Ja det är väl just det, att ärren kommer att sitta kvar men att man måste lära sig leva med det.
Och egentligen tycker jag lite synd om honom. Jag tror inte att han egentligen är en elak person. Men att han har en psykisk ohälsa och en trasig barndom som har gjort honom till den han är.
Ett tag trodde jag även att han har en släng av narcisistiska drag, men jag vet inte. Att allt alltid skulle handla om hur han kände, hur inget var hans fel, att alla andra har gjort fel men aldrig han, hur han har vänt på allting så att det handlar om honom, att det alltid ska handla om hans mående, hur han alltid psykade mig till att bråk va mitt fel och jag fick säga förlåt…
Igår var första gången under all denna tid som jag fick höra ett erkännande om att det var han som gjort denna soppan. Och han har aldrig sagt det innan utan det har ju alltid varit mitt fel. Och jag blev chockad. Såklart kom det sen kommentarer att jag drev till det här men ändå…
Herregud, du leker verkligen med elden genom att klamra dig fast vid den där skitkontakten med honom som en drunknande
Han manipulerar dig (kanske inte helt medvetet, men inte helt omedvetet heller) och ser till att det där parasiterande hoppet du har aldrig tillåts att förtvina och dö sotdöden.
Jag är tyvärr ganska övertygad om att jag talar för döva öron nu, men allt med honom och det han pyser ut i lagom portioner för att hålla dig fast och sedan genast tar udden av i nästa mening (men då har den första redan fastnat i dig och gett dig den enorma tillfredsställelse [som att ta en sil] som du så desperat suktar efter och resterande skit blir sekundärt och viftas bara bort) är det absolut sämsta och farligaste du kan förgifta dig själv med. Förgifta dig med vsh annat (nästan), men avstå det där till varje pris.
Men förmodligen så klarar du ännu inte av att själv bryta med den där dåren och all den rappakalja som han pytsar ut
Rekommenderar också terapi, och kanske du förutom att reda ut förhållandet kan få syn på nåt inom dina relationer i det förflutna som har fått dig att bli mottaglig för att behandlas såhär dåligt men ändå förlåta, hoppas och stanna kvar?
Jag skulle personligen inte heller tro på ett ord han säger, vare sig om er eller om hans nuvarande relation. Endel är säkert sant, men omöjligt att veta vad. Tror inte heller han är en ond mänska, men låter som om han skulle behöva mycket hjälp med sig själv och som er relation blev väldigt destruktiv för dig (och uppenbarligen hjälpte det inte ens honom i längden att du hjälpte honom så mycket).
Lycka till och hoppas du klarar av att emotionellt bryta dig loss.
Jag antar att hans erkännande kom efter att du sagt något av det du skrivit innan, att allt handlar om honom och att han inte kan erkänna att något är hans fel. Annars skulle han inte sagt det. Han kanske har upptäckt att den nya inte alls är så medgörlig som du. Skiter det sig med henne vill han ha dig att krypa tillbaks till, annars har han inte någon. Behåll kontakten, bli bedragen och gå under eller bryt så.mycket du kan och rädda dig själv.
Han ser rörande och charmerande ut, vet vilka knappar han ska trycka på för att få empaths att känna att de är soeciella och de enda för honom, de som kan förändra. Som ett led i det spelet skärper de sig för att fåmga bytet och sedan förfaller de till sina vanliga, krävande, energislukande jag och då är det oartnerns fel att de mår dåligt. Då får de inte längre någon kick av partnern utan då söker de nya som kan bekräfta dem. Ge upp, lägg av, sparka ut honom. Han var inte den du trodde. Den du vill ha honom till kommer aldrig att finnas. Du kan inte förändra honom. Hans nya kan inte förändra honom. Den enda som kan det är han själv och det kommer han inte att göra så länge han inte har anledning att göra det och det har han inte så länge han kan hitta partners som ställer upp på honom sådan han är i dag.
Heng opp en stor kalender på et godt synlig sted hjemme hos deg selv, og kryss av på kvelden for hver dag du ikke har tatt kontakt. Du vil etterhvert se at det går, en dag av gangen. Og ja, det er slitsomt. Konsentrer deg om å ikke kontakte ham først, så vil han forsvinne ut av livet ditt helt naturlig.
Lykke til!
