Den otrygga-ambivalenta anknytningen lurar oss ofta tyvärr. Hur trygg den andre må vara så räcker och duger det inte om inte vi får höra och känna det. Då triggas vår modell och man mår dåligt och är övertygad om att den andre kommer lämna oss.
Då mitt ex checkar i väldigt mycket på otrygg-undvikande som gärna stänger ner när det är för mycket känslor och som är rädd att göra fel och därför hellre gör ingenting, så blev det inte bra för oss när våra modeller triggades.
Jag kände att vi gled oss ur händerna och blev än mer aktiv att söka hennes bekräftelse och kärlek. Prata och analysera. Få höra att det är bra. Hon kände av alla känslor och drog sig mer och mer undan. Kände sig pressad och att jag hade massor av förväntningar. Krasch.
Jag har gått i KBT nu i tre olika omgångar det senaste året och det hjälper. Första tiden var det mest akut för att hantera ångesten när livet kraschade ihop. Strategier för att kunna fungera som sedan utvecklades vidare till moment där man aktivt söker sådana situationer för exponering. Allt för att se att det du har ångest över egentligen bara är tankar.
Enkla saker som att skriva dagbok och där lista plus och minusbeteenden tex var också ett sätt att dels få tankarna ur sig men också skapa ett mönster av vad du när bra respektive dåligt av.
Med tiden har vår KBT kanske mer utvecklat sig till psykodynamisk terapi men trivs bra med min terapeut.
Via henne har jag också kommit att förstå och tänka kring anknytning och det i sig har hjälpt mig mycket. Jag vill förstå vad som händer i mitt liv och varför saker är som de är. Jag har alltid förstått hur jag är och till viss del hur det påverkar mitt liv. Nu förstår jag bättre varför och kan försöka arbeta för att bli en tryggare person.
Sen är det i sig en livslång resa, men med insikt har jag iallafall en chans att må bättre och även få en bättre chans i nästa relation.