt människa än. Men kul att träffa nya upplever jag definitivt! Ska på en middagsdejt imorgon faktiskt! 
2 gillningar