Hmm ja… Jag måste slå hårt mot hårt… Att de ska vara så förbannat svårt att släppa taget!!
På ett sätt känns det som att jag inte är redo att släppa livet vi hade, det bra och sociala livet, där vi reste, middagar, hittade på saker. Men herregud, det kan jag göra med någon annan. Jag förstår inte varför mitt liv känns så meningslöst utan just honom! Jag blir arg på mig själv för att jag känner så!
Sen är det väl tanken om att han fick det bra… Men att jag inte fick det bra… Men jag vet ju så väl att jsg inte hade det så bra innan heller…
Han fick det bra. Men hon då?
Skulle du orkat med honom i längden?
“När inte den flicka han älskade var i närheten älskade han den flicka som var i närheten.” Fast det stämmer inte heller då han uppenbarligen sökte bekräftelse hos andra medan han var med dig. Du och din kärlek räckte inte till för honom. Det kommer inte hans nya att göra heller o hon sitter fast i föräldraskap med honom. Du har vinstlotten. Hellre gör jag saker ensam än lever i ett dåligt förhållande i vardagen. Det är det som ska ge kraft och ork. Suger ens partner mer energi än den ger är det jobb, hobbys eller sndra som får en att orka. Obra.
Forstår deg så godt, og de tankene er energitappende. Dessverre må man bare akseptere hvordan livet er akkurat nå. Jeg tenker selv at jeg er i en fase, en periode av livet som overhodet ikke er som jeg ønsker. Det som er bra er at det er en periode, en fase av livet, og det går over. Jeg skal ikke ha det sånn resten av livet, det er akkurat nå. Vær snill med deg selv, det er så viktig.
Hmm ja just nu har hon det nog bra då han verka göra allt, handla, tvätta, diska, städa, laga mat osv…
Som han är en helt annan. Men det måste han ju också va nu i början. Han kommer dippa, han kommer inte kunna hålla upp fasaden i all evighet.
Jag frågade honom nångång om varför har du ändrat dig nu och gör saker " för att annars hade jag inte fått nånting gjort, jag måste göra det för min egna skull för att få mat i magen och rena kläder " För hon gör det tydligen inte.
Du har så rätt i allt du skriver och jag vet det så väl. Varför kan inte hjärna och hjärta hänga med i det också?!
Jag försöker tänka som du. Det här är inte mitt nya liv, det här är bara en fas just nu tills jag hittar tillbaka till mitt liv.
Jag kan inte tvinga mig att inte känna det jag känner just nu. Jag har ingen offknapp som jag bara kan trycka på och låtsas att allt är bra. Även fast jag önskar att jag hade…
Och jag skulle inte orka med honom i längden. Jag vet att jag tänkte i somras att såhär kan jag inte ha det. Men ändå har jag så svårt att hitta tillbaka till den känslan som jag hade då…
…och det behövde han inte göra hos dig? Du har inte funderat på att det kan vara en av anledningarna han tyckte han hade det bättre hos dig och han inte tycker det funkar med henne?
Jag skämde bort honom där ja. Men jag älskar att laga mat och att baka så det var aldrig jobbigt för mig. Han gjorde vissa sysslor hemma också men det var nog mest jag…
Hmm, jag tror bara att han inte insåg hur bra han hade det tillsammans med mig när han testade på andra sidan och dom flyttade ihop så tror jag han insåg hur bra han hade det här hemma. Men å andra sidan är det väl ändå bra för honom att han fick ta tag i livet… Och börja göra saker. Både innanför och utanför hemmet. Och sen att det kommer ett barn, då är han tvungen att skärpa till sig…
Jag romantiserar vårat förhållande mer än vad det var, jag vet det.
Det är konstigt hur psyket fungerar. Men jag tror just det att han nu ska få familj med någon annan så direkt efter vi gjorde slut ställer till det för mig
Det er nok den følelsen av å bli snytt for fremtiden som trigger det meste av tankespinnet, vil jeg tro. Med den følelsen følger jo usikkerhet, og jeg vet med meg selv at usikkerhet er kjempevanskelig for meg. Å bygge sin egen trygge plattform er essensielt, så man ikke opplever at grunnen nappes vekk under en dersom et forhold tar slutt. Der er iallefall jeg, skal ikke oppleve en gang til å føle meg så utrygg for fremtiden.
