ni kommer aldrig tro era öron. eller jo jag är förvånad över vad människan är kapabel till.
detta är en lång historia.
8 år ihopa en dotter på 3,5 år. hus vi renoverade klart i oktober. planerat barn nr 2 … och hela sommaren framför oss… men en söndag sa han orden. ”han vet inte om han vill mer”
i 8 år har jag litar blint på den här mannen aldrig ens tänkt på att kolla i hans tele. vi har haft ett sotigt socialt nätverk.
jag har också alltid tyckt att det varit såå skönt att vi inte behövt sitta på varandra utan kunnat göra saker ifrån varandra.
tydligen tyckte han inte det. helt plötsligt hade vi inget gemensamt.
dagen efter bomben testar jag mig och jag är gravid.
såklart säger han att det bästa för att vi ska lappa ihop oss är en abort och när tiden är inne så får dottern ett syskon. jag höll med försökte tänka sunt att ett barn INTE gör ett förhållande bättre. 3 v senare fick jag tid . vi pratade inte om det mer direkt. jag sa att jag tyckte de kändes jobbigt att jag alltid kommer ”klandra” honom om det inte kommer bli ett syskon sen . han lugnade mig vi hade det bra . enligt honom ”vi försöker ju nu och det känns bättre” sa han hela tiden.
dagen efter aborten gör han slut med mig… han ”sover hos sin pappa” den natten . jag får en dålig magkänsla . och ja som alla trodde han hade en annan där.
han ljög för mig i någon vecka sa att hon var frpn jobbet ljög om namn osv ”. nu vet jag att allt varit lögn han har träffat henne på gymmet och bor nu med henne de dagar han inte har dottern…
jag … jag faller mer o mer för varje dag . kommer ingenstans. hon har inga barn och är 2 år äldre än honom. mår så illa av tanken att han skaffar barn med ngn annan . jag flyttar snart till min lgh . vi kan inte kommunicera alls .
ändå vill jag bara ha tillbaka vårt liv . ligger och väntar ! OCH JAH VET . NEJ JAH VILL INTE HA EN PERSON SOM GJORT SOM HAN. men min kropp o hjärta kan inte ta in det…. jag förstår inte att detta hänt att han väljer bort en familj… vill inte ha några pekpinnar.
har någon här inne hittat tillbaka efter ett smutsigt uppbrott ?! och stackars vår dotter som ska vara med om detta får sån ångest och vill inte leva utan henne 50% av hennes uppväxt . hur klarar man det. fy fan har så ont i bröstet.
